Malix.se

Kategori: Vardag & familjeliv

  • Ett Kungshamn att vakna i.

    Ett Kungshamn att vakna i.

    Vaknar till ljudet av regn och andetag

    Även idag vaknade jag i Kungshamn i vår lilla LVL^2 – vår husbil. Ingen annan är vaken ännu. Jag hör lillkillens andetag, djupa och lugna. Han är inne i den där tunga sömnen som barn har när de är trygga.

    Mitt kaffe står bredvid mig. Morgonen är min.

    Små regndroppar slår mot taket från och till. Som musik – ett rytmiskt komp till tangenterna jag trycker ner.
    Här är stillheten. Här börjar dagen.

    Länk: Läs om en tidigare morgon i husbilen här

    Frukost under bar himmel

    Igår började dagen med frukost utomhus. Äggröra, bröd och pålägg – enkelt men gott. Doften av kaffe och havsluft blandades i luften.

    Efter frukosten blev det dags för promenad. Promenadskorna på och steg för steg tog vi oss ner till själva staden.

    Steg för steg genom Kungshamn

    Det är något särskilt med att promenera i Kungshamn. Husen ligger tätt, vägg i vägg, med små trädgårdar och blomlådor. Vackert, pittoreskt – även om jag själv inte skulle vilja bo så tätt.

    Men att gå där, bland de gamla husen och ner till hamnen med alla båtar och små affärer – det är mysigt.

    Nu är nog inte alla båtar i sjön ännu. Vissa står nog fortfarande på bockar och väntar på årets första tur. Men platsen lever ändå.

    Vi tog många steg den dagen. Lillkillen, som är skräpsamlare, hittade såklart en del intressanta fynd längs vägen. Inte ett enda klagomål om att det blev långt att gå. Bara nyfikenhet.

    Fiskespö, klippor och tång

    Tillbaka på campingen fixade jag i ordning ett fiskespö till lillkillen. Sen begav vi oss upp över bergen, till andra sidan, för att fiska.

    Längst ut i Wiggersvik, vid havspassagen mellan fastlandet och en ö, trodde vi att fisken bodde. Lillkillen klättrade över stenarna för att hitta sin perfekta plats, medan jag stod kvar på land.

    Han fick mest tång och alger. Men han gav inte upp. Vi klättrade vidare över klipporna tills han hittade det stället. Kastade. Väntade. Inget napp, men ändå – en härlig stund.

    En liten upptäckare

    Det visade sig tydligt igår – lillkillen älskar att upptäcka. Han gick på egna små strövartåg, kollade runt, letade.
    Han är i den där åldern där han pendlar mellan att vara stor och nästan vuxen, och att fortfarande vara ett litet barn som vill leka, känna och se allt.

    Jag är så tacksam över att få vara med på hans resa.

    Hungern kallar

    Efter någon timme började magen kurra.
    Vi vände tillbaka mot husbilen, men gick lite fel och fick ta några extra steg över bergen. När vi väl hittade rätt, hade maken redan startat grillen.

    Vi dukade fram tallrikar och tillbehör. Det bjöds på grillade hamburgare, korv, majs, halloumi och kycklingspett. En riktig festmåltid! Kaffet efter maten var pricken över i.

    Jag lade mig i en solstol och slumrade. Lillkillen tog sin elsparkcykel och körde runt på campingen. Maken kollade sina hästar och hockeyn. Livet, precis där det ska vara.

    Vad jag tar med mig

    Det blev en fantastisk dag. Sol mellan varven, frisk luft och massor av tid tillsammans.
    Men det som stannar kvar mest i mig, är att få se en ny sida av lillkillen. En upptäckare. En liten äventyrare med stora drömmar.

    När jag frågade honom om vi skulle sälja husbilen och skaffa en villavagn istället, svarade han bestämt:

    ”Nej! Då är man ju bara på ett ställe. Då får man bara se samma sak hela tiden!”

    Han vill upptäcka. Han vill se nytt. Och jag, jag får följa med.

    Söndag och kalas

    Nu ska jag avsluta för den här gången. Det är söndag, och vi ska på kalas för Alfred som fyllde år i tisdags. Alla ska samlas för att fira honom idag.

    Hur ser din dag ut?

    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du tid för vila, trädgård eller något kreativt?

