Idag jobbade jag först fram till elva, generic sen hem ringa några samtal och iväg med bilen till stan. Jag och min lilla tjej skulle ha en shopping dag. Dessutom fick vi förmånen att träffa min alldeles egna lilla vän, cure som jag träffade snabb igår. Idag satt han hemma tillsammans med sin lilla familj, sickness sin söta lilla fru och deras son Kian. Jag har inte träffat frun innan, bara snabbt i affären igår. Min vän är tror jag mera än sex år sen, jag träffade sist. Då under mindre trevliga omständigheter. Även om vi haft våra kontroverser, jag misstänker att han inte alltid varit glad på mig. Så kändes det ändå som vi inte haft ett uppehåll så länge, som vi faktiskt haft. Det kändes som vi aldrig haft något uppehåll. Han är på något sätt min familj även om han inte ens skulle kunna vara min familj, så tillhör han oss. Han ingår. Den lilla pojken som inte ens var fyra månader är den yngsta familjemedlemmen. Vissa människor träffar man i livet för att ha som vänner, hela livet. Man känner dom utan att man har några band. Ändå ingår dom på något sätt. Jag känner mig nästan som en mamma som återsett sin son efter många års letande. Men ändå är jag inte hans mamma. Vet inte ens hur det känns att återfå en son efter många års sökande. Ändå bor den känslan i mig. Min lilla kille har blivit stor vuxen man, en som är en gift man som även är en far. Jag kunde till och med gå in på Lindex idag, utan att köpa till mig.Idag blev det bara handlat till den lilla nykomna familjemedlemmen. Det händer inte, kan det vara så att jag blivit mormor? Nej iså fall farmor, fast utan släktskap. Nej farmor är jag inte, mera som en syster som träffat sin Yngsta bror. Fast inte ens det stämmer, utan en vän som återigen funnit sin vän.
I dagen vilar det tacksamhet, Jag känner en sådan tacksamhet över att återigen fått bekantskapen med min vän, som idag är en vuxen ung man.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.