Morgondopp och vardagsglädje blev starten på min dag. Den började i soffan med ett inlägg som försvann, men istället för irritation valde jag tacksamhet och lärdomar. Badet idag fyllde mig med energi, tankarna på barnbarnen öppnade både sorg och tacksamhet, och sovrummet väntar på att bli såpadoftande rent. Igår var en dag av vardagssysslor, stolthet och smärta – men också av glädje i det lilla.
Morgonen började i soffan, med kaffet bredvid och datorn i knät. Jag skrev ett helt inlägg – timmarna rann iväg – men så försvann allt. Först ville jag svära, skylla på datorn och muttra ett fult ord. Men istället stannade jag upp och sa till mig själv: ”Nu får du vara en ansvarstagande vuxen.”
Då skiftade tankarna. Jag insåg att jag inte hade sparat ordentligt och att jag behöver bli bättre på att alltid checka av innan jag stänger ner. Dessutom kanske jag ska acceptera att orden ofta kommer när jag badar, inte direkt när jag vaknar. En morgonlektion i tålamod, helt enkelt.
Idag – morgondopp och vardagsglädje
Det blev ett morgondopp idag. Mina badsystrar simmade, men jag flöt stilla och lät vattnet bära mig. Jag såg träden, himlen och allt det vackra just där och då.
Känslan var stark. Själen fylldes av ljus, kroppen av energi. Tacksamheten tog plats: ”Jag ger mig dessa morgnar där jag och naturen vaknar tillsammans.”
Två ekorrar jagade varandra i träden. Små, livliga påminnelser om vardagens glädje. Innan badet hann jag spela in en liten film till TikTok. Där landade en viktig insikt: En fin dag skapar jag själv. Jag är manusförfattaren i mitt liv. Mina tankar föder känslor, och känslorna skapar dagen.
Idag – tankarna på barnbarnen
Efter badet kom också tankarna på mina barnbarn som jag inte får träffa längre. Där bor sorgen, och den gör ont. Men jag sa till mig själv att jag måste ändra stämningen i de tankarna.
Istället valde jag att känna tacksamhet över den tid vi faktiskt fick tillsammans. Jag och min son. Jag och mina barnbarn. Alla de dagar som var våra innan han valde bort mig som farmor och mamma.
Jag har massor av fina minnen. Minnen av att passa Hugo när han varit sjuk, av att hålla hans lilla hand, sitta och läsa tillsammans. Minnen av Emilia, min prinsessa som alltid varit klok och nära, en underbar vän i liten kropp. Och min son – som jag är så stolt över. Hans klokhet, hans ord, hans tankar som han så generöst serverat genom åren.
Den tid som är nu kan jag inte förändra. Det är som det är. Men jag har minnena. Och de får fylla mitt hjärta med tacksamhet över den tid som var. Här finns ett arbete att göra: att välja tacksamheten över det som var, låta det fylla tiden nu.
Idag – sovrummet som ska dofta såpa
Efter badet och tankarna växte lusten till nästa projekt. Idag ska sovrummet bli såpadoftande rent. Väggarna ska torkas, tavlorna dammas av både fram- och baksida, parfymflaskor putsas och blommorna fräschas upp. Allt in i minsta detalj, tills rummet känns på riktigt rent.
Jag kan redan känna lättheten i kroppen, bubblorna av glädje och den djupa tacksamheten när allt är klart. Att kliva in i ett rum som doftar såpa är som att ge sig själv en ny start.
Igår – vardag och KonMari
Igår fylldes dagen av sysslor. Jag gick ner i källaren, vek tvätt och strök det som behövdes. Med KonMari-metoden har varje plagg sin plats. Det är nästan löjligt hur glad jag blir när jag öppnar garderoben och ser ordningen.
Igår – stolthet i utvecklingssamtalet
På eftermiddagen var det dags för lillgrabbens utvecklingssamtal. Jag sa till honom: ”Det här är nog det bästa samtalet jag någonsin varit på.”
