Skapa blogg och morgonbad så klart.

God morgon, nu har jag varit vaken en stund men det är fortfarande morgon när jag skriver det här. Badet är klart och jag sitter och värmer mig med kaffe och datorn. Jag gillar inte vår nuvarande bad plats, själva gläntan är fin och den ger dofter av skog och natur. Men den gör att man får med sig en del av skogen hem. Dessutom är det svårt att byta om få på bad skor och vantar. Jag vill att isarna tinar upp så badet kan bli där borta, vid det välkomnade trädet och den mysiga badstugan. Men jag vill inte ge upp, vill ha kvar mina badsystrar och våran morgonstund där när vi gör våra modiga steg ner i vattnet. Vi få uppleva känslan när kroppen vaknar till liv på riktigt. Vill känna den härliga sockerdrickskänslan som blir i sjön. Skulle sakna den där känslan som bor i kroppen när man efter badet går upp ur sjön. Det blir en sådan fin känsla av värme i kroppen efter badet. Att få ta på mysbyxor och tröja av lammull efter badet är en känslan som fyller mig med mjukheter. Nu är det första gången idag, som jag gör det men, sicken härligt god känsla att ta på kläderna efter det kyliga badet. Frusenheten uteblir och just nu har jag bara den mjuka goda känslan i kroppen. När kroppen kyls ner som den gör av det iskalla vattnet, infinner sig en känsla av att all värk i kroppen försvinner för en stund. Alla små bekymmer man kan ha försvinner, jag som har ont i min höft får en höft ledig från värk. Skulle jag någon dag ha lite huvudvärk så försvinner den när kroppen skyms av iskallt vatten fast jag inte doppar huvudet under vattnet. Just nu blir närvarande och livet känns enkelt. Jag vill inte vara utan mina badstunder som sker på morgonen.

Jag lovade att jag skulle skriva om siten skapa blogg.nu. Nu är jag kanske inte expert på det men, jag har skrivit blogg sedan 2008 tror till och med att jag började redan 2007. Ibland ser man inlägg och annonser, om att tjäna pengar på din blogg. Det kan nog vissa göra men jag tjänar ytterst lite på min blogg. Nu om åren, inte så mycket alls. Men för några år sedan blev det en del intäkter, men inte flera tusental. Kanske en tre fyra tusen om året i alla fall, pengarna täckte webbhotellskostnaderna. De där pengarna var ganska så lätta att tjäna ihop. Det handlade om att skriva ett inlägg för företag, jag var tvungen att skriva i inlägget att det var ett samarbete och betalt inlägg, i själva inlägget. Ett skrivet inlägg och jag kunde tjäna en tusenlapp eller två. Högst 15 minuters jobb, då även själva fakturaskickandet inräknat. Jag vet inte hur det är idag, för idag lägger jag inte något jobb på att försöka ragga företag, de senaste året har det även varit svagt med förfrågningar. Men som sagt visst några kronor hit eller dit, går det att tjäna. Ska man driva en blogg, måste man vara där på bloggen ofta. De år jag inte skrivit så många inlägg, sjunker självklart läsarantalet. För några år sedan hade jag massvis med läsare. Jag fick ofta mail från läsare och hade en del läsare som mail vänner.

Men under några år nu, har jag saknat inspiration, motivation och tyckt att jag upprepar mina skrivna ord. Vilket jag gör, se bara höstens inlägg dom handlar mest om mina badmorgonar. Förr skrev jag för att jag brann, för att skriva och sprida ord om ADHD och alla de andra diagnoserna. Jag var även ute och föreläste en del, om ämnet. Men dom orden har idag tagit slut, i alla fall just nu. Nu har jag kommit in i en fas, där jag försöker skriva lite i bland ganska mycket, varje dag jag är ledig. Inte för att det jag skriver alltid är värt att delas, utan mera för mig själv och för att jag mår bra av det. Många ord blir det ser jag. Ska du ha en blogg så är det viktigt, att du skriver ofta. Gärna varje dag. Bilder är bra, bilder ger din blogg en vackerhet och blir mera intressant. För att sprida din blogg, får du jobba med att dela inlägg och vara aktiv läsa andras bloggar. Lämna gärna kommentarer mm. Jag har haft ganska så många bloggar, men just nu har jag bara den här gamla vanliga bloggen. Har skrivit om campingar på Malixhusvagnsblogg, skrivit om att odla chili på bloggen chilin. Jag har även haft en skrivpuffar blogg eller två för lösenordet glömde jag av. Det är enkelt roligt och givande att ha en blogg. Vill du få mera kunskaper, gå in på denna sidan där du lär dig mera. Jag skriver i wordpress för den ger mig friheter, här bestämmer jag själv vad som ska visas i min blogg. Jag har även provat andra bloggsiter men, wordpress passar mig bäst. Webbhotellet jag använder mig av är Loopia. Loopia har varit otroligt hjälpsamma, när det krånglar. Dom fattar att vissa av oss behöver hjälp, ut ifrån Internet får Dummies. Vilket jag är- Nog om detta starta en blogg och skriv en kommentar här, när du starta så har du en trogen läsare 🙂

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Gör saker idag, just nu i framtiden blir det resultat.

