Att vara farmor är både glädje och saknad. Jag har fått uppleva många stunder av närhet tillsammans med Emilia och Hugo – från Emilias sovstunder hos oss och våra turer i husbilen, till de gånger jag fått passa lille Hugo eller när han varit på besök. Idag ser det annorlunda ut. Saknaden är stor, men kärleken bor kvar, lika stark som förr.
Att vara mormor och farmor – mellan närhet och saknad, I vågor får man stå stadigt.
Minnena som bär
Att vara farmor är att samla på små ögonblick som växer till stora minnen. När Emilia var mindre fick jag ofta möjligheten att passa både henne och hennes lillebror Hugo. Emilia kunde följa med oss ut i husbilen, hon sov över hemma hos oss och jag kunde åka dit efter mina morgondopp och känna mig välkommen.
Hugo är fortfarande liten, men även med honom har jag fått värdefulla stunder. Jag har fått passa honom några gånger och han har varit på besök. De tillfällena fyllde mig med lycka – att få hålla honom nära, se hans blick och veta att jag också är en del av hans början i livet.
Det är dessa dagar av vardaglig magi jag håller fast vid. Pannkakor vid köksbordet, sagor och skratt med Emilia och små ögonblick med Hugo. De är som skatter jag bär i hjärtat.
När farmorsrollen förändras
Den tomma stolen får symbolisera saknaden i farmorshjärtat.
Men idag ser det annorlunda ut. Jag är inte längre en självklar del av deras vardag. Saknaden efter Emilia och Hugo gör ont, ibland så ont att den tar plats i kroppen. Att vara farmor innebär därför också att orka stå kvar i känslan av att vara utanför.
För att klara sorgen går jag nu i samtal med en terapeut. Det ger mig styrka, hjälper mig att hitta hoppet och påminner mig om att relationer faktiskt kan förändras med tiden. Samtidigt är det svårt. Att vara farmor på avstånd kräver både tålamod och mod, och ibland känns väntan oändlig.
När Emilia fyllde år ville jag visa att jag inte hade glömt henne. Jag ville att hon skulle känna att hon fortfarande är min prinsessa, att jag fortfarande är hennes farmor – även om jag inte är mitt i hennes vardag.
Jag minns hur jag stod på trappan med presenterna i händerna. Hjärtat slog hårt. Skulle hon bli glad? Hade även hon tagit avstånd, eller skulle hon möta mig med den där glimten jag längtade efter? Det var en stund fylld av oro, hopp och kärlek.
När dörren öppnades och hon såg presenterna blev hon så glad. En lättnad spred sig i mig, som om hjärtat kunde andas igen. Och när vi skulle gå och hon gav mig en kram, höll jag kvar en extra liten stund. Bara för att känna henne nära, visa henne att jag fortfarande finns och att jag älskar henne – så mycket att det nästan gjorde ont.
Att vara farmor är att bära en kärlek som aldrig försvinner
Att vara farmor betyder att älska utan villkor. Även när närheten inte längre är självklar, finns bandet kvar. Saknaden är ibland överväldigande, men kärleken är större än avståndet.
I mitt hjärta finns alltid Emilia och Hugo. Farmorshjärtat ger aldrig upp. Det älskar, bär och hoppas – varje dag.
Att vara farmor är att bära en kärlek som aldrig försvinner.
I vårt hem finns min farmors sideboard – en möbel som följt med genom livet och som bär på hennes minne. På det står nu bilder av mina egna barnbarn. Det blir som en bro mellan generationer, från min farmor till mig som farmor, och vidare till Emilia och Hugo. En påminnelse om att kärleken går vidare, även när livet förändras.
Frågor till dig som läsare
Vad betyder farmors- eller mormorsrollen för dig?
Har du någon gång fått älska ett barnbarn eller barn på avstånd?
Vad tror du är viktigast för ett barnbarn att få känna från sina mor- eller farföräldrar?
FAQ – Att vara farmor
Vad innebär det att vara farmor idag? Att vara farmor idag är både glädje och prövning. Det kan vara att finnas nära i vardagen, men ibland också att älska på avstånd.
Är farmorsrollen alltid självklar? Nej, den kan vara skör. Ibland får man inte så mycket plats som man önskar. Men kärleken är alltid lika stark och består genom allt.
Hur kan man vara farmor när man inte får vara nära? Genom minnen, omtanke på de sätt som är möjliga – och genom att aldrig sluta älska. Att vara farmor lever kvar i hjärtat, oavsett avstånd.
Mellan raderna bär jag både minnen och längtan. Jag ser tillbaka på allt det fina vi hade, och jag försöker hålla fast vid hoppet att nya stunder kan komma. Saknaden gör ont, men kärleken gör mig hel.
AHA – mellan raderna
Här blir det tydligt att farmorskapet är sammanflätat med mammarollen. När en relation förändras till det egna barnet, påverkas också vägen till barnbarnen. Smärtan blir dubbel. Men kärleken visar sin styrka – den lever kvar i mig, både som mamma och som farmor, även när jag är bortvald.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Vilken kväll det blev igår. Och vilken morgon. Jag satt här med datorn i knät, bloggen vägrade släppa in mig. FileZilla öppen, AI försökte hjälpa (lite trött ibland – det märks när det kommer STORA BOKSTÄVER och instruktioner som: Nu gör vi en sak i taget, Carina!).
Tänk att AI lyckats lista ut att jag bara läser överskriften och sen kör på.
Tillslut kom den där känslan: ”Ska jag kasta allt i sjön?” Men så tänkte jag om: ensam är inte stark – ensam är ensam. Jag bad om hjälp.
