2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.
En morgon vid Hanatorp Camping och ADHD-tankar om livet, Jantelagen och glädjen över Oskar-serien. Här blandas stilla stunder med spelkvällar och sjöluft.
Godmorgon – och välkommen hit, du som hittar tillbaka gång på gång och du som nyss snubblat in här för första gången. AI:n som håller koll på min statistik viskade till mig i morse: “Du har många läsare från USA, från Irland – och från lite andra hörn av världen också.” Så, välkomna till min lilla blogg från Svea rikes land. Här är det långt ifrån perfekt, men alltid ärligt och nära.
Jantelagen och jag
Vad jag kan ge er? Tja, jag är svensk, men Jantelagen har jag inte så mycket av i blodet. För dig som inte känner till den – Jantelagen är som en gammal, oskriven regelbok som säger: Tro inte att du är något. Tro inte att du vet mer än någon annan. Tro inte att du kan. Den sitter djupt i oss nordbor, som om vi vore födda med en liten inre pekpinne som säger: “Håll tillbaka.”
Men vet du? Den pekpinnen har jag lagt åt sidan. Jag kan säga vad jag är bra på – och dessutom känna stolthet över det. Skryta? Nej, det är inte min stil. Men om du kliver in på ett område jag brinner för, då berättar jag gärna, med värme och utan att ursäkta mig.
Fråga till dig som läser: Tycker du att vi i Sverige fortfarande styrs för mycket av Jantelagen – eller har vi faktiskt börjat släppa taget om den?
Morgon vid sjön
Här står kaffekoppen bredvid mig. Dörren till husbilen är på glänt, och in smyger frisk luft blandad med ljudet av fåglar som fortfarande orkar kvittra, även om de inte låter lika ivriga som i våras. Vi står på Hanatorp Camping, med sjön bara några steg bort. Badkläderna är självklart med – eftersom gårdagen bjöd på 22 grader i vattnet, berättade maken.
En stilla morgon i Hanatorp Camping och ADHD i tankarna. Kaffekoppen är nära, boken är öppen och dörren står på glänt så sjöluften kan smyga in.
Fråga till dig: Har du ett favoritställe där du alltid känner lugn och ro, även när livet annars går i full fart?
Skaldjur, Yatzy och ADHD-hjärnan vid Hanatorp Camping och ADHD
Igår åt vi skaldjur till kvällsmat. Lillkillen är inte särskilt förtjust i det, så därför fick han varma mackor från klämgrillen istället. Kvällen var stilla och solen smög ner bakom träden. Makens bror står här bakom oss med sin husbil, och dessutom utmanade de oss i Yatzy.
Yatzy och min ADHD-hjärna? Ingen bra kombo. Det är som att försöka jonglera tärningar, siffror och regler samtidigt som hjärnan redan har en kö av andra tankar som pockar på uppmärksamheten. Mitt arbetsminne protesterar högljutt. Bonus? Stege? Fyller det ens någon funktion i mitt huvud? Kortspel, kubb eller boule – ja tack. Det är enklare, och därför fungerar det mycket bättre för mig. Där kan jag vara med även om jag inte alltid vinner.
Fråga: Är du en som gillar spel med mycket strategi och regler – eller föredrar du det enkla och raka där man kan vara med direkt?
Planer framåt – och kameraväntan
Vi stannar här en dag till innan vi drar vidare mot Askim. Maken vill till Åby för att se travhästarna – fast egentligen handlar det mest om att fotografera dem. Han har köpt en ny kamera, men den ligger fortfarande någonstans på väg hem till oss. Stackaren har gått hemma hela veckan och väntat, och därför är längtan stor.
Vår plats på Hanatorp Camping och ADHD i bagaget – markisen ute, stolarna redo och kvällen som väntar fylld av skratt och kanske ett spel eller två.
Oskar-serien lever vidare
Jag ser i statistiken att Oskar-serien – om att möta barn med NPF i skolan fortfarande lockar läsare. Det gör mig glad. Oskar är inte bara en påhittad figur – utan också många barn jag mött, både på jobbet och hemma. Barn som får kämpa med en värld som ofta kräver för mycket, men som ändå blommar när vi vuxna förstår och möter dem där de är. Det finns fler delar i serien, och kanske dyker en ny upp snart. Håll därför utkik.
Fråga: Har du läst någon del av Oskar-serien tidigare? Vilken berörde dig mest – och varför?
Jantelagen säger att jag inte ska tro att jag är något. Men här vid sjön, med kaffet i handen och solen som leker i vattnet, känner jag att jag faktiskt är något – och att det är okej. Dessutom märker jag att det är just när jag vågar strunta i de där gamla reglerna som livet smakar bäst.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Malix/ Carina Ikonen Nilsson
A morning at Hanatorp Camping and ADHD thoughts about life, the Jante Law and the joy of the Oskar Series. Quiet moments mix with game nights and fresh lake air.
Good morning – and welcome, whether you’ve been here before or just stumbled in for the first time. The AI that tracks my blog stats whispered to me this morning: “You have readers from the USA, from Ireland – and from other parts of the world too.” So, welcome to my little blog from Sweden. It’s far from perfect, but always honest and close to life.
The Jante Law and Me
What can I give you? Well, I’m Swedish, but I don’t carry much of the Jante Law in my blood. For those unfamiliar – the Jante Law is like an old, unwritten rulebook that says: Don’t think you’re special. Don’t think you know more than others. Don’t think you can. It runs deep in us Nordics, as if we were born with a small inner finger wagging at us: “Hold back.”
But you know what? I’ve set that finger aside. I can say what I’m good at – and even feel proud of it. Bragging? No, not my style. But if you step into an area I’m passionate about, I’ll happily tell you, warmly and without apology.
Question for you: Do you think the Jante Law still rules too much in Sweden – or have we begun to let it go?
Morning by the Lake at Hanatorp Camping and ADHD
My coffee cup sits beside me. The motorhome door is ajar, letting in fresh air mixed with the sound of birds still willing to sing, even if less eagerly than in spring. We’re at Hanatorp Camping, with the lake just a few steps away. Of course, swimsuits are ready – yesterday my husband told me the water was 22 degrees.
A still morning at Hanatorp Camping and ADHD on my mind. Coffee close, book open, and the door ajar so the lake air can drift in.
Question: Do you have a favourite place where you always feel calm, even when life runs fast?
