Psykiatri, Fördomar, attityder som har bott i mig (H)järnkoll.

Fick inspirationen till att skriva detta just nu från ett forum på FB. Ambassadörer från (H)järnkoll är inspirationen.

Bemötande, ask upplevelser Psykiatrin vården.  Jag har inte så mycket erfarenhet av den eller har jag det? Är det mina egna fördomar som gör att jag inbillar mig att jag inte har.  Jag vet inte det är det som jag ska försöka reda ut i detta inlägg.  Jag har aldrig varit frihetsberövad, generic är det en anledning till att jag i så fall inte ska uttala mig?  Då ber jag i så fall om ursäkt men, generic uttala mig känner jag att jag vill göra än då.

För många år sedan,  fem är det många?  Kanske är det till och med sex år sedan. Mitt minne är bra, men kort så att säga.

Innan jag fick en diagnos fick jag träffa en fantastisk läkare som verkligen tog sig tid att lyssna till min historia.  Efter timmen lång fick jag till mig att verkligen så skulle han se till att jag fick en utredning i frågeställningen “min ev diagnos” och som han då i slutet av timmen sa.  Det är klart jag  skulle kunna sätta diagnosen på dig nu. Men du är en av dem som verkligen skulle för din egen skull få nytta av att göra en utredning, Du har så mycket att förlåta.

Alla depressioner alla dessa perioder av Lyckliga piller som inte funkade på mig mera än till kg.   Varje gång gick jag upp 5 kanske 10. Och  jag må vara fåfäng men just dom kg gjorde mig inte mera lycklig snarare tvärt om.

Efter det långa samtalet med den där allra första läkaren så var det en väntan på minst två år. Just det  kan jag idag säga är en lång väntat tror det även är mera ärligt att säga att väntan var i över tre år. Ringde till avdelningen som skulle göra min utredning flertalet gånger. Varje gång fick jag till mig att de förstår och det är fel att jag ska behöva vänta så länge, samtidigt som de i samma mening så att så jobbigt kan det ju inte va jag jobbade ju.

Som om det med jobb gjorde det så mycket lättare.   Ett ordspråk som jag känner är  bra här, är det om: att du inte kan döma någon som inte gått i dina mockasiner.

Väl i tiden då utredningen skulle till ,så var även det en jobbig period mest för att jag var rädd.  Tankarna som malde i banor var liknade: men gud vad håller jag på med, du behöver ju bara skärpa dig lite till, men herre min skapare ta dig för fan i kragen va har du att klaga på.   Du är bara så himla känslig. Du som till och med läst på högskola vad gör du här du är bara så Himla känslig och så himla fel.

Alla besök på avdelningen där utredningen gjordes. Var besök där det till en början var fördoms och attitydsskådespel av mig.  Där jag nästan gömde mig, för att ingen skulle se och träffa mig i just dessa arenor som avdelningen var.   Låsta dörrar sa mig att: oj, vilka farliga saker som finns här. I mig bodde så många fördomar, som jag nu så här i framtiden från då, ärligt kan säga att de  flyttat ut från mig.

Många möten, många möten i mig där jag stod mitt emot mig själv och i fråga satte min egna livskompetens.

Tills en dag när hela teamet var samlat. Jag hade tagit med mig min make, för att han är det minnet som i bland ramlar bort från mig.  Jag minns att  ett fönster emot vägen var öppet. Det var fint väder ute, de första vårvindarna hade börjat värma oss alla.  Det öppna fönstret gjorde att min koncentration, det fokus som jag behövde,  flyttade ut och var någon helt annanstans.   Efter en stund  tog jag mod till mig och sa att jag skulle vilja att de stängde fönstret.  Då hade de inte  presenterat de små bokstäverna ännu.

Psykologen pratade om styrkor som fanns och att han var förundrad över hur det impulsiva i mig hade lyckats pricka in vart enda ett x som man egentligen inte skulle pricka in. OM MAN INTE VAR IMPULSIV.

