KonMari i vardagen kan förändra mer än man tror. När sjukdagar blev långa hittade jag ro i garderoben, sonens humor gav oss Volbeat på vinyl – och nästa vecka väntar Oskar-serien om rasterna.
Lillgrabben har varit sjuk i några dagar och vi har mest hållit oss inne. Ändå blir det lätt att dagarna flyter ihop när man går här och skräpar. Jag skriver mina listor varje morgon – mål för dagen – men oftast blir de liggande.
Till slut händer det ändå. Plötsligt fick jag energi, och den här gången gick den till garderoben.
KonMari i vardagen och känslan av ordning
Kaos-garderoben har länge stirrat på mig. Med KonMari-metoden i bakfickan började jag vika, sortera och skapa lite andrum. Kanske blev det inte så mycket som åkte till skänkes-högen, men ändå kändes det annorlunda: luft. Strukturen börjar faktiskt sätta sig nu. När jag använder KonMari i vardagen känns garderoben lättare att öppna.
Små steg med KonMari i vardagen
Allt är inte klart ännu, men i lådorna ligger linnen, t-shirts och tröjor fint vikta enligt KonMari i vardagen, så att allt får plats. Nästa steg blir att stryka skjortor och vika in dem i ordning. Jag vill också bygga om garderoben lite – en halva med hyllor och den andra med plats för klänningar som får hänga bredvid.
Därför är det en märklig men skön känsla när till och med tvätten ner i källaren blir något jag kan känna mig nöjd över. Och där i källaren står mitt gamla stereopaket och samlar damm. Trots det har jag svårt att göra mig av med det. Kanske är det dags? Vi har ju skivspelaren i vardagsrummet nu, enkel och trådlös via Bluetooth – så mycket smidigare än alla gamla sladdar.
För några dagar sedan kom sonen hem med en vinyl. En dubbel-LP med Volbeat. Han hade ett flin i mungipan och låtsades som ingenting. Jag stod i köket och rörde i grytorna när han ropade: – Carina, du har herrbesök i soffan.
Jag svarade förvirrat att det hade jag väl inte? Men han insisterade. När jag gick in i vardagsrummet fick jag syn på dem: två skivor, snyggt parkerade på min plats i soffan. Ett ovanligt tyst sällskap – men sedan vi la på en av dem fylldes rummet av liv, energi och ett härligt väsen.
Sonens gåva – Volbeat på vinyl, ett humoristiskt “herrbesök” i soffan.
Jag måste erkänna att Volbeat inte varit något jag aktivt lyssnat på tidigare. I alla fall inte förrän nu. Men sedan dessa skivor flyttade in har de snurrat många gånger. Sonens humor i hur han presenterade dem gjorde det hela ännu roligare. Att få ”herrbesök” av vinylskivor – det är humor på hög nivå i min bok.
Musikväggen hemma – Volbeat på skivspelaren och andra vinylfavoriter i rummet.
Oskar-serien – nästa veckas inlägg
Idag har jag inga stora planer mer än att jobba vidare med nästa del i Oskar-serien. Den här gången handlar det om rasterna i skolan – de där stunderna som borde vara fria och roliga, men ofta blev en kamp.
En av mina egna blyertsteckningar – för mig symboliserar den hur ett barn kan dra sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver lyssna på
När jag läste igenom det jag skrivit fick jag tårar i ögonen. Kanske säger det mer om mig än om texten, men ändå tror jag på riktigt att det kommer att beröra. Jag vill skriva fram både svårigheterna och en slags utopi: tänk om rasterna kunde bli en plats där vuxna deltog, där lek var något alla fick vara med i och där barn kunde känna sig både sedda och trygga.
Därför känns nästa inlägg som ett av de viktigaste jag har skrivit i serien hittills.
Till dig som läser
Brukar du göra listor för dagen? Håller du dem – eller blir de som mina, liggande?
Vad fyller du dina dagar med när du inte jobbar? Här fyller jag mina med blogg, ungdomar, hem och matlagning – och jag hinner till och med njuta av livet, ta hand om mig själv och må bra.
Reflektion
Det är små steg, som KonMari i vardagen eller en vinyl på spelaren, som gör skillnad. Det märkliga är hur sjukdagar kan bli till dagar av förändring. Ibland räcker det med en vikt tröja, en röjd garderob eller en vinyl som överraskar – och plötsligt känns livet lite lättare att leva.
AHA – mellan raderna
Att skapa ordning i garderoben är inte bara praktiskt. Det är också en symbol för att skapa plats i livet – för nya skivor, nya skratt och nya berättelser.
I dag fick det bli vila i stället för måsten. Kroppen säger ifrån, men tacksamheten över att vara hemma och kunna skriva är större. I morgon väntar en ny resa med husbilen – till Kungshamn Wiggersvik.
