Månad: juni 2013 Sida 3 av 4

skillnader med adhd flickor pojkar titta på länken Svenny Kopp förklarar tydligt vad som gör att det blir svårt

Har just kommit hem från mitt jobb. Inte utan att det blev lite stress det sista. För vi har gjort om vårt schema och slutar en kvart tidigare än vi brukar.  Men jag hade bestämt mig för att gå hem i tid så det gjorde jag nästan exakt kanske 5 eller tio minuter senare bara.

För några år sedan var jag sjuk, case ganska länge detta pga av att jag har lite svårt för det här med bakterier och annat. Till exempel så saknar jag kvittot på att jag gör saker. I ett finare ord kallas mina små egenheter OCD. Det engelska namnet ska jag inte ens försöka uttala för då vrickar jag tungan av mig. Mr Tourett eller Pelle Sandstrak uttalar orden mycket bättre än va jag gör så jag låter han göra det istället.  Min OCD visar sig i att jag om jag mår riktigt dåligt, har väldigt väldigt svårt för just bakterier, när jag är sjuk blir de små vidrigheterna synliga över allt i mina tankar och känslor. Jag är formligen livrädd för dom, de skapar så många konstiga tankar så att jag inte står ut med tankarna ens. Men där till så får jag som jag skrev innan inte några kvitton på viktigheter som jag gör.  Att stänga av spisen kan då jag mår mer dåligt ta ganska så mycket tid av mig.  För även om jag stängt av den får jag gå tillbaka och kolla riktigt ordentligt att jag verkligen gjorde det, Inte en gång inte två gånger utan kanske en fem sex sju gånger.

Då när jag var sjuk, så hade jag kaffe bryggare som jag diskade varje morgon innan jag bryggde mitt kaffe, även här blev det flera gånger.  Först diskade jag kannan, sedan så diskade jag den rena kaffe koppen, efter det så torkade jag av diskbänken. När det var gjort så gjorde jag om ritualen en två kanske till och med tre gånger ibland ännu flera.  Samma var det på toaletten.  Där var det spolknappen som var problemet, och kranarna.  Hur som helst som ni förstår så tar detta en massa tid, vilket gör att man blir trött. Har man väl börjat få in ritualer så blir det på ett konstigt sett bara fler och fler ritualer om du inte får hjälp.

Jag hade tur för jag fick hjälp. Jag hade den mest underbara kvinnan några mil bort om jag får  för mig att bakterier är för farliga.  Många timmar la jag på KBT, många timmar av ångest som skulle ur kroppen. Och många timmar av övningar i att stå ut med vissa saker.  Just som jag skriver det här bubblar alla känslorna upp som en motor i mig men även glädje över att jag kommit så långt även om nu min KBT tant kanske inte helt håller med mig så har jag kommit långt.

För vissa hyss har jag för mig om dagarna men här tror jag mycket att det handlar om min känslighet. Om jag inte dammsuger och går på golvet och känner små gruskorn eller brödsmulor så får jag till och med ont i fötterna, och jag känner mig äcklig.  Så att ha hysset dammsugning som hyss är lite av ett måste. Jag kan inte gå barfota ute för mina fötter är  så känsliga får jag grus i skorna så måste jag ta av dom och skaka ut gruset.

Jag är en sådan där dammsugar marodör,  jag måste dammsuga minst en gång om dagen.  Jag har fem dammsugare här hemma fast jag använder mig bara utav tre.  Tre stycken är sådana där robotdammsugare, och sedan har jag en sådan där auqa något, en sådan där hell…… maskin som låter så det gör ont långt in i märgen.

Ibland när jag fått för mig att det är riktigt smutsigt så kan jag dammsuga i flera timmar fast jag har mina robotar som dammsuger ner i källaren och köket. Varje dag kl mellan 7-9  går dom igång vardag som helg.  Jag har en tålmodig familj. Vilket är tur, dessa stackare får vakna till dammsugarljudet alltid. Innan jag fick min diagnos ADHD så  kunde det bland vara så att klockan var ännu tidigare. Men nu har jag skärpt upp mig trotts att jag är skärpningslös.

HM alla dessa ord blev till och jag skrev om helt andra saker än vad jag tänkte mig göra. Någa jag får ta resten en annan gång. Kan ju bara nämna att jag är så frisk jag vill vara för idag när jag gick från jobbet tittade jag inte på spisen för den har jag inte använt. Jag spritade heller inte alla dörrhandtag, eller toaletten eller andra saker som jag gjorde då när jag var sjuk.  Tvättade inte ens händerna när jag pratat i telefonen vilket också då för några år sedan var viktigt. När jag låste dörren så låste jag dörren kände på handtaget en gång för  att kolla så att jag låste. Sa till mig själv att nu är dörren låst. Sedan gick jag hem till mig. Har inte slitit av mig alla kläder och duschat för jag duschade i går, och det får vänta tills sedan.  Men dammsugarna jo dom har varit i gång och snart snart ska jag ta den där mostermarodören till dammsugare oxå en liten sväng.

