Kaffemaskin som gav upp och vägen till Morgonkaffe

Jag har blivit sjuk – väldigt ont i halsen och feber. Även Lillkillen hade det förra veckan, och därför blev det min tur nu. Samtidigt började min lilla kamp om kaffemaskin som gav upp och vägen till morgonkaffe: när maskinen gav upp smakade första koppen mest vatten, men doften av kaffe fanns ändå där och drev mig vidare.

Read this post in English->The Coffee Machine That Gave Up and Back Morning Coffee

Morgonkaffet som smakade… ingenting (jakten på krämigt morgonkaffe)

Igår hade vi bestämt oss för att fixa till i källaren, men innan – när bara jag var vaken – satt jag här med mitt kaffe. Första koppen smakade inte så mycket kaffe, tyckte jag. När jag tittade i koppen var mjölkskummet vitt, men det blev inte brunt när jag vippade på koppen. Jag trodde att kaffesmaken uteblev eftersom jag blivit sjuk och drack upp det som var i koppen, men det var helt smaklöst.
När koppen var slut tog jag den där andra koppen som jag brukar. Plötsligt kände jag kaffesmaken, och det var då jag insåg mitt misstag – eller maskinens misstag.

Kaffemaskinen som gav upp – vägen tillbaka till morgonkaffe

Den har krånglat en del det sista halvåret. Ibland blir det vatten i koppen, ibland kaffe. De där tömningsskålarna som är inuti maskinen har ständigt varit fulla med vatten. Jag har fått tömma skålarna efter bara två–tre koppar iordninggjort kaffe. Kaffesumpen i sumpbehållaren har varit vattnig, inte alls som tidigare.

Röjet i källaren & farväl till kaffemaskinen

Iordninggörandet i källaren var att fixa bort allt vi samlat på oss där. Lillkillen som flyttade i höstas flyttade sina saker, men som alltid blir det skräp – och en del av det stod fortfarande kvar. Under året hade vi dessutom samlat på oss själva. Lillgrabben har flyttat in, och även hans trasiga ”kan-vara-bra-att-ha-saker” stod där: en sönder skärm med mera.

Kaffemaskin Ajöss

Min gamla stereo – ni vet sådana där kassettdäck – bodde också nere i källaren. Två högtalare fanns där med, och ett par mindre klossar till husbilen som vi inte använt de senaste åren. Det fanns till och med en gammal plastgran med kulor och glitter.
Allt det åkte igår till tippen. Även min kaffemaskin som krånglat ett tag. Jag tänkte: jag har perkulator och jag har skummare – jag får fixa kaffe som alla andra gör. Källaren blev tömd och jag utan kaffemaskin.

Kaffemaskin som gav upp, ska vi till stan eller?

Maken frågade om vi skulle till stan och köpa nu, men jag förklarade min plan. Dessutom orkade jag inte just då – trött efter röjet i källaren och av feber. När man har feber är man inte så pigg på att åka till stan, i alla fall inte jag.

Kaffemaskin som gav upp blev Första försöket med perkulatorn (dofterna!)

Jag tänkte att jag skulle provkoka kaffe i perkulatorn och gick ut i husbilen för att hämta mjölkskummaren. Började mala kaffebönor och njöt av den behagliga kaffedoften som spred sig i köket medan bönorna maldes. Kaffe luktar definitiv bättre än det smakar tycker jag ändå gillar jag kaffe-smaken.
Jag fyllde på vatten i perkulatorn, la i de nymalda bönorna och ordnade till locket för att sedan slå på strömmen. Lampan lyste och en ännu härligare doft av kaffe bodde i köket. Den doften är jag inte bortskämd med eftersom den uteblir när man, som jag, dricker maskinkaffe. Då blir det inte den där aromatiska kaffedoften när kaffet görs.

På 15 minuter: från bönor till morgonkaffe

Hela processen tog kanske 15 minuter. Då handlar det om allt från att mala bönor till att ha kaffe i koppen. Det doftade ljuvligt när jag hällde upp. Mjölkskummet la sig som ett lock över kaffet och jag tänkte att det här minsann är lika gott som mitt maskinkaffe.

Nybryggt kaffe höll det måttet?

