utbildning-arkiv - Malix.se

Dreams and self-reflection by the lake – a wooden pier glowing in the morning light.

i Kay Pollak & välja tankar, Malix – personligt & bloggen, Personlig utveckling & tankar, Reflektion & självläkning, Skapande & kreativitet, Utbildning & samtalsterapi

När kokboken blir livets manual och varje blad en ny förståelse

Drömmar och självreflektion vävs ibland samman på de mest oväntade sätt. I natt mindes jag mina drömmar – två bilder som kändes så nära det jag lever just nu. Det handlar om utveckling, om lärande, om att vända blad både i böcker och i livet. Och kanske mest av allt: att hitta tilliten i den process där kunskap och erfarenhet blir till trygghet.

Read this post in English ->Dreams and Self-Reflection – When Everyday Life Speaks and Learning Comes Alive

Drömmar om böcker och blad

Först drömde jag om lilla Emilia, mitt barnbarn. Vi satt tillsammans med en kokbok, rev ut blad och ordnade om bland recepten. Det låter kanske tokigt, men det kändes symboliskt – som att vi tillsammans skapade nya ordningar, nya smaker i livet.

Sedan kom nästa dröm: en bok, och jag vände blad, ett efter ett. En enkel handling, men fylld av mening.
Jag tänker att de två drömmarna hör ihop – en påminnelse om hur drömmar och självreflektion kan visa vägen i förändring

Drömmar och självreflektion i naturens stillhet – dimma över sjön i morgonljus. — Mellan bergen och himlen – där tankar och drömmar möts i tystnad.

Drömmar och självreflektion – drömmarnas språk

När jag tänker efter kanske drömmarna inte var så konstiga ändå.
Kokboken jag och Emilia höll på med kändes som en bild av det jag gör just nu – jag river inte bort kunskapen jag haft, jag bara ordnar om den.
Jag byter plats på recept, provar nya vägar och låter gammal kunskap få nya smaker.
Precis så känns det i studierna – som en levande form av drömmar och självreflektion i rörelse. Jag använder allt jag lärt mig genom åren, men jag gör det på mitt sätt nu – med min röst, min erfarenhet, mitt hjärta.

Och den andra drömmen – den där jag vände blad i en bok – den handlar nog om tillit till processen.
Att låta livet visa sida för sida utan att rusa fram till slutet.
Det är samma känsla jag bär i utbildningen: att allt inte behöver förstås på en gång.
Det viktiga är att jag är i rörelsen, i lärandet, i växandet.

Drömmarna känns som en bekräftelse.
Jag håller på att skapa min egen kokbok – inte med recept på mat, utan med recept på möten.
Samtal, empati, närvaro.
Det jag lär mig nu är inte nytt i sig – men sättet jag lär det på förankrar kunskapen djupt i kroppen.

Drömmar och självreflektion- När kunskap får kropp

Jag har alltid haft mycket av det praktiska i ryggraden – tryggt, intuitivt, självklart. Men nu, under utbildningen till samtalsterapeut, får jag något som tidigare saknats: möjligheten att väva samman den erfarenheten med teori.

Jag märker det i varje moment. Jag får full pott på uppgifterna, inte för att jag är bättre än någon annan, utan för att jag redan burit den här kunskapen i mig länge. Skillnaden nu är att jag förstår varför jag gör som jag gör.
Det är som om kunskapen går från att vara inlärd till att bli integrerad i kroppen – den landar, mognar och får tyngd.

Men det är mer än så. Det känns som om kunskapen nu har satt sitt bo i mig, tryggt och stabilt, på en grund som blivit förstärkt.
Som om jag dränerat bort det ytliga – den utanpåkunskap som byggt på andras tolkningar – och istället börjat läsa mellan raderna i mig själv.

Jag läser inte längre bara baksidan på en bok eller någon annans förklaring.
Nu bygger jag min förståelse inifrån mig själv, utifrån alla de samtal jag haft under åren i behandlingsarbetet.
Det är därifrån min grund växer – ur verkliga möten, verkliga människor, verkliga känslor.

Tidigare kurser gav mig verktyg.
Den här utbildningen ger mig djup, förankring och en trygghet i det jag redan vet – men nu med ett språk, en teori och en medvetenhet som gör helheten levande.

Jag känner mig nu mer ett med kunskapen – som om den blivit en del av min andning, ett sätt att se, lyssna och förstå.
Det är som om jag inte längre står bredvid och betraktar, utan är i själva samtalet.
Kunskapen är inte längre något jag bär – den bär mig.