Det är inte så himla konstigt att jag var så trött och livsfattig för några år sedan, jag slet ju som ett djur. Inte konstigt att jag inte orkade jobba då.

Idag är det något helt annat, det är kul att jobba, Jag mår så gott när jag ser att jag gjort en insats, att människor jag möter i jobbet känner att jag  bryr mig och gör det som de har behov av.  Idag när jag går hem från jobbet har jag kvitto på och känner med hela hjärtat att jag gjorde ett bra jobb. Jag la tiden på det jag skulle och inte på att desinficera allt som kom i min väg.

Men sedan ska jag inte sticka under stolen med att jag uppskattar mina lediga dagar. Dom formligen älskar jag och just nu har jag fyra  hela dagar framför mig som är ledighetsdagar.  Det må vara så att jag städar lite väl mycket ibland men jag trivs när golven är smul och dammfria, jag trivs när det luktar rent och fräsch. Då mår jag som bäst.

Bara ett kort inlägg eftersom jag snart går till jobbet igen, sale Känns som jag just slutade.

SOAL är bra för att stanna upp och låta lite mindre bra tankar flytta hemifrån.

Stoppa tanken, physician

Ni vet dom där ältande tankarna som liksom kör på i autombanfart, purchase där första tanken leder tilll den andra tanken som är värre en den först som sedan leder till den tredje, fjärde och så vidare.  när jag hamnar i sådana tankar brukar jag tänka att det blir stopp i trafiken och gå tillbaka till tanke 1 den tanken som startade upp katastroftankarna.

S stoppa tanken

O OBServera, känna var någonstans tanken bor, varför tänkte jag tanken, vad står den för, vad i den är det som min rädsla bor.

Acceptera  att jag tänkt tanken. jaha där kom den där tanken igen, vad ska jag eller kan jag göra med den nu?  Eller jaha ja nu tänkte jag den där tanken.

L Lämna tanken  Jag brukar tänka mig att jag har en telefonstolpe med svarta fålar på. Dom sitter där på rad. en av fåglarna flyger ner tar med sig tanken i en liten fin påse och flyger iväg med tanken så jag slipper gå runt och tänka på den mera.

Ibland tar det självklart en stund innan jag kommer på att jag ska soala men när jag gör det då blir det lugn och ro en stund katastrof-scenarierna som jag skapat i huvudet försvinner och jag kan tänka mera  mjuka tankar igen.  Ha en fin dag i det vackra vädret Lev idag just nu …….

himlen öppnar sig, drug jo idag när jag skulle gå från jobbet så gjorde den verkligen det var inte ens lönt att försöka springa det var mera att stå och vänta på att skuren skulle ge sig.  Det gjorde den efter en liten stund.  Jag har jobbat hästpasset denna helg. Men denna helgen arbetade jag inte ensam.  I torsdags när jag fick veta av min chef att vi skulle vara två, malady då fick jag förmaningen om att vi skulle använda tiden effektiv.  Nu så här i efterhand kan jag känna mig lite sur på orden, vad menar han? Menar han att vi inte tar ansvar över arbetstiden när vi är två? Men sedan kommer jag på att röstläget var humoristisk när han sa det. Om jag hade stått framför honom tror jag han sa det med glimten i ögat.  Samtidigt som  det blir i mig, hm bakom varje skämt finns det alltid en lite sanning i det.

Hur som helst, oavsett vad som sa eller inte, det var inte det jag tänkte skriva om. Utan Faktisk om just effektiviteten som jag och min kollega hade och hur underbart det är att ha någon att bolla med. Vilket jag inte har andra pass. Eftersom vi alltid arbetar ensamma. Vi gjorde ett grymt jobb i helgen. Vilken kick vilket känsla det blev och så mycket kvalitetstid det blev för våra brukare.  Kvalitetstiden är värdefull, på många sätt. Det är både en vinst för våra brukare, men även blir det en vinst i både arbetsmiljö, och spara på energi  på personalen. Framför allt så slipper jag tänka själv, har någon att dela tankarna med.  Att någon ifrågasätter mitt arbetssätt, sånt är värdefullt och utvecklande. Jag tror faktiskt att kommunen hade tjänat på att sätta in en personal, till på varje arbetspass. Inte bara för att vi ska ha mindre att göra, för så mycket som vi har gjort i helgen så mycket har jag aldrig hunnit med innan.  Det är viktigt med tryggheten som blir i arbetet, när man är två som jobbar. Den är värdefull, det delade ansvaret.  Det jag glömmer kommer den andra ihåg.

