An early morning dip filled with gratitude. Here I tell about the battle between two voices – the one who wants and the one who doesn’t – and how the will finally won. A moment of nature, courage and quiet joy.
Welcome sign at Ragnerud bathing place on a rain-soaked morning – the place of my grateful swim.
Two Voices Inside Me
Today it finally happened again, even though it began with nagging from the one who wants and the one who doesn’t. The one who doesn’t want has won for too long and taken ground inside my body. She is strong and doesn’t give up easily, and has been winning ground for a very long time, far too long.
But today she had to give in. Already at six o’clock this morning the other one – the one who wants – began to open up to the possibility of really doing it. Her voice fell silent only to rest and try again. This time she didn’t give up. She found possibilities and wove them into every word she spoke to me and to the one inside who doesn’t want.
Now she had the strength; her voice was clear, no longer whispers but firm pointers: now you do it. “But the swimwear is in the motorhome,” I said to myself. “That hasn’t stopped you before,” she replied. “But it’s cold,” said the one inside. “You freeze all the time these days.” The one with the will answered: “That hasn’t stopped you before.”
The two of them went back and forth all morning. I sat with my laptop in my lap and listened to those two.
The Decision and the Journey
At the very last minute I decided to listen to the right voice and the right will. I listened to the voice that wanted and made sure to act. Out to the motorhome, find the swim bag, back inside to brush my teeth and grab the car keys, then into the car to actually do what was needed – drive ten kilometers, and I’m there, in paradise on earth.
But today didn’t turn out as planned, because when I arrived at the bathing place my swim-sisters had already finished. Today they had decided to bathe at 8 o’clock and I thought it was at half past eight. But that didn’t stop me.
A Morning Swim of Gratitude
They drove off and I took off all my clothes, which were really only a bathrobe and underwear. On with the water shoes and down into the lake. I had promised myself to just dip in. If it was cold it would be enough to lower my body into the water and then get out.
But if you knew how wonderful that dip was – not cold at all, only pleasant. Simply as wonderful as it gets. My body and the memory within it were completely present there in the water. I smiled and floated for a while.
I know that neither my husband nor my swim-sisters think it is okay to swim completely alone. That meant the swim became a shorter one. Yet every second there in the water, in nature, with my naked body floating in the lake, held a value worth remembering. Me, the water, and the sky.
Wonderful is a pale word for the moment. No word comes close to how I experienced this swim. Waves, wind and rain – and yet something beautiful unfolded inside me.
The silent beach after my swim – the water, the sky and the red building as my only company.
A Morning Swim of Gratitude – The Victory of Gratitude
It became something to remember as a moment of taking care of myself in the best possible way. As I write these words, I am filled with deep gratitude that I let the one who wants win the first battle of the day.
She won, she triumphed, but I – with all my selves – won the greatest prize. Finally, a swim again. I am now swimming in gratitude that fills my body. Thanks for all the beauty that was with me this morning.
It is almost as if those two wills also carry gratitude within them. And the greatest gratitude is that I listened to her – the one who wants. Even though it felt reluctant and a bit uncomfortable, she won. I acted – and within that action lives gratitude. -> Would you like to explore more about how swimming can ease pain in the body? Visit Swan Song and Body Work. – this older post is only in Swedish.
AHA – Between the Lines
This post is about more than a swim. It is a victory for the courage to choose what you know is good, despite resistance. A story of how small, decisive steps can fill the body with strength and quiet joy.
I chose the will and met gratitude. Yesterday already rests in history; we can do nothing about it. What happens tomorrow belongs to tomorrow. It is right now, in this very moment, that I sow what I may harvest later. Right now – this is where life happens. — Carina Ikonen Nilsson
Callout to You as Reader
Do you also have a “one who wants” and a “one who doesn’t” inside you? How do their voices sound – and which one won last time?
Support & Subscribe
Would you like to read more posts about everyday life, motorhome adventures and reflections? Subscribe here: Click to follow the blog
Would you like to support my writing? Support via PayPal
Varje morgon är en chans att börja om. I den stilla stunden med kaffe och tystnad växer tanken om att välja lycka – en lärdom från Kay Pollak som bär mig genom både vardagens glädje och sorgen över det som inte blev.
Jag tänker fortsätta att skriva om Kay Pollak, för ämnet känns inte färdigt i mig. Eftersom hans budskap är så viktigt: Kay Pollak välja lycka just det blir mitt dagliga val. Hans ord om att vi kan välja vårt förhållningssätt stannar kvar och väcker tankar. Varje morgon känner jag en djup tacksamhet över att ha fått en dag till – eller i alla fall en morgon till. Det är just morgonen jag uppskattar mest under dygnet.
När hela huset sover, hemma eller i husbilen, uppstår en tystnad som är bara min. Kaffet är nybryggt, datorn ligger i knät och fingrarna dansar över tangentbordet. Nästan som musik. Då vandrar tankarna fram och tillbaka, och orden vill ut. Ofta landar de i tacksamheten över att just i dag är den första dagen på resten av mitt liv.
Första dagen på resten av mitt liv
Jag vill bjuda in dig att tänka samma tanke. Just nu är ett unikt nu – en helt ny dag i resten av ditt liv. Känner du hur stunden växer i värde när du ser på den så?
På jobbet samtalade jag ofta med ungdomar om det där stora. Vi lekte med idén att varje dag kan vara den första på resten av deras liv. I början visste de inte vad som gjorde dagen speciell. Då la jag fram nästa tanke på ett silverfat:
Bara det att du vaknat just i dag gör dagen speciell.
Kay Pollak välja lycka mitt dagliga val
Vi pratade också om att vi själva har ansvar för våra känslor – att vi faktiskt kan välja att känna lycka, även om vi ofta väljer att känna olycka i olika former. Det var inte allas favoritämne, men några tog det till sig.
När man väl börjar se att man faktiskt kan vara herre – eller kvinna – över sina tankar, och vågar fundera på kan jag välja lycka nu, blir det kanske inte enkelt. Men ibland lyckas man ändå vända tanken och faktiskt välja lycka.
Vi säger att du är trött och något händer. Du kan tänka det här händer bara för att jag är trött eller det här händer alltid mig. Men vänd tanken: Jaha, nu hände det här – spännande, vad ska jag lära mig av det? Hur hade någon annan agerat i den här stunden? Eller varför inte: Om jag just nu skulle välja lycka – hur skulle jag agera då?