Han har inte ens gått ett helt år i skolan, men redan lyckats så bra i alla ämnen. När han frågade varför, blev svaret enkelt: ”Du, så klart. Du fixar ju det här.”
Igår – kroppen som sa ifrån
Efter samtalet handlade jag, fortfarande glad över dagen. Men när jag la mjölken i korgen small det till i nacken. Smärtan var tillbaka, nästan samma som nervsmärtorna jag ibland känner i benen.
Hemma lagade jag mat: fiskpinnar, ris med curry och salt, och min kalla sås med filmjölk, majonnäs, bostongurka och kryddor. Lillgrabben åt med glädje – det gör mig alltid varm i hjärtat. Själv fick jag till slut ge upp. Nacken bestämde.
Reflektion
Kanske är det så livet är – en blandning av bad i sjön, doften av såpa, stoltheten över ett barn och smärtan i en nacke. Allt ryms i en dag, och allt får vara som det är.
AHA – Mellan raderna
Mellan raderna syns valet. Jag väljer att inte fastna i irritation eller sorg, utan att se lärdomar, vardagsglädje och tacksamhet. Det är i de små valen, de som sker i stunden, som livet förändras.
Din röst: Mellan raderna
Jag är en människa som bär både glädjen och smärtan. Jag vårdar mitt hem, min familj och mig själv, även när kroppen säger stopp. Det är inte bara städningen eller badet som räknas – det är känslan av att jag väljer att leva mitt liv, varje dag, på mitt sätt. Det är helande och där i föds Tacksamhet.
En tanke om tacksamhet
Ofta sitter jag och funderar på vad jag ska laga för mat idag. Just där blir det en kullerbytta i tankarna – för i själva den funderingen bor tacksamheten. Jag får möjligheten att tänka på vad jag ska laga, inte om jag kan laga något alls. Det finns föräldrar som funderar på om de ens kan servera någon mat idag. Jag har förmånen att kunna välja. Här bor massor av tacksamhet.
Igår är något som inte finns här längre än i minnen, morgondagen är något som vi kan uppleva men det är just nu i denna stund som livet kan levas. Det är i nuet minnen kan skapas – Carina Ikonen Nilsson.
En frostig morgon vid sjön, ett kallt morgonbad och tankar som vilar i tacksamhet. Här berättar jag hur kroppen faktiskt reagerar när vi tränar oss i tacksamhet – och hur enkla stunder kan fylla en hel dag med glädje och lugn
Igår blev det bad tillsammans med mina härliga badsystrar. Det var minusgrader när jag satte mig i bilen för att köra milen till paradiset vid sjön. När jag kom fram rök sjön mer än vanligt och solen hade ännu inte hittat över trädtopparna.
Varje steg ner mot vattnet var en liten hyllning till livet. Gräset var vitt av frost, kylan stack i fingrarna men på det där sköna sättet – som när man trycker på en öm punkt och inte kan låta bli.
Jag var först på plats och satt en stund i tystnaden. En fisk bröt vattenytan. Badet blev stilla, utan simtag. Jag lät mig flyta och tog in allt som fanns omkring mig.
Värme, vardag och vila
När jag kom hem stannade känslan kvar. Jag kände tacksamhet för att jag gett mig själv den här stunden. Efter frukosten gick jag ner i källaren och strök tröjor. Jag älskar värmen från strykjärnet och tanken på hur skönt det blir att ta på en nystruken skjorta.
Dagen fortsatte i stillhet. Jag plockade in små krukor och bevattningssystemet – nu är allt klart för nästa vår. Kanske hinner jag plantera vitlök i veckan. Bara tanken på att skörda egen vitlök nästa år gör mig glad.
Tacksamhet som kroppens egen medicin
På kvällen, när jag stekte köttbullar, lät jag tacksamheten växa. Jag tänkte på att jag har ben att stå på, en spis, en familj som uppskattar maten. Det kan låta enkelt, men forskningen visar att tacksamhet frigör dopamin och serotonin – hjärnans egna må-bra-ämnen.
