Månad: maj 2013 Sida 3 av 4

Kaffe i husvagnen, treat så här tidigt och till fågelsång det är kurera själen till 110%.
Bättre än så här blir det inte.
I alla fall inte för mig.

Jag tror att våran camping värd skaffat sig arbetskraft, help jag hoppas och vill att det ska vara arbetskraft som inte är utnyttjad bidragsjobb.
Vad beträffar den saken så har jag inte en aning, mannen som kommer cyklandes är i de övre åren kanske runt 60, där till i Bengtsfors och även så ser det ut som han är från något av våra nordiska länder. Det luktar lite bidragsjobb, men jag får låta det vara osagt, oskrivet är redan försent.

Men så som jag känner vår campingsvärd så vet jag inom mig att han inte utnyttjar några system framför allt inte människor. Det första året vi var på denna camping så var det nästan så vi fick tvinga honom att ta emot våra pengar. Jag fick ofta känna på att det var jag i stället för han som utnyttjade. Att jag på något sätt lurade honom. Nu har både jag och vår natur hunnit med att förstå att det är sommar, fåglarna sjunger i kapp. Solen är ännu på baksidan av förtältet men, det är inte kallt i skuggan så jag fryser inte.

Jag önskar att alla människor får uppleva känslan som jag har i kroppen nu. Jag mår just nu så bra, det är så fullkomligt fridfullt inom mig och ändå har jag inte ens tagit min tablett.  Nu ger ju inte Concerta mig frid,den bara saktar ner tempot och tar bort lite av rastlösheten som bor i min kropp.  De snabba tankarna som hittar hit när jag är utan tablett är snabba och det byts lite fokus från sekund till sekund. Det jag tänker innan klockan tolv tänker andra en hel dag. Riktig så kanske det inte är, men i alla fall känns det så, när jag har tagit min tablett. Tankarna stannar till och är på samma ställe en längre stund.

Jag har funderat på det här med ADHD, och har en längre tid känt att jag är ganska så trött på allt va ADHD heter. Kanske är jag just nu utanför mina cirklar, inne i någon form av o-gemenskap med mig själv. Fast det är inte heller sanningen för jag gillar när jag är jag, så som jag är. Vad jag egentligen är trött på är att andra klagar på mina tillgångar inom mig själv. Jag blir till och med ledsen.

Jag hade utvecklingssamtal med min chef, det är ju nya löner nu och då fick jag till mig av chefen att jag måste sluta upp att vara så impulsiv. Fast han använde inte ordet impulsiv, det aktade han sig för. Utan istället berättade han för mig att jag måste tänka efter före. Jag ska jobba med magkänslan och backa ett steg och tänka en gång till. Just det säger mig att han menade att jag ska sluta upp med impulsiviteten i mig.  Impulsiviteten som är min tillgång, för det är den som gör att jag tänker på ett annorlunda sätt. Det är den som gör att jag vågar prova på saker och vågar testa.  Nu är det så att han säkerligen inte menar att jag helt och hållet ska sluta upp, men på arbetstid då ska jag minsann komma på konsten att tänka efter före. Första veckan tog jag till mig det han sa, tänkte efter innan jag ens tänkte, jag tog till mig och blev ledsen. Nu när jag sitter här tänker jag mest att det är synd om honom. Att hans ord mera handlar om han, än om mig.

Ofta när någon hoppat på mig och klankat ner på sådant som är jag,så kommer jag fram till samma slutsatser att det faktiskt handlar om den som uttalar mera än vad det handlar om mig. För det gör det, dom står inte ut med tillgångarna som jag har och vill stöpa alla människor i former som passar dom. Men tyvärr, jag är inte en sådan formgiven människa, jag vill inte ens bli det.

För jag vill vara så som jag är dessutom kan jag inte bli någon annan.  Jag är liksom bäst på att vara mig. Jag är som bäst när jag är jag,  att springa runt och försöka vara någon som jag inte är, tänker jag inte vara och inte bli.  Så sorry nu har jag säkerligen gjort människor förbannade, men va då, jag har inte tid att ställa om mig.