Jag brukade berätta att varje människa jag möter är utsänd för att lära mig något. En del ungdomar skrattade och frågade vad de skulle kunna lära mig – vill du bli kriminell eller vad? Jag log och svarade att jag tränar på att vara helt sann mot mig själv. Det är något jag önskar att även de vågar längre fram.
Många av dem levde bakom masker, skapade för att överleva. Jag ville visa att livet är mer än att bara överleva. Vi är skyldiga själva livet att verkligen leva. Det var kanske inte en del av min arbetsbeskrivning, men det kändes viktigt.
Jag är inte den som följer regler bara för reglers skull, ändå gör jag min del av det vi kollegor kommit överens om. För mig var det avgörande att de här ungdomarna fick möta en vuxen som visade sitt verkliga jag – och som trodde på att de också duger som de är.
Våga leva orden
Det finns så mycket viktigt i alla de ord som Kay Pollak presenterar. De blir stora först när vi vågar försöka leva efter dem.
Livet blir så mycket enklare när vi sätter oss själva i det rum där vi verkligen hör hemma. När vi vågar vara ärliga, tydliga och sätta våra egna gränser.
Ibland måste vi välja – och se möjligheten i att hoppa av. Att stå på sig. Att vara den vi är. För mig handlar Kay Pollak välja lycka om att påminna mig varje morgon om att livet alltid kan börja på nytt
Det här med att blogga är för mig att välja lycka, så som Kay Pollak säger att vi ska välja lycka.
Sorg och bortvaldhet
Sorgen och händelsen med min son — känslan av att vara bortvald — bor i min vardag. Det är en fruktansvärd sorg och jag är ledsen för att det ser ut som det gör. Men här finns också ett viktigt men: jag kan inte sluta leva bara för att jag har ont. Jag kan inte sluta älska. Jag måste gå framåt och våga välja lycka, trots allt.
För mig är det en lärdom: jag behöver inte bara överleva — jag måste leva, uppleva och våga känna glädje även när något i livet gör ont. Det finns andra människor som behöver se mig le. Jag har många skäl att fortsätta söka och uppleva lycka. Jag är skyldig mig själv det.
Självklart är det svårt att välja lycka nu när sorgen är som mest påtaglig. Ändå ställer jag mig den frågan: kan jag välja lycka nu? Kanske är själva frågan en väg in i något nytt. Kanske finns här något jag behöver lära mig om tillit, mod och självkärlek. Jag tror att sorgen också bär en undervisning – om att sätta gränser, värna det som är gott och ge plats åt både smärta och hopp.
Den får finnas, men den får inte bli allt. Jag är skyldig mig själv att fortsätta söka de ögonblick av lycka som gör livet levande.
Reflektion
När jag ser tillbaka inser jag hur djupt Kay Pollaks tankar har format min vardag. Hans ord om att välja lycka är inte bara fina fraser – de är ett sätt att leva. Varje morgon är en ny chans att börja om, en möjlighet att medvetet välja riktning.
Mellan raderna – mina ord
Historien går inte att uppleva – den har redan passerat och vi kan inte göra något åt den. Jag lever med den kunskapen varje dag, i varje inlägg. Det är en lärdom jag bär med mig från Kay Pollak:
Lev i dag, just nu. Igår finns inte längre här. Det är nu vi sår de frön som vi kanske får möjlighet att skörda i framtiden. -Carina Ikonen Nilsson
Det är här, i detta nu, vi väljer vår riktning och planterar det som en dag kan blomma.
AHA – mellan raderna
Det här är mer än en text om tacksamhet. Det är ett levt förhållningssätt – att möta dagen utan att hålla fast vid gårdagens misslyckanden eller oro. Att se varje människa som en möjlighet till växande. Och att modet att vara sann är själva grunden till glädjen.
FAQ – Frågor jag ofta får kring Kay Pollak och att välja lycka
Vad betyder det att “välja lycka”? För mig handlar det inte om att alltid vara glad. Det är ett förhållningssätt – att medvetet välja tankar och handlingar som öppnar för glädje, även i svåra stunder.
Hur kan man börja leva mer i nuet? Jag börjar med morgonens stillhet. Några minuter med kaffe och tystnad kan bli en daglig påminnelse om att just nu är första dagen på resten av ditt liv.
Hur påverkar sorgen mitt val att leva så här? Sorgen efter bortvaldhet finns alltid kvar, men den får inte ta allt utrymme. Jag ser den som en läromästare som påminner mig om att fortsätta leva och älska – inte bara överleva.
Kan man verkligen välja sina känslor? Vi kan inte styra allt vi känner, men vi kan välja vilket förhållningssätt vi ger näring. Det är där friheten och kraften finns.
Every morning is a chance to begin again. In the quiet moment with coffee and silence, the thought of choosing happiness grows – a lesson from Kay Pollak that carries me through both everyday joys and the sorrow of what never became.
I keep writing about Kay Pollak because the subject isn’t finished within me. His message is essential: Kay Pollak choosing happiness is my daily choice. His words – that we can choose our attitude – stay with me and awaken new thoughts. Each morning I feel deep gratitude for one more day, or at least one more morning. It is truly the morning I value most.
When the house is still, whether at home or in the motorhome, there’s a silence that belongs only to me. Fresh coffee in my cup, the laptop on my lap, fingers dancing across the keyboard like music. Thoughts wander back and forth until the words must come. Again and again I land in gratitude that today is the first day of the rest of my life.
The First Day of the Rest of My Life
I invite you to think the same thought. This very moment is a unique now – a brand-new day in the rest of your life. Do you feel how the moment expands when you see it this way?
At work I often shared this idea with young people. We imagined that every day could be the first day of the rest of their lives. At first, they didn’t know what could make a day special. Then I served the next thought on a silver platter:
Simply waking up today makes this day special.
Kay Pollak Choosing Happiness – My Daily Choice
We also talked about our own responsibility for feelings – that we can actually choose to feel happiness, even though we often choose to feel unhappiness in different forms. It wasn’t everyone’s favorite subject, but a few embraced it.
When you begin to see that you can truly be master – or mistress – of your thoughts, and dare to ask can I choose happiness now, it may not be easy. But sometimes you succeed in changing the thought and actually choosing happiness.