Ha en fin dag.

Carina Ikonen Nilsson

Hälsovinster i vinterbad. Duse Udde.

Yes, här sitter jag och dricker mitt kaffe. Andra koppen redan. Öppnade takluckan på Lvl^ och himlen visar sig vara ljust blå idag. Kan dagen starta bättre? Hmm, jo kanske lite. Hade inte behövt det där sista vinet igår som idag sitter i formen av huvudvärk…. Nepp inte det minsta synd om mig. Borde ha lärt mig vid det här laget. Lärt mig att det är två glas vin som är alldeles tillräckligt. Nåja det går över. Duse Udde är en fin camping som är riktigt värt att besöka. Jag kanske inte rekommenderar ställplatserna som finns här. Men platserna nere vid sjön är fina. Service husen är fina och hela Campingen är gemytligt i sin omgivning. Sjön ligger så vackert att jag borde tagit med penslar och mina färger.

Vägen till Duse Udde var jätte vacker.

Igår var det en herre som provade sin våtdräkt i sjön. Han var en riktig fegis i sjön. Det tog lång tid för honom att gå ner i vattnet och när han väl doppat sig så var han snabbt uppe igen. Kunde han så kunde jag.

Där och då bestämde jag mig för att nää här får man visa attityd, visa hur man går ner och badar när det är kallt i vattnet. På med badkläder och ner till sjön med bestämda steg. Ner i vattnet med ännu mer bestämda steg. Stå och hara mig i några minuter och sedan dopp. Kallt? Jo lite kallt va det men, det var 15 grader så det gick allt att ligga i en stund och njuta. När jag tyckte att det räckte så ångrade jag mig, gick ner och doppade mig en gång till sedan gick jag upp. Gick in i husbilen bytte om till kläder igen. Asså, känslan i kroppen efteråt. Så härlig, Helt varm i kroppen efter badet, klara tankar. Jag tänker allt att det får bli ett bad idag med. Mitten av september och 15 grader i vattnet gör mig inte till vinterbadare. Men jag har en vän som sagt till mig att det är bara att inte sluta bada. Vem vet kanske blir jag den där vinterbadaren i år. Den där vinterbadaren som jag vill vara. Det ska vara så många hälsovinster med det där med att bada året om. Tydligen måste man bada tre gånger i veckan för att få till dom där hälsovinsterna.

På tal om hälsovinster. 7,2 kg vikt minskning. Det funkar det där med WW viktväktarna. Klicka på länken och anmäl dig. Det fungerar och både jag och kroppen mår så mycket bättre.

När jag och sonen, hans fru gått ner 50 kg tillsammans då får det firas på något sätt. När jag gått ner 10 kg då blir det nya kläder i en ny storlek. I gatan det fungerar.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen bor här i morgon. Just nu, gäller. Just nu.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Perception Adhd

Balans är en konstform för mig som är mindre lätt.

Hade tänkt mig en ljusblå dag idag, tanken blev ljusblå i alla fall ute. Själv vaknade jag sent, efter nio var det. Nu så här med en kropp utan Concerta har sömnen blivit bättre. Men bara sömnen, inte hela proceduren. Insomnandet är det si och så med, men när jag verkligen har somnat så sover jag på riktigt. Den ny gamla vanliga Dampmorgon Carina har hittat hem i mig igen. För mig känns det jobbigt, att ha den där gamla vågkänslan  i kroppen. Det är inte alls härligt att vakna på morgonen när kroppen är vaken men huvudet på ett förunderligt sätt sover. Kroppen är vaken och måste göra saker måste röra sig, men huvudet och mitt sinne för perception  hänger inte med.

 

Trösklarna som egentligen inte finns har blivit högre,  väggarna står där dom inte stod förut.  Eller i alla fall är min kropp är inte längre orienterad i mina rum. Varje gång jag idag går ner för trappan, får jag alltid tänka efter eller i alla fall ta det mera försiktigt.  Innan jag åt Concerta så var det ganska vanligt att jag hade för mycket i händerna, råkade ramla ner för trappan.  När jag bodde på övervåningen i min mammas och pappas hus,  fanns det ganska många gånger som jag skulle smyga mig ut ner för trappan med en kopp kaffe i handen.