Fast vi var två så jobbade jag ändå lite extra, för vi hann liksom inte med disken som var innan min kollega gick hem.  Utflykter på fem personer  kräver sin disk. Den gjorde jag innan jag gick och la mig, för att jag inte ville vakna till det diskberg som hade flyttat in på diskbänken.  Och efter som jag är morgon människa och har lite svårt att sitta still, så började jag greja redan vid  6 tiden på morgonen. Vilken energi det blir i mig just nu, det var så häftigt att gå hem och känna: att nej det är inte någon som saknar något denna helg, alla som velat har fått så mycket tid dom behöver och vill.  Där till har jag och kollegan hunnit med massa skrivarbeten, som är viktigt att det blir klart.  Trotts att vi var två, så blev det inte mycket rast, hela kvällen igår jobbade vi. Så

idag sa kollegan till mig att men nu Carina nu ska vi ha rast, vi ska inte jobba utan rast.

Att jobba ensam är inte bra på något sätt, men det visste väl vi redan innan jag skriver detta inlägg.

Lev idag just nu ska jag ligga på soffan och kolla film nu ska det laddas tills i morgon 🙂

Det är idag den stora stora dagen, no rx dagen idag är den ljuvligaste dag på året. Idag handlar det inte om att jag slutar skolan, rx eller sånt nej. Men att min son gör. Det är helt underbart, recipe att jag slipper från och med i morgon  att tjata på sonen. Vi slipper tjata om att han ska gå upp, att han ska borsta tänderna, ta på sig kläder, Jag slipper uppleva hur det bubblar i mig när klockan börjar närma sig tiden som ska vara då han är i skolan.  Jag behöver heller inte ha koll på lappar som aldrig kommer dit dom ska, inga tider att passa.  Jag slipper även den där rädslan som kan bli när telefonen ringer på om sonen är i skolan. Nu är det i och för sig många år sedan telefonen ringde och det blev tokigt i skolan.

Men ändå sitter den där gnagheten i så fort telefonen ringer på skoltid. Vad har hänt? vad har han nu gjort?

Idag när dom ringer är det  oftast mål som uppfyllts eller att det är håltimma eller något. Skolan har varit fantastiskt duktiga när det gäller vår lilla kille. Att det varit jobbigt ändå handlar inte om dom utan mera om rörigheten i vår familj.

Det handlar om att jag och  sonen ofta glömmer av att vi inte ska hamna i konflikter. Vissa dagar går det bra men andra inte. Jag vet ju att sonen har svårt att gå upp ur sängen ändå är det som det kryper i mig när han ligger kvar. Här tror jag att det  handlar om att jag är tvärt om. Jag skulle inte för mitt liv kunna ligga kvar i sängen. utan när ögonen öppnas på morgonen så  springer  jag upp med en gång.  Kör i gång alla mina dammsugare, dampar loss med allt jag kan. Det är för att jag ska hålla mig vaken och för att jag ska slippa göra sedan.  Därtill är ju våra dammsugare sådana där självgående så jag behöver inte göra så mycket med dom.

Det handlar om att sonen vet precis vilka trådar han ska dra i för att han ska få i gång mig.  drar han igång mig slipper han ju själv göra saker då blir det ju tjat och gnat.  När han lyckats så vet jag oftast inte om att jag ramlat dit.

Men nu är det snart klart bara någon timma nu, sedan springer vi ut i sommaren.

Välkommen sommaren nu är det jag och du, nu är det slut på att misslyckas en stund. Nu är det stunden här och nu som gäller.  Tänk att jag som är så vuxen och gammal ännu älskar sommarlov även om jag inte själv är ledig.

Lev nu just nu.

Igår var jag hos sjukgymnasten, order Jag har fått inflammation i muskel fästena säger hon.  Att jag nu gått med det så länge gjorde att det bara skulle till små mjuka rörelser, decease inga långa promenader och inte göra saker som gör ont. Någon gammalsjuka var det inte enligt henne och inom några månader kommer jag vara som vanligt enligt henne.  Hennes ord lättade mig, thumb jag nästan seglade ut från sjukgymnastiken i går om än lite haltande segling då.   Sjukgymnastik ska jag göra 3 gånger om dagen och 20 gånger 3 varje gång.  Igår sa hon att jag inte skulle göra någon sjukgymnastik eftersom hon hade testat rörligheten i lederna och jag hade ganska så ont.  Men just där lydde jag henne inte, utan gjorde  programmet några gånger ändå, för jag vill bli frisk.