Imagine you are tired and something happens. You might think this only happens because I’m tired or this always happens to me. But turn the thought: Oh, this happened – interesting, what can I learn from it? How would someone else react in this moment? Or even better: If I were to choose happiness right now, how would I act?
People as Teachers
I often told the youth I met that every person crossing my path is sent to teach me something. Some laughed and asked what they could possibly teach me – do you want to become a criminal or what? I smiled and said that I am practicing being completely true to myself. That is something I hope they too will dare to do one day.
Many of them lived behind masks created to survive. I wanted to show that life is more than survival. We owe it to life itself to live. This may not have been part of my formal job description, but it felt essential.
I am not someone who follows rules just for the sake of rules. Yet I respect the agreements we make as colleagues. What mattered to me was that these young people met an adult who showed her true self – and believed that they, too, were enough as they are.
Daring to Live the Words
There is so much power in the words Kay Pollak shares. They become truly great only when we dare to live them.
Life grows simpler when we put ourselves where we truly belong – when we dare to be honest, clear, and to set our own boundaries.
Sometimes we must choose to step away, to stand firm, to be exactly who we are. For me, Kay Pollak choosing happiness is a daily reminder that life can always start anew.
Even blogging itself is, for me, an act of choosing happiness – just as Kay Pollak encourages.
Sorrow and Being Rejected
The sorrow and the situation with my son – the feeling of being rejected – live in my everyday life. It is a deep pain, and I grieve that it is this way. Yet here is an important but: I cannot stop living because I hurt. I cannot stop loving. I must move forward and dare to choose happiness, despite everything.
For me, this is a life lesson: I must not merely survive — I must live, experience, and dare to feel joy even when something in life is painful. Other people need to see me smile. I have many reasons to keep seeking and experiencing happiness. I owe myself that.
Of course, it is difficult to choose happiness now when sorrow is at its strongest. Yet I keep asking myself: can I choose happiness now? Perhaps the question itself opens something new. Perhaps there is something here I need to learn about trust, courage, and self-love. I believe sorrow itself carries a teaching – about setting boundaries, protecting what is good, and giving space to both pain and hope.
The sorrow may remain, but it must not become everything. I am responsible for continuing to seek the moments of happiness that make life alive.
Reflection
Looking back, I see how deeply Kay Pollak’s thoughts have shaped my everyday life. His words about choosing happiness are not just beautiful phrases – they are a way of living. Every morning is a new chance to begin again, a chance to consciously choose direction.
Between the Lines – My Words
The past cannot be relived – it has already passed and we cannot change it. I live with that insight every day, in every post. It is a lesson I carry from Kay Pollak:
Live today, right now. Yesterday no longer exists. Right now we sow the seeds that we may harvest in the future. – Carina Ikonen Nilsson
It is here, in this very now, that we choose our path and plant what can one day bloom.
AHA – Between the Lines
This is more than a text about gratitude. It is a lived approach – to meet each day without clinging to yesterday’s failures or worries. To see every person as an opportunity for growth. And to discover that the courage to be true is the very ground of joy.
Support & Subscription
Would you like to read more posts about everyday life, RV travels and reflections? Subscribe here.
FAQ – Questions I’m Often Asked About Kay Pollak and Choosing Happiness
What does “choosing happiness” really mean? For me it doesn’t mean being happy all the time. It’s an attitude – consciously choosing thoughts and actions that open a path to joy, even in hard times.
How can someone begin to live more in the present? I start with morning stillness. A few minutes with coffee and silence become a daily reminder that today is the first day of the rest of your life.
How does sorrow affect this choice? The sorrow of rejection never disappears, but it doesn’t have to fill all space. I see it as a teacher reminding me to keep living and loving – not just surviving.
Can we really choose our feelings? We can’t control every feeling, but we can choose which perspective we feed. That is where freedom and power lie.
Kay Pollak välja lycka – två ord som blivit viktiga i mitt liv. Här berättar jag hur hans tankar om eget ansvar har hjälpt mig i vardagen, från stökiga frukostmorgnar till den djupare sorgen över avståndet till min son och barnbarnen. En text om att stanna upp, välja sitt förhållningssätt och skapa sin egen glädje.
Här hemma har vi lagt ner Storytel ett tag. Vilket betyder att det blivit poddar i stället. Poddar är inte som en bok som långsamt målar upp bilder – men de ger något annat. De ger andras ord och erfarenheter, och ibland är det just det jag behöver.
Igår valde jag min favorit. Nämligen Kay Pollak. Jag skriver hans namn även om maken skakar på huvudet om han skulle råka läsa: Kay Pollak. Han har fått uppleva många ord från just Kay.
Vem är Kay Pollak?
För dig som inte känner till honom: Kay Pollak är en svensk författare, föreläsare och filmregissör. Han är känd för sina tankar om självledarskap, glädje och inre frihet, bland annat i böckerna Att välja glädje och Att växa genom möten, men även flera böcker än så. Här i inlägget har jag lagt till en länk längst ner där du kan besöka hans hemsida. Han har också regisserat filmer som Så som i himmelen, som berörde människor över hela världen.
I föreläsningar och böcker återkommer han till samma kärna:
Vi kan inte bestämma vad som händer oss – men vi kan välja hur vi reagerar.
Det låter enkelt. Men för mig har det varit livsavgörande.
Kay Pollak välja lycka i vardagen
När jag först började lyssna på Kay Pollak lärde jag mig stanna upp i stunden.
Tänk en vardagsmorgon: jag kommer hem från jobbet och hittar diskbänken full av kladd, ett smörpaket kvar på bordet. Förr blev jag galet arg och tog det personligt – som om jag var städtant i mitt eget hem.
Men de gånger jag lät Kay Pollaks ord tala hann jag tänka: De måste haft en stressig morgon. Vad fint att ungarna i alla fall hann äta. Maken var kanske helt slut igår och orkade inte mer.
Och vet du, det var mycket enklare att känna lycka de morgnar jag tänkte snällare tankar.
Samma sak med dottern, de morgnar hon vaknade på fel sida och tryckte på alla mina triggers. Förut gick jag igång direkt. Men när jag såg tröttheten bakom surheten kunde jag välja ett annat förhållningssätt. Precis det hon behövde – en mamma som såg bakom beteendet.