När vi medvetet tänker tacksamma tankar minskar stresshormonet kortisol, blodtrycket kan sjunka och sömnen blir djupare. Det är som att ge kroppen en inre massage av lugn.
Små steg för stor skillnad
Vill du prova? Börja smått. Känn tacksamhet för kaffekoppen, för andningen, för en väns meddelande. Det är i de enkla stunderna magin sker.
AHA – mellan raderna
Jag inser att jag inte bara badar för att kroppen ska må bra. Jag badar för att påminna mig om att livet finns här och nu, i frostiga steg mot sjön och i den varma ångan från ett strykjärn. Mina dagar blir hela när jag väljer att se det.
Reflektion
Det är i de små rörelserna som jag hittar mig själv. Ett dopp i tystnad, doften av strykjärn, en middag med köttbullar – allt blir en väg hem till mig. Här bor min lycka, enkel men stark.
Det är i de små stunderna jag hittar hem till mig själv. I stegen ner mot sjön när frosten knastrar under fötterna, i vattnet som rök och i värmen från strykjärnet. Jag ser hur livet påminner mig om att glädjen bor här och nu.
Det behövs inte mer än ett bad i tystnad, doften av en nystruken skjorta eller ljudet av en fisk som slår mot ytan. Där i det enkla finns all den lycka jag kan bära. Jag väljer att se den, jag väljer att leva i den.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien. Historian är men framtiden blir. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. Just nu i denna stund kan jag så frö som blir något i framtiden. – Carina Ikonen Nilsson
Har precis kommit hem från mitt bad och vill bjuda in i en fantastiskt fin morgon där vid sjön. Filmen ligger på min Tiktok och här bor jag i tacksamhet och kärlek inte på tiktok kanske men vid sjön.
Godmorgon. Igår blev det inget inlägg – jag var fullt upptagen med mina höstprojekt och glädje i vardagen. Morgonen var stilla, precis som nu, men jag lät den vara som den var. Jag satt där i tystnaden, reflekterade och samlade kraft inför dagens arbete.
Det var bara fyra grader i luften när jag tog av morgonrocken nere vid sjön. Ändå kändes det inte kallt – solen lyste och värmde utan att bränna. Sjön rök i stilla dimma, dofterna av fuktig jord blandades med vattnets friska ton. Allt var vackert och stilla.
Morgonbad som ger glädje
Badet blev en upplevelse som nästan kändes högtidlig. Vattnet höll 15 grader, svalt men ändå förvånansvärt varmt mot huden. Jag simmade 200 meter tillsammans med mina badsystrar, med solen som glittrade på ytan. Känslan av välbehag stannade kvar när jag satte mig i bilen hem, som om sjön gav mig en inre glöd av glädje.
Att medvetet välja glädje kan börja i något så enkelt som ett morgondopp.
Höstprojekt i växthuset
Väl hemma fortsatte mina höstprojekt. Växthuset fick ta vila. Alla tomat- och gurkplantor togs bort, krukor och väggar skurades rena. Dessutom passade jag på att tvätta sängkläder – kanske sista gången i år som de fick soltorka ute på sträcket. Doften av sol och klar luft mötte mig på kvällen när jag kröp ner i sängen. En liten vardagslyx som blev en extra stund av tacksamhet.
Skapande och Kay Pollaks ord
Medan jag skurade och ordnade började tankarna vandra. Jag har lovat mig själv att trädgården ska bli klar innan jag flyttar ner i källaren till mina färger och dukar. Där väntar en ny målning – en glädjetavla. Jag ser framför mig vatten och berg där orden “Välj glädje” får dansa över landskapet. Kanske blir det något helt annat när penseln möter duken, men just nu är idén som en varm låga i kroppen.