(“ Jag föredrar att kalla mig ImpulsivBOK 001 kopiera Boken som jag sedan skrev.) Psykologen var även förundrad över alla orden som bodde inom mig, men även  hur mitt arbetsminne liksom bara tog paus efter två steg.  Adhd jo då det kunde jag få papper på.   Det fick jag.

_MG_0004

Där till fick jag  ett litet gult  papper på att medicinen Concerta, som skulle kunna vara något för mig.  Hos mig ville de prova Concerta och det var ett bra prov, för i dag vill jag inte vara utan.  Jag blir liksom mera kompis med mig själv, dessutom blir liksom världen  så mycket snällare när jag  har Concerta i kroppen.

Struktur 001

Jag kan inte säga att jag någon gång blivit illa behandlad av psykiatrin.  kanske så har jag under några gånger blivit bemött med att läkare har fördomar, eller satt mig i fack som jag inte borde vara.  Men av  20 gånger så kanske jag blivit bemött mindre bra  1 gång. Den enda gången är då att läkaren varit inhyr, och inte haft tid att läsa min Journal.  För jag tror att under de fyra år som jag varit i kontakt med Öppenvården inom Psykiatrin så har jag endast två eller tre gånger träffat på Läkare som berättat för mig att jag är missbrukare.  Att jag bara för att jag har adhd är missbrukar eller kan utveckla ett missbruk. Det säger mig mera om dem än om mig. För missbruk nej  kanske dricker jag ett glas vin var tredje månad.  Migrän som jag lider av tar jag tablett för när det alltid är försent.  Så just här kan jag se att jag kanske inte blivit sedd i mig.  För jag har till och med blivit rekommenderad att Bli en större livsnjutare och ta mig ett glas rött lite oftare av andra kunniga personer.

Namnlöst-2 111

Vad jag saknat inom psykiatrin är det glapp som blev mellan den utredande avdelningen och den avdelning som jag går till idag.  Det fanns liksom inget färdigt koncept, den där dagen då jag fick den gula lilla lappen och vetskapen om adhd.  Det skulle jag vilja haft, det vet jag  att det blev en saknad, i mig.  När jag sedan kom hem började jag leta på nätet, även andra instanser. Efter just vad gör vi nu? Hur går jag vidare?  Vem ska jag vända mig med alla känslor som bubblar upp. Vem ska hjälpa mig härbärgera alla känslor? Alla  automatiska tankar som blev.   Just efter perioden skulle jag vilja haft annorlunda. Men jag vet även idag att jag var ju en av dom i början.  Man trodde ju inte ens att vi fanns, den damp som vi skulle haft, var ju något som  professionen på något sätt trodde vi vuxit ifrån.

 

Så har ju inte varit fallet, utan snarare så har ju  människor efter att de läst om i tidningar artiklar mm. förstått att så illa som de just har. Kanske de inte behöver ha så.  Det har gjort att de får hjälp.

kunskap_redigerad-1 kopiera

Det jag har att klaga på tror jag till och med inte alls är som det var då när jag fick min diagnos. Jag tror det blivit en förändring, men jag vet att jag då det begav sig  saknade just Vad gör vi nu? Hur går jag vidare? Vart vänder jag mig nu? Vad gör jag nu?

Idag och i flera år så har det glappet fyllts med Kurator tider, Jag lär honom lika mycket som jag lär av honom. Mest av allt lär jag mig nog att mina idag tillkortakommanden och saker som jag pratar med honom om är helt sunda.

Jag har sunda reaktioner på ett sjukt samhälle där vi alla inbillar oss att vi är lika vi ska alla bidra på lika villkor. Vi ska alla som inte passar in skylla oss själva och ta oss i kragen.

Hjärnkolls text

Det är det som är sjukt, sjukheten är i samhället.  Sjukt sjukhet går att bota det är det jag tror att Just (H)järnkoll är en medicin på.  (H)järnkoll är det som jag tror botar sjukheten. Jag däremot har en funktionsnedsättning, jag blir inte botad och frisk för jag är inte ens sjuk. Jag behöver i stället strategier som gör min vardag lite enklare.   Samt lite Concerta då som gör min omvärld lite snällare lite mera som jag står ut med ……..