Kay Pollak välja lycka i vardagen.Det största provet – min son och barnbarnen
Det här gäller förstås större saker också. Avståndet till min son gör ont. Jag saknar barnbarnen. Ibland vill en del av mig lägga skuld. Men jag vet att jag inte vill skuldbelägga. Jag vill älska honom – och jag gör det. Jag önskar honom all lycka, även om jag inte får vara en del i hans barns liv.
Jag kan inte styra över hans val. Jag kan bara välja mitt eget förhållningssätt. Välja att leva. Välja att vara lycklig – även med saknaden i hjärtat.
Lycka som ett aktivt val
Det kanske låter ovant att säga, men jag tror helt och fullt att jag kan välja om jag vill vara lycklig eller olycklig. Lycka är inte en känsla som bara händer. Eftersom det är ett val jag gör om och om igen, i stort och smått.
Jag kan fylla mitt liv med det som ger mening – skrivandet, måleriet, gemenskapen med dem som finns här. Just det här Det är mitt ansvar.
Jag kan inte ta ansvar för andras reaktioner, men jag kan ta ansvar för hur jag förhåller mig till dem.
Frågor till dig som läser
Hur tänker du kring att välja lycka?
Har du upplevt att ett annat förhållningssätt helt ändrade en svår situation?
Finns det någon person vars ord har flyttat in i ditt liv på samma sätt som Kay Pollaks ord gjort i mitt?
Skriv gärna en kommentar – dina ord kan bli en ny tanke för någon annan.
Mellan raderna – min röst
Bakom orden finns en stilla tacksamhet. Jag ser hur mina mönster formats av både arv och val, men även att friheten kan börja i en enda tanke. Att ta ansvar för sitt liv är inte att bära allt ensam, utan att välja hur man möter det som händer.
Reflektion
I varje val av tanke finns en liten frihet. Det är att stanna upp, att andas innan ordet eller reaktionen kommer, för är just i det att stanna upp kan förändra hela dagen. Det är inte att förneka sorgen utan att bära den med mildare händer. Jag ser hur Kay Pollaks ord blivit en påminnelse om att livet faktiskt kan kännas lättare när jag väljer ett mjukare svar.
AHA – mellan raderna
Lycka är inte något som någon annan kan ge. Det är mitt eget skapande – i disken som får stå, i barn som ibland slår ifrån sig, i den stora saknaden efter dem jag älskar. Jag kan sörja men ändå välja glädje och lycka. Där, mitt i spänningen mellan smärta och vilja att leva, det är där Friheten uppstår.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Vanliga frågor – om Kay Pollak och att välja lycka
Vad menar Kay Pollak med att ”välja lycka”? Han menar att vi inte alltid kan styra vad som händer, men vi kan välja hur vi reagerar. Genom att stanna upp, tolka situationen annorlunda och se möjligheter kan vi skapa mer glädje i våra liv.
Hur har du själv använt hans tankar? Jag har lärt mig att stanna upp i vardagliga situationer – som en stökig diskbänk eller ett barns dåliga morgonhumör – och välja ett förhållningssätt som skapar lugn och glädje istället för konflikt.
Kan man verkligen välja lycka när livet gör ont? Ja, det betyder inte att smärtan försvinner. Det handlar om att erkänna sorgen men ändå välja att inte fastna där. Jag bär sorgen över avståndet till min son, men jag väljer att leva och hitta glädje.
Var kan jag läsa mer om Kay Pollak? Du kan hitta hans böcker, till exempel Att välja glädje och Att växa genom möten, i bokhandeln eller som ljudböcker och poddar.
Kay Pollak choose happiness – two words that have become important in my life. Here I share how his ideas on personal responsibility help me in everyday life: from messy breakfast mornings to the deeper pain of distance from my son and grandchildren. It’s a story about pausing, choosing your response, and creating your own joy.
At home we have paused our Storytel subscription for a while, which means I now listen to podcasts instead. Podcasts don’t paint long, poetic pictures like a book, but they give me something else – other people’s words and experiences. And sometimes that is exactly what I need.
Yesterday I chose my all-time favorite. I’ll write his name even though my husband might shake his head if he happened to read this: Kay Pollak. His voice has followed me for many years, and my husband has heard plenty of quotes from him.
Who Is Kay Pollak?
For those who don’t know: Kay Pollak is a Swedish author, lecturer and film director. He is known for his thoughts on self-leadership, joy and inner freedom, expressed in books like Att välja glädje (Choose Joy) and Att växa genom möten (To Grow Through Encounters). He also directed the internationally acclaimed film As It Is in Heaven.
In his talks and books, he returns again and again to the same core insight:
We cannot decide what happens to us – but we can choose how we react.
It sounds simple. But for me, it has been life-changing.
Kay Pollak Choose Happiness in Everyday Life
When I first started listening to Kay Pollak, I learned to pause in the moment.
Take a normal morning: I come home from work and find the kitchen counter full of crumbs, a butter pack left out. I used to get furious and take it personally – as if I were just the cleaning lady in my own home.
But when I let Kay Pollak’s words settle in, I could stop and think: They must have had a stressful morning. How wonderful that the kids still had time for breakfast. Maybe my husband was simply exhausted last night.
And you know what? It was so much easier to feel happy on the mornings when I thought kinder thoughts.
The same with my daughter on those days when she woke up in a storm and pressed every trigger I had. In the past I would react immediately. But when I saw the tiredness behind her frustration, I could choose another way to respond – exactly what she needed: a mother who looked beyond the behavior.
The Greatest Test – My Son and Grandchildren
This insight reaches far beyond morning routines. The distance from my adult son hurts. I miss my grandchildren. Sometimes part of me wants to put blame somewhere. But deep down I know I never want to give him guilt. I want to love him – and I do. I wish him every happiness, even if I’m not part of his children’s lives.
I cannot control his choices. I can only choose my own attitude. Choose to live. Choose to be happy – even with longing in my heart.
Happiness as an Active Choice
It may sound unusual, but I truly believe I can choose whether to be happy or unhappy. Happiness is not just a feeling that happens to us. It is a choice I make again and again, in big and small things.
I can fill my life with what gives meaning – writing, painting, morning swims, and the community of those who are here. That is my responsibility.
