igår va det en viktig dag, mind physician mest för dottern men inte långt ifrån hennes mest som den va viktig för mig. Alla år av vanmaktskänslor när vi har försökt förklara för skolan, treat att alla lär sig inte lika. Alla tröstlösa stunder när vi återigen har insett att nej inte heller denna gång förstod dom. Igår gav sig alla dessa tankar bort. Allt slit som varit har varit nödvändigt och igår gav det resultat. Min lilla skrutta som igår tog ännu ett steg ut i vuxen livet gjorde en milstolpe och ett av slut. En början på något nytt inte känt ligger framför henne. Jag tror att jag som mamma till min lilla dotter faktiskt kände mera glädje än andra mammor.
Varför jo, för i vår familj har vi ADHD, jag har ADHD, och självklart blir det då så att den tar en sväng om i min dotter. Jag orkade aldrig fullt ut med skolan, där betalade sig betygen i sträck på längden och tvären. Sedan har jag ju givetvis pluggat in det i efterhand men just det slipper dottern göra.
För hon gjorde det. Hon orkade med, hon gav allt och lite till för att ta steget ut med glans. Hon fick till och med ett stipendium för sin förmåga att inte ge upp, ge allt. Till och med här nu när jag sitter och skriver det känner jag hur tårarna liksom vill trilla fram och visa sig. Inte i sorg utan stunden är mera vördnadsfull,helig och stor. Hon gjorde det verkligen.
Min underbara lilla duktiga fantastiska dotter hon gav järnet hon bangade inte för något utan tog tag i och gjorde det. Ändå har det under många stunder under dessa tre år bott rädslor och funderingar i mig som : herre gud kommer hon orka, men snälla någon gör så hon håller ihop. Gör så hon inte ger upp. Igår firade vi med pompa och ståt. Redan halv sju var jag uppe och gjorde tårtor, la den sista handen på det jag kunde förbereda. Skickade iväg äldsta sonen och hans flickvän för att köpa det sista som jag inte hade fått med från affären.
Vill passa på här i inlägget och tacka alla som kom till skolan för att hänga alla dessa blomsterkvastar och allt va det va för att visa och dela dotterns glädje, vill även passa på att tacka för att ni även kom hem till oss och firade henne. Tror att det är minnen hon kommer ha hela livet. Ni som var här kommer vara en del i dessa minnen hos henne.
En trött och lite frusen Mallon var det som öppnar presenterna.
Det här sista kortet är nog det finaste jag läst som skolan har skrivit om min dotter. Hon gjorde det verkligen, vet ni vad Jag vet jag har världens bästa Malou, jo så är det hon är verkligen världens bästa Mallon. Det här är en seger Malou, bara så du vet…..
En ny tid är nu här, nya kliv rätt ut i livet, ta för dig min älskade dotter världen är din. Låt ingen trampa på dig stå på dig för annars står andra på dig. Gör allt du tänker och funderar på, ångra inget inte ens misstagen, det är dom du lär dig av även om de kostar. Önskar dig all framgång lycka och kärlek.
Tack för att jag får vara din mamma.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.