Även Vinghästen kallar – min berättelse som vill fortsätta sin resa – men först får trädgården sitt.
Din tur – hur välkomnar du hösten?
Hur tar du emot hösten och alla dess möjligheter?
Startar du nya projekt när luften blir klarare?
Eller väljer du, som jag ibland gör, att bara låta morgonen vara som den är?
Dela gärna dina tankar i en kommentar. Kanske blir ditt höstprojekt en inspiration för fler.
Reflektion
I dag väljer jag glädje. Kanske börjar den i en kopp kaffe, i ett bad på 15 grader eller i doften av soltorkade lakan. Det är i de små ögonblicken jag märker hur Kay Pollaks ord – att vi själva kan välja vårt förhållningssätt – faktiskt blir verklighet.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – här händer livet. – Carina Ikonen Nilsson
AHA – mellan raderna
När jag skriver inser jag att det inte bara är växthuset som får vila. Även jag samlar kraft. Badet, målningstankarna och dofterna av höstjord blir sätt att möta en ny säsong med tacksamhet istället för stress. AHA-insikten: Glädje är ett val som börjar i de enkla handlingarna.
Mellan raderna – min röst
Under ytan handlar texten om modet att sakta ner. Att ge sig själv tillåtelse att först avsluta, sedan skapa. Det är en påminnelse om att glädje ofta växer när vi inte jagar den.
I lördags var vi på ett riktigt trevligt barnkalas hos grannen – hon som gör sina fina YouTube-klipp för små barn i utbildningssyfte. Som alltid fanns där både glädje, skratt och god stämning.
Göteborgsbesök hos lillgrabben
Igår bar det av till Göteborg för att hälsa på lillgrabben som flyttade dit förra hösten. Han och flickvännen hade precis kommit hem från Grekland, solbrända och fyllda med berättelser. Vi fikade, kollade in deras nu färdiginredda lägenhet och beundrade den sköna soffan han byggt ute på balkongen. Jag skulle lätt kunna tänka mig att bo där ute! De hade också klätt om sänggaveln med ett otroligt fint tyg – så kreativt och personligt.
Planen var middag hemma hos dem, men eftersom vi kom så många gick vi istället ut. Pizzor beställdes in, själv tog jag en kebabsallad – men kan väl säga att det var ytterst lite sallad i den. Och väljer man sallad, ja då förväntar man sig faktiskt att det ska vara just sallad och sådant som hör till.
Helgen blev på många sätt en påminnelse om hur värdefullt det är med både små och stora möten. Ett barnkalas eller en pratstund på en balkong i Göteborg kan ge minst lika mycket energi som en lång resa. Det är just de där vardagliga stunderna som bygger våra minnen. Och kanske är det därför jag tycker om att skriva här på bloggen – för att fånga både det lilla och det stora, och dela det vidare.
Bloggjobb och Oskar-serien
Just nu jobbar jag också vidare här på bloggen, bland annat med Oskar-serien där jag berättar om barn, NPF och skolans vardag. Den här veckan har vi arbetat med inlägget Motiverande omständigheter och osynligt stöd. Samtidigt passar jag på att optimera bloggen så att det blir lättare för både mig och er läsare att hitta bland alla texter.
Det händer mycket – både i vardagen och här på sidan.
Reflektion
Helgen påminde mig om att det är i det enkla som styrkan finns – i skrattet på ett barnkalas, i pratet på en balkong, i vardagens små måltider. Det behöver inte vara storslaget för att vara värdefullt.
Mellan raderna – min röst
Mellan raderna bär det här inlägget en känsla av tacksamhet. Att få vara med – i både stort och smått – är en gåva jag inte tar för given.
Hemma liv, matglädje och stjärnskådning – den här söndagen doftade det nybakad kaka, fast det var lite lurigt… Egentligen var det min hemmagjorda müsli som spred den varma doften. Förmiddagen fylldes av vinäger, kål och matglädje som gav huset en känsla av både vardagslyx och stillhet.