I cannot take responsibility for other people’s reactions, but I can take responsibility for how I relate to them.
Questions for You
How do you think about choosing happiness in your own life?
Have you experienced how a different response completely changed a tough situation?
Is there someone whose words have moved into your life the way Kay Pollak’s words have into mine?
Feel free to share in the comments – your words might spark new thoughts for someone else.
Between the Lines – My Voice
Behind these words lies a quiet gratitude. I see how my patterns have been shaped by both inheritance and choice – and how freedom can begin in a single thought. Taking responsibility for your own life is not about carrying everything alone, but about choosing how to meet what happens.
Reflection
In every choice of thought there is a small freedom. To pause, to breathe before the word or reaction comes, can change an entire day. This is not denying grief but carrying it with gentler hands. Kay Pollak’s words remind me that life can indeed feel lighter when I choose a softer response.
AHA – Between the Lines
Happiness is not something someone else can give. It is my own creation – in dishes left on the counter, in children who sometimes push away, in the deep longing for those I love. I can grieve and still choose joy. In that tension between pain and the will to live, freedom arises.
Yesterday has already laid itself to rest in history, and tomorrow waits somewhere ahead. But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
What does Kay Pollak mean by “choose happiness”? He teaches that while we cannot control what happens, we can choose our response. By pausing and seeing situations differently, we can create more joy.
How have you applied his thoughts? By pausing in everyday moments – like facing a messy kitchen or a child’s bad morning mood – and choosing a calmer response that leads to peace instead of conflict.
Can you really choose happiness when life hurts? Yes. It doesn’t mean pain disappears. It means acknowledging grief without getting stuck. I carry the sorrow of distance from my son, but I choose to live and find joy.
Where can I learn more about Kay Pollak? Check out his books such as Choose Joy (Att välja glädje) and To Grow Through Encounters (Att växa genom möten), available in bookstores, audiobooks and podcasts. You can also visit Kay Pollak’s official website for more inspiration.
Det är fortfarande mörkt ute när kaffedoften sprider sig i vardagsrummet. Orden kändes först slut, men medan ljusen brinner vaknar tankarna till liv. Här delar jag en stilla höstmorgon, trädgårdens sista sysslor och reflektioner om hur känslor och tankar ibland lurar oss.
Det är fortfarande mörkt ute, klockan är inte mycket ännu. Kaffet doftar från koppen och jag har tänt både en lampa och två små ljus här i vardagsrummet. Jag har varit uppe en stund men först nu tog jag fram datorn. Det känns som om orden tagit slut, som om jag skriver de sista raderna här på bloggen för ett tag. Höstens suck har dragits fram och jag tror att höstens gula löv även sprider sig här på bloggen.
Men kanske är det bara en känsla. Som om tiden stannat och luften i rummet står stilla.
Tankar som går i långsam takt
Dagarna flyter på. Jag gör helt vanliga saker. Mina ambitioner innan hösten blev total har simmat ut i att inte göra. Jag känner mig fast här hemma. Morgondoppen har fått vila, promenaderna blir bara av de kvällar jag orkar gå ut med maken – och inte ens varje gång. Kanske är det sjukdomen som bromsar, eller så är det helt enkelt tid för vila.
Växthuset och trädgårdens vila
Idag lovar vädret sol, och jag har tänkt städa i växthuset. Alla tomater ska plockas, plantorna klippas ner och jorden i krukorna läggas på odlingsbäddarna som förberedelse inför nästa år. Krukor ska tvättas, tunnan tömmas och hela växthuset få sin vintervila.
gurkor som gror i växthuset
Jag undrar om jag är för tidigt ute. När gör andra trädgårdsmänniskor detta? Ändå vill jag bli klar nu, för att inte stå där i januari och inse att något blev ogjort.
Höstsysslor i trädgården
När hösten kommer finns det några enkla saker som hjälper trädgården att må bra inför nästa säsong:
Plocka in sista skörden – tomater, bönor, äpplen och rotfrukter.
Klipp ner och rensa – ta bort gamla plantor och ogräs så att jorden får vila.
Lägg på löv och kompost – ger näring och skyddar jorden under vintern.
Plantera vitlök och vårblommande lökar – vitlök sätts ofta i september/oktober och ger fin skörd nästa sommar.
Skydda känsliga växter – täck rosor, dahlia och andra känsliga plantor med löv eller granris.
Töm vattenbehållare – undvik att tunnor fryser och spricker.
Det är små, lugna steg som gör stor skillnad till våren.
Den här sommaren gav mig glädjen i att odla. Tomaterna smakade tomater, gurkorna var en fröjd att plocka och salladen fanns i överflöd – kanske lite väl mycket. Nästa år ska jag planera smartare och förså i rätt tid. Vitlök ska jag sätta snart, och lök vill jag förodla. Potatisen gav inte många knölar, men de var desto godare.
Vi planterade två äppelträd: Ingrid Marie, för den underbara smaken, och Astrakan, för att den bär minnen från filmen Utvandrarna. Jag hoppas att de klarar vintern.
Tankar och känslor som spelar spratt
Oj, det här blev många ord för någon som nyss kände att orden hade tunnats ut. Kanske var det bara en av de där tillfälliga känslorna som smyger sig in när mörkret ännu ligger kvar utanför fönstret. Tankarna kan vara så luriga. De kommer som små viskningar, får oss att tro att allt har stannat och att luften står still. Men det är ju inte alltid sant.
Ofta är de bara skuggor av oro eller trötthet, en spegel av en natt utan ro. Ibland spelar de spratt, blandar ihop en stilla stund med en slutpunkt. Kanske är det just där kraften finns – i att se att varje tanke inte behöver bli en sanning. Det kan vara just i det utrymmet, där man andas och låter tanken passera, som nya ord, nya steg och nya dagar tar sin början.
Reflektion
Den här morgonen påminner mig om att stillhet inte är slut. Att även en trög start kan bära frön till något nytt. Kanske är det just i pausen som nästa kapitel får sin form.
Mellan raderna – min röst
Under orden bor en längtan efter balans. En vila som inte är flykt utan förberedelse. En påminnelse om att naturen vet när det är tid att samla kraft.
AHA – mellan raderna
Kanske är det här egentligen en berättelse om mer än växthus och höst. När jag trodde att orden hade tystnat fortsatte de ändå att andas där inne, som en stilla rytm. Det är som om naturen och skrivandet påminner mig om att allt får gå i sin egen takt. Pauser är inte slut, de är också en del av skapandet.