Lev idag just nu så ska jag packa ihop för ett arbetspass……….

Ja så är det. Jag har adhd men arbetar vilket ofta har legat  mig i  fatet.

På Lördag ska ja ba

på något som jag länge velat göra men inte blivit av. Nu tack vare FB och Lisbeths Engagemang så fick jag tummen ur. Min underbarhets vän som fyller år samma dag som gillar te och har massvis med klokhet som jag gärna tar del av skall med. Känner mig så förväntansfull, rx ska bli spännande och roligt lärorik. Har låtit kvällen förflyta framför tv, see först det där jobbprogrammet på 5. och Nej inte då det var inte värt att titta på kändes uppgjort tycker jag. Dessutom hängde jag upp mig på inspiratören då hon pratade om självkänsla och att den byggs upp av en yttre bekräftelse. Hmmm, För mig som har adhd så är det den yttre bekräftelsen jag tagit till mig hela livet. Trott på omgivningens uppfattningar om mig. Idag några års klokhetssamlande så tackar jag mig själv tackar mig för att jag är bra och duger, tackar för att jag bekräftar tillåter mig att vara den jag är alltid slutat upp att bara skärpa till mig. Idag bor det självkänsla i mig på en helt annan plan idag vet jag på riktigt att jag duger just så som jag är. Om jag hela tiden är beroende av min omgivnings tyckande och uppskattande anser jag att jag inte har någon självkänsla. Utan självkänsla är jag beroende av min omgivnings gillande och livrädd för att prova mina egna vingar. Menar till och med att jag då är ett offer. ett tomt svart hål som så frenetiskt behöver andras gillande. Jag menar i stället att jag måste tycka om, jag måste våga lita, jag måste älska Jo nu kommer det. MIG, mitt jag och mig själv. För om inte jag gör det hur ska då andra se att jag är värd att älskas? då visar jag ju min omgivning att nej bort från mig jag är inte värd……

litet smak prov av kvinnan jag ska få förmånen att se på lördag med min väninna.
I förr går fanns det fortfarande platser kvar ring henne så kanske du får förmånen att se henne.

Iväg till Alingsås, Mobbning bär vi med oss hela livet.
Välkommen till Alingsås den 2 april 12:00- 15:00.
Vi syns på Ahlströmska Magasinet vid Lilla torget.
”Lisbeth Pipping är författaren bakom självbiografin ”Kärlek och stålull – att växa upp med en utvecklingsstörd mamma” och boken ”Jag mobbar inte”. Ta del av barn och ungdomars känslor, tankar och idéer om hur vi skall gå tillväga för att stoppa den mobbning som sker i dagens skolor. Barnen och ungdomarna är tydliga i sina svar, de säger att det går att stoppa mobbning och det är ingen kostsam lösning de ger oss – den är helt gratis.

Linda Mathiasson, från föreningen Stopp mot kränkande särbehandling kopplar ihop likheter och olikheter mellan skolmobbning och vuxenmobbning.
? Vuxenmobbning är ofta utstuderat men samtidigt luddigt
? Det finns en klar lagstiftning vad gäller mobbning i skolan – det finns inget motsvarande lagstiftning vad gäller vuxenmobbning.
? Vågar man visa civilkurage anses man ofta som besvärlig.