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.
    Eller mejla mig: carina@malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.

    / Carina Ikonen Nilsson, malix.se

  • Födelsedagsfirande vid sjön, Pokémonkort och makaronpudding – en vanlig men ovanlig dag

    Födelsedagsfirande vid sjön, Pokémonkort och makaronpudding – en vanlig men ovanlig dag

    Vissa morgnar är inte som andra. I dag blev jag bokstavligen väckt av ett ”God morgon” – något som inte hör till vanligheterna i mitt hem där jag alltid brukar vakna först. En ovanlig start som snabbt ledde vidare till frukost med dottern, växthusinspektion och tankar kring gårdagens fina firande vid sjön. Välkommen till ännu en dag i mitt tjänstlediga vardagsliv – fyllt av barnbarnsglädje, fiskelycka och funderingar.

    När morgonen börjar annorlunda

    Vaknade till i morse – verkligen vaknade till – på bara två sekunder. Ett ”god morgon” i köket, och jag var klarvaken. Det hör inte till vanligheterna. Vanligtvis är det jag som tassar upp först i huset.

    Tankarna började snurra: Hur har natten varit? Har han sovit? Var det en bra natt eller en orolig? Jag fick de svar jag ville ha – men helt övertygad om att de var sanna är jag kanske inte. Vi får se hur dagen artar sig.

    Frukostbesök och omtanke

    Innan klockan ens var halv nio ringde dottern. Hon var hemma för att lämna prover och undrade om jag bjöd på frukost. Självklart! Det var inte så mycket frukostmat hemma, men lite fil, frallor och pålägg plockades fram.

    Vi åt frukost tillsammans efter att ha vinkat av lillkillen som skulle till skolan. Jag sa till honom att känna efter under dagen – om det känns för tungt eller trött, så är det helt okej att komma hem och vila. Det är viktigt att lyssna på kroppen

    En titt i växthuset

    Efter frukosten tog vi oss ut till växthuset. Dottern fick med sig några remsor och salladsfrön – de ska ner i jorden på hennes uteplats. Älskar när det gröna får leva vidare på fler platser.

    Alfreds glädje över Pokémonkort och inline

    Dottern berättade att Alfred varit väldigt glad över sina Pokémonkort han fick av oss igår. När han kom hem efter kalaset, ringde han både morfar och faster via telefonen och visade stolt upp alla sina 100 kort. Han hade också fått inline-skridskor i present av sin mamma – sådana skulle han tydligen ha på sig även när han skulle sova.

    Födelsedagsfirande vid sjön

    Det var ett riktigt kalas vid sjön igår. Maken tog med sig grillen, vi grillade korv, åt gott och fiskade. Alfred, som fyllde 7 år, visade sig vara en riktig fena på att kasta ut draget långt i sjön med sitt kastspö.

    Lillgrabben fick låna mitt kastspö och visade snabbt att även han har talang. Han fick napp – men fisken släppte tyvärr. Trots det var det en glädje att se hur roligt han hade. Jag hoppas få med honom på fler fisketurer när vi ger oss ut med LVL^2. Maken är inte så förtjust i fiske, men kanske jag och lillgrabben kan få till det.

    Tankar om trädgård, vila och dagens projekt

    Det var så roligt att träffa Alfred och fira honom vid sjön. Tyvärr hade jag inte med mig badkläder, så det blev inget dopp. Men jag hoppas det blir fler sådana kvällar – med bad, fiske och kvällsmat vid vattnet. Själv somnade jag gott efter kvällen. Hur det var för lillkillen vet jag inte – men kanske sover han bättre i natt.

    På dagens lista? Jo, trädgårdsarbete. Men det känns lite kallt ute. Kanske blir det i morgon istället. Idag lutar det åt inomhuspyssel – tvätta en tvätt, pula runt, och laga något enkelt.

    Dagens middag – makaronpudding med piff

    Ibland får det bli enkel vardagsmat. Idag blir det makaronpudding på rester – med sidfläsk, tomater, lite riven ost och en nypa muskot. Det enkla kan vara nog så gott.

    Avslut – hur ser din dag ut?

    Hur ser din dag ut? Vad står på din att-göra-lista? Är det en jobbdag för dig, eller har du också tid för lite trädgård, vila eller kreativt fixande?