Läs också: Positiv psykologi i vardagen – att leva med närvaro och glädje

Ett kallt bad och ett varmt hjärta

Det blev bad idag, förstås. Jag och mina badsystrar trotsade regn och blåst – vattnet måste ha varit under tio grader, för det bet rejält i skinnet.
Men just det där är poängen. Att andas, känna, vara här och nu.
När man kliver upp, möter endorfinerna kroppens försvar, och allt blir varmt och stilla inuti.

Badet blir, precis som studierna, en påminnelse om att allt växande sker i kontrast.
Det kalla som väcker det varma, det obekväma som leder till styrka, stillheten som bär lärandet.

Morgondopp och vardagsglädje – om att möta dagen i sjön

Drömmar och självreflektion, Möblering – på insidan och utsidan

När jag kom hem dök lillkillen upp, snuvig men glad. Han snyter sig i tid och otid, men mellan snytningarna hjälpte han mig att möblera om i vardagsrummet – igen.

Maken kommer säkert att skaka på huvudet och säga att ”det man inte kan göra om i sig själv, gör man på utsidan.”
Kanske har han rätt. Men jag tror nog att det är jag som planterat just den tanken från början – även om han aldrig skulle erkänna det idag.

Och kanske är det just så: att varje gång jag möblerar om, flyttar något litet inom mig också på plats.

Reflektion

Kanske är det så att både drömmarna, badet, utbildningen och möbleringen hänger ihop.
Allt handlar om rörelse, förändring och att låta saker få byta plats – både i tanken och i rummet.
I natt vände jag blad. Idag möblerade jag om.
Och någonstans däremellan växer en djupare förståelse, ett lugn i att jag är på rätt väg.
Allt handlar om rörelse, förändring och drömmar och självreflektion i vardagen.

Självreflekterande stillhet – dimma, vatten och mjukt ljus som speglar drömmar. — I varje lager av dimma bor en tanke som vill bli förstådd.

AHA – Mellan raderna

Det jag känner starkast just nu är att jag är med i min egen utveckling – mitt i det som alltid intresserat mig mest: samtalets kraft.
Samtal är helande.
De bär, de lyfter och de läker – både den som lyssnar och den som talar.

Jag börjar förstå på riktigt att det handlar om att lita på processens gång, att inte forcera, inte veta allt, utan våga vila i att det sker ändå.
Kunskapen har fått kropp, men också själ.
Och någonstans där, mellan teori och känsla, blir samtalet till en levande plats där människor kan mötas på riktigt.

Lämna offerrollen – när historien får vila och jag väljer att leva nu

”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson

Vill du läsa fler reflekterande texter?

Prenumerera här: Prenumerera på malix.se

Stöd mitt skrivande:
PayPal – malix.se

Koranen, pigga uppsaker och fototapeter

Av Carina Ikonen Nilsson

den 24 februari 2014

i Tidiga texter malix 2014 -2017

Hur hänger det ihop? Just nu, find jag känner mig lite ur gängorna, store nog gör vi det alla lite till mans ibland. Så här in på senvintern, tadalafil när vi nu har haft mörkret så länge och solens strålar bara tittar fram då och då. Så är det klart att det kan bli lite down känslor. I alla fall är det så för mig. Jag har saknat havet, sjöstunder och friskluft tid, för jag gillar inte kyla. Gillar inte regnet om det inte är en vackert sommar regn och just sommarregn var länge sedan känner jag.

Jag behöver piggas upp kände jag i morse, Men först var det ett möte med hab, innan jag kunde ta tag i upp-piggandets göromål. Redan där innan mötet kände jag att oj vad intressant. Där satt en man som jag misstänkte arbetade som tolk. Eftersom jag inte har de där spärrarna som man ska ha, så frågade jag honom om hans roll och om han arbetade som tolk. Jo då, men han var inte bara tolk, utan jobbade med massvis med olika saker inom vår integration.

Eftersom jag för några år sedan fick förmånen att träffa en familj från Afghanistan så pratade vi en del om hur det står till med integrationssamverkan i detta land. Vi hade olika syn på det här med behandlingen av våra ny anlända. Jag berättade att jag tyckte vi kunde göra mera och vara mer storsinta, mindre byråkratiska. Men han tyckte Sverige och svenskarna gjorde mera än väl. Vi diskuterade både Koranen och kvinnosyn, könsstympning och utbildning.

Oj oj, har inte skrivit på länge ser jag, eller känner, jag och tankarna är strida. Utspridda och springer åt olika håll känner jag. Egentligen så var det pigga uppsaker som jag skulle skriva om men, mötet i morse med den Arabiska tolken var intressant.