The morning is still dark as the smell of coffee fills the living room. At first, I felt the words had dried up, but as the candles flicker, thoughts begin to move again. In this post I share a quiet autumn morning, the final garden chores, and reflections on how feelings and thoughts sometimes play tricks on us.
It is still dark outside, the clock barely past dawn. Coffee steams in my cup while one lamp and two small candles light the room. I’ve been up for a while, but only now opened my laptop. It feels as if the words have run out, as if I am writing the last lines here for a while. Autumn has sighed its first breath, and I imagine its yellow leaves drifting even onto this blog.
But maybe that’s only a feeling. As if time has paused and the air itself stands still.
Thoughts Moving at a Slow Pace
The days go by. I do ordinary things. The ambitions I had before autumn quietly slid into a slower rhythm of not-doing. I feel stuck at home. Morning swims have paused, evening walks happen only on nights when I have the strength to join my husband – and not even every time. Perhaps illness is slowing me down, or maybe it’s simply time for rest.
The Greenhouse and the Garden’s Rest
Today promises sunshine, and I plan to tidy the greenhouse. I’ll pick the last ripe tomatoes, cut down the plants and spread the soil from the pots onto my garden beds as preparation for next year. Pots will be washed, the rain barrel emptied, and the greenhouse allowed to rest through winter.
young cucumbers sprouting in the greenhouse
I wonder if I am starting too soon. When do seasoned gardeners do this? Still, I want it done now, to avoid standing in January realizing something was left undone.
Tips: Autumn Tasks for Your Garden
As autumn settles in, a few small steps help your garden thrive next year:
Harvest the last crops – tomatoes, beans, apples, and root vegetables.
Cut back and clean – remove old plants and weeds so the soil can rest.
Cover with leaves or compost – to nourish and protect the soil.
Plant garlic and spring bulbs – garlic planted in September or October will reward you next summer.
Protect sensitive plants – cover roses, dahlias and others with leaves or spruce branches.
Empty rain barrels – so they don’t freeze and crack.
This summer brought the quiet joy of growing things. Tomatoes tasted of pure summer, cucumbers were a delight to pick, and lettuce grew in abundance – maybe too much. Next year I’ll plan better and start seedlings at the right time. Soon I’ll plant garlic and pre-sprout onions. Our potatoes weren’t many, but they were delicious.
We also planted two apple trees: Ingrid Marie for its wonderful flavor, and Astrakan, which carries memories from the film The Emigrants. I hope both trees survive the winter.
Thoughts and Feelings That Play Tricks
Quite a lot of words for someone who just felt empty of them. Maybe it was only one of those fleeting feelings that sneak in when darkness still rests outside the window. Thoughts can be tricky. They whisper that everything has stopped and that the air stands still. But it isn’t always true.
Often they are just shadows of worry or tiredness, echoes of a restless night. Sometimes they play pranks, mixing up a quiet pause with an ending. Perhaps the real strength lies in seeing that not every thought has to become a truth. In that space—where you breathe and let the thought pass—new words, new steps and new days can quietly begin.
Reflection
This morning reminds me that stillness is not an end. Even a slow start can hold seeds of something new. Maybe it is in the pause that the next chapter quietly forms.
Between the Lines – My Voice
Beneath the words lives a longing for balance. A rest that is not escape but preparation. A reminder that nature knows when it’s time to gather strength.
AHA – Between the Lines
Perhaps this is really a story about more than greenhouses and autumn. When I thought my words had gone silent, they were still breathing inside me like a quiet rhythm. It’s as if nature and writing remind me that everything can move at its own pace. Pauses are not endings; they too are part of creation.
En regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås blev en berättelse om skrivro, ljusshopping och en långpromenad som gav både kraft och inspiration. Här får du hela dagen i ord – och receptet som sätter smak på kvällen.
Regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås – från skrivro till kvällsmat
Lördag morgon. Kaffedoften mötte tystnaden medan tangenterna smattrade. Min skrivstund är helig – en egen bubbla innan huset vaknar.
Maken dök upp, kameran redo. Han ville ut direkt, men jag var mitt i orden. Han gick själv. Tio minuter senare bröt himlen ihop. Regnet vräkte ner. Jag hörde hur det smattrade mot rutan och log lite – ibland vinner soffan. Han kom hem dyblöt och skrattade, vilket blev inga bilder i kameran.
Smaker som förbereder en regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås
Efter duschen dukade jag fram kräftor och räkor vilket egentligen var fredagskvällens orörda plan blev till lördagslyx. Katten var ute, vi åt i stillhet.
Skalen sparade jag. De fick fräsa med lök, vitlök och morot tills köket fylldes av hav och hetta. Vatten på, långsam sjudning som blir en buljong med djup. Inte alla gillar doften, men smaken är som en liten skatt att spara.
Så här gör jag buljongen
Fräs skalen från räkor och kräftor i en stor kastrull tillsammans med grovt hackad lök, morötter och vitlök tills de får lite färg.
Häll på vatten så att det täcker.
Låt sjuda i minst 30 minuter. Skumma gärna av ytan.
Sila av och använd buljongen direkt – eller frys in till soppor och såser.
På jakt efter cykel – och ljus för hela hösten
Med buljongen på låg värme styrde vi mot stan. Lillkillen och min brorsdotter hängde på. Målet var en cykel på Biltema. Där var det tvärstopp eftersom de hade slutat att sälja cyklar. Så här är cyklarna ett minne blott.
Vi gled vidare till Ikea. Där gick vi loss bland ljusen. En femhundring senare var bilen doftande av dofter som kommer att både värma och dofta underbart, nu höstens kvällar är räddade. På Citygross tänkte vi pizzafest, men brorsdottern tackade nej När vi hade tillrätt alla pizzorna hon gillade inte pizza Hon ville inte heller ha något annat. Antagligen åt hon rejält när hon kom hem, för här åt hon ingenting. Min bror hämtade henne senare.
Jag kommer att slippa stockholmsnyheterna nu under hösten.
