Höst, ambulance höst bilden som jag la in i går, fick mig att se större än jag gör idag. Jag tror vi alla såg större när vi var små mindre formade barn. Allt va så mycket mer, mer spännande mera nytt. Tänk bara få sova över hos en kompis, eller lucia, Födelsedagen, Julafton.
HÖST bilden gav mig en massa som jag minns sen då. Själva bilden gav mig minnen om att jag alltid önskade att jag fick vara en som bytte bilden i skolan, eller ännu mera spännande få vara den som fick dra bort datumen och klistra upp månadsbilden på kalendertavlan. Nu fick jag säkerligen göra det ibland men där sviker mig minnet. Jag misstänker att själva väntan, längtan till händelsen var mera spännande än själva görandet.
Nästan som när jag föreläser sånt tycker jag är spännande, innan är jag förväntansfull, lite nervös men sen när jag står där i stunden så glömmer jag liksom av allt vad nervositet, spänning och förväntan heter. Då är det som om det bara är. Sedan i efter-stunden bor jag bara i känslan av att det redan är gjort.
I bilden tycker jag flickan speglar just det där i att vara i stunden. Hon liksom är inte i andra tankar än löven sopandet och fångar ögonblicket i alla gäss som skall till varmare länder. I går när jag fick se bilden så blev det som att hösten blev finare, mera mänsklig, mera human i mig. Jag gillar ju mest sommaren men nu bor jag lite i känslan av förunderlighet. En långsammare hastighet flyttade in, ett lugn.
Lev idag just nu, så är vi i stunden som oktoberflickan är i.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.