Uppsaker få mig att må bra känna kraft och inte vara nedstämd av vårt mörker. Bäst mår jag vid havet, som den Göteborgare jag egentligen är. Eftersom jag svek, flyttade till Dalslands mörka skogar så är det längre till havet än jag hade innan. Förr när sonen var liten kunde jag gå till Askim tillbringa dagen där. Idag är det minst 12 mil. Idag blir det ofta en tur till sjön eller sjöar, det finns många här uppe.

Pigga uppsaker hittade jag även http://tapetstore.se/

Tänk att tapetsera in en sjö i sovrummet vakna upp och mötas av en vacker bild. Tydligen kan man ladda upp en egenbild, så de gör en fototapet av din bild. Då skulle jag vilja en bild av Skrea stand som jag tog i vintras.

Det gör inget att bilden är mulen och känns lite kylig.

När jag tittar på den kan jag nästan höra vågorna, känna hur vinden tar tag i mig. Känna doften av havet och känna saltstänken som blev till då jag tog bilden. När jag kysser havet sjunger Lundell, men när jag är vid havet skriver jag. Då renas hela jag, tankarna blir ljumma, takten saktar ner och jag mår bra. Jo en sådan vägg hade jag velat vakna till varje morgon. Hm kanske är så att jag ska se till att gö det. Ska nog ta och prata med Herr Nilsson om saken. Eller kanske hans bror, för han är ju målare och kan säkert ge tips om ett och annat. Fast de hade rätt bra tips på sidan som visade företaget om hur man får till det där med just fototapeter.

När jag är vid havet……

Lev idag just nu så tittar solen fram lite grann. 🙂

Att lyckas för mig är kanske inte det samma som för någon annan

Av Carina Ikonen Nilsson

den 26 oktober 2013

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

jag kom just att tänka på något. Idag gjorde jag lite bokföring och för mig är att lyckas att få in siffrorna så att det blir noll. Det är ju det som det går ut på Debet och kredit ska ta ut varandra och det ska bli noll. Just det börjar jag få koll på.

När jag skriver att jag lyckats så är det alltså noll och siffrorna på banken stämmer överens med det som är i bokföringen. Nu slog det på ett öre och det tror jag till och med revisorn står ut med. Eftersom det snart är nytt år och momsen ska vara inne innan nyåret tror jag det är så har jag detta året eller i alla fall det senaste halvåret försökt få in siffrorna där de ska varje månad. I början gjorde det nästan ont att göra just sådana där uppgifter. Men idag klickar jag in mig utan att få till ångest innan. Därtill så har jag tagit bort lite duktighetssymtom från själva görandet, cialis tänker tankar som att om det blir fel så har jag världens bästa revisor.

Nu skulle jag kunna låta revisorn göra allt jobb men jag har bestämt mig för att det här är något jag ska kunna. I alla fall det där med att föra in de månads sakerna. Träffa revisorn Bara när det är dags för deklaration. För många år sedan hade jag ett annat företag där jag även då anlitade revisor. Då var det en gång i månaden med kassa, troche bokföring och en himla massa papper.

Men jag har lärt mig. Även om Revisorn borde ta mig lite i örat, för ibland råkar papper hitta endast till bokhyllan. Då han får sortera för att jag vart stressad och bara lagt in det lite hur som helst. Men jag har lärt mig idag har papperna en plats, en pärm och de ligger i pärmen i nummer ordning. Nu kanske inte det är att lyckas för att ha riktigt koll på vad allt står för och hur jag tänker för att förstå det har jag inte riktigt gjort. Men siffrorna är lika banken har lika mycket som finns i bokföringen och för mig är det att lyckas. Det där med att förstå får bli när jag gör det årliga besöket hos revisorn. Tänka sig att nu när jag skriver det här så får jag inte ens ont i magen av att tänka på det kommande besöket.

Det är att lyckas för mig. En vackert regnig dag ska jag till sist känna att jag har full koll på det här med bokföring. Tänka sig så tänker jag att jag är en bit på väg. Det finns dom som är bra på det här med redovisning och bokföring dom har till och med betalt för att göra sånt. Så helt bra på uppgiften behöver jag inte bli men jag behöver bli så bra så att, revisorn inte behöver be till gudar för att få ordning på papper. 🙂 Har till och med börjat fundera på om jag inte skulle gå en utbildning i det där med bokföring. Fast ännu är det bara en fundering.

Ha en fin kväll, lev idag just nu …..

Själv ska jag på kalas och det ska bli kul.

