Min kropp min själ andas, mind fast det är trötta andetag.
Mina tankar och känslor är helt slut men uppfyllda, påfyllda till max en liten grad eller gram till och de rinner över.
I vilken vikt mäter man Känslor?
Ãr det i kg, grader eller meter?
Nej det är nog mera för mig i alla fall seismografer som kan visas på en Richterskala.
För känslor kan ju virvla upp, så att de känns i kroppen och min kropp är min jordskorpa.
Visst är det så ibland att känslor kan skaka om en rätt så regält presis som en jordbävning. Jag har haft en sådan upplevelse, inte en dålig upplevelse utan en händelse som varit väldigt positiv.
Tänk positiva känslor av en tvådagars upplevelse.
Jag har varit på en kurs om nervropsykologiska funktionshinder.
Det ver en enorm upplevelse för mig, på resan ner till gbg i går pratade jag och min man om kurser och hur jobbigt det är med sånt. Man ska presentera sig och annat. Min make tycker inte det är så där jätte kul med sånt. Själv har jag inte ont av sånt, kanske beror det på min adhd eller så beror det på att jag helt enkelt inte tycker sånt är jobbigt….. Men jag har ju andra saker som jag tycker e svåra..
Stava till exempel är ju som ni redan märkt ett av mina problem och ett annat är ju det med SÄ RSK RIVN ING heheh..
Nu var det inte så att jag hade tänkt mig skriva om problemen utan om denna kurs!
Eftersom jag är medveten om min makes problem med att synas och att höras så var min tanke, att jag håller en låg profil jag skall bara lyssna och inte säga mera än nödvändigt……
Ha, ha hallååååå hur tänkte jag? Jag har Adhd! Och jag avbryter människor så fort jag får en tanke i huvudet. Jag gör det inte för att jag inte vet, om att man inte skall avbryta. Nej för jag är väl medveten om att det inte är okey att göra det.
Men Jag kan inte hjälpa det. Varjegång jag går på möten eller är på något föredrag, så har jag en lång diskution med mig själv innan kursen eller mötet.
Att nu denna gång skall jag inte avbryta, jag skall inte fylla i när andra inte får fram orden, jag skall lyssna låta alla prata till punkt och jag skall inte säga så mycket. Jag är 44 år jag har haft adhd i hela mitt liv, jag har gått på ganska så många möten under hela mitt vuxna liv.
Jag har under hela mitt liv avbrutit , tränat på att inte fylla i andra människor ord, alltid varje möte haft avsikten att inte avbryta och inte prata så mycket. Klarade jag det tror ni??
NEJ!!!!! inte denna gången heller höll jag min tänkta låga profil????
Visade jag min make respekt och matschade och gjorde det jag borde göra för att han inte skall skämmas för mig????
Skäms min man för mig??
Jag hoppas inte det, och jag tror inte han gör det men redan första timmen hoppade det grodor ur min mun, jag som hade för avsikt att tiga om min adhd, för att min man inte skulle behöva skämmas. Redan under första raden i min egen presentation sa jag att har en diagnos äter Concerta och bla bla bla,……
Jag tänker inte ens be om ursäkt! Jag är sådan!! Hallå det är jag som person, och det är så att jag kan inte hjälpa det, det är en del av mitt funktionshinder.
Det är en symtom av ADHD, det är en egenskap av mig, en egenskap som är en del av mig…. Och jag tror till och med att eller just nu så ser jag det som en förbannat bra egenskap.
Inte det att jag avbryter, det är inte bra.
Men att grodorna hoppar ur munnen på mig som såpbubblor, det tror jag är bra. Att avbryta andra när de pratar är inte bra, men det bara blir så jag kan inte rå för det.
Just då i den minuten så kommer jag på något som jag vill säga, och jag bara måste säga det nu, just nu!
För en mindre bra del med adhd är just det, att om jag inte säger det med en gång, så är det borta jag har glömt kommer inte ihåg och tanken är utan för min horisont lika snabbt som de dyker upp, lika snabbt är det borta det är därför jag avbryter ………….
Jag känner en stor tacksamhet att jag fick möjligheten att gå denna kurs
Jag känner en stor tacksamhet till att alla deltagare och ledare på kursen var just de människor de var.
Ni var där för att lära mig saker
Ni var utsända till mig för att ge mig viktiga meddelande och upplevelser.
Tack för att ni var som ni var, av er har jag lärt mig massor av saker om mig själv.
Tack för att jag är en sådan härlig, och impulsiv, person som har grodor i munnen vilka bara ploppar ut i tid och otid.
Tack för att ni orkade lyssna på mina grodor.
Tack för att ni delade med er till mig det gjorde att jag inte känner mig ensam.
Tack för att mitt liv är så fyllt av möjligheter och möten med andra människor.
Jag skall till och med tacka för ADHD för utan adhd så hade jag inte träffat dessa människor som var på kursen.
Tack för två trevliga härligt levande dagar där jag fick uppleva så mycket tack för den möjligheten…..
Nu skall jag vila mig mentalt och kroppstalt resten av kvällen
Må gott alla
lev
och
lev livet nu
igår spelar ingen roll
och
imorgon finns inte än……
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.