Kategorier
Concerta självkänsla

Det egna värdet kan va svårt att ha med alltid.

Jag kan säga att jag blivit klokare, sale till och med mycket klokare. Under senvintern började jag känna mig mera nere och lite down. Eftersom jag har  och har haft under många år en kurator kontakt, drug så kunde jag ganska så fort få hjälp. Detta genom medicin, Medicin är något som jag inte på riktigt tror på, dessutom brukar jag få  skräckliga biverkningar.  Biverkningarna i vintras då jag fick  ny medicin för min Artros, gjorde att jag  akut fick åka till näl efter att jag pratat med sjukvårdsupplysningen. Då för att jag fick svårt för att andas och lite sånt.

Denna gången var det huvudvärk  under tre veckors tid. Kanske till och med fyra veckor.   Två gånger under perioden blev det  migrän attacker som gjorde att jag fick ligga till sängs.  De andra dagarna mera  huvudvärk som ligger och lurar, kan utvecklas till sängläge om jag inte  tar hand om mig.   Att ta hand om mig  är en balansgång i huvudvärkstillstånd, för det kan bli mörkläggning eller bara den dova känslan som kan bo i kroppen.

I veckan när jag var hos min kurator, så tog jag upp min huvudvärk och han kollade biverkningar. Jodå  det var en  vanlig biverkning på medicinen jag fått. Eftersom jag inte gillar mediciner, så har jag ganska  mycket under vintern och våren letat efter må bra saker. Må bra saker för mig är musik, träning, rita, måla, skriva. Frisk luft och egentid,  ärlighet emot mig själv är också viktigt.

En sådan ärlighet var  faktiskt att jag var tvungen att acceptera att jag mådde lite sämre, var lite sorgsen inom mig och  tappade bort allt vad självkänsla heter.  Såg bara dåligheter i mig.  Just medicinen  till och med bara vetskapen om medicinen, gjorde att jag började ta hand om mig på bästa sätt igen.

Vet inte hur  många  Jag är bra boken jag skrivit i,  men jag har hållit på sedan  2006 eller 2007.  Under  en lång  tid har jag glömt av min goda vana,  tänkt att nej med jag har skrivit i den så många år, så det behöver jag minsann inte.  I alla fall så  i sambandet  med medicinens intågande, så tänkte jag att men jag ska ta upp min goda vana igen.

Nu säger jag inte att jag e bra boken har gjort mig frisk, nej så menar jag inte.  Men den är en av sakerna som hjälpt mig hitta till den mera ljusa sidan i mig.  Nu skriver jag säkerligen inte  så som man ska heller, utan har mera ett eget sätt att skriva i min bok.   Mera dagbokliknade men med  stolpar  efter själva dagbokskrivandet där jag har de olika rubrikerna:

Mindre bra. Här brukar jag  kanske skriva  idag var jag ofokuserad och bara babblade på utan att tänka efter riktigt. När jag upptäckte det så slutade jag prata och sa hur det låg till.

I mig blir det en bra sak sedan, där jag blir insiktsfull som kom på hur jag babblade och där till får jag in lite ärlighet och självkännedom också.   Men det kan även bli  rader så som. Idag har jag ritat, det kändes så roligt när jag faktiskt upptäckte att jag satt och tyckte det var kul igen.  Ofta är det så med mig att jag inte tycker något är roligt när jag är lite svartare inom mig.

Just den där upptäckten att det  blev ljusare i rummet, eller jag blev  helt inne i min teckning efter en stund, är bra saker i mig, för mig.  När jag har skrivit upp alla mina bra saker. Vilket brukar bli  ganska så många  när jag väl kommit in i skrivade. Då går jag över  till mina tacksamhetstankar.  Då skriver jag upp saker som jag känner tacksamhet över.  En alltid tacksamhet som jag har med är tacksamheten över  att jag råkat  gifta mig med världens bästa make. Han som älskar mig, precis så som jag är,  han som får mig att tänka  flera  tankar som är lite mera böjliga än mina vanligtvis raka  och tvära.

Men det får plats ganska så många tacksamhetstankar om mig själv.  Till ex. tack för att jag har så många känslor inom mig, som känns  bubblande från stund till stund dessa  ger mig förmågan att känna in och göra rättsaker för mig.

Det är när jag gömt undan alla dessa känslor en längre tid, som jag blir lite mera gråtonad inom mig och får svartare tankar.  För mig är det viktigt att jag och min kropp är utan kemiska preparat. Den enda medicin som jag faktiskt har förlikat mig med är: Den omskrivna och hemska medicinen Concerta. Den som jag faktiskt har förlikat mig med, vet om att jag behöver för att få en lite  långsammare takt, och ett mera  eftertänksamt sätt. Nu säger jag inte att jag är helt bra, helt fokuserad, när jag tar den. Men den får mig att sakta ner.  Men det är den enda lilla tablett som faktiskt hjälper mig få livskvalitet, får mig att känna mig mera lugn.  Något annat  kemiskt preparat är inte min grej, jag gillar inte  avstängningskänslan som bor i lyckopillrets kraft.

Utan jag känner att jag har rätt att känna alla mina känslor, känslor är inget fel.  Jag har ansvar över mig och mina känslor, har rätt att ha dom även om de är av den sjukare sorten,  som gör mig  gråtonad och sorgsen. Sorg är för mig vackert.  Även om det är djävligt jobbigt när jag är där.

Oj oj oj  nu försvann jag från första tanken.  Alla dessa ord för att jag egentligen bara ville visa på min klokhet och Må bra väg.  För nu är jag på  rätt väg, känner jag  till och med helrätt igen.

Jag  tar hand om mig på det sätt som är rätt för mig.   Jag  tar ansvar över mitt mående genom  kost,  Här är det inte expertråden som gäller utan  mina egna råd.  Vilket är  goda grönsaker, njuta av min mat och äta allt som är gott och jag mår bra av. Livet behöver kryddas med inte bara av en sak.  Så med måtta.  Hitta tillbaka till  min jag är bra bok, har varit en viktig del i att må bra.  Motion vilket jag gör i källaren  där vi har  gym och cykel.  Där lägger jag minst en timma  tre till fem dagar i vecka.  Lyssna på musik, ljudböcker och skriva  nonsens och andra viktigheter är bra saker för mig. Måla, rita Laga mat, andra saker som gör att jag hittar tillbaka till det vackra inom mig.

Men mest av allt, är det att se, känna uppleva mitt egna riktiga värde där jag faktiskt vågar känna, känna på-riktigt att jag är värdefull om än så bara för mig själv.  Oj vad babbel det blev.

Ha en fin dag och lev just nu, igår kan vi inte göra något åt. Idag påverkar vi  imorgon genom valen vi gör idag.

Av Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.