En stilla kväll på altanen – dofter av mat och himlen som väntar på nattens stjärnfall.
Göteborg får vänta
Hej på dig som ser dig om här på min lilla blogg. Det är alltid trevligt när du kommer förbi och kikar in här. Egentligen skulle vi åkt till lillgrabben i Göteborg, men eftersom vi båda är lite krassliga ledde det istället till att det blev en söndag hemma. Lillgrabben ska åka till Grekland på semester och då är det förstås dumt om vi kommer och smittar med något som kan bryta ut under hans resa.
Vänersborg
I stället tog vi en sväng till Vänersborg för att handla, eftersom både kyl och frys behövde fyllas. Dessutom behövde katten sin specialmat. Just den där specialmaten finns i Vänersborg, bredvid affären vi brukar handla i. Tyvärr var affären stängd när vi kom dit, vilket innebar att vi fick åka hem utan kattmat. Därför får jag göra ett nytt besök där i veckan. Det kan ändå vara bra, eftersom jag har tänkt köpa fika till mina arbetskamrater inför ett möte.
Hejdå kära kollegor
En sista hejdå-grej nu när jag ska sluta jobba. Här blev det många tankar och känslor på en gång – hur blir det nu? Vad kommer att hända efter det här? I just denna stund kom väldigt många känslor i kroppen. Jag kommer att sakna mina kollegor, men inte bara dem, utan även alla runt omkring. Fast det är klart, det är ju också kollegor. Dessutom kommer jag sakna alla ungdomar som jag annars skulle fått äran att möta. Det här är inte utan att det gör ont i både känslor och hjärta. På den avdelning där jag jobbar har jag de bästa kollegor du någonsin kan ha.
Matflow, hemmaliv och matglädje i köket
Hemma igen hamnade jag i ett riktigt matflow. Först blev det pizzasallad, gjord precis som jag lärde mig för över 30 år sedan på pizzerian. Därefter blev det müsli på mitt eget sätt. Till sist – en turkisk rödkålssallad. Här spred sig doften av nybakat i hela huset, och under eftermiddagen fick vinden på altanen bli min belöning. Likaså kvällen, eftersom vi då gjorde vad vi alltid gör vid den här tiden av året.
Pizzasallad som på pizzerian – fast hemmagjord och ännu godare.
När vädret tillåter – stjärnskådning mitt i hemmalivet
När vädret är milt och sommarnätter som dessa bjuder på klar himmel, kan vi inte låta bli att bädda utomhus. Då när bäddandet är klart, då händer det – vi lägger oss i bäddarna och tittar på alla stjärnfall som lyser upp natten. Just nu pågår Perseiderna, en av årets mest spektakulära meteorshower. Under denna period kan man, om himlen är klar, se upp till 50–100 meteorer per timme. Däremot kan månens starka ljus, som i år, påverka synligheten.
Utomhusbädd och Perseidernas stjärnfall – en av sommarens höjdpunkter.
Vi ligger där och räknar stjärnor, ser vilka som “ramlar ner” och vilka som slocknar. Det är som en tyst konsert där himlen bjuder på sitt eget fyrverkeri. Vi såg kanske inte så många stjärnfall, men det gav en möjlighet att vara just i den stunden. Bädden ligger kvar där ute och det ger oss möjlighet att göra det i kväll igen.
Mitt i allt tog jag en paus för att kika på min grannes YouTube-kanal. Hon gör små utbildningsfilmer för barn om natur, djur och allt möjligt spännande. Ofta är de enkla, varma och pedagogiska, vilket gör dem perfekta för små upptäckare. Här är en fin påminnelse om hur viktigt det är att väcka barns nyfikenhet. Filmerna innehåller ibland små frågor som barnen ska svara på, och det blir hurra-rop när svaren är rätt. Kanske är det inte så i alla filmer, men i flera av dem jag sett är belöningen att få svara på frågorna.