Tänk OM Jag Skulle VÅGA

Känner mig ifrån-tagen en identitet, drug fotfästet, prescription alla gamla vanliga saker bor i landet ingenstans. Just nu, funderingar klurigheter bor och bor inte inom mig. Hur ska jag tänka, hur ska jag inte tänka? Så många tankar och så mycket som jag inte styr över, fast, egentligen styr jag över det i yttersta livsvalet! Jag kan foga mig och låta kanske ev att dom som vet bäst enligt andra bestämma, och bara flyta med. Eller så kan jag välja att hoppa av ge mig ut ifrån all form av trygghet och tappa fotfästet och bli av med alla former av trygghetsnormer. För jag är enligt mig ytterst ansvarig över allt som händer och sker med mig. Så tänker jag, visst jag kan bli sjuk få en obotlig sjukdom där kanske jag inte kan styra kanske har jag inte möjlighet att heller styra hur eller om jag kommer levande ifrån det. Men oavsett så har jag ansvar och möjlighet att välja hur jag skall göra , känna och må trotts mitt tillstånd. Jag kan gräva ner mig inte gå upp ur sängen, känna hur hela livet är dumt emot mig, ta bort allt eget ansvar, över att må, trotts allt. Jag har ju valet att välja vad kan jag göra i stället. Vad kan jag göra trotts mitt tillstånd? Vad kan jag göra fast jag är så pass sjuk eller vad det nu är. Jag själv bär ansvaret hur jag skall hantera mitt liv, jag själv väljer om jag ska må bra, trotts situation, sjukdomar, yttre påverkan. Klokheter är det jag skriver om, ändå så känner jag mig tvivlande eller osäker. Rädd, inte veta, vad, och riktigt spöklikt. Känns lite som att hoppa från tuva till tuva och inte veta vad som bär och inte bär, om jag hoppar dit, sjunker jag då? Håller det? Vad händer om det inte håller? Jag bär yttersta ansvaret över mitt liv, jag själv, är ansvarig över mitt liv. OH HOO OO HOooo!!!! Magen gungar och känner just nu att jag behöver hjälp av någon kunnig som kanske varit där jag är idag, eller så behöver jag inte det, utan gör utifrån mig, mitt egna min känsla i magen . Det djävliga här är att just det med reflektion, och intuition, lita på, fullt ut, våga! Råtta tror i hell vete i en skål…….
Att jag börjar utveckla eftertänksamhet i stora mått. Eller är det bara feghet, är jag feg är det, det som gör att jag känner hur saker inte riktigt ligger på plats.
Tror trotts allt att detta är utvecklande tror att detta just denna situation gör att jag växer, utvecklas och tänk snart kanske jag gör det.
Tänk, vågor i magen av tanken, tänk om jag verkligen gör det. Hoppar ut i framtiden, utan någon som helst aning om vart det landar. Sitter här och blir yr, bubblig och nyfiken, vilken spännande känsla det bor i mig just nu. Tänk, om ett tag, vet jag. Då står jag där med facit i handen, vet om jag vågade………

Hela havet stormar känner jag. Hellman : jag sett stora Havet idag jag förstod hur stort det var…..
Just den låten har en alldeles egen innebörd och är betydelse full för mig.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

Föreläsning av vikt!

På lördag i Alingsås.
Nu borde jag kanske ha en PDf fil eller en länk men får kopiera den inbjudan jag själv bad om att få. Ämnet är så otroligt viktigt och alltid så aktuellt. Platser finns kvar
Läs mera om Lisbeth Pipping här.

Mobbning bär vi med oss hela livet.
Välkommen till Alingsås den 2 april 12:00- 15:00.
Vi syns på Ahlströmska Magasinet vid Lilla torget.
”Vi måste prata om att mobbning finns, seek man kan ju inte stoppa något som inte finns.” Emma 11 år
Lisbeth Pipping är författaren bakom självbiografin ”Kärlek och stålull – att växa upp med en utvecklingsstörd mamma” och boken ”Jag mobbar inte”. Ta del av barn och ungdomars känslor, tankar och idéer om hur vi skall gå tillväga för att stoppa den mobbning som sker i dagens skolor. Barnen och ungdomarna är tydliga i sina svar, de säger att det går att stoppa mobbning och det är ingen kostsam lösning de ger oss – den är helt gratis.
Jag vet hur det är att vara mobbad, jag var det varje dag under hela min skolgång. Efter nio långa år av mobbning fanns det ingen Lisbeth kvar.
Jag var ”Lösset”, inte bara i mina mobbares ögon utan även i mina egna. Ett litet värdelöst löss. Det tog många långa år att komma dit jag är idag. Mobbning ger sår som tar lång tid att läka och ärren bär vi med oss hela livet.
Det är min djupa övertygelse att vi måste våga och vilja prata öppet om mobbning. Vi måste tala öppet om vad den gör med alla inblandade. Mobbning uppstår för att vi saknar modet att agera. Den lever kvar år efter år för att vi inte vill, orkar eller vågar stoppa mobbningen. Låt oss införa nolltolerans mot mobbning.
Linda Mathiasson, från föreningen Stopp mot kränkande särbehandling kopplar ihop likheter och olikheter mellan skolmobbning och vuxenmobbning.
? Vuxenmobbning är ofta utstuderat men samtidigt luddigt
? Det finns en klar lagstiftning vad gäller mobbning i skolan – det finns inget motsvarande lagstiftning vad gäller vuxenmobbning.
? Vågar man visa civilkurage anses man ofta som besvärlig.