Seafood, Yahtzee and the ADHD Brain at Hanatorp Camping and ADHD
Yesterday we had seafood for dinner. The little one isn’t fond of it, so he had toasted sandwiches from the grill instead. The evening was calm, the sun sliding down behind the trees. My husband’s brother is parked behind us in his motorhome, and they challenged us to Yahtzee.
Yahtzee and my ADHD brain? Not a good match. It’s like trying to juggle dice, numbers and rules while my brain already has a queue of other thoughts demanding attention. My working memory waves a red flag. Bonus? Straight? Does that even stick in my mind? Card games, kubb or pétanque – yes please. They’re simpler, and therefore work much better for me. I can join in even if I don’t always win.
Question: Are you someone who enjoys games with lots of strategy and rules – or do you prefer the simple and straightforward ones you can jump right into?
Plans Ahead – and the Camera Wait
We’ll stay here one more day before heading towards Askim. My husband wants to go to Åby to watch the trotters – though really, it’s about photographing them. He’s bought a new camera, but it’s still somewhere on its way home. Poor guy has been waiting all week, so the anticipation is high.
Our spot at Hanatorp Camping and ADHD in tow – awning out, chairs ready, and an evening ahead full of laughter and maybe a game or two.
The Oskar Series Lives On
I see in the stats that The Oskar Series – Meeting Children with Neurodevelopmental Differences in School still draws readers. That makes me happy. Oskar is not just a fictional figure – but also many children I’ve met, both at work and at home. Children who struggle with a world that often asks too much of them, but still blossom when we adults understand and meet them where they are. There are more parts to the series, and maybe a new one will appear soon. So stay tuned.
Question: Have you read any part of the Oskar Series before? Which one touched you the most – and why?
The Jante Law says I shouldn’t think I’m anything. But here by the lake, with coffee in hand and the sun playing on the water, I feel that I am something – and that it’s okay. And I’ve noticed that it’s exactly when I dare to ignore those old rules that life tastes the sweetest.
Yesterday has already settled into history, tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life happens. – Malix / Carina Ikonen Nilsson
Ibland börjar en husbilshelg i Sverige långt innan motorn startar. Så är det den här gången. Gardinerna är nytvättade. Vardagsrummet känns plötsligt mer harmoniskt. En helg väntar på att fyllas med både stillhet och små äventyr.
Fast vi inte ens lämnat uppfarten ännu, började resan redan igår. Inte med att köra iväg, utan med de små förberedelserna som sätter stämningen. Jag plockade in lite saker i husbilen – inget stort, men sådant som ändå behövde komma på plats.
Sedan fick jag för mig att köpa gardiner. Nya, fräscha gardiner. Och inte bara det – jag fick också för mig att tvätta dem innan de ens hunnit hängas upp. Stackars maken fick hjälpa till, trots att han var trött efter jobbet. Men nu hänger de där, i vardagsrummet, och hela rummet känns annorlunda.
Nya gardiner – upphängda direkt från tvättmaskinen. Våta gardiner torkar rakt och släpper in precis lagom med ljus.
Farmors bord står prydligt med en duk i samma tyg. Inga högar, inga ritblock – bara ett tomt, vackert bord. Det är en säregen känsla, eftersom bordet oftast är både avlastningsyta och ritplats. Men idag bestämde jag mig: ska jag rita, får jag gå ner i källaren och hämta upp ritsakerna. På så sätt slipper vi hörn i hela huset som förvandlas till arbetsplatser när andan faller på.
Farmors bord – för en gångs skull utan högar och ritblock. Klart för en helg med mer stillhet än stök.
Så här brukar det se ut fast värre. Så här ser bordet oftast ut – fullt av vardagsliv och pågående projekt
Nya gardiner, nytt lugn
Det blev nya gardiner även i sovrummet. Helt nytvättade och fortfarande våta när jag hängde upp dem – mitt knep för att slippa stryka. De torkar rakt och fint på plats, och rummet känns plötsligt både luftigare och fräschare.
Men det här var egentligen inte ett inlägg om gardiner, utan om att vi redan idag ska iväg.
Tillbaka till Hanatorp
Vi fick nämligen inte nog av Hanatorp, så vi tar en sväng dit igen. Makens bror är där, och de ville hänga lite. Jag vet inte vad kusin vitamin har för planer i helgen, men om de är där kommer de definitivt få ett hej.
Eftersom det här blir sista helgen innan skolan börjar, känns det extra fint att åka ut. Därefter blir det bara fredagar eller lördagar, beroende på hur trötta alla är.
Helgens plan
Den här helgen tänker jag därför njuta. Mysa. Blogga. Och såklart fortsätta utveckla Oskar-serien. Kanske blir det några rader till där, mellan kaffekoppen och kvällens solnedgång.
Just nu läser många också…
Mitt i den här helgen, mellan kaffekoppar och små äventyr, tänker jag fortsätta skriva på Oskar-serien – om en pojke vars skolvardag berättar mer än ord kan säga om livet med NPF. Kanske vill du läsa den, eller upptäcka några av de andra populära inläggen just nu:
Var hittar du din stillhet? Är det vid havet, på en camping, i soffan med en kopp te – eller kanske när du ger dig själv tid att bara vara? Skriv gärna en kommentar och berätta.
Reflektion
Det är märkligt hur små saker kan ändra känslan i ett helt hem. Ett par nya gardiner, ett tomt bord, och plötsligt känns det som att jag skapat mer plats – inte bara i rummet utan också i huvudet. Den här helgen vill jag ta med den känslan ut på vägen. Låta den påminna mig om att ibland räcker det med små förändringar för att ge livet en ny riktning.
Mellan raderna – min röst
Det här handlar egentligen inte om gardiner, Hanatorp eller ens husbilen. Det handlar om att skapa utrymme för det som betyder något. Om att välja bort lite stök för att kunna njuta mer av nuet. Och om att ge sig själv tid – både hemma och på resa – att bara andas.
”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson
Sometimes a motorhome weekend in Sweden begins long before the engine starts. That’s the case this time – with freshly washed curtains, a living room that suddenly feels more harmonious, and a weekend waiting to be filled with both stillness and small adventures.
Even though we haven’t left the driveway yet, the motorhome weekend in Sweden really began yesterday. Not with driving away, but with those small preparations that set the tone. I put a few things into the motorhome – nothing big, but still the bits that needed to be in place.