Innan dom åkte satt jag och min lillebror och pratade om livet. Han grejade med tvn här uppe så nu har jag västnytt att se på istället för stockholmsnyheter. Eftersom jag inte vetat att det gick att få till, har jag under detta halvår suttit här och kollat stockholmsnyheter och retat mig på att vi har den där boxen nere i källaren, kopplat till vår stora tv. Där till fixade han så att jag har många filmer på netflix att se under kvällarna här
Långpromenad med kor som publik
När huset tystnade drog vi på skorna igen. Bara några regnstänk föll medan vi gick. Vägarna här är som en karta av möjligheter: byn som övergår i öppet landskap, kor som idisslar, små vattendrag som glittrar. Hackspettar och ormvråkar seglar över oss, men än har ingen av dem hamnat på makens minneskort.
En timme senare kände jag hur höften protesterade, den berättade om att natten och i morgon kommer du ha mera ont än vad som är nödvändigt. Men så är livet ibland, ibland får kroppen lida för att jag inte tänker efter innan.
Tips för perfekt ugnslax med hetta – regnig höstdag med hollandaisesås.
Framåt kvällen sjönk jag ner i soffan igen. En film som var precis lagom – lite mer spänning än jag gillar, men ändå svår att släppa.
Och i kväll, när söndagen lägger sig som ett mjukt lock över huset, ska jag laga ugnslax med hollandaisesås. Bara tanken gör mig hungrig.
Tips för ugnslax med hetta och hollandaisesås
Lägg en hel laxsida i en ugnsform. Där du sedan Salta, peppra och toppa med dill och en nypa chili.
In i ugnen, 175 °C, i cirka 20 minuter tills den är saftig men klar.
Här finns en möjlighet om du har en termometer så din lax blir perfekt. För ugnsbakad lax är en innertemperatur på 52–56 °C lagom, beroende på hur saftig du vill ha den:
52 °C – lätt rosig och riktigt saftig.
54–56 °C – genomstekt men fortfarande saftig. Så här gör du: Stick in en digital termometer i den tjockaste delen av laxsidan. Ta ut fisken när termometern visar ca 52 °C – temperaturen stiger ofta ett par grader efter att du tagit ut den, så den hamnar perfekt.
Fuskvariant på hollandaisesås en regnig höstdag
Smält 150 g smör långsamt.
Vispa 3 äggulor tillsammans med 2 msk vatten, 1 msk citronsaft och 1 tsk vitvinsvinäger över vattenbad tills den tjocknar.
Tillsätt smöret i en tunn stråle samtidigt som du vispar. Efter det smaka av med salt och mer citron om du vill.
Men det finns även en genväg att ta till om du är rätt för att såsen ska skära sig. Snabbvägen: Kör äggulor och kryddning i matberedare och låt smöret droppa i. Nästan lika lyxigt, mindre risk att såsen skär sig.
Frågor till dig som läser
Vilken är din bästa regniga höstdag?
Har du ett favoritrecept som gör mörka söndagar varmare?
Vad får dig att gå ut på långpromenad även när regnet hänger i luften?
Reflektion
Regnet gav stillhet, samtidigt som dagen fylldes av rörelse . dagens fylldes med ord, även med steg och i kökets dofter. Jag ser hur de små stunderna bär hela helgen och ger den sitt ljus.
Mellan raderna – min röst
Jag dras till det som verkligen ger kraft, nämligen att skriva, laga mat långsamt, gå där naturen öppnar sig. Det är här i de enkla handlingarna jag hittar pulsen i mitt liv.
AHA – mellan raderna
Det enkla räcker. En regnig höstdag kan bära lika mycket mening som en resa långt bort i vår husbil, om jag bara vågar stanna i den. Det är i den klokheten som jag känner att jag lever och njuter av livet.
A rainy autumn day with oven-baked salmon and hollandaise sauce turned into a story of morning writing peace, candle shopping, and a long walk that brought both strength and inspiration. Here is the whole day in words – and the recipe that adds flavor to the evening.
Rainy autumn day with oven-baked salmon and hollandaise sauce – from morning calm to evening meal
Saturday morning. The aroma of coffee met the quiet while my keyboard clicked away. My morning writing time is sacred – a private bubble before the house wakes.
My husband appeared, camera ready. He wanted to head out right away, but I was deep in my words. He went alone. Ten minutes later the sky broke open. Rain poured down. I listened to the drumming on the window and smiled – sometimes the sofa wins. He returned soaked, laughing, with no pictures in the camera.
Flavors that prepare a rainy autumn day with oven-baked salmon and hollandaise sauce
After a shower I set the table with crayfish and shrimp – Friday’s untouched plan turned into Saturday luxury. The cat stayed outside, so we ate in peace.
I saved the shells. They sizzled in a pot with onion, garlic and carrot until the kitchen filled with the scent of sea and spice. Water went in, then a slow simmer – creating a deep, rich stock. Not everyone loves the smell, but the taste is worth keeping.
How I make the seafood stock
Sauté the shrimp and crayfish shells with coarsely chopped onion, carrots and garlic until lightly browned.
Add enough water to cover.
Simmer for at least 30 minutes, skimming off any foam.
Strain and use the stock right away – or freeze for soups and sauces.
Searching for a bike – and candles for the dark season
With the stock on low heat we headed to town. Lillkillen and my niece joined us. The goal was a bike at Biltema, but no luck – they had stopped selling bikes.
A rainy autumn day
We continued to Ikea, where we happily stocked up on candles. After spending about five hundred kronor, the car smelled of vanilla and cinnamon – autumn evenings secured. At Citygross I thought of a pizza party, but my niece declined and didn’t want anything else. She probably ate well when she got home, because she didn’t eat a thing here. My brother picked her up later.
A little tech help and local news
Before they left, my younger brother and I chatted about life. He helped adjust the TV so I can now watch Västnytt, the regional news, instead of Stockholm news. For half a year I hadn’t realized that was possible, so I kept watching the wrong region and feeling slightly annoyed. He also set up several movies on Netflix for cozy autumn evenings.
Long walk with cows as our audience
When the house grew quiet, my husband and I put on our shoes again. Only a few drops of rain fell as we walked. The paths here are like a map of possibilities: a village turning into open fields, cows chewing thoughtfully, small streams glittering. Woodpeckers and buzzards sailed above us, but none landed in my husband’s camera lens.
An hour later my hip began to protest, warning me that tonight and tomorrow I might feel it more than I’d like. Sometimes the body reminds me to listen.
