Varför jag skriver handlar om mer än ord på en skärm. Det är en livlina, ett sätt att förstå mig själv och världen omkring mig. Ibland undrar jag om det finns någon där ute som känner igen sig i mina texter, någon som genom att läsa hittar tröst, stillhet eller kanske modet att börja skriva själv. För när vi delar våra ord skapas en känsla av samhörighet – och två är alltid mer än en.
Jag skriver inte för att tjäna pengar. Jag skriver för att andas.
För att förstå det som känns men inte alltid går att förklara. För att ge plats åt tankarna som annars blir för många, för starka, för tysta. När jag skriver hittar jag hem till mig själv igen – ett andetag i taget.
En morgon vid sjön.
När jag väl åkte till sjön var himlen magiskt vacker. Jag älskade varje centimeter av vägen dit – trädens färger som mötte solens försök att lysa gjorde dem skimrande vackra. Vid sjön var allt som ett skådespel för betraktaren – och just då var det jag. En liten ekorre visade sig, klättrade i trädet, och sjön låg spegelblank. Tio grader i vattnet och den kyliga luften skapade rykande silhuetter över vattenytan. Uppfriskande, härligt och så livsbejakande naturligt vackert var morgonens bad – varje cell i mig vaknade till liv. Ett underbart sätt att börja dagen, ett kärleksfullt sätt att ge mig själv en vacker morgon.
Morgonen vid sjön. Vattnet låg spegelblankt och dimman dansade över ytan – en påminnelse om varför jag skriver: för att andas, känna och vara här just nu.
Ord som väntar.
Ibland kommer inte orden direkt. De väntar, som om de behövde tid att mogna innan de blir till meningar. I den tystnaden finns något viktigt – där händer det jag ännu inte förstår, men som jag ändå känner. Det är därifrån orden föds, långsamt, som om de söker mig lika mycket som jag söker dem.
Det finns många ord inom mig. Ord som bär på minnen, dofter, röster och drömmar. Ord som ibland varit tysta för länge, men som till slut vill ut – inte för att bli lästa, utan för att bli fria.
Varför jag skriver – när någon annan känner igen sig
Kanske finns det någon där ute, någon som får mina ord serverade och känner igen sig. Kanske blir den personen lite mindre ensam då. För då är vi två – och två är alltid mer än en.
Kanske finns det någon som blir inspirerad. Någon som genom att läsa min blogg vågar dela sina egna ord och känna samma stilla glädje som jag gör varje morgon när jag öppnar upp malix.se. När jag ser ett litet hej från en annan del av världen, en ny flagga, eller bara siffror som viskar att någon tagit sig tid att läsa – då blir det som ett samtal utan ord.
När berättelser möts
Någon läser om Oskar – barnet som har det lite svårare i skolan än andra. Kanske ger det tröst till någon förälder som kämpar med sin egen Oskar, i en värld som inte alltid förstår. Kanske väcker det hopp, en känsla av att inte vara ensam i kampen, att orka fortsätta, att hitta små tips, nya tankar och styrka i att vi är flera som försöker förstå.
Det är därför jag skriver. Inte för applåder eller statistik – utan för närheten mellan orden, mellan människor. För att det ska finnas en plats där vardagen får andas, där sorgen får tala, där glädjen får viska sitt tack.
Jag skriver inte för att världen ska lyssna, utan för att någon där ute, just idag, kanske behöver känna att vi är två.
Frågor till dig som läser
Vad väcker mina ord i dig
Har du någon gång skrivit för att förstå, snarare än för att förklara
Vad betyder det för dig att dela något personligt – stort eller litet – med någon annan
AHA – mellan raderna
Orden föds inte ur behovet av att bli sedda, utan ur längtan att nå fram. När någon annan känner igen sig, händer något stilla men stort – det blir mening i mötet.
Mellan raderna
När jag delar mina ord blir jag mindre ensam. Och när du läser dem blir du det kanske också. Tillsammans skapar vi en plats där livet får vara som det är – på riktigt.
Varför jag skriver Reflektion
Att skriva är som att andas ut efter en lång dag. Det är inte alltid vackert eller ordnat, men det är äkta. Och i varje text, i varje mening, finns en liten del av den stillhet jag söker – och ibland hittar.
