Malix.se

Inledning:

Det här är ett brev jag inte kan skicka. Men det behövde skrivas – för min skull. Kanske en dag också för din. I orden bor det som aldrig helt kan försvinna, även när allt annat gått sönder. Det här är min kärleksförklaring till ett barn som valt tystnad – och till den mamma som fortsätter älska.

---

Ett brev till mitt barn

Kanske kommer du aldrig att läsa det.
Kanske kommer du en dag att undra.

Om så är fallet, finns orden här.
De är ett stilla vittnesmål om kärlek och smärta.
De representerar det som aldrig riktigt går sönder.
Inte ens när det gör ont.

Vad jag önskar att du visste

Att jag inte hatar, även om jag är sårad.
Det finns inte på kartan att hata – inte när det gäller dig.

Jag känner bara kärlek till dig.
Du är så älskad. Varje sekund.

Om du visste hur efterlängtad du var innan du föddes.
Hur rädd jag var att förlora dig.

Jag tror inte det finns något du skulle kunna göra som skulle föda hat i mig.
Du är mitt barn, kommen ur mig. Jag bar dig under många långa månader – längtade, drömde, väntade.

Du är fortfarande i mitt hjärta, även om vi inte ses.
Du bor där.
Du kommer alltid att bo där.

När du var liten

Det finns så många minnen från tiden du var barn.
Dina kloka ord, nyfikna frågor, balanserade tankar – redan då.

Jag minns hur du målade dina figurer i timmar.
Hur du dansade vid högtalaren.
Hur du blev överraskad av Zelda-spelet.
Och när vi satt uppe mitt i natten med vattenkoppor och te. Jag kan fortfarande känna det varma teet, och känna av mörkret som var runt omkring oss just då

Alla de där stunderna – de bor i mig.

Jag kräver inget – mer än din lycka

Jag kräver inget.
Bara försöker förstå.

Jag vet inte vad som rör sig i ditt huvud.
Men jag försöker.
Jag vet att det som gör ont, ofta ligger dolt under ytan.

Du säger att jag är orättvis.
Att jag älskar de andra mer.

Jag kan inte ta ifrån dig din känsla.

Hur jag bär sorgen

Jag älskar dig.
Alltid. Djupt, stilla, utan krav.

Jag har slutat vänta – eller kanske inte.
Jag väntar tills det inte finns några dagar kvar att vänta.

Sorgen är stillsam nu. Ett eko.
Men hoppet finns kvar.
Att du står där i dörren.
Säger ”hej”.

Om framtiden

Jag vet inte om du någonsin kommer att undra.
Om du någonsin kommer att läsa detta.

Men om du gör det – vet att här finns inga krig.
Ingen bitterhet.
Bara kärlek.

Min dörr är inte låst. Den är aldrig låst för dig.

Men jag står inte längre där.
Jag har gått in, tänt ett ljus – och väntar.

Det enda krav jag har

Att du får ett gott liv.
Att du älskar dig själv.
Att du känner trygghet inuti.

Att du gjorde dina avslut för att kunna leva – inte fly.
Att du är lycklig.

Det är min önskan.
Det är till och med mitt enda krav.

Kärlek rostar inte

Jag älskar dig.
Varje millimeter av det liv du varit i mitt liv.
Jag älskar dig även nu.

Det är varje mammas rättighet – att få älska sitt barn.
Den rätten tänker jag aldrig släppa.

/Mamma