Dessutom vill jag att mina barn ska se att dom duger som dom är. Då måste jag våga visa dom att jag, jag duger som jag är. Jag är inte formgiven och mallanpassad utan jag är den jag är. Visst jag ska försöka tänka varvet en gång till, men tyvärr då brukar jag på något sätt bara lura mig själv. Genom att bara byta ut orden eller flytta runt dom lite. Tankarna är liksom ändå på något konstigt sätt de samma.

Kaffe i husvagnen, look capsule så här tidigt och till fågelsång det är kurera själen till 110%. Bättre än så här blir det inte. I alla fall inte för mig. Jag tror att våran camping värd skaffat sig arbetskraft, tadalafil jag hoppas och vill att det ska vara arbetskraft som inte är utnyttjad bidragsjobb.  Vad beträffar den saken så har jag inte en aning, prescription mannen som kommer cyklandes är i de övre åren kanske runt 60, där till i Bengtsfors och även så ser det ut som han är från något av våra nordiska länder. Det luktar lite bidragsjobb, men jag får låta det vara osagt, oskrivet är redan försent.

Men så som jag känner vår campingsvärd så vet jag inom mig att han inte utnyttjar några system framför allt inte människor. Det första året vi var på denna camping så var det nästan så vi fick tvinga honom att ta emot våra pengar. Jag fick ofta känna på att det var jag i stället för han som utnyttjade. Att jag på något sätt lurade honom.

Nu har både jag och vår natur hunnit med att förstå att det är sommar, fåglarna sjunger i kapp. Solen är ännu på baksidan av förtältet men,  det är inte kallt i skuggan så jag fryser inte. Jag önskar att alla människor får uppleva känslan som jag har i kroppen nu. Jag mår just nu så bra, det är så fullkomligt fridfullt inom mig och ändå har jag inte ens tagit min tablett. Nu ger ju inte Concerta mig frid, den bara saktar ner tempot och tar bort lite av rastlösheten som bor i min kropp. De snabba tankarna som hittar hit när jag är utan tablett är snabba och det byts lite fokus från sekund till sekund. Det jag tänker innan klockan tolv tänker andra en hel dag. Riktig så kanske det inte är, men i alla fall känns det så, när jag har tagit min tablett. Tankarna  stannar till och är på samma ställe en längre stund.

Jag har funderat på det här med ADHD,  och har en längre tid känt att jag är ganska så trött på allt va ADHD heter. Kanske är jag just nu utanför mina cirklar, inne i någon form av ogemenskap med mig själv. Fast det är inte heller sanningen för jag gillar när jag är jag, så som jag är. Vad jag egentligen är trött på är att andra klagar på mina tillgångar inom mig själv.

Jag blir till och med ledsen. Jag hade utvecklingssamtal med min chef, det är ju nya löner nu och då fick jag till mig av chefen att jag måste sluta upp att vara så impulsiv. Fast han använde inte ordet impulsiv, det aktade han sig för. Utan istället berättade han för mig att jag måste tänka efter före. Jag ska jobba med magkänslan och backa ett steg och tänka en gång till. Just det säger mig att han menade att jag ska sluta upp med impulsiviteten i mig.  Impulsiviteten som är min tillgång, för det är den som gör att jag tänker på ett annorlunda sätt. Det är den som gör att jag vågar prova på saker och vågar testa.  Nu är det  så att han säkerligen inte menar att jag helt och hållet ska sluta upp,  men på arbetstid då ska jag minsann komma på konsten att tänka efter före. Första veckan tog jag till mig det han sa, tänkte efter innan jag ens tänkte, jag tog till mig och blev ledsen.  Nu när jag sitter här tänker jag mest att det är synd om honom. Att hans ord mera handlar om han, än om mig.  Ofta när någon hoppat på mig och klankat ner på sådant  som är jag,  så kommer jag fram till samma slutsattser att det faktiskt handlar om den som uttalar mera än vad det handlar om mig.

För det gör  det, dom står inte ut med tillgångarna som jag har och vill stöpa alla människor i former som passar dom. Men  tyvärr,  jag är inte en sådan formgiven människa, jag vill inte ens bli det. För jag vill vara så som jag är dessutom kan jag inte bli någon annan. Jag är liksom bäst på att vara mig. Jag är som bäst när jag är jag, att springa runt och försöka vara någon som jag inte är, tänker jag inte vara och inte bli. Så sorry nu har jag säkerligen gjort människor förbannade, men va då, jag har inte tid att ställa om mig.