Then I decided to buy curtains. Fresh, new curtains. And not only that – I also decided to wash them before they had even been hung. My poor husband had to help, even though he was tired after work. But now they’re up in the living room, and the whole space feels different.
New curtains – hung straight from the washing machine. Damp curtains dry neatly and let in just the right amount of light.
Grandma’s table now stands neatly with a cloth in the same fabric. No piles, no sketchpads – just a bare, beautiful table. It’s a rare feeling, as that table is usually both a dumping ground and an art desk. But today I decided: if I want to draw, I’ll go down to the basement and bring up my art supplies. This way, we won’t have corners of the house turning into workspaces whenever the mood strikes.
Clean table before the motorhome weekendGrandma’s table – for once without piles or sketchpads. Ready for a weekend with more calm than clutter.This is how the table usually looks – full of everyday life and ongoing projects.
New Curtains, New Calm
We even got new curtains in the bedroom. Freshly washed and still damp when I hung them – my trick to avoid ironing. They dry straight and smooth in place, and the room suddenly feels both lighter and fresher.
However, this post isn’t really about curtains – it’s about the fact that we’re heading off today.
Back to Hanatorp
We simply couldn’t get enough of Hanatorp, so we’re taking another trip there. My husband’s brother is there, and they wanted to spend some time together. I don’t know what “cousin vitamin” has planned for the weekend, but if they’re there, they’ll definitely get a hello.
Since this is the last weekend before school starts, it feels extra special to get away. After this, it’ll just be Fridays or Saturdays, depending on how tired everyone is.
The Weekend Plan
This weekend, I intend to enjoy myself. Relax. Blog. And, of course, keep developing the Oskar Series. Perhaps I’ll add a few lines here and there, somewhere between my coffee cup and the evening sunset.
Where do you find your stillness? By the sea, at a campsite, on the sofa with a cup of tea – or perhaps when you give yourself permission to simply be? Share in the comments; I’d love to hear from you.
Reflection
It’s strange how small things can change the feeling of an entire home. A pair of new curtains, a clear table – and suddenly it feels like I’ve made more space, not just in the room but in my mind as well. This weekend, I want to take that feeling with me on the road. To let it remind me that sometimes it only takes small changes to set life in a new direction.
Between the Lines – My Voice
This isn’t really about curtains, Hanatorp, or even the motorhome. It’s about creating space for what matters. About choosing less clutter so I can enjoy the present more. And about giving myself time – both at home and while traveling – to simply breathe.
”Yesterday has already settled into history, tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson
Det börjar lugnt. Kaffe, kattmat, ett tack till universum. Sedan – som på en osynlig signal – exploderar dagen. Saker avlöser varandra, projekt startas och växer, middagen bränner vid, tvätten ropar från torkställningen och garderoben får en total makeover helt utan planering. En sådan där dag med ADHD i vardagen, där stress och skaparglädje springer sida vid sida – och kvällen avslutas med känslan av att ändå ha vågat något nytt.
Igår fyllde jag dagen med både ord och kaffe. Jag publicerade första delen av Oskar-serien – en text som legat och väntat på att få möta er. Resten av dagen gick åt till små vardagssysslor, men i bakhuvudet fanns alltid Oskar och hans värld.
En av mina egna blyertsteckningar – för mig symboliserar den hur ett barn kan dra sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver lyssna på
Morgonritual och ADHD-energi
Nu sitter jag här igen. Kaffet är varmt ännu och morgonen har precis börjat. Jag har gjort min morgonritual: gett lille katt lite mat, gjort mitt kaffe och tackat universum för att jag fick en dag till här på jorden. Tackat för att jag har det jag behöver – och lite till.
När jag tänker tillbaka känner jag tacksamhet över energin som fyllde mig igår. Den där speciella energin som bara kommer ibland. När ADHD:n sätter fart. När kroppen liksom spritter av ”jag ska bara fixa det här” och plötsligt är man mitt i något helt annat.
ADHD i vardagen en av alla högar som blir till
KonMari och ett oväntat garderobsrace
Strumpor ska inte skrika när de ligger i lådagn säger metoden. Dom ska vikas.
För några veckor sedan började jag med KonMari-metoden för att vika kläder. Vi använder den i husbilen, men nu har jag även gjort det i min byrå. Igår bestämde jag mig för att bara fixa lite i makens strumplåda.
Men innan dess hade jag redan tvättat sängkläder och hängt ut täcken och kuddar på altanen. Och där någonstans fastnade jag i att göra en TikTok-film. Det tog tid – för jag är hopplös på engelska – men jag gjorde den. Lite fel blev det, men det är en annan historia.
Så tillbaka till garderoben. Och plötsligt hade ”lite” blivit ”allt”. Jobbkläder, underställ, tröjor – allt låg i högar på golvet. Jag skurade lådor, la in lavendelpåsar, vek kläderna omsorgsfullt. Vek, vek och vek igen tills garderoben såg ut som ett möblerat rum.
Bränt smör och flera saker på gång
Sedan – nästa impuls. Dammsuga sängarna. Vända madrasser. Dammsuga varje skrymsle. Men så slog det mig – middagen!
Smör i stekpannan, snabbt hämta tvätten som varit torr länge. Tillbaka in – och smöret är inte bara brynt, det är svart. Bränt. Rökigt. Typiskt. Nytt smör i pannan, lök i, potatis och allt som skulle bli pyttipanna.
Jag började bära in kuddar från altanen samtidigt som jag stekte ägg. Då kom lillfia och frågade om hon skulle hjälpa mig att bära in sängkläderna. Jag sa ja – och kände mig både tacksam och varm i hjärtat.
Från middag till presentinslagning
Sängen klar, maten klar – och precis när jag satt mig ner hörde jag makens bil på uppfarten. Efter maten blev det prat om illaluktande skor som skulle slängas.
Vi åkte till stan, köpte nya, stannade på apoteket och sedan till Dollarstore. Där fyllde jag en hel påse med födelsedagspresenter till Emilia. Två timmar tog det att slå in alla, med papper och små band. En liten påse med presenter med saker jag hoppas att hon gillar.
lite presenter som ska ges till Emilia
Mod i det lilla
När kvällen kom insåg jag att jag faktiskt vågat. Inte något stort som att hoppa från ett berg, men att göra en TikTok-video på engelska – trots rädslan. Det är mod för mig.