Jag tog min kopp med det nybryggda kaffet och gick till soffan i vardagsrummet för att njuta och prova på så att det verkligen höll måttet och för att känna in hur framtidens morgonstund med kaffe. Hur det verkligen kommer att smaka.
Här såg jag fram emot den där första smutten. Läpparna mot koppen och den första smaken av kaffe mötte min mun.

Krämkänslan som försvann

Tanken kom direkt: så tomt, så tunt – det här är inte något krämkaffe.
Jag tog en klunk till men den där krämkänslan uteblev även då. Här jag jobbade med tankarna och sa till mig själv: det är så här kaffe ska smaka, jag är bara ovan. Halva koppen drack jag, peppade mig själv hela tiden, därefter gav sedan upp.

Hällde ut kaffet.

Jag gick ut i köket, hällde ut resten och sa till maken: det kanske tar några dagar, sedan är jag van. Maken har inte blivit så vuxen att han dricker kaffe, så han förstår inte riktigt grejen med mina två koppar morgonkaffe som är så viktiga för mig.

”Vi åker” – beslutet om ny maskin

Kaffemaskin som gav upp Siemens kaffemaskin i hemmaköket – vägen tillbaka till mitt krämiga morgonkaffe. — Min nya Siemens – efter ett halvårs strul fick jag tillbaka mitt krämkaffe.

Jag la mig i soffan för att vila och jobbade inne i huvudet med att morgonkaffet inte kommer att bli samma fröjd, förutom de aromatiska dofterna som jag hittade tillbaka till med perkulatorn.
Jag tog två Alvedon för att få ner febern. Sedan kom maken och sa att han hade mer i stan att göra än att bara köpa min kaffemaskin. Jag sa: jag orkar inte, du får åka själv. Dessutom är det dyrt att köpa en sådan maskin om den ska krångla som den senaste gjort.

15 år av kaffemaskiner

Jag har förbrukat två kaffemaskiner innan, under en femtonårsperiod.
Den senaste var inte så gammal. Jag har varit lite grinig på den det senaste halvåret för den har krånglat. Ännu grinigare blev jag av tankarna på att den kostade en del och höll bara några år. Måndagsexemplar mellan varven.

Kommer aldrig att lära mig

Jag försökte ändå tänka att jag skulle vänja mig och få uppleva dofterna varje morgon. En halvtimme gick och Alvedonen började verka. Jag gick ut i köket där maken lagade mat och sa: Jag kommer aldrig att lära mig att inte dricka kaffe utan kaffemaskin. Vi åker.
Jag hade redan googlat och kollat vad kalaset skulle gå på, med väg- för och nackdelar. 6 500 kronor – ett pris jag inte gillade.

Siemens – alltid Siemens, även nu

Men jag är lite nördig också. Jag har bara provat kaffemaskiner av märket Siemens. Vilket gör att jag inte skulle få för mig att prova ett annat märke.
Väl på plats bestämde vi att maken släpper av mig på Elgiganten för att sedan åka själv till glasögonbutiken. Jag gör det jag ska och han det han ska.

Bland alla vackra maskiner

Där inne gick jag och tittade på alla de vackra maskinerna för kaffe. Jag insåg att min är en av de medelmåttiga – inte billigast men absolut inte dyrast. Den snäppet bättre än den jag spanat in var tre tusenlappar dyrare, fortfarande Siemens.

Härlighetskänslor och en kartong under armen

Jag tänkte skynda mig så att maken inte skulle behöva vänta. Efter en stund av härlighetskänslor – som alltid infinner sig när jag går bland alla köksapparater – tog jag kartongen med den maskin jag ville ha, betalade och gick ut.

Njöt av känslan

Maken var inte på plats, så jag satte mig på en bänk och njöt av känslan: en fin ny kaffemaskin, även av vissheten om att jag redan nästa morgon skulle få njuta av mitt krämiga macchiato-kaffe igen.

Stopp på Apoteket (på vägen till morgonkaffe)

Vi stannade också på Apoteket – min blodtrycksmedicin hade tagit slut. Där inne möttes jag av en trött apotekare som berättade att han var trött. Det hade varit segt med patienter och livet var nog mest pest för denna man.
Så bemöter man inte mig som är rädd för tabletter och vill känna mig trygg med att personalen är pigg och fräsch och vet vad de gör. I bilen tittade jag flera gånger så att apotekaren verkligen hade gett mig rätt medicin. Det hade han.