Pizzasallad som på pizzerian – fast hemmagjord och ännu godare.
Pizzasallad med vitkål och en skvätt rödkål – men du kan också göra originalet med paprika.
Först strimlar du vitkål (gärna sommarkål, den är sötare och mjukare). Idag uteslöt jag paprikan och blandade i lite rödkål istället – det gav en härlig färg och lite mer tuggmotstånd. Därefter blandar du med olivolja, salt, svartpeppar, finhackad lök, rödvinsvinäger, vatten och pressad vitlök. Till sist smaksätter du med oregano och basilika. Tips: Vill du ha originalvarianten från pizzerian, lägg till strimlad paprika – det ger mild sötma och vacker färg.
Müsli
Min hemmagjorda müsli – glutenfri, smakrik och utan onödigt socker.
Havregryn, kokos, solrosfrön, sesamfrön, nötter, pumpakärnor, lite rostad mandel och russin. Först blandar du alla ingredienser. Därefter rostar du i ugnen på 220° i 15 minuter. Rör om och rosta vidare i kortare omgångar på ca 5 minuter tills allt är gyllene. Låt svalna och blanda ev. med cornflakes.
Turkisk rödkålssallad
Turkisk rödkålssallad – fräsch och smakrik.
Strimla rödkål och krama in salt i minst en minut tills kålen vattnar sig. Sedan smaksätter du med citron, olivolja och vitvinsvinäger. Därefter masserar du in dressingen ordentligt och låter stå minst en timme före servering.
Reflektion
Egentligen skulle helgen bjudit på husbilsliv, men i stället blev det hemmamys och matlagning. Även om planer ändras, kan det ändå leda till något gott. Kanske är det just i det oväntade som lugnet bor. Därför ska man inte vara så rädd för att gå från planen. Våga vika av, stanna upp, känn efter och njut av friheten att inte planera allt in i minsta detalj.
Callout: Vilken kvällslig aktivitet lockar dig mest just nu – att räkna stjärnfall eller att laga något gott till kvällsmin
Igår hade vi ett kärt besök här hemma. Maken bestämde att det fick bli kålpudding, så på morgonen åkte jag och lillkillen och handlade – efter att vi först skördat stora, fina potatisar i trädgården. De räckte mer än väl och smakade fantastiskt.
En dag att minnas
Vi åt, pratade och skrattade så att magen gjorde ont. Det är den där sortens skratt som stannar kvar i kroppen länge efteråt – sådana som gör en lite lyckligare bara av att minnas. Villäven passa på att tacka er för att ni kom igår. Det var så trevligt.
Morgondagens inlägg ska jobbas med.
Idag är kroppen trött, men hjärtat är lätt. Jag tänker vila och njuta av känslan av en fin gårdag. Kanske hinner jag skriva mer om LVL² och om helgens eventuella husbilstur senare idag – vinden får avgöra om vi rullar iväg.
Vad gör du idag? Har du haft ett skratt som fastnat kvar i kroppen nyligen?
Lev idag, just nu – så blir det minnen i morgon. De små stunderna kan sedan ge dig lycka, som glimtar från gårdagen. – Carina Ikonen Nilsson
Det är något vilsamt med morgnar. När kaffet ångar och dagen fortfarande är orörd. En ny morgon, en ny chans. Möjligheten att göra om, göra rätt – eller helt enkelt göra gott. För ibland räcker det gott att bara vara. Att luta sig tillbaka, andas in stillheten och låta livet få visa vad det vill ge.
Bra saker behöver inte vara stordåd. Ibland är det just de små, stilla ögonblicken som bär mest mening. Ett steg fram eller ett steg tillbaka – så länge det känns rätt i magen. Så länge det stillar det som rör sig där inne.