Redan idag känner jag mig bättre, även om jag har ont så har jag inte så ont.  Den där stumheten som bott i höften är inte lika stum längre.  Här ska tränas sjukgymnastik och cyklas så mycket det bara går för jag ska bli frisk. Jag vill inte vara 48 år gammal och röra mig som en 80 åring så här ska tränas på riktigt 🙂

Det bubblar hopp i mig idag nu kommer värken försvinna även om det kommer ta tid så kommer den försvinna.  Redan nu känner jag mig mera rörlig så det kommer bli bra.

Känner att trädet får spegla min glädje idag

Lev idag just nu ….. imorgon kommer imorgon

idag är det en sådan där vakna tidigt morgon. Trotts att jag gjort det hela mitt liv, illness så kan jag inte vänja mig vid det. Nu är det inte själva tiden på morgonen som är felet. Nej det är själva sovandet innan.  Som liksom inte vill bli till.

Igår var jag med mina vänner på Café Snäckan, cheap satt i solen i en och en halv timma. Utan att jag kände det så brände jag mig rejält på ena axeln. Satt liksom lite dumt i solen.  Inatt har axeln och jag inte varit vänner eller solbrännan mera rätt skrivet. Där till har det gjort ont i höften. Det har gjort sömnlösheten, har nog kollat på mobilen en gång i halvtimman.  Så även om jag är vaken så är det sömn i kroppen.

Jag tycker verkligen riktigt illa om sömnlöshet. Vet inte om det har med min funktionsnedsättning att göra men sömnlöshet gör mig så illa. Jag blir inte bara jätte trött utan så under isen trött,  att dagen inte fungerar överhuvudtaget. Det kommer att vara en sådan där dag där inget kommer att bli till rastlösheten kommer och störa i stort och i smått. Jag kommer få hålla mig i skinnet hela tiden för att inte rasa ut i ilska.

Nu tänker säkert någon men om hon nu vet det så kan hon ju göra något åt det.  Jag är ganska så gammal, men som oftast så lär jag mig inte genom mina misstag och trötthet är en dagsform där jag bara är. Så de missar jag gör under sådana här trötthetsdagar är misstag som jag inte lär mig av.

Nå ja, idag ska jag i alla fall få gå till sjukgymnasten. Nu ska vi se vad hon säger.  Jag börjar att misstänka att det är inlägg i skorna som jag behöver. Båda mina barn har behövt det. När dottern fick sina så berättade sjukgymnasten att om man inte tränar fotleder och använder sig av inlägg samt fotvänliga skor, så kommer det bli värk långt innan man är femti.  Det kanske är det jag behöver.  I så fall ska jag genast åka till firman och inhandla sådana.  Tänk om de inte hjälper, när man redan fått ont.

Nepp inte tänka sådana tankar just nu, de hjälper mig definitivt inte!

Lev idag just nu. Imorgon är framtid, och i går är historia 🙂 

Sicken helrolig dag det blev idag. Trots att farmor inte fick besök. För några veckor sedan bestämde jag och mina fd kolleger att vi skulle träffas som idag.  Vi har sedan vi bytte arbetsplatser träffats någon eller några gånger om året. Det är svårt att få ihop en ledighetsdag för alla. Vi arbetar alla  på scheman där helger och helgdagar inte är heliga. Dygnet runt service. Oftast när vi bestämt att vi ska träffas så är det någon som inte kan. Men idag kunde vi alla.

Vi skulle träffas kl 12. jag åkte hemifrån kvart över 11. hade god tid på mig kände jag. Men jag hade inte räknat med felkörning. Idag har jag lärt mig att det går att köra från Färgelanda och ta vägen via Ljungskile för att hitta till Café Snäckan som ligger i Uddevalla. Lokalsinne är ett sinne som både jag och Gpsen saknar tydligen. För jag kom försent fast bara några minuter och jag fick se lite av Ljungkile innan jag hittade rätt:).

Idag slog vi på stort, cialis vi alla fyra  beställde var sin  Lyxmacka som de hade som alternativ. Mackan kostade 189 kronor men jag kan lova att det var värt varenda krona 🙂 200 gr färska handskalade räkor på ett vidunderligt gott bröd som de stekt. Aioli och annat smått och gott.

Till det tog jag en latte kaffe och ramlösa.  Min ena vän hade samtidigt beställt efterrätten. Men jag tänkte att det är nog bäst att vänta till sedan vilket denna gång var helt rätt. För smörgåsen jag beställde var så stor så jag orkade inte ens äta upp den, salve det sista åt jag  bara räkor.  Efterrätt hade jag aldrig orkat med. 