    Solen skiner faktiskt nu, och jag funderar på att sätta mig bakom huset och rensa den sista rabatten. Kanske blir det en fin rabatt idag ändå. Blommorna därunder behöver mer plats – de ska få flytta till slänten som skriker efter lite färg.

    Ha en fin dag. Ta hand om dig själv och din tid.
    Och tack – tack för att du besöker min blogg.

    #Vardagsblogg #Morgonstund #Familjeliv #FiskeLycka #Pokémonkort #Trädgårdsliv #MalixBlogg #EnkelMatglädje #BloggmedVärme #StillhetIVardagen

    Hur ser din dag ut?
    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du också tid för lite vila, trädgård eller något kreativt idag?

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.
    Eller skicka ett mejl till mig på: carina@malix.se

    Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.
    / Carina Ikonen Nilsson, malix.se

  • Att gå till tandläkaren- en kamp med ångest och mod.

    Inledning

    Det är måndag och ett tandläkarbesök väntar. Jag vill egentligen att klockan ska vara efter besöket, men det är några timmar kvar. Ångesten har redan börjat röra på sig, den liksom vibrerar i kroppen. Men jag går ändå. För jag är en människa som utmanar mina rädslor – även de som skriker högst.

    Rädslan som kommer redan med tiden

    Så fort jag får en tid hos tandläkaren sätter rädslan igång. Det är inte bara borren, det är lukterna, ljuden och känslan av att inte ha kontroll. Jag har gått till tandläkaren i många år, och ändå – varje gång känns det som om jag gör det för första gången.

    Jag föredrar morgontider. Då hinner inte rädslan få så stort fäste. Men idag blir det ett besök kring lunchtid. Och tiden fram tills dess går långsamt, väldigt långsamt.

    Ångesttrappan – och att hålla ut

    Min tidigare KBT-terapeut berättade om ångesttrappan. Det där med att ångesten når en topp, en spettspets, innan den planar ut. Om man kan stå ut där en stund, andas djupt och inte fly – då sjunker den igen.

    Just nu försöker jag hålla mig där. Sitta still i obehaget, skriva, få ner tankarna i ord. Det här – att skriva – är min egen lilla terapi. Och ibland hjälper det faktiskt.
    Vill du läsa mer om hur jag brukar hantera min ångest? Jag har tidigare skrivit om det här: Att minska ångesten

    Den där lilla rösten på axeln

    Tandläkaren vet om att det här är en kamp för mig. Han bemöter mig fint, med respekt. Ändå kommer den där rösten:

    ”Det var så länge sedan du hade hål. Idag är det dags. Idag hittar han något.”

    Och även om det är den rösten som just nu viskar högst, så vet jag att det också finns en annan sanning. En sanning som jag fått höra nästan varje gång:

    ”Det ser fint ut. Inga hål. Skulle du få ont – hör av dig.”

    När jag tänker på den möjligheten mjuknar kroppen, andetagen blir lättare och jag känner: jag kommer att fixa det här.

    En stund i växthuset, en annan vid tvättmaskinen

    För att distrahera tankarna gick jag ut till växthuset. Plantorna klarade nattens kyla – sex grader inne, tre ute – och såg ändå pigga ut.

    Nu tänker jag tvätta sängkläder. Det finns få saker som slår känslan av att krypa ner nyduschad i soltorkade, frasiga lakan som doftar tvättmedel och sommar. Så där vill jag vara i tanken – i sängkläder och växthus – inte i väntrummet hos tandläkaren.

    Slutord

    Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror. Jag skriver för att hålla mig kvar, för att förstå mig själv. För att orka härda ut. Och ibland, bara ibland, hjälper det.

    Ta hand om dig – och glöm inte: ibland är modet inte att vara orädd. Det är att vara rädd, men gå ändå.
    / Malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ångest #tandläkarskräck #egenvård #kbt #vardagsmod #reflektioner #malixblogg #växthusliv #soltorkadelakan

  • Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

    bland talar drömmarna till oss på ett sätt som stannar kvar långt in på morgonen. Den här helgen vaknade jag tidigt – bara katten och jag vakna – och med en dröm som kändes både sorglig och tänkvärd. En dröm om en husbil utan innehåll, som satte igång en lavin av tankar om livets skal, tomrum och mening. I detta inlägg reflekterar jag över vad drömmar säger, vad ADHD gör med tiden och hur små frön kan växa – både i jorden och inom oss.

    Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

    Idag får det bli ett morgoninlägg. Hela huset sover, förutom jag och katten. Fast Findus, han har redan varit ute på sin lilla morgonpromenad, så snart somnar han nog om. Det är något speciellt med helgmorgnar, även om jag inte jobbar just nu. Helgen betyder ändå något – att slippa klockan, att slippa hålla tid. Nu är det jag och datorn, och just det älskar jag.

    En dröm om ett tomt skal

    Inatt drömde jag något otäckt. Vi bytte husbil, men glömde att flytta över våra saker från den gamla. I drömmen kändes det sorgligt – allt vårt, alla våra minnen, var nu någon annans. Vi hade bara ett skal. Vad ville drömmen säga?

    Handlar det om att leva utan innehåll? Eller kanske om behovet att skala av? Kanske är det så att tomheten inte är farlig utan snarare en plats där nytt kan få växa. Men samtidigt känns det skrämmande – ett tomt skal utan innehåll. Som om det också säger något om relationer, om livet, om nuet.

    ADHD och tankens galopp

    Med ADHD kan en tanke lätt galoppera iväg. Jag vet att det ”bara” var en dröm, men ändå fortsätter tankarna mala. Det är som om kroppen och hjärnan jobbar på olika frekvens – jag säger till mig själv att det inte är verkligt, men känslan stannar ändå kvar. Det är ett av ADHD:ns kännetecken för mig – att inte kunna släppa när något känns.

    Egna bubblor och gemensamma mötesplatser

    Jag och maken gör inte allt tillsammans. Jag har mina projekt – ritpapper, måleri, film och stickning. Han har sin sport, sina hästar och sin dator. Det betyder inte att vi är frånkopplade, tvärtom. Vi möts i trädgården, på tur med vår Lvl^2, eller över kaffet. Men vi låter varandra få våra egna bubblor, våra egna rum. Det är frihet – inte ensamhet. Kanske är det just det som gör att vi håller.

    Maken har även sitt intresse för fotografering fast där möts vi inte för att jag fotar utan mera för att det finns stunder där han hittar något han vill fota och där stannar allt upp för att han just i stunden ska ta det där just det där fotot. Här är ett sådant fotografi just i stunden foto.

    Drömtydning och dagens avokado

    Kanske handlar drömmen om gårdagen. Vi gick in i en djuraffär för att hitta extravagant kattmat till Findus – men butiken var bara ett tomt skal. Inget fanns där som inte också finns i en vanlig matbutik, bara till högre pris. Eller kanske var det avokadon jag köpte: sju stycken – och fem av dem var svarta inuti. Ett skal, men inuti: ruttet.

    Och kanske var det just det drömmen visade. Inte en spegling av mitt inre, utan av något annat – av besvikelsen, av något som såg fint ut utanpå men inte höll på insidan.

    Frön av framtid

    Trots mulet väder ska jag sätta frön idag. Jag har tänkt odla ett citronträd från frö. Det känns spännande – att få se något växa från början, istället för att köpa något färdigt. Min mamma tog hand om ett clementinträd som min dotter odlade från kärna. Det växte sig stort, nästan för stort för att ha inomhus till slut. Jag minns inte om det någonsin gav frukt, men det levde i flera år – ett träd som bar tre generationers omsorg i sig. Ett sånt träd vill jag också ha.

    Avslutning – Skal, frön och plats för livet

    Kanske är det inte farligt med skal, inte ens med tomhet. Kanske är det bara utrymme för något nytt att få växa. Drömmar kan förvirra, men de kan också visa oss något vi behöver se – om det så är ett citronfrö, ett förhållande i balans, eller att Findus är nöjd bara han får sin morgonrunda. Idag ger jag mig själv tid att landa, odla, tänka och kanske bara vara.

    Du får ha en härlig söndag och ta hand om dig. Tack för att du besöker min blogg malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    #drömtydning #ADHDlivet #morgonreflektion #livetmedADHD #skapandeliv #egenbubbla #helgmorgon #citronträd #clementinträd #vardagsbalans #egenomsorg #malixblogg