Tystnaden som balsam
Jag har lärt mig att stanna upp. Åldern har gjort sitt, kroppen saktar ner, och det har öppnat rum för förundran. Jag kan sitta i tystnaden och bara se. Träden. Himlen – blå eller grå, spelar mindre roll. En skiva som snurrar på vinylspelaren. Då får jag ro. Då blir det tyst även på insidan. Det ger mig möjlighet att känna på vad som händer i mina tankar hur dom känns i kroppen. Men även att sortera tankarna och reflektera över vad som är verkligheten eller bara sådant som bor i tankarna. Jag är inte mina tankar ibland är det inte sanningen och då är det viktigt att reflektera över dom.
Skivbutik, hörlurar och en liten solcellslampa
Igår tog vi en tur till stan inför kalaset vi ska ha idag. Men innan matvarorna stod på tur, blev det ett stopp i skivaffären – ett måste för oss musikälskare. Vi kom därifrån med två nya skivor: en med Queen och en med Helloween. Små glädjestunder som glimmar till.
Lilltjejen följde med oss – hon är finurlig, den där kloka unga damen. Hon vet att följer man med, kan man ibland hitta det man ”behöver”. Igår råkade det vara ett par hörlurar. Och när maken ändå stod där med sin nya dator, råkade just de hörlurarna bli en del av inköpet. Han har ett svagt hjärta, min man – särskilt för henne.
Själv letade jag efter tillbehör till robotdammsugaren. Det gick inte så bra. Men jag fick med mig en liten solcellslykta till paviljongen. Man får glädjas åt det lilla.
ICA Bastu och kloka funderingar
När vi kom hem hjälpte lilltjejen till att bära varor – några bar hon till vår lilla ICA Bastu som vi kallar vårt förråd. Det är mysigt att hon fortfarande vill följa med på sådana turer ibland. Det händer inte ofta längre – men när det gör det, känns det extra fint.
Lillgrabben är inte där än. För honom vinner datorn alla gånger. Inte ens på husbilsturer vill han följa med in och handla. Där har vi försökt förklara: den som inte är med, får heller inte vara med och välja. Ett ansvar och en frihet, som går hand i hand.
Idag blir det kalas
Idag firar vi maken. Tyvärr ser vädret ut att bjuda på rejält regn – så det blir kalas inomhus. Igår förberedde jag tzatziki och ostkräm, maken plockade sallad från trädgården. Den är sköljd och ligger klar. Idag väntar mer fix: tomater, gurka, bröd och ägg. Kycklingsallad står på menyn. Kanske blir det en paj till efterrätt. Eller bara glass. Det får visa sig i stunden.
Morgonkaffe och växthusets visdom
Men först: en kopp kaffe till. Stillhet. Energi. Mjuka tankar.
Jag brukar tänka på vad som är mitt ansvar – och vad som inte är det. Det ger mig andrum. I växthuset lär jag mig tålamod. Där går det inte att skynda. Där har min rastlöshet inget att säga till om. Tomaterna växer i sin takt, gurkorna likaså. Och jag? Jag lär mig att följa med. Att sakta ner. Att se varje blomma, varje framsteg – och känna tacksamhet.
Slutord – Att följa sin takt
Livet springer fort ibland. Men vi får välja vår egen rytm. Steg fram, steg tillbaka – det viktigaste är att stegen känns rätt i hjärtat. Att vi ibland stannar upp, lyssnar på en skiva, tittar på en växande tomat och bara är.
Idag är en sådan dag. I alla fall nu innan vi satt igång med att bereda för det som ska göras.
Hur ser din dag ut? Vad står på din lista idag? Jag vill oavsett önska dig en fin dag. Tack återigen för att du kikar in här och läser på min blogg malix.se.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Eftertanke: Ibland är det i de små ögonblicken vi hittar det stora. En kopp kaffe i stillhet, ett barns leende i bilen, eller ett växthus som viskar om tidens gång. Det är där jag samlar kraft – i det enkla, det närvarande. Kanske hittar du ditt lugn just där du är, om du stannar upp en stund.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.