Dessutom vill jag att mina barn ska se att dom duger som dom är. Då måste jag våga visa dom att jag, jag duger som jag är. Jag är inte formgiven  och mallanpassad  utan jag är den jag är. Visst jag ska försöka tänka varvet en gång till, men tyvärr då brukar jag på något sätt bara lura mig själv. Genom att bara byta ut orden eller flytta runt dom lite. Tankarna är liksom ändå på något konstigt sätt de samma.

Det här med att sova gör mig tokigt trött. Det beror inte på att jag sover så mycket, physician utan helt på tok för lite för stunden. Har i och för sig slarvat med min salva, men har kämpat för fullt med allt det andra, Äter nyttigt, rör på mig och försöker komma hyfsat tidigt  i säng.

Jag är rädd för mediciner så jag tar inte gärna sovmediciner. Men nu börjar kroppen och tankarna bli slitna på natten.  För alla dom där snabba tankarna som jag brukar kunna hänga upp på tvätt linan på natten, vägra hänga kvar på tvättlinan utan hoppar snabbt tillbaka in i huvudet igen. Vet inte hur jag ska få ordning på sömnen just nu.

Inget verkar hjälpa just nu. Kanske ska jag göra tvärt om dricka massvis med kaffe, springa runt och gå och lägga mig orutinmässigt. För ligga kvar i säng det gör mig illa just nu. I natt låg jag och tänkte på ekvationer Vilket i sig var intressant men hjälpte föga för sömnen. Behöver tråkigare saker att tänka på. Ekvationer var för intressant.  Kanske ska prova med trädgårdsarbetes tankar i natt för det är ju så dödligt tråkigt så det gör kanske  sömnen tillgänglig.

Det här med att sova gör mig tokigt trött.

Det beror inte på att jag sover så mycket, link utan helt på tok för lite för stunden. Har i och för sig slarvat med min salva, men har kämpat för fullt med allt det andra. Äter nyttigt, rör på mig och försöker komma hyfsat tidigt  i säng. Jag är rädd för mediciner så jag tar inte gärna sov mediciner. Men nu börjar kroppen och tankarna bli slitna på natten.  För alla dom där snabba tankarna som jag brukar kunna hänga upp på tvätt linan på natten, vägra hänga kvar på tvättlinan utan hoppar snabbt tillbaka in i huvudet igen.

Vet inte hur jag ska få ordning på sömnen just nu. Inget verkar hjälpa just nu. Kanske ska jag göra tvärt om dricka massvis med kaffe, springa runt och gå och lägga mig o-rutinmässigt. För ligga kvar i säng det gör mig illa just nu. I natt låg jag och tänkte på ekvationer Vilket i sig var intressant men hjälpte föga för sömnen. Behöver tråkigare saker att tänka på. Ekvationer var för intressant. Kanske ska prova med trädgårdsarbetes tankar i natt för det är ju så dödligt tråkigt så det gör kanske sömnen tillgänglig.

En riktigt intressant artikel som jag vill rekommendera er att läsa.   Självklart handlar det om ADHD.

En helt annan nivå och någon som visar på stigarna som Scientologerna letar efter att dra ner allt vad forskningen handlar om.

Scientologerna sen den nya Adhd medvetenheten inom kriminalvården som ett hot mot deras egna behandlings program.

Läs artikeln av Kjell Häglund riktigt intressant! 

sitter här med datorn i knät, ed kaffet står bredvid mig. Idag är det en sådan där förmiddag där jag sovit illa på jobbet, search hade svårt att vakna på jobbet kändes som jag gick i dvala de timmar jag var där.  Men i alla fall fick jag gjort det jag skulle och jag har ingen sådan där gnagande känsla av att jag glömt. Vilket är bra.  Jag har verkligen lärt mig en färdighet som förr var ett stort problem för mig.  Det jag har lärt mig är att jag faktiskt går hem från jobbet och låter jobbet vara på jobbet. Det är en grym konst som jag lärt mig äntligen. Så var det inte för några år sedan. då  jobbade jag dygnet runt men fick bara betalt för de dagar jag kroppsligen var på jobbet.