Loopia-ängeln och modet att be om hjälp
Klockan 11.00 ringde jag Loopia. Och där fanns han – en ängel. För andra gången har jag haft tur. Han hittade ett tillägg som bråkade, tog bort det och fixade så bloggen fungerar igen. Men vet du – han berömde mig! Sa att jag gjort ett bra jobb med kataloger och filer.
Och ja, jag blev stolt. Jag har lärt mig massor. Jag ska inte skryta. Men alltså – vilket tålamod, vilken envishet, vilken vilja att lära! Utan AI hade det aldrig gått. Fast han blev nog lite trött på mig.
Har du också kämpat med teknik någon gång? Vad gjorde du?
En mor-dotter-dag med rosa kofta och misosoppa
Dottern ville shoppa – och ville ha med sin gamla mamma. Vi åkte till Borås, till outlets. Första stopp: Bubbleroom. Jag hittade en klänning, diskhanddukar och en liten vit teddyoverall med öron till en väns ofödda baby. Så söt att jag ville behålla den själv.
Sedan vidare till Ellos outlet. Tur att dotterns bil inte är större – annars hade jag nog kommit hem med både soffa och stolar.
På Knalleland hittade jag en rosa kofta och en blus. Exakt min stil.
När modet känns som ett skämt
Alltså – är det bara jag, eller ser allt ut som min farmors 70-tal? Brandgult, blommigt, hysteriska mönster. Jag gillar jordtoner och naturtyger. Jag är nog ganska ute just nu. Men vet du – jag bryr mig inte.
Jag klär mig för mig själv. Inte för modet. Punken bor kvar i mig, även om det bara är i musiken nu.
Hur gör du – klär du dig efter trender eller efter känsla?
Sushi, passion och den där soppan
Vi hade tänkt äta hos Ferdinand i Kungälv – men han hade stängt. Han ska sälja stället. Och jag vill verkligen hinna dit en sista gång. Han har en passion för mat som inte går att lära ut.
Istället blev det sushi i Borås. Okej mat – men inte magisk. Men soppan! Miso med tång och purjo – wow. Den kommer jag att minnas.
Det lilla som gör livet stort
På vägen hem stannade vi på Överby – skor, Rusta. Och jag fick äntligen en grön badrumsmatta. Grönt är min färg. En lyxshake från Max fick avsluta dagen – men det får bli ett inlägg för sig.
Vad tänker du?
Har du kämpat med teknik som nästan tog musten ur dig? Vad tycker du om modet just nu? Vad gör du när livet krånglar – ger du upp eller biter du ihop?
Skriv gärna en kommentar – jag läser allt!
Stötta mitt skrivande
Vill du stötta mitt skrivande? Lämna gärna ett litet bidrag via PayPal. Det betyder mer än du tror.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer med sin skönhet i morgon. Just nu gäller. Just NU!
Read this post in English below
<a id="engelsktext"></a>
When the Blog Shuts You Out – and Life Keeps Rolling
What a night. And what a morning. There I was, laptop on my lap, blog refusing to let me in. FileZilla open, AI by my side – sometimes a little annoyed (you can tell when the BIG LETTERS and ”Let’s take this one step at a time, Carina!” start coming out).
Apparently, AI knows I only read the headline and skip the rest.
I felt like giving up. But then I reminded myself: Being alone isn’t strong – it’s just lonely. So I did something brave: I asked for help.
The Loopia Angel and the Courage to Ask
At 11:00, I called Loopia. And there he was – an angel. Again. He removed the plugin causing the issue and got the blog working again. And even more – he told me I’d done a great job with all the files and folders.
And yes – I was proud. I’ve learned a lot. I don’t mean to brag. But really – what patience, what persistence, what a will to learn! Without AI, I wouldn’t have made it. Even if he got a little fed up with me.
Have you ever battled with tech problems? How did you deal with it?
A Mother-Daughter Day – Teddy Suits and Miso Magic
My daughter invited me to join her shopping in Borås. First stop: Bubbleroom. I found a dress, some towels, and the cutest white teddy overall with ears for an unborn baby. So soft I wanted to keep it myself.
Next up: Ellos outlet. Thank goodness the car wasn’t bigger – I would’ve brought half the furniture section home.
At Knalleland, I found a pink cardigan and a blouse – exactly my kind of style.
When Fashion and I Go Separate Ways
Is it just me – or does everything look like the 1970s exploded?
Bright orange florals, weird prints, ruffles. I love earthy tones and natural fabrics. I’m definitely not on-trend. But you know what? I don’t care.
I dress for me, not for fashion. The punk may be gone from my wardrobe – but it still lives in my soul.
Do you follow trends – or your own style?
Sushi, Passion, and the Perfect Soup
We wanted to eat at Ferdinand’s in Kungälv – but he was closed. He’s planning to sell the place. I really hope to eat there one last time. He has a passion for food that can’t be copied.
So, we went for sushi in Borås instead. Decent, but not special. But the soup! Miso with seaweed and leek – it was unforgettable.
The Little Things That Make Life Big
We stopped at Överby – shoes, Rusta. And finally – I got my green bath mat. Of course it’s green. A luxury shake from Max ended the day – but that deserves its own post.
What About You?
Have you ever had a day when tech nearly broke you? What’s your take on fashion these days? What do you do when life gets messy?
Leave me a comment – I’d love to hear from you.
Support My Writing
If you’d like to support my writing, you can leave a small tip via PayPal. Thank you – it really means a lot.
Carina Ikonen Nilsson Live today, right now – yesterday is gone, and tomorrow will arrive with its beauty when it comes. What matters is this moment. Right NOW!
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