Tips for perfect oven-baked salmon with a kick – rainy autumn day with hollandaise sauce
Toward evening I sank into the sofa again. I watched a film with just enough suspense to keep me hooked, even if it was a little more thrilling than I usually prefer.
And tonight, as Sunday settles like a soft blanket over the house, I’ll cook oven-baked salmon with hollandaise sauce. Just the thought makes me hungry.
Oven-baked salmon with a little heat
Place a whole salmon fillet in an ovenproof dish. Season with salt, pepper, fresh dill and a pinch of chili.
Bake at 175 °C (about 350 °F) for around 20 minutes, until the fish is just done and still juicy.
Temperature tip: Use a thermometer for perfect results. The ideal core temperature for oven-baked salmon is 52–56 °C (125–133 °F):
52 °C – slightly rosy and very juicy.
54–56 °C – fully cooked but still moist. Remove the fish at about 52 °C; the temperature will rise a few degrees as it rests.
Quick hollandaise sauce for a rainy autumn day
Slowly melt 150 g (about 5 oz) butter.
Whisk together 3 egg yolks, 2 tbsp water, 1 tbsp lemon juice and 1 tsp white wine vinegar over a hot water bath until thick.
Add the butter in a thin stream while whisking. Taste with salt and more lemon if desired.
Shortcut: If you’re worried the sauce might split, put the egg yolks and seasoning in a food processor and let the melted butter drizzle in. Almost as luxurious, with less risk.
Questions for you, dear reader
What does your perfect rainy autumn day look like?
Do you have a favorite recipe for a cozy Sunday meal?
What motivates you to head out for a long walk, even when the rain is near?
Reflection
The rain offered calm, while the day filled with movement – in words, in steps, and in the scents of the kitchen. I see how these small moments carry an entire weekend and give it light.
Between the lines – my voice
I’m drawn to what truly nourishes me: writing, slow cooking, walking where nature opens wide. In these simple actions I find the real rhythm of my life.
AHA – between the lines
Simplicity is enough. A rainy autumn day can hold as much meaning as a long journey in our motorhome, if I only dare to stay inside it. In that quiet wisdom I feel fully alive.
Ja då sitter jag här igen. Morgonen har varit seg, och jag vaknade med huvudvärk. Lillflickan har blivit sjuk och igår berättade även lillpojken att han åter kände sig lite krasslig. Min oro viskar: Blir det en sådan där rundgångs-förkylning nu, när hela familjen smittar varandra hela hösten? Själv är jag bara lite snuvig, men lillgrabben har gått en vecka i skolan – och nu väntar kanske nästa omgång. Det får bli snabbare vitaminer, mer frukt och bär.
Höstförkylning och fruktsallad – vardagens små mirakel
Igår gjorde jag en stor skål med fruktsallad. Lillgrabben älskar fruktsallad och jag hörde honom gå förbi kylskåpet flera gånger för att ta lite till. Just det gör mig så glad. Fruktsallad kräver så lite energi att göra och ger både vitaminer och vätska. Att den dessutom är så god gör den bara ännu bättre.
Familjen hemma igen
Igår kom dottern med sambo och barn hem från Grekland – en resa som startade redan kl. 10 på förmiddagen. Dom kanske var hemma hos sig runt 18.00 eller kanske 19.00. När de kom till Färgelanda stannade de till här för att Alfred behövde låna toaletten. Det var så härligt att se dem igen. När jag hörde deras röster släppte all oro. De var äntligen hemma. Innan Alfred gick fick jag flera varma kramar. Han berättade glatt om vad han ätit och upplevt. Nu är kroppen lugn – resan gick bra och de är hemma. En sådan enkel men stor lättnad.
Regnig promenad och första elden i kaminen
Jag och maken bestämde oss för en promenad, men råkade pricka in värsta regnet. Vi vände hemåt, dyblöta av den vattenkran som fanns på himlen. Under veckan hade jag förberett kaminen i källaren, och igår tände vi höstens första eld. Lite ringrostig var jag, men efter några försök sprakade elden härligt. Värmen och ljudet spred sig och gav kroppen ro. Jag fortsatte kvällen med att sticka på Hugos tröja – ett projekt som jag repat upp flera gånger. Nu stickar jag enklare, för att det ska bli klart.
Farmorskärlek i varje maska
Hugos stickade tröja – farmorskärlek och omtanke en lördag med höstförkylning och fruktsallad
Det är svårt att sticka när jag inte kan prova tröjan på Hugo. Kanske får han den aldrig. Men jag tänker att jag lägger den i deras brevlåda så får föräldrarna bestämma. Även om det inte är en kram är den gjord med farmors kärlek – det närmaste kram jag kan ge just nu. Till tröjan planerar jag också raggsockor, mössa och vantar – så långt garnet räcker.
Frågor till dig som läser
Hur tar du hand om dig när höstförkylningarna kommer?
Har du egna små traditioner – som fruktsallad eller kvällseld – som ger värme i vardagen?
Stickar, bakar eller skapar du något som bär en hemlig hälsning av kärlek?
AHA – mellan raderna
Det är i de små, stilla stunderna som livet visar sin styrka. Att skära frukt och göra i ordning en fruktsallad, att gå en regnig promenad eller sticka en tröja som kanske aldrig bärs – allt kan vara fyllt av kärlek. Omsorg behöver inte bekräftas för att vara verklig. Den lever i handlingarna – tysta, men ändå starkare än ord.
Reflektion
I dag påminns jag om att kärlek inte alltid får svar. Att skära frukt till en fruktsallad när oron för sjukdom känns nära, att sticka en tröja utan att veta om den kommer fram – allt bär samma budskap: att ge ändå. Att älska ändå. Kanske är det just där, i självklarheterna, som livet blir rikt.
Slutord
Nej, men det blev ett inlägg i dag också. När jag vaknade kände jag ingen inspiration, men som alltid kom orden under tiden. Kaffet blev kallt – men det är som vanligt en fin lördag jag önskar er och era nära.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
Mellan raderna – min röst
Bakom de enkla orden finns både oro och tillit. Kärleken till barn och barnbarn får ta form i fruktsallad, kramar och stickade maskor. Det är en påminnelse om att omsorg ibland är tyst – men aldrig mindre stark.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