Mellan raderna – det som följt med mig hela dagen
Hela dagen har jag burit med mig en tanke: Att vi ofta missar att se det som inte sägs. Ibland är det inte orden som berättar mest, utan små signaler – en blick, en axel som slappnar av, en liten rörelse.
Det gäller barnen jag skriver om i Oskar-serien, men också oss vuxna. Vi är många som bär på osynliga berättelser. Kanske är det därför jag skriver – för att påminna mig själv (och kanske dig) om att vi behöver våga se bortom ytan.
Reflektion
Igår var en dag med hög puls, många spår och en blandning av kaos och glädje. ADHD i vardagen kan kännas överväldigande, men det rymmer också en sorts magi – möjligheten att se världen i flera riktningar samtidigt. Och kanske är det just där, i det oförutsägbara, som de mest värdefulla stunderna gömmer sig.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – Det är här och nu vi lever, andas och känner – Carina Ikonen Nilsson
It starts quietly. Coffee, cat food, a thank-you to the universe. Then – as if an invisible signal goes off – the day explodes. Tasks tumble over each other, projects are started and grow, dinner burns, the laundry calls from the balcony, and the wardrobe gets a complete makeover without a single plan. One of those ADHD-in-everyday-life days, where stress and creative joy run side by side – ending with the feeling of having dared something new.
Yesterday was filled with both words and coffee. I published the first part of the Oskar Series – a text that had been waiting to meet you. The rest of the day went into small household chores, but in the back of my mind, Oskar and his world were always present.
En av mina egna blyertsteckningar – för mig symboliserar den hur ett barn kan dra sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver lyssna på
One of my own pencil drawings – for me, it symbolizes how a child can withdraw when the world becomes too much. In the Oskar Series, I want to show that behind every silence there’s a story we need to listen to.
Morning Ritual and ADHD Energy
Here I am again. My coffee is still warm and the morning has just begun. My morning ritual: feed the little cat, make my coffee, and thank the universe for giving me one more day on this earth. Thankful for having what I need – and a little more.
Looking back, I feel grateful for the energy that filled me yesterday. That special energy that only comes sometimes. When ADHD kicks in. When your body tingles with “I’ll just fix this one thing” – and suddenly, you’re in the middle of something entirely different.
ADHD in Everyday Life – One of Many Piles that Grow
KonMari and an Unexpected Wardrobe Race
Socks shouldn’t scream from inside the drawer, the method says. They should be folded.
A few weeks ago, I started using the KonMari method for folding clothes. We use it in the motorhome, but now I’ve also done it in my own dresser. Yesterday, I decided to just fix a little in my husband’s sock drawer.
But before that, I had already washed bed linens and hung duvets and pillows out on the balcony. Somewhere in between, I got stuck making a TikTok video. It took time – my English is hopeless – but I did it. A little wrong, but that’s another story.
Back to the wardrobe. And suddenly “a little” had become “everything.” Work clothes, base layers, sweaters – all lying in piles on the floor. I scrubbed the drawers, added lavender sachets, folded clothes carefully. Folded, folded, and folded again until the wardrobe looked like a furnished room.
Burnt Butter and Too Many Things at Once
Then – the next impulse. Vacuum the beds. Flip the mattresses. Vacuum every corner. But then it hit me – dinner!
Butter in the frying pan, quickly fetch the laundry that had been dry for a long time. Back inside – and the butter wasn’t golden brown, it was black. Burnt. Smoky. Typical. New butter in the pan, onions in, potatoes and everything that was going to be our hash.
I started carrying in pillows from the balcony while frying eggs. That’s when Lillfia came and asked if she should help me carry in the bed linens. I said yes – feeling both grateful and warm in my heart.
From Dinner to Wrapping Presents
Beds done, food done – and just as I sat down, I heard my husband’s car in the driveway. After dinner, we talked about smelly shoes that needed to be thrown away.
We went into town, bought new ones, stopped at the pharmacy, and then at Dollarstore. There, I filled a whole bag with birthday presents for Emilia. It took two hours to wrap them all with paper and small ribbons. A little bag filled with presents I hope she’ll like.
Bravery in the Small Things
When the evening came, I realized I had actually dared. Not something big like jumping from a cliff, but making a TikTok video in English – despite the fear. That’s bravery to me.
Between the Lines – What Stayed with Me All Day
All day, I carried a thought: that we often miss what’s not being said. Sometimes it’s not the words that tell the most, but small signals – a glance, a shoulder relaxing, a small movement.
This applies to the children I write about in the Oskar Series, but also to us adults. Many of us carry invisible stories. Maybe that’s why I write – to remind myself (and maybe you) that we need to dare to see beyond the surface.
Reflection
Yesterday was a day of high pulse, many tracks, and a mix of chaos and joy. ADHD in everyday life can feel overwhelming, but it also holds a kind of magic – the ability to see the world in several directions at once. And maybe it’s there, in the unpredictable, that the most valuable moments hide.
Välkommen till Oskar-serien. Här möter du Oskar – en pojke vars skolvardag visar oss både styrkorna och svårigheterna som följer med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) som autism och ADHD.
Den här serien blandar personliga reflektioner, konkreta exempel och tankar om hur vi kan skapa skolmiljöer där alla barn får blomma.
En av mina egna blyertsteckningar får följa med här. För mig symboliserar den hur ett barn ibland drar sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver höra – och ta på allvar.
En av mina egna blyertsteckningar
Ta med dig en kopp varm dryck och håll mig sällskap under några dagar när jag skriver om ämnet autism. Nu kör vi – och vi kör framåt med förståelse, nyfikenhet och respekt för alla de barn och ungdomar som inte riktigt passar in i den där mallen som samhället så gärna vill trycka ner dem i. Deras värde och unika sätt att vara försvinner inte för att de inte passar i en färdig form – tvärtom, det är just där styrkan finns.
Varför Oskar-serien?
Barn som Oskar bär ofta på fantastiska styrkor – detaljseende, ärlighet, uthållighet, djupa specialintressen och en unik förmåga att tänka utanför ramarna. Samtidigt finns det också utmaningar, och de är viktiga att förstå:
1. Sensorisk känslighet
Ljud, ljus, dofter och beröring kan bli alldeles för mycket. Det kan till och med vara skillnad på spagetti och makaroner. Du kanske inte ser den skillnaden, men någon med autism vet precis.
