Stilla lördagsreflektion

Det här är inte ett inlägg om svar. Det är ett inlägg om väntan, om lyssnande – och om den stilla plats där orden brukar hitta mig. En Stilla lördagsreflektion, helt enkelt.

Read this post in English->Quiet Saturday Reflection – and a Post Waiting to Be Born

Lördag.
Kaffet ryker och huset är stilla. Vilket leder mig till att jag lyssnar inåt. Här finns inget jag måste – men det finns något jag vill.
Orden viskar. Ett inlägg är på väg. Jag vet inte ännu vad det handlar om. Men jag vet att det vill bli skrivet. Även att det vill bli skrivet av mig.

Idag är en sådan där dag då jag bara lyssnar. Lyssnar till ljudet av tangentbordet, men även på katten som ligger bredvid, och på något inuti mig som rör sig långsamt, men tydligt. Det leder till att jag tänker på morgondagens inlägg som ska skrivas av mig. Samtidigt vill jag att det ska landa hos dig. Samtidigt slår det mig att jag inte vet hur det landar hos dig – eller vad du bär med dig vidare på vägen.

Jag tänker att morgondagens inlägg det som ska få växa ur just det – ur stillheten. -Ur pausen.

Ett brev?

Det kanske blir ett brev till någon jag längtar efter.
Eller varför inte en tanke om varför söndagar ibland känns tomma, ibland heliga.
Kanske skriver jag om kärlek, den som inte får plats i relationer längre.
Eller så landar det i något helt annat. Något vardagsnära. Något du kanske känner igen dig i.

När tiden är inne.

Vi får se, men orden kommer när de är redo. Då när jag har klurat ut tankarna klart och får den där rätta känslan som ska till. Den där känslan som gör att orden bara ramlar ut mig. Då, när tiden står still och jag kliver in i min bubbla. Bubblan som leder mig till det färdiga inlägget. För det är oftast så mina inlägg blir till. Efteråt när inlägget är klart då har tiden rusat förbi och visar mig en timma eller två där jag varit i skrivartiden.

Callout

Vad brukar du känna på lördagar?
Är det vila – eller bara en paus inför nästa måsten?

Reflektion/stilla lördagsreflektion

Vissa inlägg föds ur kaos.
Andra ur tystnad.
Det här föds ur väntan. Och väntan är också en plats.

PayPal – Stöd mitt skrivande

Vill du stödja mitt skrivande och hjälpa bloggen att leva vidare?
Du kan göra det här:
-> Stöd bloggen via PayPal

”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här vi kan uppleva livet som händer.” – Carina Ikonen Nilsson

Här kan du läsa om Slutet av sommaren – och en sorg som aldrig riktigt tar paus

AHA – Mellan raderna

Det gör inget att jag inte vet än. För jag skriver ändå, lyssnar på de tankar som blir till.
Och det är i lyssnandet hittar jag vägen hem till mig själv.

Prenumerera på bloggen
Klicka här för att prenumerera och aldrig missa ett inlägg.