Dagen idag har gått åt till att bota migrän, store den har gett med sig. Men efter sådana attacker så får jag en dov konstig känsla i kroppen. som att jag måste röra kroppen för att vara vaken. Helgen är nu här ännu en gång. Familjen här går i ide på fredagen alla på sitt håll, physician tittar lite på tv tillsammans men sen smyger vi oss för oss själva igen. Ibland tycker jag det är lite synd och funderar på hur andra familjer gör. Denna form av familjesamvaro har likson smugit sig på. Datorns intrång i våran familj, order kräver sitt. Ibland förbannar jag denna burk, samtidigt som jag ser att det är så livet är här.
Visst jag pluggar och skriver min blogg och spelar lite mm. Men isoleringen som blir en mysig hemma kväll med familjen finns inte hos oss. Vi äter något gott tittar på tv eller sånt. Men sen är alla på sitt håll. Barnen har kompisar eller sitter vid sina datorer. Min kära make är involverad och har en helig relation med sin dator.
Jag är en dator änka , jag konkurrerar med min mans dator eller jag blir brädad av min makes dator.
Såg ett intressant program på tv för ett tag sen, om människor som levde sina liv vid datorn. Detta programmet satte i gång tankar hos mig. En man som levde sitt liv vid sin dator fick ett ultimatum om han valde sin familj eller sin dator. Han valde givetvis sin familj men det har gjort mig fundersam och fått tankar att snurra.
Vad skulle min make välja?
Vågar jag fråga ?
Vågar jag ställa en sådan fråga till min make?
Ja, det vågar jag, frågan vågar jag ställa.
Men jag vet inte om jag är mogen eller vågar ta emot svaret på frågan. Inte så att jag är rädd för att leva ett liv utan min make,för självklart skulle han om det var det ultimata för att vi skulle vara en familj välja mig och våra barn.
Utan mera så är jag rädd för vad det skulle bli för konsekvenser av den ställda frågan.
För frågan ställer vissa krav på mig. Jag skulle ju själv få ta bort timmar som jag sitter här. Mina studie timmar skulle bli mindre, detta skulle leda till att mina resultat inte skulle bli sådana som jag blir nöjd med.
Även den avkoppling som jag finner här vid min dator, skulle behövas inskränkas.
Det är ett sätt för mig att koppla av. Det är ett sätt för mig, att skingra mina tankar. Eller ett sätt att få svaren på mina tankar. Genom att skriva så kommer svar till mig, som inte annars kommer, de kommer inifrån mig utan störning av yttre påverkan.
Jag behöver skriva, jag behöver ha tid med mina tankar: genom att skriva ner saker som jag funderar på så får jag en konversion med mig själv. Tankarna blir tydliga och inte så snabba, dessutom så behöver mina ärliga ner skrivna tankar få svar. Kanske inte med en gång just nu.
Utan de ligger här och gror de blir synliga. Inte så yra.
Det är här det blir konsekvensen är jag redo att ta bort dessa stunder för mig för att jag skall slippa ha snurriga tankar om övriga familjens datortimmar.
Det gör ont att tänka så. För självklart så vill jag att vi skall umgås prata och ha det mysigt. Men jag har även behov av att sitta här på min kammare och bara finullig.
Jag och mitt tangent bord har en relation. Vi har en terapi stund, där jag skriver mitt och tangent bord ställer inge motfrågor, ställer heller inga krav på att jag skall ge kloka tydligt svar, det kräver egentligen inget alls.
Mera än att jag skall trycka ner tangenterna så att de bildar bokstäver som sedan kan tydas i ord. Vilka för mig blir meningsfulla rader som hjälper mig att skingra tankar hitta svar och finna ro. Det hjälper mig att ha en relation med mig själv. En ärlig relation med bara mig, En kärleksrelation med mig själv.
Rogers pratade mycket om att när klienten kommer närmare sig själv och lever så som hon vill leva, då finner hon harmoni och utvecklas. Jag tror det är svaret på min fråga.
När jag sitter här och skriver, läser och tar hand om mig själv. Då är jag i ett utvecklande stadie (kongruent) .Detta är jag, Jag är sådan här. Att vi i våran familj myser lite och kryper in i våra små vrå-ar så väljer vi att leva. Vi behöver inte som andra familjer umgås, bjuda på middagar, gå ut och roa oss, se människor utan vi är:
En familj som gillar att vara hemma, umgås och koppla av med våra datorer. Vi behöver det för att skingra oss , umgås med oss själva.
Min Blogg och jag behöver egen tid då är jag i ett kongurent tillstånd.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.