Jag föredrar att kalla mig Impulsiv.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv

Finns nu åter igen hos liten upplaga. Tryckte upp lite mera böcker och ännu finns det några kvar, ailment dessutom kommer det även att finnas lite mera här hemma. Just nu är mitt lager tomt.  Känns ju lite dumt om någon skulle fråga, att jag  inte själv har några böcker att sälja. Men snart har jag det igen…….

Kan man köpa motivation glädje?

Motivation

Idag lyser i alla fall solen. För några timmar sen försökte jag få till en lite förändring här hemma, find när vi nästan planerat klar ringde telefonen.

Det var skolan som ringde, capsule  vi åkte dit för att ännu en gång ta del av incidenter som hänt. Jag tycker vi löste det bra, remedy de gör verkligen ett jätte jobb i skolan. För ibland händer det saker som inte ska hända.  Dessutom var det svinvaccinering igår, vilket redan igår blev lite krångel, för då finns det en anledning till att slippa skolan.  Vi vet och kan de här incidenterna, alla till tänkta saker som skulle kunna hända, så  att man slapp skolan används i detta hus.  Fröken var  inte lika säker på vad som är sant och inte, så hon trodde att sprutan hade gjort sitt.

Nu var det inte riktigt så, utan ett bråk och lite annat gjorde att man kanske skulle kunna få gå hem.  I stället blev vi bjudna på god mat,  situationen reddes ut på bästa sätt tror och hoppas jag.  Det är svårt, det gör ont att vara kall, jag vet och kan det utan och innan, våran lilla kille gillar verkligen inte skolan. Varje liten chans till att slippa varje halmstrå som finns att ta till tas till.

Men vi måste, vi måste visa, att det inte går att välja bort. Hade jag kunnat, hade det funnits allternativ som gjorde att han inte behövde gå. Så hade jag gladerligen låtit han vara hemma. Tyvärr så finns det ju ett liv efter skoltiden,  då är det viktigt att ha skolbetyg, utbildning  för att klara av vuxen livet.  Våran skola har gjort allt man kan tänka sig, byggt om och verkligen försökt att få till det lilla extra, för att det ska bli bra.

Ändå så lyckas vi inte motivera och stötta våran lilla kille, till att känna glädje över att vara i skolan. Tre lärare, tre klassrum, 5 barn och inga läxor. Vad mera kan göras.  Hur ska vi kunna trolla till mera,  så att det blir roligt.

Jag vill inte att min lilla kille ska få samma upplevelser av skolan,  som liknar  min historia.

Nej det får inte bli så.

Men tydligen spelar det ingen roll. Jag kan inte påverka mera.  Jag nästan bara flyter med.

Ett samtal, ett besök som faktiskt var ett bra besök. Ändå kommer yrseln, ångesten tröttheten över mig. Skulle vilja bara gå ut ta en lång promenad. När jag kom hem skulle jag vilja att allt var annorlunda. Mitt hjärta gråter, men ögonen är torra. Vad eller hur ska jag tänka, hur ska jag göra för att få denna situation till att funka.  Känns tröstlöst, tankar om framtiden är så mörka inom mig just nu. Behöver någon som leder mig ut ur tunneln, eller i alla fall tar bort något så att jag hittar mera kraft till att orka.

Skulle vilja vara med min kille i skolan varje dag, kanske skulle det funka bättre då.  Men så är det inte man gör. Hur eller vad är det som skall till för att vi ska kunna känna trygghet, Vad ska jag mera göra? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre?

Vad ska jag ta till så att min lilla kille hittar glädje och lär sig att samspela mera.

ÖDMJUKHET, TACK TILL ER ALLA SOM LÄST ELLER LÄSER MIN BOK

har nu under 40 minuter försökt få till en skrivpuff, recipe Idag går det verkligen inte har inga ord kvar känns det som. Dessutom inget ämne som passade mig.  Idag var det svårt.

Hela mitt skrivbord är fullt av göra saker. Vet inte riktigt hur jag ska börja, eller vad som skall till för att jag ska göra dessa saker. Hur gör andra?  Vad är det som gör att alla papper bara ligger i olika högar hos mig.  Självklart är det jag som lägger dom där, självklart är det jag som borde göra annorlunda. Men hur gör man annorlunda? Hur får man struktur på pappershögar?  Mitt skrivbord är en liten sekritär, ett lärlingsprov av en kille som jag kände under tiden jag bodde i Bergsjön.  En kille som ofta kom till vårat gatukök och handlade. Vet inte hur eller varför vi köpte denna sekritär. Men då tyckte jag den var fin, fin är den fortfarande. Men det är inte ett effektivt skrivbord inte så mycket plats. Kanske är det just det som är vitsen som just nu är så ovissen.  Är inne i förändringstankar igen. Bara jag ….. ni vet alla de där Om bara jag får eller gör med mera om bara frågor.  Då sker mirakel. Då blir det ordning på mitt skrivbord.  Det är ju att lura mig själv, jag inser att det står för något annat.  Det handlar inte om skrivbord eller andra saker än att jag behöver lära mig struktur, behöver lägg in papperna redan första dagen då jag har dem i handen.  Kanske räcker det med att skaffa olika fack för olika papper.  Eller en pärm med flikar i som gör att jag har mera ordning på alla papper och viktigheter som annars försvinner.

Mitt förra inlägg fick en kommentar, vilket inte är ofta.  Denne underbarhet bloggar även hon och idag var det en väldigt vacker bild på min bok i hennes blogg.  Det känns helt otroligt nästan overkligt, att det finns en massa människor runt omkring ute i verkliga livet, som läser och har läst min bok. Jag blir ödmjuk inför denna tanken, det känns konstig nästan overkligt, stort och fantastiskt. Att jag där till fått trycka upp en ny upplaga av boken, är ännu mera fantastiskt och overkligt. Undra om jag någonsin kommer att komma i fatt denna upplevelse fantastiska känsla.

Vill passa på att tacka till ALLA som har lagt ner tid på att läsa min bok. Det hade varit spännande att få ta del av era tankar och upplevelser av min bok.  Även om jag inte får det, så är jag tacksam och ödmjuk in för att ni tagit er tid att läsa den.  TACK!