Det kan handla om form, konsistens, hur det känns i munnen eller till och med hur det beter sig när man tuggar.
Selektivt ätande är vanligt och kan variera, men handlar ofta om att äta ett fåtal rätter som känns trygga och fungerar sensoriskt. Det är inte petighet – vissa smaker, konsistenser eller temperaturer kan faktiskt kännas obehagliga, ibland till och med outhärdliga.
2. Socialt samspel
Det kan vara svårare att tolka kroppsspråk, småprat och alla de där oskrivna reglerna som många tar för givna. För någon med autism är varje situation ny. Igår är inte samma som idag – även om du själv kanske tycker att det är precis likadant.
Det som fungerade igår kan kännas helt främmande idag, beroende på hur dagen började, hur energinivån är och vilka intryck som redan hunnit fylla hjärnan.
Humor kan också vara en utmaning. När en kamrat skojar skrattar barnet med autism kanske inte automatiskt. Att förstå skämt och ironi är ofta något som behöver läras in – som ett språk i språket.
Och när barnet själv berättar en rolig historia kan den ibland vara lånad från en komiker, där publiken skrattade högt. Det är då barnet lärt sig att här, just i den här pausen, ska man skratta.
Det handlar inte om att barnet saknar humor, utan om att humor – liksom kroppsspråk och sociala koder – inte alltid kommer av sig självt. Det behöver byggas upp, steg för steg, precis som när man lär sig läsa eller cykla.
3. Behov av rutiner
Förändringar kan skapa oro eller stress. Rutiner är som små trygghetspunkter i vardagen, som hjälper till att hålla ordning på en annars ganska oförutsägbar värld.
Har du sagt att det är fem mattetal som ska räknas innan det blir rast, så är det precis fem mattetal som gäller. När de är klara är det rast – punkt slut. Att det råkar vara fem minuter kvar av lektionen spelar ingen roll. I barnets värld är regeln klar och ändras inte.
Eller ta ett annat exempel: om man alltid borstar tänderna efter frukosten, men just idag inte hinner äta frukost – då kan det kännas helt fel att borsta tänderna. I barnets logik hör handlingarna ihop. Ingen frukost = ingen tandborstning.
För oss andra kan det verka oviktigt, men för barnet är det ett brott mot den ordning som skapar trygghet. Det är inte envishet för envishetens skull – det är ett sätt att hålla världen begriplig och hanterbar.
4. Varierande dagsform
Orken kan skifta från dag till dag, ibland till och med från timme till timme. Det som dränerar kan vara helt olika – och här vill jag skriva med stora bokstäver för att betona det: OLIKA är det för alla.
En sak som är ganska vanlig är att det kan vara svårt att sova för barn med autism. Och kanske är det här den enda likheten i just det här stycket – för i övrigt är allt väldigt individuellt.
Energierna över dagen kan rinna ut som ett timglas, ibland efter något som du tycker är en kort ansträngning. Det kan räcka att bara gå upp och klä på sig – och sedan är energin redan slut.
För barnet är det inte ”bara” att sätta igång igen. Det är som om batteriet redan är tömt och behöver laddas om, ibland länge.
5. Missförstånd
Vuxna kan ibland bedöma barnet utifrån en ”mall” istället för att möta det som det faktiskt är.
Med ”mall” menar jag de förväntningar och bilder vi har i huvudet om hur ett barn ”bör” fungera, utvecklas och reagera – baserat på erfarenheter av andra barn. Den där osynliga ramen vi jämför med, ofta utan att ens märka att vi gör det.
Vi människor samlar på erfarenheter och använder dem för att tolka nästa situation. Ibland är det hjälpsamt – men när det gäller barn med autism kan det bli helt fel. För mallen tar inte hänsyn till att varje barn är unikt, med sin egen kombination av styrkor, svårigheter, intressen och behov.
Jag minns en gång när jag satt på ett möte med skolan. Läraren sa: ”Men vi har haft många ungdomar med autism i den här skolan som klarat sig. Det är bara ditt barn som…”
Meningen stannade där – men jag hörde resten ändå. Orden som redan sagts berättade allt.
Det är just det som är mallen. Att titta på mitt barn genom andras prestationer, istället för att fråga: Vad behöver just ditt barn för att kunna må bra och lyckas här?
6. Skillnader mot ADHD
Energin och behovet av variation kan se helt annorlunda ut, även om vissa utmaningar överlappar.
En person med autism kan ofta uppskatta och behöva tydliga steg-för-steg-instruktioner: 1, 2, 3 – och följer dem till punkt och pricka. Det kan vara en styrka, för det ger trygghet och struktur.
En person med ADHD kan däremot ofta nöja sig med att höra en sammanfattning eller rubrik, få en känsla för uppgiften och sedan ge sig iväg för att göra – ofta med mer spontanitet, men också med större risk att missa detaljer på vägen.
Här hemma har vi sett den skillnaden många gånger. Förr, när vi köpte möbler från IKEA, packade vi bara upp och började skruva ihop – lite på känsla. Ibland fick vi börja om.
Idag gör vi annorlunda. Vi ger instruktionerna till vår son. Han älskar verkligen instruktioner – inte en punkt missas, inte ett steg hoppas över. Det är nästan som om han och manualen pratar samma språk.
Samma sak gäller mina köksmaskiner och annat som kräver att man läser bruksanvisning. När han läser och förklarar för mig hur jag ska göra, då blir det rätt direkt.
Den här skillnaden handlar inte om att det ena är bättre än det andra – utan om att hjärnan arbetar på olika sätt. Den som följer instruktioner noggrant kan leverera precision och exakthet. Den som kastar sig in direkt kan bidra med kreativitet och snabba lösningar.
Men det är viktigt att förstå dessa olikheter för att ge rätt stöd och rätt förväntningar.
Därför finns Oskar-serien
För att visa att vi kan möta barn på andra sätt än genom att försöka forma dem så att de passar in i en färdig mall.
Serien i ordning
Del 1: Autism – förståelse och styrkor
Del 2: Måste Oskar verkligen lära sig knyta skor?
Del 3: Motiverande omständigheter och osynligt stöd
Mellan raderna
Det här är mer än berättelsen om ett barn. Det är en spegel som visar hur vi vuxna formar miljöer där vissa barn får blomma och andra tvingas kämpa för att passa in.