Hjärnkoll acceptans samt stimulans

Det har varit Uppdatering och kunskapshöjningar inom

Projektet (H)järnkoll.  Vi Ambassadörer inom Projektet träffades på en kursgård och Nu är kunskaps och självkänslonivåerna påfyllda.  Vill passa på att tacka alla underbarheter för dessa två dagar. Ni gör mig stark, cheap klok och hoppfull.

Tacksamhet vilar i mig tack för att jag är en del i detta sammanhang. Tack för att det vilar så mycket respekt och acceptans i mötet.

 

Utskrift

Jag stödjer kampanjen Hjärnkoll. Lär mer om hur du kan slå
hål på myterna om psykisk ohälsa på www.hjarnkoll.se

(H)järnkoll = Verktyg

Idag har det varit ett besök till Herr Damp Doktorn. Det är besök där kunskaper och förståelser flyttar in i massor hos mig. Just den doktorn vi har är grymt duktig på att förklara så att jag förstår. Har ju även skrivit om just denna doktorn i min Bok.

”Jag föredrar att kalla mig impulsiv”.

Fick idag Nyhetsbrev från (H)järnkoll.  (H)järnkoll belyser tystnaden som bor i samhället. Tystnaden runt Psykisk O-hälsa/hälsa.  Det visar sig menar man inom projektet att just denna tystnad och Okunskap även finns bland Chefer och arbetsgivare. Därför har nu (H)järnkoll arbetat fram en handlingsplan, illness en väl genom arbetad folder. En tydlig struktur visar och ger Verktyg till arbetsgivare och personalansvariga, treatment när personal råkar ut för psykisk o-hälsa. Men framför allt belyser den vikten av att hela tiden arbeta och sträva emot en god arbetsmiljö.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

(H)järnkoll

livskraft är en kraft som är så otroligt ovärderlig och vacker. Skulle det gå att färgsätta just livskraften  som behövs nog alla skalor och lite till. Ja man skulle nog till och med behöva uppfinna helt nya färger för att livskraften skulle kunna belysas i den kraft den är. 

Det var en parantes, ask om livskraft bakom denna kraft i denna, site kraft bor en liten människa. Beroende av kunskapstörst så visar det sig att denna lilla människa antingen kan vara liten eller stor, här handlar det inte om storheten i storlekar. Utan om helt andra saker, Hur människan blivit behandlad av livet själv, vilka omgivningar och vilka bekräftelser som bott hos just honom eller henne. Människans stor och liten het är ibland beroende av omgivningarnas yt-kunskaper och okunskaper. Det min mamma tyckte kanske är något som bor i mig,eller så gör det det inte. Detta beroende på vart jag är, vart jag har varit, och vart jag är på väg.

017Klicka på bilden så kan du beställa min bok.

Min Bok  uppmärksammades i Tidningen hälsa.

lite  reklam 001 (2)

När jag föreläser börjar jag berätta   att Var fjärde svensk skulle inte vilja ha en arbetskamrat som har ett psykiskt funktionshinder, Alltså skulle var fjärde svensk inte kunna tänka sig att ha mig som arbetskamrat. Funderar på alla de arbetskamrater jag haft, om de  har sådana tankar. Mina funderingar säger mig att: nej, jag tror inte att det är så. För dessa känner mig, och vissa av dessa har jag fortfarande kontakt med.