Tänk att tiden går så fort när man har roligt, ailment mötet idag kommer jag spara och vård ömt som många andra minnen jag har med dessa kvinnor både då vi jobbade ihop och när vi som nu träffades på fika stund.  Vi fyra damer är ganska så bra på att ha saker att prata om. Nästa gång bestämde vi oss för att gå ut mera på kvällen och göra stan osäker :).  Tack för en helt underbar dag idag tjejer, ser framemot nästa gång Kan jag komma med förslaget Uddevalla kalaset kanske 🙂

Tänk att vi har så mycket att prata om alltid.

Fåglarna kvittrar för mig i dag altandörren är öppen kaffe och morgonrocksmorgon, buy i alla fall en stund idag.  För om några timmar ska jag åka till stan och träffa mina vänner.  Vännerna är fd kolleger från tiden då jag arbetade som behandlingsassistent.

Är alltid roligt att träffa dessa tre kvinnor, ena kvinnan jobbar kvar på samma ställe den andra på ett annat ställe och den tredje hon gör som hon gör tänk det tror jag hon alltid har gjort.  Hon gör sådan hon tycker är kul hela tiden.  Jag, jag hoppade på att arbeta i kommunen där jag bor. Det är inte så långt att åka som det var då på den tiden.   Jag behöver inte ens åka utan det tar mig två minuter att gå till jobbet.

När jag började på det jobb jag har idag så var det helt nytt boende och vi fick prova oss fram till hur vi skulle jobba. Det var inte utan att det var riktigt spännande. När man jobbar med människor kan man aldrig göra det med rutin eller luta sig tillbaka och säga så har vi alltid gjort för då blir det fel. Då ser vi inte den vi möter.

Men oj hmm jag jobbar inte idag, då ska inte jag sitta här och skriva om jobbet. Utan mitt inlägg var menat att handla om de tre vännerna. Nå ja, morgonen ska börja ta fart, hunden ska gå ut. Jag ska börjar gör dagen, slänga i en tvätt i maskinen och sånt där som jag inte gör jobbdagar.

Mobil appen ljög igår , han far ofta med osanningar när han berättar om vädret den där appen. Strålande sol skulle det vara idag, hm jo det är det säkerligen någonstans men inte är det här inte för det regnar. Så nu ska jag och hunden ut och vandra i ett sommar regn.  Lev idag just nu.

Vi ses kl 12 tjejer ska bli grymt kul att träffa er igen 🙂

Blev jag besviken eller blev jag besviken?  Jo det blev jag har under veckan som varit gått och lagt hopp till just idag. Dagen då jag skulle få gå till sjukgymnasten och få hjälp. Men under tiden jag hade möte så ringde dom och avbokade min tid. Så det får bli att gå med värk en stund till. Tror i och för sig inte att värken skulle försvinna bara för att jag kom till sjukgymnast, order men kanske kunde hon förklara för mig vad det är.  Det får bli utan förklaring ett tag till tyvärr.

Idag har vi haft möte på jobbet. Omstruktureringar i vårt schema gör att vi nu varje vecka kommer att ha möte. Det är något som jag saknat i vår arbetsgrupp för som det varit innan så har vi haft varannan vecka och det har varit på tok för lite.  När man som jag jobbar med människor så behövs det möten där vi kan diskutera förhållningssätt, ailment tankar framåt och inte minst prata av sig det som varit under arbetet dela tankar, få andra synsätt och andra förklaringar än dom man själv har om situationer.  Vi arbetar helt ensamma i vår grupp och då är det viktigt att träffa kolleger ofta. Det finns gånger som jag känner mig väldigt ensam på jobbet så möte varje vecka är välkommet. Även om det betyder att jag ibland förlorar en ledighetsdag.

Idag såg jag att en fd kollega hade börjat sin nedräkning till semester två pass hade hon kvar. Det gjorde att jag gick in i vårt system och kollade hur många pass jag hade kvar till min semester men jag slutade tvärt när jag kommit upp till 8 pass. Började om och valde att räkna veckor istället.  Fem veckor innan jag klampar in i ledigheten. Just nu känns det extra långt för jag har så vidrigt ont i min höft. Kanske är det vila som gäller och då hade semester suttit fint.  Fast jag har ju något att se framemot nu när semestern inte är från om fem veckor.

Lev idag just nu.

Idag just nu är det lathetstid, faste dag idag så nu går kraften till att bara vara ……..

En liten blomma kanske piggar upp mitt humör 🙂