Oskar-serien är en påminnelse om att varje gång vi väljer att se barnet framför oss – istället för vår bild av hur ett barn “ska” vara – så öppnar vi en dörr. Inte bara för dem, utan också för oss själva.
Reflektion
Alla barn bär på något unikt. Som vuxna kan vi välja att se det, förstå det och ge det plats att växa. Men vi måste också våga stå emot frestelsen att pressa in det i en form där det riskerar att vissna.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Jag heter Carina, och jag har under många år haft förmånen att lära känna barn och ungdomar som kanske inte alltid passat in i skolans eller samhällets mallar.
I mitt arbete – och i livet – har jag sett hur viktigt det är att lyssna, förstå och ibland bara sitta bredvid utan att försöka fixa allt.
Jag skriver Oskar-serien för att dela med mig av det jag sett, känt och lärt mig. För att påminna om att bakom varje blick, varje tystnad och varje utbrott finns en historia. Och för att jag tror att vi alla, om vi vågar se, kan vara den där trygga punkten som gör skillnad.
Welcome to the Oskar Series. Here, you will meet Oskar – a boy whose everyday school life reveals both the strengths and the challenges that can come with neurodevelopmental differences such as autism and ADHD.
This series blends personal reflections, concrete examples, and thoughts on how we can create school environments where every child has the chance to thrive.
One of my own pencil drawings is included here. To me, it symbolizes how a child might sometimes withdraw when the world becomes too overwhelming. In the Oskar Series, I want to show that behind every silence, there is a story we need to hear – and take seriously.
En av mina egna blyertsteckningar – för mig symboliserar den hur ett barn kan dra sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver lyssna på
Bring a warm cup of your favourite drink and keep me company over the next few days as I write about the topic of autism. Let’s move forward – with understanding, curiosity, and respect for all the children and young people who don’t quite fit into the mould that society so often tries to press them into. Their value and unique way of being don’t disappear because they don’t fit a ready-made form – in fact, that’s exactly where their strength lies.
Why the Oskar Series?
Children like Oskar often carry remarkable strengths – attention to detail, honesty, perseverance, deep special interests, and a unique ability to think outside the box. At the same time, there are also challenges, and it is important to understand them:
Sensory Sensitivity
Sounds, lights, smells, and touch can all become overwhelming. It can even come down to the difference between spaghetti and macaroni. You might not see that difference, but someone with autism knows exactly.
It can be about shape, texture, how it feels in the mouth, or even how it behaves when you chew.
Selective eating is also common and can vary, but it often means sticking to a small number of foods that feel safe and work from a sensory perspective. This isn’t about being picky – certain tastes, textures, or temperatures can actually feel unpleasant, sometimes even unbearable.
Social Interaction
It can be harder to interpret body language, small talk, and all those unwritten rules most people take for granted. For someone with autism, every situation is new. Yesterday is not the same as today – even if it might seem that way to you.
What worked yesterday might feel completely unfamiliar today, depending on how the day began, how much energy they have, and how many sensory impressions have already filled their mind.
Humor can also be a challenge. When a classmate makes a joke, the child with autism might not automatically laugh. Understanding jokes and irony is often something that needs to be learned – like a language within a language.
And when the child tells a funny story themselves, it might sometimes be borrowed from a comedian, where the audience laughed loudly. That’s how the child learned that here, at this pause, is when you’re “supposed” to laugh.
This isn’t about a lack of humor – it’s about the fact that humor, like body language and social codes, doesn’t always come naturally. It often needs to be built step by step, just like learning to read or ride a bike.
Need for Routines
Changes can create worry or stress. Routines act as small anchors of safety in everyday life, helping to bring order to a world that can otherwise feel unpredictable.
If you’ve said there are five math problems to solve before break, then it’s exactly five math problems – no more, no less. Once they’re done, it’s break time, full stop. The fact that there are still five minutes left in the lesson doesn’t matter. In the child’s mind, the rule is clear and doesn’t change.
Or take another example: if teeth are always brushed after breakfast, but today there’s no time for breakfast – then brushing teeth might feel completely wrong. In the child’s logic, the two actions belong together. No breakfast = no toothbrushing.
To others, this might seem unimportant, but for the child it’s a break in the order that provides safety. It’s not stubbornness for the sake of being stubborn – it’s a way of keeping the world understandable and manageable.
Varying Day-to-Day Energy
Energy levels can shift from day to day, and sometimes even from hour to hour. What drains that energy can be completely different – and I want to write this in big letters because it matters: DIFFERENT for everyone.
One thing that’s fairly common, though, is that children with autism may have difficulty sleeping. And perhaps that’s the only similarity in this section – because otherwise, everything is highly individual.
Energy can drain away like sand through an hourglass, sometimes after what you might think is just a small effort. It might be enough just to get up and get dressed – and then the energy is already gone.
For the child, it’s not just a matter of “getting going again.” It’s as if the battery is already drained and needs recharging, sometimes for a long time.
Misunderstandings
Adults can sometimes judge the child based on a “template” instead of meeting them for who they truly are.
By “template,” I mean the expectations and mental images we carry about how a child “should” function, develop, and react – based on our experiences with other children. That invisible frame we compare to, often without even realising it.
We humans gather experiences and use them to interpret the next situation. Sometimes this is helpful – but with children who have autism, it can be completely wrong. The template doesn’t take into account that every child is unique, with their own mix of strengths, challenges, interests, and needs.
I remember sitting in a school meeting once. The teacher said: “We’ve had many students with autism in this school who have done well. It’s just your child who…”
The sentence stopped there – but I heard the rest anyway. The words already spoken told the whole story.
That’s the template right there – looking at my child through the lens of other people’s achievements instead of asking: What does your child need to feel good and succeed here?
Differences from ADHD
Energy levels and the need for variation can look completely different, even though some challenges overlap.
A person with autism will often appreciate – and sometimes need – clear step-by-step instructions: 1, 2, 3 – and will follow them to the letter. This can be a strength, offering structure and a sense of safety.
A person with ADHD, on the other hand, might be satisfied with just hearing the summary or the “headline,” getting the idea of the task, and then rushing off to do it – often with more spontaneity, but also with a greater risk of missing details along the way.