På något konstigt sätt tog jag ofta fel steg, kaffet hamnade på väggarna . Jag i någon konstig ställning liggandes i trappan, med en lätt chock över hur jag kunde ramla så jag som tänkte mig för. Väggen i trappan hade många spår av kaffe spill.  Det blev ju bättre  de gånger jag inte behövde smyga mig upp för att röka, för då hann jag ju vakna lite mera innan jag skulle ta mig ner för trappan. 

Idag är det samma känsla i kroppen som då. Självklart är det så. Men när jag åt Concerta visste jag inte att detta med att springa in i dörrar, ramla i trappor, slå i fötterna i stolpar, trottoarer mm att det hade varit ett problem innan, som försvann med concerta. Visst, viste jag att jag ibland var klumpig, kunde ramla, men jag har inte insett det att det var en del i min ADHD. Idag ser jag det, för idag är jag inte helt säker i mina kroppsrörelser. Idag, nu  utan medicin, har den där osäkerheten flyttat in i kroppen igen. Var har jag mina armar och ben. Den där känslan som man har i barna åren, när kroppen växer mera än vad man hinner med. Det som blir tragiskt är, att jag inte växer på det sättet längre, jag är 47 år gammal och borde veta var armar och ben är. Jag borde även lärt mig att gå i trappor, utan, att innan jag börjar gå tänka på att nu tar du det försiktigt.

En gång i början när jag träffat min make, då när man liksom var ny kär, ville att han bara skulle se mina bästa sidor. Då hade jag hittat på att vi skulle ge oss ut på tur. Jag hade gjort förundersökningar om en vandringsled, som hade ett slutmål som var en soldatstuga. Vi hade packat ner picknick och tagit på  massvis med varma kläder. Gav oss ut i skogen, för att gå färden som var någon halvmil. En sträcka var det sumpmark och det var utlagt två brädor som  vi skulle gå på. Där gick vi,  jag, min make och våra fyra barn. Jag gick först.  Helt plötsligt helt utan föraning, så ramlade jag knall fall. Där log jag på rygg och inte fattat vad som hänt. Barnen och maken blev helt  chockade, maken trodde jag fått en hjärtattack eller något. Det enda som hänt var att jag tappade balansen, på de där två plankorna.  Det är lite som Uggla sjunger inte tugga tuggummi och gå på en gång.

Jag har inte varit medveten om det förut. Det är en medvetenhet idag som just flyttat in. Den motoriska klumpigheten försvann, eller blev inte  så närvarande i mig  då jag åt concerta. Idag utan medicin, är den motoriska klumpigheten tillbaka i sin fulla styrka igen. Det är inte konstigt att jag när jag var liten verkligen hatade Gympa. Idag  känner jag ännu mera för alla dessa barn som har plågotimman Gymnastik. Som  de gör allt för att slippa.

Det är en sak som måste göras annorlunda i skolan. När min  äldsta son gick i skolan så kapitulerade hans magister i femman sexan  gjorde sådant som min son gillade för att han skulle vara med. Dom spelade innebandy på  gympatimmarna, sonen var målvakt.  Det var en bra lösning för sonen,  Han började tycka om gympan. Han fick göra något han kunde. Han  fick även förmånen att för en gång skull ha nytta av sin Damp, för som målvakt var det liksom bra, om han höll koll på vad alla andra gjorde. Sen säger jag inte att det var en bra lösning, för alla.  Jag kan ju förstå att gymnastiken ska innehålla mera än bandy. Men för min son var det bra.

felix lien 001 betyg,

När sonen gick i sjuan till nian, så valde vi bort gympan i skolan.  Varje fredag åkte vi istället till Habiliteringen som hjälpte oss till gymnastik i en 37 gradig bassäng. Under tre år hade sonen vattengympa. Tyvärr  fick han inte betyg i gympan.  Men det betyget fick han i sitt egenvärde. Han slapp alla vidriga gympa timmar, där han alltid upplevde sig som misslyckad. Detta gjorde att han kunde få behålla lite av den självkänsla som annars hade försvunnit under gympatimmens alla misslyckanden.

Jag kan till och med se att just högstadiet var en bra period för min son, vissa lärare där hade en förmåga att se min son i sin godhet, och hans styrkor.  Under de tre år som han gick i högstadiet. Började han tro på sig själv och sin förmåga på ett helt annat sätt en innan.  Han fick tillfälle att vara i sina styrkor, fick en chans till att utveckla sin självkänsla, se att han har ett eget värde att han duger som han är.

Här ser jag att vi måste göra något för barnen som inte gillar gymnastik. För vissa barn är bara gympa timman en tortyr timma som återkommer  vecka ut och vecka in år för år i mera än nio års tid.  Så får vi inte göra med barn. Det är Misshandel av barn som inte kan!…..

 

Lev idag just nu! 

Balans är viktigt i alla sammanhang hos mig är balans en konstform på många områden. …….