Hemma med nya kaffemaskinen

Hemma packade jag upp maskinen och försökte lära mig tekniken. Inte lätt insåg jag det kommer inte ens vara lägg dagen efter igår vilket det heller inte var. Här behöver jag nog en kurs, för jag kommer att lära mig. Eftersom jag ska be sonen läsa instruktionsboken, därefter får han förklara hur man gör på riktigt.

Kunskapen om morgondagens kaffe

Just då var det bara att göra kaffe för morgonstunden. Men maskinen har finesser: där finns favoritprogram och olika rengöringsprogram. men just det får jag lära mig efter hand.

Viljan med det här inlägget?

Vad ville jag med det här inlägget? Inte en aning. Men jag kan berätta att kaffet i morse smakade underbart. Dagens kopp var ännu krämigare och skummet lenare än alla andra koppar kaffe som jag tidigare druckit.

siemens-kaffemaskin-morgonkaffe-malix.jpg
kopp-krämigt-morgonkaffe-malix.jpg — Koppen som räddar morgonen – krämigt, lent och exakt som jag vill ha det.

PPA

6 500 kronor är fortfarande dyrt. Men om jag räknar PPA (pris per användning) och maskinen håller i fem år, två koppar om dagen (ibland fler när vi har besök) blir det ungefär 1,80 kr per kopp ( lägre när vi är fler). Det får jag eller måste jag lära mig att stå ut med. Jo snålfia som jag är! Så får jag ändå stå ut med att smakar så kostar det. Vilket gör att jag står ut.

Reflektion

Två koppar kaffe kan bli en hel berättelse. Kanske handlar det inte bara om maskinen, doften eller skummet, utan om de små sakerna som gör vardagen uthärdlig när man inte mår bra. Jag insåg att kaffet inte bara är en vana, det är ett sällskap. Ett sätt att hålla fast vid något som är mitt, oavsett feber eller krånglande maskiner.

AHA – mellan raderna

Mellan orden om Siemens, tippen och Apoteket finns ett annat lager. Det här är inte bara en historia om kaffe. Det är en påminnelse om att jag är värd att unna mig det som ger mig glädje – även om det kostar lite mer. Kaffemaskinen blev en symbol för att ta hand om mig själv, trots sjukdom, trots trötthet. Att välja krämigt morgonkaffe blev samma sak som att välja mig.

Slutord

Oj, det här blev ett väldigt långt inlägg om bara två koppar morgonkaffe.
Önskar dig en fin dag och lev efter mitt motto:

Carina Ikonen Nilsson

Idag, just nu – igår är historia och morgondagen kommer först i morgon. Det är här och nu jag kan njuta av mitt kaffe, mitt krämiga morgonkaffe. / Carina Ikonen Nilsson

Frågor till dig som läser

Har din kaffemaskin krånglat? Vad gjorde du då?
Är du perkulator-person eller maskin-person – och varför?
Hur viktigt är mjölkskum/krämkänsla för din perfekta kopp?
Eller dricker du bara helt vanligt svart kaffe?
Har du något tips för att få ut mer smak hemma?

FAQ – Kaffemaskiner, bryggning och morgonkaffe (kort & konkret)

1) Varför smakar kaffet ibland ”tunt”?
Ofta bönkvalitet, malningsgrad eller för låg bryggtemperatur. Testa finare malning, rätt dos (ca 6–7 g/100 ml) och fräscha bönor.

2) Hur får jag mer ”krämkänsla”?
Spelar på tre saker: bönor (gärna mörkare eller espresso), malningsgrad (något finare) och mjölkskum (ca 60–65 °C, mikroskum).

3) Maskin vs. perkulator – vad är skillnaden i smak?
Perkulator cirkulerar vattnet och kan ge arom men ibland tunnare kropp. Helautomat pressar vatten genom komprimerad puck – ofta fylligare.

4) Hur ofta ska jag rengöra maskinen?
Dagligen: skölj bryggenhet & skummare. Veckovis: diska lösa delar. Regelbundet: avkalka enligt manual.

5) Hur länge håller öppnade bönor?
Bäst smak första 2–3 veckorna. Förvara svalt, mörkt, lufttätt.

6) Vad är rimlig livslängd och ”pris per användning”?
Helautomat 4–7 år är vanligt. 6 500 kr / (5 år × 365 × 2 koppar) ≈ 1,80 kr/kopp – sjunker när fler koppar bryggs.