We’ve seen this difference many times at home. In the past, when we bought furniture from IKEA, we’d simply unpack it and start assembling – going mostly by feel. Sometimes we’d have to start over.
Now we do it differently. We hand the instructions to our son. He genuinely loves them – not a single point is missed, not a single step skipped. It’s almost as if he and the manual speak the same language.
The same goes for my kitchen machines and anything else with a manual. When he reads and explains the instructions to me, I get it right straight away.
This difference isn’t about one way being better than the other – it’s about how the brain works differently. Someone who follows instructions carefully can deliver precision and accuracy. Someone who jumps straight in can bring creativity and quick problem-solving.
But it’s important to understand these differences in order to give the right support and set the right expectations.
Why the Oskar Series Exists
To show that we can meet children in ways other than trying to shape them so that they fit into a pre-made mould.
The Series in Order
Part 1: Autism – Understanding and Strengths
Part 2: Does Oskar Really Have to Learn to Tie His Shoes?
Part 3: Motivating Circumstances and Invisible Support
Between the Lines
This is more than the story of a child. It’s a mirror showing how we adults create environments where some children can thrive while others are forced to struggle to fit in.
The Oskar Series is a reminder that every time we choose to see the child in front of us – instead of our image of what a child “should” be – we open a door. Not just for them, but for ourselves.
Reflection
Every child carries something unique. As adults, we can choose to see it, understand it, and give it room to grow. But we must also resist the temptation to press it into a form where it risks withering.
Yesterday has settled into history, tomorrow waits further ahead. Right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
My name is Carina, and I have, for many years, had the privilege of getting to know children and young people who may not always have fitted into the moulds of school or society.
In my work – and in life – I have seen how important it is to listen, to understand, and sometimes just to sit beside them without trying to fix everything.
I write the Oskar Series to share what I have seen, felt, and learned. To remind us that behind every glance, every silence, and every outburst, there is a story. And because I believe that we all, if we dare to see, can be that safe point that makes a difference.
Support my writing: If you enjoy my work and would like to support what I do, you can contribute via PayPal here: Support via PayPa
Hemma liv, matglädje och stjärnskådning – den här söndagen doftade det nybakad kaka, fast det var lite lurigt… Egentligen var det min hemmagjorda müsli som spred den varma doften. Förmiddagen fylldes av vinäger, kål och matglädje som gav huset en känsla av både vardagslyx och stillhet.
En stilla kväll på altanen – dofter av mat och himlen som väntar på nattens stjärnfall.
Göteborg får vänta
Hej på dig som ser dig om här på min lilla blogg. Det är alltid trevligt när du kommer förbi och kikar in här. Egentligen skulle vi åkt till lillgrabben i Göteborg, men eftersom vi båda är lite krassliga ledde det istället till att det blev en söndag hemma. Lillgrabben ska åka till Grekland på semester och då är det förstås dumt om vi kommer och smittar med något som kan bryta ut under hans resa.
Vänersborg
I stället tog vi en sväng till Vänersborg för att handla, eftersom både kyl och frys behövde fyllas. Dessutom behövde katten sin specialmat. Just den där specialmaten finns i Vänersborg, bredvid affären vi brukar handla i. Tyvärr var affären stängd när vi kom dit, vilket innebar att vi fick åka hem utan kattmat. Därför får jag göra ett nytt besök där i veckan. Det kan ändå vara bra, eftersom jag har tänkt köpa fika till mina arbetskamrater inför ett möte.
Hejdå kära kollegor
En sista hejdå-grej nu när jag ska sluta jobba. Här blev det många tankar och känslor på en gång – hur blir det nu? Vad kommer att hända efter det här? I just denna stund kom väldigt många känslor i kroppen. Jag kommer att sakna mina kollegor, men inte bara dem, utan även alla runt omkring. Fast det är klart, det är ju också kollegor. Dessutom kommer jag sakna alla ungdomar som jag annars skulle fått äran att möta. Det här är inte utan att det gör ont i både känslor och hjärta. På den avdelning där jag jobbar har jag de bästa kollegor du någonsin kan ha.
Matflow, hemmaliv och matglädje i köket
Hemma igen hamnade jag i ett riktigt matflow. Först blev det pizzasallad, gjord precis som jag lärde mig för över 30 år sedan på pizzerian. Därefter blev det müsli på mitt eget sätt. Till sist – en turkisk rödkålssallad. Här spred sig doften av nybakat i hela huset, och under eftermiddagen fick vinden på altanen bli min belöning. Likaså kvällen, eftersom vi då gjorde vad vi alltid gör vid den här tiden av året.
Pizzasallad som på pizzerian – fast hemmagjord och ännu godare.
När vädret tillåter – stjärnskådning mitt i hemmalivet
När vädret är milt och sommarnätter som dessa bjuder på klar himmel, kan vi inte låta bli att bädda utomhus. Då när bäddandet är klart, då händer det – vi lägger oss i bäddarna och tittar på alla stjärnfall som lyser upp natten. Just nu pågår Perseiderna, en av årets mest spektakulära meteorshower. Under denna period kan man, om himlen är klar, se upp till 50–100 meteorer per timme. Däremot kan månens starka ljus, som i år, påverka synligheten.
Utomhusbädd och Perseidernas stjärnfall – en av sommarens höjdpunkter.
Vi ligger där och räknar stjärnor, ser vilka som “ramlar ner” och vilka som slocknar. Det är som en tyst konsert där himlen bjuder på sitt eget fyrverkeri. Vi såg kanske inte så många stjärnfall, men det gav en möjlighet att vara just i den stunden. Bädden ligger kvar där ute och det ger oss möjlighet att göra det i kväll igen.
Mitt i allt tog jag en paus för att kika på min grannes YouTube-kanal. Hon gör små utbildningsfilmer för barn om natur, djur och allt möjligt spännande. Ofta är de enkla, varma och pedagogiska, vilket gör dem perfekta för små upptäckare. Här är en fin påminnelse om hur viktigt det är att väcka barns nyfikenhet. Filmerna innehåller ibland små frågor som barnen ska svara på, och det blir hurra-rop när svaren är rätt. Kanske är det inte så i alla filmer, men i flera av dem jag sett är belöningen att få svara på frågorna.
Pizzasallad som på pizzerian – fast hemmagjord och ännu godare.
Pizzasallad med vitkål och en skvätt rödkål – men du kan också göra originalet med paprika.
