Eftersom jag varit lite off de senaste dagarna så missade jag en jätte viktig artikel.
En vuxen man blir mobbad av sin lill chef. Att högre chefer håller om ryggen och facket inte ger uppbackning är vidrigare än vidrig. Att facket sedan inte står upp och hjälper den utsatta är helt oförstånd för mig. Dom är väl till för sina medlemmar?
När jag läste fick jag ont i magen, see känner igen. Dessutom blir jag rädd, rx rädd för hur hård och kall vår värld, vårt samhälle är.
Hur ska vi någonsin få ungar att sluta mobba i skolan, när vi vuxna kan begå sådana brott? Där till utan att ens orka stå till svars efteråt. Mannen i artikeln tog sitt liv, p g a småchefer rädsla, någon våga inte vara vuxen. Denne någon vågade inte titta på vad sitt och andras handlande orsakat.
När vi blir irriterade och får agg emot andra människor, har det egentligen inte med den andra människan att göra. Den andra, den vi känner agg emot, väcker något i oss själva. Något som vi inte vågar plocka fram och känna på. Något som vi känner skam emot, inom oss. Den människa som vi känner motstånd emot, är på något sätt ett hot emot vår egna person.
Min fråga är hur kan någon vara så rädd för att möta det hotfulla, som väck i han av den andra människan? Så att den agerar så illa, att han får den andra Mobbade människan, att känna det som ett alternativ att slutligen sluta andas.
Det är allvarligt, mobbning är inte under några omständigheter något som får förekomma. Vuxna människor borde veta bättre!
Hur ska vi annars kunna lära våra barn att inte mobbas?
Barn gör inte som vi säger utan som vi gör.
Ju fler vi blir, ju mera går det att göra något åt denna vidriga mobbning.
Tillsammans blir vi starka.
Tillsammans sprider vi som alltid ringar.
Läs hela artikeln och kommentarer från artikeln.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.