Blev så glad när jag kom på det just nu så jag var tvungen att skriva ner det. Yes jag har alltså lärt mig en konstform, vilket är att sluta jobba när jag slutar jobba.  Känns gott att vara lite ledig igen idag ska jag lyssna på kroppen och låta mig vila dom här lediga timmarna.

Lev idag just nu….

Våren har kommit till F-landa äntligen!!!

Det är något speciellt när björkarna börjar visa sitt gröna skimmer. Det spritter till i alla sinnen, medical och i alla fall så blir jag på särskilt gott humör.  De första gröna bladen på björken jo det är värt att firas.  Så i morgon har jag tänkt att fira det med en glass. Fast glassen och det gröna på björkarna är inte hela sanningen för det är det sista fastedagen idag för denna vecka.  Så i morgon firas ät dagar och vår på samma gång. Jag kör fastan 5-2 har gjort några veckor. Det ska vara nyttigt för kroppen.

Det är inte så att du behöver fasta två dagar på rad men jag känner att det blir lite enklare för då är det liksom gjort. Jag behöver inte planera så mycket mera än att det är söndag och måndagar som är fastedagarna.  Under fastedagarna äter jag 500 kcal/dag. De andra dagarna äter jag som vanligt.

Fastedagarna brukar jag börja med en kopp kaffe, tadalafil och en råsaftsdrink, till middag äter jag soppa. Sen där efter dricker jag vatten, och åter vatten, ibland lite te.

Men i morgon nej då är det vanlig ät dag vilket jag ska fira med  färskt bröd på morgonen och en glass, samt det vanliga som jag brukar äta.

Men jo men visst jag fira våren men också att det är ät dagar fem dagar i rad. 

Den gröna skira färgen, så vacker kortet tog jag ute på vår balkong på jobbet.

Kanske är det bara jag som ser det gröna men det finns där och idag var det första dagen 🙂

Adrian Fick pris läser jag idag i GP. Fast jag läste det på FB.  Egentligen är det ju det det handlar om att våga agera. Att väga göra något. att våga säga stopp, buy see att våga göra skillnad.

Jag minns själv en gång när jag gick i skolan. Hur ett gäng killar va på mig stod i klunga och skrek fula ord. Killarna i klunga minns jag inte så tydligt. Men den kille som jag på avstånd hörde säga:

Hålla vad håller ni på med? Nu räcker det! Sicka ynkryggar ni är, treat en ensam tjej.

Just i den stunden, i det ögonblicket förvandlades hela korridoren till en kärleksljus korridor, den badade i ljus, det blev kärlek i första stund till den stunden. Jag minns fortfarande killen som sa de magiska orden, minns fortfarande idag, hur hela stunden just i det ögonblicket förvandlades till en dag som på något konstigt sätt var magisk.

Killen som hade trätt fram och satt ner sin fot, var en kille i nian, en helt vanlig kille som jag ännu idag minns i ett leende. Niorna som när man gick i sjuan var rädd för, visade sig för mig bli min räddning. Killen gjorde att jag själv vågade säga nej, killen blev min idol. Någon som under några år hjälpte mig att se solen.

Hade nu Måns Jenningers Minnesfond funnits på den tiden, så hade min räddare just då Fått samma pris i alla fall i mitt hjärta, Tror jag tilldelar honom det ändå just nu i denna stunden. I alla fall i mina tankar, för det han gjorde va vackert, det var en handling som gjorde skillnad.

Joakim hette han, under några år innan jag flyttade från stan, tjingsade vi alltid på varandra och pratade när vi träffades. Jag flyttade ju ifrån stan,  idag vet jag inte vad han gör, men han gjorde skillnad. Han är fortfarande  lite av en hjälte för mig än idag i alla fall nu när jag kom att tänka på honom.   Hoppas han lever och har det bra, han var viktig för mig under några år. Killarna som stod i klunga blev oviktiga och vågade inte efter den dagen göra något ont. Dom slutade liksom upp med att vara ynkryggar 🙂