Först strimlar du vitkål (gärna sommarkål, den är sötare och mjukare). Idag uteslöt jag paprikan och blandade i lite rödkål istället – det gav en härlig färg och lite mer tuggmotstånd. Därefter blandar du med olivolja, salt, svartpeppar, finhackad lök, rödvinsvinäger, vatten och pressad vitlök. Till sist smaksätter du med oregano och basilika. Tips: Vill du ha originalvarianten från pizzerian, lägg till strimlad paprika – det ger mild sötma och vacker färg.
Müsli
Min hemmagjorda müsli – glutenfri, smakrik och utan onödigt socker.
Havregryn, kokos, solrosfrön, sesamfrön, nötter, pumpakärnor, lite rostad mandel och russin. Först blandar du alla ingredienser. Därefter rostar du i ugnen på 220° i 15 minuter. Rör om och rosta vidare i kortare omgångar på ca 5 minuter tills allt är gyllene. Låt svalna och blanda ev. med cornflakes.
Turkisk rödkålssallad
Turkisk rödkålssallad – fräsch och smakrik.
Strimla rödkål och krama in salt i minst en minut tills kålen vattnar sig. Sedan smaksätter du med citron, olivolja och vitvinsvinäger. Därefter masserar du in dressingen ordentligt och låter stå minst en timme före servering.
Reflektion
Egentligen skulle helgen bjudit på husbilsliv, men i stället blev det hemmamys och matlagning. Även om planer ändras, kan det ändå leda till något gott. Kanske är det just i det oväntade som lugnet bor. Därför ska man inte vara så rädd för att gå från planen. Våga vika av, stanna upp, känn efter och njut av friheten att inte planera allt in i minsta detalj.
Callout: Vilken kvällslig aktivitet lockar dig mest just nu – att räkna stjärnfall eller att laga något gott till kvällsmin
Home life, cooking joy and stargazing – this Sunday smelled like freshly baked cake, although it was a little deceiving… In truth, it was my homemade muesli that spread that warm scent. The morning was filled with vinegar, cabbage and cooking joy, giving the house a feeling of both everyday luxury and stillness.
Home life, cooking joy and stargazing – August evening on the terrace
Hello, and welcome to my little blog corner. It’s always a pleasure when you stop by and have a look. We had planned to visit our youngest son in Gothenburg, but since we were both feeling a bit under the weather, we decided to stay home. He’s heading to Greece on vacation, and of course, it wouldn’t be wise for us to bring along something that could ruin his trip.
Vänersborg Instead of Gothenburg
Instead, we took a drive to Vänersborg for some grocery shopping since both the fridge and freezer needed refilling. The cat also needed her special food, which we can only find in Vänersborg – conveniently next to the store we usually visit. Unfortunately, the shop was closed when we arrived, so we had to return home without the cat food. That means I’ll make another trip there later this week, which might be good anyway since I’m planning to buy some treats for my colleagues before an upcoming meeting.
A Final Farewell to Dear Colleagues
One last goodbye before I leave work. This brought so many thoughts and emotions at once – what will life be like after this? At that moment, feelings came rushing in. I will miss my colleagues deeply, not only them but also all the people around us – and of course, the young people I’ve had the honor of meeting. It’s not without a little ache in both heart and mind. On our ward, I have the best coworkers anyone could ask for.
Back Home – Kitchen Flow and Everyday Luxury
Back home, I found myself in a wonderful cooking flow. First came the pizza salad, made exactly as I learned over 30 years ago at a pizzeria. Then came my homemade muesli, prepared in my own way. Finally, I made a Turkish red cabbage salad. The scent of baking spread through the house, and the afternoon breeze on the terrace became my reward. The evening held its own tradition – what we always do at this time of year.
When the Weather Allows – Stargazing in the Middle of Home Life
The weather is mild and summer nights offer a clear sky, we can’t resist making a bed outside. When it’s ready, we lie down and watch the falling stars light up the night. Right now, the Perseids meteor shower is at its peak – one of the year’s most spectacular. In clear skies, you can see 50–100 meteors an hour, though the moonlight this year might make them a little harder to spot.
Outdoor bed and Perseid shooting stars – one of summer’s highlights.
We count the stars, see which “fall” and which fade away. It feels like a silent concert, the sky performing its own fireworks. We might not have seen many meteors, but it gave us a moment to simply be there. The bed remains outside, so we might just do it again tonight.
In the middle of it all, I took a break to check out my neighbor’s YouTube channel. She creates short educational videos for children about nature, animals and all sorts of fascinating things. Often simple, warm and pedagogical, they’re perfect for little explorers. Sometimes the videos include questions for the children to answer, followed by cheers when they get it right.
Pizza Salad – Just Like at the Pizzeria, Only Better at Home
Pizza salad just like at the pizzeria – but homemade and even tastier.
Finely shred white cabbage (summer cabbage if you can – sweeter and softer). Today, I skipped the bell pepper and added some red cabbage for color and crunch. Mix with olive oil, salt, black pepper, finely chopped onion, red wine vinegar, water and pressed garlic. Finally, season with oregano and basil. Tip: For the original pizzeria version, add sliced bell pepper – mild sweetness and beautiful color.
My Homemade Muesli – Gluten-Free, Flavorful and Sugar-Free
My homemade muesli – gluten-free, flavorful, and without unnecessary sugar.
Oats, coconut, sunflower seeds, sesame seeds, nuts, pumpkin seeds, a little roasted almond and raisins. Mix all ingredients, roast in the oven at 220°C (428°F) for 15 minutes, stir, then continue roasting in short intervals until golden. Let cool and mix with cornflakes if desired.
Turkish Red Cabbage Salad – Fresh and Flavorful
Fresh, tangy Turkish-style red cabbage salad – simple, colourful, and full of flavour
Shred red cabbage and knead with salt for at least a minute until it releases water. Season with lemon, olive oil and white wine vinegar. Massage in the dressing well and let sit for at least an hour before serving.
Reflection
We had planned for motorhome adventures this weekend, but instead, it became a day of cozy home life and cooking. Even when plans change, they can still lead to something good. Maybe it’s in the unexpected that peace lives. So don’t be afraid to change course. Pause, feel, and enjoy the freedom of not planning every detail.
Callout: Which evening activity tempts you most right now – counting shooting stars or cooking something delicious for the evening?
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
