egentligen inte är i fas med sin tid och egentligen handlar det inte om vilja att bli stor, and utan mera om att inte vara stor.
Idag vart det grått på utsidan, det gör att jag får sätta färgerna själv så inte hela livet blir grått. Men får börja med mitt kaffe. Igår fick sonen äntligen sin legitimation, det har tagit lång tid men nu är han så vuxen så han kan gå till apoteket och hämta ut medicin, skaffa eget bankkonto, hämta ut pengar. Just det där med bankkonto är inget han vill. Han litar inte på banken säger han, men det handlar om att bankkonto inte gör pengarna synliga. En annan sak handlar om att nu, har han mera ansvar över sina pengar. Nu får han inte sin veckopeng, utan nu blir det klumpsumma som han ska hantera själv.
Just nu känns det sorgligt inom mig när jag skriver. 18 år och veckopeng, rädd för bankkort. En son som ena stunden säger jag bestämmer själv jag är 18 år. Sedan i nästa stund säger men, jag är inte så stor. Känns lite jobbigt att göra honom så stor som han är, när han egentligen är så liten.
Men livet och samhället har ingen pardon för att vissa barn inte är i fas med sin ålder. Nu är det bankkortet som ska tränas in. Här gäller det även för oss vuxna att ha is i magen och våga vara vuxna. Här handlar det om att vi ska orka stå ut och inte sticka till han pengar om hans är slut. Gör vi det så har vi kapitulerat. Då hanterar vi vår egen ångest och stjälper liksom honom. För att vi inte orkar se hans frustration över att pengarna är slut.
Jag börjar att se hur en ny tid nu växer till inom oss i vår familj. Nu ska vi som föräldrar vara föräldrar mera till våra vuxna barn. Hur är man det? Inte bara vår son som tar staplande steg in i vuxenlivet. Utan även vi som vuxna som tar staplande steg i att vara föräldrar till mera vuxna barn.
Nu har vi självklart tränat på våra tre andra barn, men vår minsta han är inte som en 18 åring. Han är en liten kille som man ännu får säga till att borsta tänderna och han ser det som en vinst när han kan lura oss att han har. Vi får fortfarande säga till honom att duscha och när man duschar så måste man byta kläder. Vi städar fortfarande på torsdagar och vi får säga till honom att nu ska du städa. Även om han städar så får jag ändå någon gång emellan gå in och göra ett röj i hans rum. Då jag får dammsuga under sängen damma möblerna och göra ordning hans garderob. Inte för att han struntar i att städa och damma utan för att han faktiskt inte kan. Att byta sängkläder är inte heller något som gå per automatik. Utan vi får säga till. När vi säger till gör han i och för sig jobbet själv, till och med tvättar sina sängkläder.
Hur ska det gå när han ska bo i eget? Vem kommer ha koll på att han verkligen byter kläder då? Idag ser han det som en sport att lura oss, så han får ha på sig sina kläder som han hade innan. Han upplever inte samma känslor som vi gör när vi duschar och tar på oss rena kläder. Han känner mera att kläderna gör ont när dom är rena. Oavsett om vi torktumlar eller inte. Rena kläder är inte lika mjuka. Jag stryker hans kläder så att de ska bli mjuka men inte ens det fungerar. De gånger vi köper nya kläder till honom är det svårt att få honom att använda dom. Då han inte är van vid dom.
Det är sannerligen inte lätt att vara förälder till barn som har lite extra allt. Hur många föräldrar som har barn utan extra allt får säga till sina barn när de är 18 år att nu får du byta kläder? Nu får du gå och borsta tänderna, nu ska du duscha. Vår son gör inte sådana saker för sig själv utan för att vi säger till honom.
Nu ska vi då börja med legitimation och bankkort. Inser att det kommer vara veckor till och med månader för den lilla mannen Med träning, nu när vi äntligen har fått honom till att han är vuxen. Nu har du eget ansvar över dina pengar och banken hjälper dig genom att förvara dom, de ger dig till och med ett bankkort.
Men just nu är vi bara i att ha fått hans legitimation på torsdag går vi till banken och skaffar konto.
Som alltid ligger det i framtiden och jag är här och nu onsdag idag, så problemet ligger där borta i torsdagen. 🙂
Lev idag just nu, igår finns bland minnen och morgondagen är inte här inte ens säkert att den är självklar. Ta hand om din dag den är verkligen din och du väljer vad den ska innehålla. Det handlar inte om hur vi har det utan hur vi tar det som vi har.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det där är så svårt och ångestfyllt att jag nästan går sönder. Att inte rädda upp när ens vuxna barn har ställt till det och pengarna är slut.
Det är som en svart dimma som växer sig större i hela kroppen, och kramar om hjärta och lungor så jag inte får luft.
Det svåra är när vi inte längre har försörjningsplikt gentemot de vuxna barnen, och dom fortfarande bor hemma, men ska sköta sin ekonomi, betala hyra, handla mat, laga maten osv osv.
När pengarna är slut, kan du då som förälder säga: Har du inga pengar? Ingen mat? Nä, då får du svälta……
Det kan du inte. För där går gränsen. Men vad lär dom sig av det? Jag behöver inte spara undan till mat, för det löser sig ändå….
Verkligen skitsvårt detta….
Absolut! Håller med dig fullständigt och hur blir det sedan? blir mörkrädd när jag tänker på framtiden. Därför försöker jag vara här och nu då är det bara veckopengspengar som tar slut. Sånna pengar kan vara slut och kan vara bra om man liksom får vara utan på något sätt. Det är ju det där sedan som kommer att bli jobbigt när han ska lära sig att prioritera mat, kläder, tvål, tandkräm och tvättmedel som problemen kommer … i den tanken är jag inte ännu nu är det om en chipspåse inte blir till på fredagen som är frågan och den är liksom enkel. Kommer bli skitsvårt att motivera vår son att sedan gå och köpa kläder för sina pengar hur gör man det när de gamla och bekväma kläderna är skönast, eller varför ska jag köpa mat de har ju kommit ut ett nytt spel som jag bara måste ha…. gud hjälp mig när den tiden kommer….. kram på dig och vi får se till att hitta lösningar på sånt hur man nu gör det… :/