matematik och renoveringsprojektsahaer allt går bara man vill

När inte hjärnan bromsar så bromsar kroppen.  Har under några veckor haft sonen som målare här hemma. Min lilla dotter skulle få ny färg på väggarna. Allt började så bra en sak i taget. Tapeter ner och städa. En sak i taget, sickness spackel slip, slipdamm. En sak i taget, just det där med en sak i taget är viktigt. En sak inte börja på allt samtidigt.  En sakitagets genen, är en gen som saknas i oss.

Det började så bra, men just det där en sak i taget och en mamma som liksom skjuter på och får dåndamp av slipdamm grus på golvet och saker högt och lågt. Då är det svårt!  Eftersom jag ofta hittar på ett projekt som jag redan efter första tanken glömmer av allt det där mitt i mellan. Det som är mellan ofärdigt rum och klart snyggt och städat så blir det projekt som blir stora som hus. Tänk där till då när det är stora hus som renoveras.

Sonen var otroligt duktig, han har ju gått i skolan och lärt sig hur man gör som målare så fanns det en grundstruktur i det han gjorde. Det som var problemet var mamman till sonen. Just den mamma är jag, aj det där gjorde lite ont att skriva. Den mamman är alltså jag. Den inre takten i mej har inget mellan läge.

När det bara var finliret kvar vilket jag inbillade mig redan när alla saker var ute ur rummet så kan man ju starta små projekt vid sidan av stor projektet.  Lite möbler fick jag för mig att vi skulle måla om. Listerna stod vid framuteplatsen och torkade i solen. Lite slipande av möbler och lite finslipning av listerna som stod och torkade i solen. Gjordes av mamman samtidigt som vi skulle lägga golv som vi skulle  som vi skulle och lite mera.

Bromsen som jag borde haft i allt jobb fanns inte.  Kände av lite i lördags, i söndags kändes det lite mera månadagen tisdagen onsdagen grät jag när jag skulle lägga mig ner. Natten mellan onsdagen och torsdagen gjorde det så rått ont att jag inte kunde sova.  Den där intelligenta värktabletten var inte alls så intelligent för den hjälpte inte.  Igår var det jag som gick till doktorn.

Hela ryggen och varenda liten muskel i ryggen levde sitt eget liv. De andetag jag kunde andas gjorde så ont att jag inbillade mig att nu är det far och färde nu djäklas är det lunginflammation för mina andetag var mera små pustande. Doktorn skrev ut inflammationshämmande tabletter och ett litet krumelurpiller för magen då jag skulle ta dessa tabletter flera gånger om dagen.

Denna doktor kunde sin sak, för även om jag inte är helt återställd och även om jag har ont när jag rör mig så gör det inte lika ont.  Det har liksom slutat göra ont hela tiden och jag har till och med sovit.  Hjärnan och bromsen var det jag skulle skriva om  hjärnan sa säkerligen till mig redan efter någon timma att jag då i renoveringsprojektet skulle sluta eller ta det lite lugnt. Den gjorde nog det, men det lyssnade inte jag på.  Kroppen skrek nej lite smått i början men jag glömde det och lyssnade på ett halvt öra. Inte så svårt för mig eftersom jag har en hörselskada.

Kroppen gick i strejk på riktigt och maken sa att har man ont så ska man ta det lugnt och gå till doktorn.  Då när kroppen skrek och maken prata så lyssnade jag för en gång skull.

Idag tänker jag en sak i taget hjärnan utan broms och ja  då får minsann hela jag lida. Det är det jag gör nu.

För jag har inte riktigt lika ont nu, men ont när jag rör mig sitter  för länge eller andas för mycket eller hostar.   Men hjärnan hon där upp hon vilar inte längre hon har hela morgonen försökt hitta på nått.  Hela tiden ploppar det upp men du skulle kunna ta dig an men du  det kan du göra.  Eller du  trädgården den behöver………. Fast där gick hon bet för jag och trädgård går inte ihop. Så nu sitter jag här rastlös ont i kroppen med en hjärna som hela tiden vill hoppa in i nya projekt.

Så idag tänker jag plocka fram min lilla mattebok. För jag tänker jag ska damma av lite ekvationslösningar det gör kanske att hon får jobba lite och kroppen vila sig en stund till. För så ont som jag haft i vecka vill jag inte ha  igen. Så nu ska jag plocka fram penna sudd och rutat block och sätta mig och räkna lite.

Jag vet inte klokt eller så e det riktigt klok.  Där till gillar jag matematik även om jag kanske inte kan stava till det så kan jag lösa det.

Lev idag just nu så blir det  x och y och sånt då 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.