Lev idag, just nu. Just nu finns alltid att vila sig i, att våga känna i. Igår är inte här, och det kan vi inte göra något åt. Det är här och nu som finns – och i morgon blir det minnen från idag. Hur vill vi skapa dem? Jag vill skapa minnen som bär känslor av härliga stunder, där jag är medkännande, respektfull och genuin. Just nu gäller. – Carina Ikonen Nilsson
Why I write is more than words on a screen. It is a lifeline, a way to understand myself and the world around me. Sometimes I wonder if there’s someone out there who recognizes themselves in my writing — someone who, by reading, finds comfort, stillness, or perhaps the courage to start writing, too. Because when we share our words, a sense of connection is created – and two will always be more than one.
To understand what I feel but can’t always explain. To give space to thoughts that otherwise grow too many, too strong, or too silent. When I write, I find my way back home to myself – one breath at a time.
Sometimes the words don’t come right away. They wait, as if they need time to mature before becoming sentences. In that silence, something important happens – things I don’t yet understand, but still feel. That’s where the words are born, slowly, as if they’re searching for me as much as I’m searching for them.
There are many words inside me. Words carrying memories, scents, voices, and dreams. Words that have been quiet for too long, but eventually want to come out – not to be read, but to be free.
A Morning by the Lake
When I finally drove to the lake, the sky was magically beautiful. I loved every centimeter of the road that led me there – the trees along the way shimmered in golden light as the sun tried to break through the autumn air. At the lake, everything was a quiet performance for whoever happened to be watching – and that morning, that someone was me.
A small squirrel climbed playfully in a tree while the surface of the lake lay mirror-still. The water was ten degrees, the air cold, and together they created a silver mist that rose like breath from the surface. It was refreshing, life-affirming, and breathtakingly beautiful – a moment where every cell in my body awakened to life. A perfect way to begin the day: a gift to myself, a loving way of greeting the morning.
Morning by the lake. The water was perfectly still, the mist rising like breath – a reminder of why I write: to breathe, to feel, and to be right here, right now.
Why I Write – When Someone Recognizes Themselves
Maybe there’s someone out there who receives my words and feels something familiar. Maybe that person becomes a little less lonely. Because then there are two of us – and two are always more than one.
Maybe someone out there becomes inspired. Someone who, by reading my blog, dares to share their own words and feel the same quiet joy I feel every morning when I open up malix.se. When I see a little hello from another part of the world, a new flag, or just numbers whispering that someone took the time to read – it feels like a silent conversation.
When Stories Meet
Someone reads about Oskar – the child who finds school harder than most. Maybe it brings comfort to a parent fighting for their own Oskar in a world that doesn’t always understand. Maybe it brings hope – a sense of not being alone, a will to keep going, to find small insights, new thoughts, and strength in knowing that others are trying to understand too.
That’s why I write. Not for applause or statistics – but for the closeness between words, between people. So that there will be a place where everyday life can breathe, where sorrow can speak, and where joy can whisper its quiet thank you.
I don’t write so the world will listen. I write so that someone, somewhere, perhaps today, will feel that we are two.
Questions for You, the Reader
What do my words awaken in you?
Have you ever written to understand, rather than to explain?
What does it mean to you to share something personal – big or small – with another person?
AHA – Between the Lines
Words are not born from a need to be seen, but from a longing to reach out. When someone recognizes themselves, something quiet but profound happens – meaning takes form in the meeting.
Between the Lines – My Voice
When I share my words, I become less alone. And when you read them, perhaps you do too. Together we create a space where life can be what it truly is.
Why I Write – Reflection
Writing is like exhaling after a long day. It’s not always neat or beautiful, but it’s real. And in every text, in every sentence, there’s a piece of the stillness I seek – and sometimes find.
Quote
Live today, right now. Right now is always a place to rest, a place to dare to feel. Yesterday isn’t here, and we can’t change it. What we have is now – and tomorrow will be the memories we make today. How do we want to create them? I want to create memories filled with moments of kindness, respect, and authenticity. Right now is what matters. – Carina Ikonen Nilsson
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