Supported Employment.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 22 oktober 2013

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Det känns som nytt, for sale det här med utbildningen. Det känns intressant och spännande men huvudet är fullt av saker som måste sorteras. Organiseras och tänka sig, store så ska jag läsa på gör häftet till något som blir förståeligt på mitt sätt. Nu efter två dagars utbildning behöver jag smyga i på min kammare och läsa tänka och pröva mig fram. Det har varit två dagar fullproppade med information som gjort huvudet fullt av tankar, men tankarna och huvudet ska få vila fram tills på torsdag. Då går jag av de sista timmarna för veckan och ska ta mig än häftet med all kunskap. Det är lite så jag måste göra för att få till mig kunskap och göra den till min. Läsa, skriva ner och göra om det till ord som jag gör till mina. Det kommer bli många timmar framför datorn, många timmar som jag skriver ner tankar och sorterar gör det till tankar som hänger ihop för mig.

Många grupp arbeten har det varit många reflektioner som varit nyttiga och nu är det mera kammararbete tills nästa gång. Tydligen skulle vi få en halv eller heldag där emellan, där vi skulle samlas igen, vi som gått utbildningen. Det tror jag är bra, när vi vilat in den kunskap vi nu har fått prova på verktygen. Diskutera och sedan gå de två sist kommande utbildningsdagarna. Tänkte jag skulle ta och ringa min vän som redan håller på med det, och få höra hennes reflektioner från hennes sätt att arbeta. Men det får jag göra när kunskapen landat lite grann. Supported Employment heter utbildningen som ska göras till en arbetsmodell i vår kommun. Det får bli tummen upp får vår lilla kommun.

Lev idag just nu…

Just nu väntar jag på bilförsäljaren som ska ringa på dörren, sedan ska jag cykla en stund igen.

Utbilningsvy

Av Carina Ikonen Nilsson

den 26 oktober 2011

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Stigen på utbildning innan jobb idag. Tröttheter är bara förnamn idag, nurse

Skolmöte som Fungerar!

Av Carina Ikonen Nilsson

den 24 maj 2011

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

då sitter jag i min lilla husvagn igen. På vägen hit cirkulerade det tankar om mötet vi hade idag. Skolan och vi föräldrar, medicine innan mötet var jag nervös (Historiska möten från förr gjorde sig påminda.)

Nu efter mötet och några timmar i efterhand bor det tacksamheter i mina tankar. För Om det är så att du har barn som har lite mera krav på sin utbildning och behöver mera tillrättaläggningar så är det så att du bör bo i vår kommun! Jo tänka sig i mina meningar flyttade det in att skolan i kommunen är bra! Där till på köpet är den bra för barn som har lite speciella egenskaper som behöver speciella verktyg i studiesammanhang. Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva just dessa ord om skolan i Färgelanda. Trodde inte det fanns på kartan att Färgelanda var dröm kommunen om du har barn som går i skolan. Men det gör jag och de saker som är gjorda i skolan för mina barn i alla fall i högstadiet är kanske självklarheter för andra men för mig är det högt uppsatta önskningar om hur skolan skulle kunna fungera. Nu där till en verklighet.
I färgelanda är det så att skolpersonalen och rektorn lyssnar och litar på att föräldrarna vet vad som är bäst för deras barn!. Så har jag blivit bemött, site i högstadiet är det även så att personalen ansträngt sig lite extra, gjort det där lilla som är så stort för vissa barn. Jag har barn som fått känna att de fått lyckats med sin skolgång som lyckats få betyg och bli godkända så att de kan studera vidare. För 5 år sedan trodde jag inte det var möjligt, för fem år sedan fanns det inte att jag skulle skriva att i Färgelanda kommun ska skolpersonal sträcka på sig känna att de gör så bra som möjligt. I skolan där mina barn nu går är inget omöjligt och ord om att vi har inga resurser är inte i deras vokabulär. För mig är det fantastiskt Jag sitter här och är tacksam för att jag har barn som fått gå i högstadiet i Färgelanda kommun. Hur blev det så? Jo attityder inom skolan i Färgelanda Har Verkligen Förändrats! Vi e på väg emot en ny framtid där våra barn blir bemötta ut i från sig själva för mig är det en framgång och glädje om 10 år är det kanske en självklarhet och då har det varit en självklarhet i Färgelanda i 10 år. Det är fantastiskt
Tack Valboskolans Högstadium för ett bra möte idag och för en ljus framtid om en bra trygg hösttermin.. Oj hur blev det nu ja sånt är livet ibland funkar det liksom

Valboskolan - Skylt