Lika väl finns det människor (kanske då inte mina fd arbetskamrater) men det finns de som inte skulle   bjuda hem en granne om denne är eller har varit patient inom psykiatrin. Inte handlar det om kunskap då inte, utan om rena okunskaper och fördomar, och då gör det mig inget att jag inte är välkommen för just den inskränktheten är jag  faktiskt rädd för.  Kanske just det  som jag är mest rädd för eftersom det är sådan som kan göra mest skada.  Just det här är något som SVT uppmärksammat och Rikard Bracken   reagerar på.

Ja du, Rikard du är inte ensam, Jag är med,  Kan till och med känna att alla de Människor ut i Sverige som jag har,  och inte har träffat, som är ute i samma svär som mig, som oxå är Attitydambassadörer. De  står  även de på just denna fronten. Tror till och med att vi är ännu flera om vi tittar ut över havet av människor.  Jag tror att kunskap och verkligheterna inom  detta område, skulle och gör nytta.  vilket kommer att leda till att inskränktheten flyttar bort till landet “inskränktlandia” för i just vårat samhället tycker jag inte de får plats fast kanske får de plats genom att jag vågar bjuda hem dem på middag.

Jag kan tillägga här att jag är en duktig kock, så maten lika väl kunskaperna kommer att komma till sin plats.  Var fjärde svensk vill inte arbeta med någon,  17 % skulle inte bjuda hem någon med ………..

Ser att vårat uppdrag ger plast åt attitydförändringar och redan nu finns mätbara skillnader  på Hjärnkolls text´s sidan 17 till 11 %

Just nu sker förändring  för jag har just bestämt att jag ska bjuda hem min största rädsla på middag. Jag ska bjuda inskränktheten på små gemytliga måltider, och ge mig den på att få inskränktheten att  ta till sig kunskaper och mod. Så att han  faktiskt bjuder igen, men med  förbehållet om han kan laga mat. Han eller hon får  inte heller  bjuda mig på Lever. För just Lever där bor min inskränkthet. Jag är till och med allergisk.

Lev idag  lev nu  Få ( H ) järnkoll

ADHD awareness WEEK Sweden 2010

En kvinna ringde mig igår, ampoule hon ville prata om en ny kampanj som inte är så ny  i USA. Men  här i Sverige är det´, generic även i Danmark om jag inte missminner mig.

Välkommen till ADHD Awareness.se image
Vi finns för att skapa förståelse för ADHD. Som initiativtagare till den årliga ADHD Awareness Week Sweden, remedy vill vi låta människor få chansen att landet runt genom lokala aktiviteter, skapa en förståelse och visa alla de positiva möjligheterna som finns med ADHD. .

 

 

Vi börjar bli många nu, för några år sedan kände jag mig så ensam. Idag  får jag kraft till att orka en dag till, för jag vet att vi är många där ute som vill hjälpa till med att:

förändra fördomar,

attityder

och rädslor.

Allt detta  försvinner när vi låter kunskaper flytta in, när vi låter andra människor få vara så som de är, när vi möter våran egen rädsla för olikheter och vågar se att rädslan står för okunskap.  Rädslor är  sådana att, då vi låter dessa visa sig, när vi låter andra människor veta om att vi inte förstår , vi inte vet och att vi är rädda. Det är då rädslorna försvinner, en människa som är rädd är inte en människa jag skulle trycka till  ännu mera, utan henne vill jag leda framåt hjälpa henne över  hennes rädsla, genom att hålla henne i handen.  Jag tror det är så vi måste  göra, för att förändra  attityder, Jag måste själv, som faktiskt har  ADHD sluta att skämmas, måste själv våga gå ut och möta attityder genom att vara mig själv.  Psykisk (h)älsa är något  som berör oss alla!

(H)järnkoll  det kunskap-höjande projektet som just nu är till för att förändra ge kunskap om psykisk (H)älsa.  Vi är ganska många ambassadörer nu. Om du vill veta mera  om (H)järnkoll och vad man kan ha en Attityduppdrags ambassadör till så gå till

 (H)järnkoll  och läs vidare.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
Twitter
%d bloggare gillar detta: