klokheter i meterhöga längder

Idag ska jag jobba igen schema förändringar är det just nu, medical istället för tre börjar vi nu vid halv ett.  Jag har lite svårt när rutiner ändras och vill gärna ha fullkoll på vad förändringarna kommer att innebära. Just nu har jag inte det, men redan imorgon när jag går hem från jobbet kommer jag att vet om de nya förändringarna och dess innebörd. Jag gillar formligen älskar rutiner och riktlinjer om hur det ska vara och hur det ska bli, samtidigt som jag inom mig vantrivs  med samma läge hela dagarna.  Är det samma för länge blir jag orolig, förändrar saker bara för förändringens skull.  Blir det för inrutat måste jag till med saker som gör  det annorlunda.

Möblera om är en sådan sak,  nya intressen eller ett gammalt avlagt intresse som  kommer fram igen är sådant som jag måste ta till i tristess.  Min make och jag hade en diskussion här i veckan om just det.
I våran källare står det tre stycken köksbord,  i köket har vi ett som stått där nu i tre eller fyra år.  Jag gillar inte vårat nuvarnade köksbord utan det köptes in för att vi ett tag var åtta stycken ivåran familj. Nu är vi bara sex invånare i vårat hus men köksbordet står fortfarande framme.  I omgångar har jag på olika sätt försökt mig på att få till en förändring, till sist våran förra diskussion var min make uppmärksam och klok nog att inse va det handlar om.

De förlösande orden om att det handlar inte om köksbordet eller finheten i bordet med mera, utan det handlar om dig, sa han till mig.  Fan, va han hade rätt, det är lite skrämmande samtidigt lite bekvämt och tryggt att han känner mig så pass mycket som han gör. Tror till och med att han känner mig mera än jag själv, för han hade så rätt.  Det liksom kryper i kroppen på mig just nu, jag känner hur jag vill ha förändringar för att slippa trisstessen, för att slippa stå ut.

Bord här eller där spelar inte  någon roll, om jag flyttar runt möbler i alla rum gör inte att oron inom mig stillas. För det är lite så mina omflyttningar och mina förändringar på utsidan är saker som gör nått annorlunda utan för, alla omflyttningar hjälper mig att inte stå ut med stressen inom mig. Jag har då saker att göra,  så jag slipper stanna upp. Hans ord var så sanna, Hans ord och klokheter blev sanningar i mig som hjälpte mig framåt,  och jag la krutet på det som gör att jag måste ta tag i saker som finns inom mig. Det handlade om mig, mitt och jag.

Även om lösningen inte ännu är på plats och vem vet ett annat köksbord kanske snart står i vårat kök. Så var det viktigt det han sa. För en gång skull lyssnade jag med rätt öra, rätt känslor kopplades på  vid rätt ord.  Det är inte bordet eller möblerna som behöver flyttas om det är jag som måste ta tag i saker som rör till det inom mig.  Jag behöver lära mig att stå ut i vanligheter och vardagliga saker utan att springa runt och flytta om, köpa nytt eller rent av flytta.  Jag behöver gilla läget även om det just nu är ett mindre ha att göra läge,  i våras skrev jag min bok, sen sommaren och höst satt jag ute i trädgården och målade på huset,  nu har jag inget jag  kan pilla med så att det känns det gör att jag vill flytta runt saker, måla om grejja  i oändlighet……..

Varför är alltid min make så klok? Kanske för att jag just behöver en så klok make för han hjälper mig att lära känna mig sådan som jag är, innan min tablett viste jag inte överhuvudtaget om vad som ställde till det. Idag med tablett  går min makes klokhet in i mig på ett nytt och lärande sätt.