Dag: 9 februari 2025

  • En tragedi i Örebro

    Jag har suttit och funderat nu på morgonen om det som hände i veckan. Ett fruktansvärt dåd och något som inte ens får hända hände. Mina tankar går till de drabbade de som förlorat någon och de som fick uppleva. Hur hämtar man sig från något sådant? Går det ens? Jag tänker på den unga mannen som utförde dådet och hans famlij. Hur mår hans famlij idag? Tror inte det går att beskriva eller ens våga känna på riktigt. Där får man nog plocka fram känsla för känsla. För där bor nog allt. Allt från hat, rädsla, vanmakt, sorg saknad, skam och skuld.

    En tragedi i Örebro

    Det är svårt att hitta ord när något så fruktansvärt händer som skolskjutningen i Örebro. Den 4 februari 2025 skakades Campus Risbergska av en tragedi där elva personer miste livet och sex personer skadades. Gärningsmannen, en 35-årig svensk man vid namn Rickard Andersson, hittades död på platsen. En händelse som lämnar sorg, ångest, saknad, rädsla mm . Känslor som är svåra att sätta ord på, men ändå på något sätt behöver få utrymme.

    Medias roll i rapporteringen

    Men det är inte bara själva händelsen jag vill prata om. Det som fastnade hos mig var hur nyheterna presenterades. Hade gärningsmannen varit av utländsk härkomst, hade vi sannolikt inte fått veta något om nationaliteten. Men här gick det snabbt att få veta att han var svensk. Dessutom fick vi veta att han ”var konstig”, saknade ekonomiska tillgångar och hade en förkärlek för vapen. Det kändes som att det fanns en underliggande vinkling mot att psykisk ohälsa låg bakom dådet. Och så, bilden på gärningsmannen publicerades snabbt.

    En fråga om rättvisa och objektivitet

    Skulle det ha varit någon med utländsk bakgrund som gjort detta, hade bilden kanske inte ens lagts ut. Det är här jag fastnar i mina tankar. För det känns för mig lika rasistiskt att lyfta fram att gärningsmannen är svensk. Det skulle vara lika rasistiskt att poängtera att någon är av utländsk härkomst. När media väljer att nämna svensk bakgrund, blir det ändå som en slags dold markering. De låter bli att nämna när någon är av annan härkomst. Man förstår ju mellan raderna att om det inte står något om bakgrunden, så är personen kanske inte svensk.

    Fokusera på handlingen, inte bakgrunden

    För mig spelar det ingen roll varifrån du kommer. Har du begått en så fruktansvärd handling som att ta en annan människas liv, är det själva handlingen som är det viktiga. Inte vem du är eller var du kommer ifrån. Det är där fokuset borde ligga. Jag vet inte om jag fått fram mina tankar tydligt nog. Jag vill verkligen inte sprida några rasistiska tankar eller ord. Men det stör mig att media behandlar sådana här händelser på ett sätt som i sig känns färgat av fördomar.

    Tankar och reflektioner

    Kanske är mina tankar krångliga, kanske tänker jag för mycket. Men jag hoppas att det framgår att min avsikt inte är att sprida något annat än just reflektion över hur vi rapporterar om tragedier. För i slutändan handlar det om människor som mist livet, familjer som förlorat sina nära och kära, och ett samhälle som står kvar med frågorna och sorgen.

    Länkar för vidare läsning

    Polisen om skolskjutningen

    Aftonbladets rapport

    Reaktioner från utbildningsministern

    #Skolskjutning #Örebro #CampusRisbergska #Säkerhet #PsykiskOhälsa #Mediaansvar

    Vi behöver prata mer om hur vi rapporterar om sådana här tragedier och vilka signaler det sänder till samhället.