Just nu sitter jag ute på altanen under vår lilla paviljong och påbörjar morgondagens inlägg. Jag hade tänkt tvätta fönster och fixa hemma, men efter att ha pratat med maken insåg jag att det klokaste är att vila.
Jag har blivit sjuk. Inte farligt sjuk, men lite trött, hostig och med feber. Nätterna är dessutom fyllda av avbruten sömn och sömnlöshet i största allmänhet.
Ändå känner jag mig innerligt tacksam över att mitt jobb är här hemma och inte på mitt före detta jobb. Numera är det ingen som blir lidande för att jag inte orkar. På mitt gamla jobb hade jag troligen gått dit ändå, jobbat på som vanligt, för att sedan bli så sjuk att jag hamnat i sängen.
Här bor det en stor tacksamhet över att jag är hemma. Att jag kan sitta här och skriva blogginlägg mitt på dagen och sedan laga mat. Så mycket tacksamhet, faktiskt, att det inte går att beskriva på något annat sätt än just tacksamhet och lugn – även om kroppen känns i olag.
En dag för vila
Ett enkelt glas med isvatten – vila i sin renaste form.
Jag har bestämt mig för att detta får bli en lugn dag. En dag där jag kan sitta och skriva, vila och dricka massor med isvatten. Katten ligger här bredvid mig och ser ut att ha det ganska så gott.
Det börjar dessutom synas i träden att hösten tar sig framåt. Små gula löv spricker fram i björkarna och i skogen framför mig. Det känns som om sommaren är klar för att somna, medan höstens alla färger sakta vaknar till liv. Lite sorg över att sommaren var kort, men samtidigt förväntan inför den prakt som hösten snart ska ge oss.
Hur känns höstens första tecken där du bor? Har björkarna börjat skifta färg även hos dig?
Förberedelser inför resan
Här ute skriver jag – med frisk luft, dator och isvatten som sällskap.
Trots tröttheten finns det saker som behöver göras. I dag blir det att förbereda husbilen, för i morgon ska vi åka iväg. Här hemma ska det packas, och maken stannar till och handlar när han åker hem från jobbet.
Kanske blir det till och med en liten kräftfest där utanför husbilen i morgon kväll. Vi har bokat plats på Kungshamn Wiggersvik. Kanske blir det sista husbilsresan till Kungshamn för i år. Det blir inte sista husbilsfärden, men kanske de sista nätterna just där för säsongen.
Det är ju det fina med husbilslivet – man behöver inte bestämma så mycket i förväg. I stället blir det som det blir, och man åker dit näsan pekar.
Varför Kungshamn lockar
En helg i Kungshamn till ville jag ha. Vi har varit lite sparsmakade med våra besök där i år. Jag tror faktiskt att vi bara gjort en enda resa dit tidigare under sommaren, och det känns lite för lite.
För Kungshamn är gemytligt. Byn är trevlig och campingen är perfekt för oss. Därför känns det fint att få ännu en helg där – även om det kanske blir den sista för året.
Här hemma ska kläder, mat och dator packas in. Maken tar dessutom med sig sin nyinköpta kamera, som han fick förra veckan. Det blir spännande att se vad han fångar genom linsen.
Hav, vila och campingliv
Det ska bli skönt med en helg vid havet. Kanske blir det några teckningar, kanske lite fiske om lillkillen vill. Eller så blir det, mot alla mina viljor, att jag blir sjuk på riktigt och mest sitter och vilar.
Men jag tänker göra mitt bästa i dag för att vila, så att jag är pigg till i morgon. För en helg ska få bli en helg i husbilen igen.
Lillkillen – ett campingproffs
Det har blivit många helger i husbilen den här sommaren. Faktum är att vi kom fram till, sist vi var ute på tur, att lillkillen faktiskt har kvalat in till elitserien i camping och husbilsliv.
Han vet hur man gör, hur allt ska vara – han är ett proffs efter den här sommaren. Vem vet, kanske blir han en campare själv när han blir stor, med fru och barn. Det får tiden utvisa.
Reflektion
Att vara sjuk är aldrig roligt. Men när kroppen säger ifrån finns det ändå något vackert i att kunna lyssna. Tacksamheten bär mig genom dagen – och havet väntar på mig i morgon.
Här finns envishet, men också klokskap. Jag håller fast vid glädjen inför resan och släpper inte taget, trots att kroppen vill annat. Balansen mellan vila och längtan blir mitt ankare.
Slutord
Tack för att du tog dig tid att läsa Nu vilar jag en stund till, dricker mitt isvatten och laddar inför vår husbilsresa till Kungshamn Wiggersvik.
“Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson
Igår lagade jag glutenfria kycklingfiléer i Airfryern, med sallad från växthuset och mitt luftiga afghanska ris. Nere i källaren samsas våra världar. Han med sin ordning, jag med min skaparröra. Igår blev det kyckling i Airfryern, sallad med tomater från växthuset och afghanskt ris – en middag lika enkel som god. Idag är det samma källare, samma vi, men dagen bär på något mer: längtan efter Alfred och eftermiddagen som väntar.
Igår satt jag här i källaren. Vårt lilla hobbyrum. Vi har båda våra stationära datorer här nere och sitter rygg mot rygg. Han på sin stol, jag på min. Han med WoW, sport och hästar, jag med pennor, måleri, stickningar och skrivandet. Vi säger kanske inte så mycket, men ändå är det gemenskap. Samtidigt är det fint att vara nära, även om vi gör helt olika saker. Det här rummet är egentligen ett förråd nu för tiden, men det är den plats vi har som vår plats att leka på.
Du får ursäkta röran. Men röran är min. Jag sprider ut mig. Penslar, färger, garn och papper lite överallt. Därför blir det levande, och inte stelt. Kanske är det också min ADHD som gör att röran växer så fort – men samtidigt är det där kreativiteten bor. Här finns idéerna som blir till färg, ord och ibland till mat på bordet.
Min målarhörna i källarenMin skriv- och datorhörnaVårt gemensamma källarrum
Igår – maten på bordet
Och igår lagade jag som vanligt mat. Jag lagar maten på veckodagarna och maken står i köket de dagar har är ledig. Glutenfria kycklinginnerfiléer i Airfryern. En sallad med tomater och gurka från växthuset. Jag blandade i de rivna morötterna som blev över dagen innan, plus alfalfagroddar, rödlök, citron, olja och vinäger. Fräscht och gott. Jag har tidigare delat mitt recept på pizzasallad som på pizzerian – enkelt, fräscht och perfekt som vardagstillbehör.
Krispig Kyckling får du av majsmjöl och panko
Glutenfria kycklingfiléer på väg in i Airfryern
Kycklingen blev krispig: majsmjöl → ägg → glutenfritt panko. Sex minuter på varje sida i Airfryern, och sen in i ugnen en stund. Viktigt att de inte ligger för tätt. Till det hade vi en kallsås på gräddfil, majonnäs, sambal oelek och chilisås. Och jordnötssås. Ja – den går fint att göra själv och då kommer alla smaker ännu tydligare fram. Jag länkar ett ICA-recept längst ner, och skriver min snabbvariant i receptdelen.
Det afganska riset som är en favorit här hemma.
Kanske inte av alla, Maken är väl så där förtjust i det bara. Men stora sonen han uppskattar riset och det är mest därför jag gör det.
Riset gjorde jag på mitt sätt – en variant av afghanskt ris. Jag har sagt det förr och säger det igen: ris ska tvättas! Länge. Vattnet ska bli klart. Sen får det ligga i blöt några timmar.
Afghanskt ris i blötläggning
När jag kokar har jag mycket vatten, buljong, curry, chili, vitlök och lök. När det är klart häller jag av och lägger tillbaka i kastrullen med hushållspapper under locket. På så vis blir det sådär luftigt och fint.
Idag – längtan efter Alfred
Men det var igår. Idag är en ny dag. Ändå sitter jag här i samma källare. Samma röra, samma stolar. Men ändå inte samma vi för maken ska snart till jobbet så det är inte längre – rygg mot rygg. Idag finns tanken någon annanstans. Nämligen på Alfred.
Jag längtar redan, fast klockan är inte mycket. Senare idag nämligen i eftermiddag får jag åka och hämta honom i skolan. Den känslan gör mig varm. Att få träffa honom, höra vad han vill berätta, vara en del av hans eftermiddag. Det är just det jag ser fram emot.
Mellan raderna
Igår handlade allt om mat och dofter, även om stilla gemenskap rygg mot rygg. Idag handlar det om väntan. Här mellan raderna finns närheten: Det handlar om att ha en plats. Men även så handlar om att dela vardagen. Det är att få längta efter någon man älskar. Och kanske är det också en del av livet med ADHD – att allt sker på en gång, att röran blir en del av helheten, men också att glädjen ofta gömmer sig just där.
Nu blev jag nyfiken på dig hur har du det? Hur ser din vardags röra ut – är det ordning eller kreativt kaos hos dig?
Reflektion
Kanske är det just här livet känns som mest – här i gårdagens middag, även om det också finns i dagens längtan. I röran här nere, samtidigt i tystnaden rygg mot rygg. Här upplever jag, samtidigt som jag ser de små ögonblicken, vilket formar allt här i vårt liv. Det är här vi kan uppleva och känna inom oss själva – just i de där vardagliga stunderna, som därför blir till i all enkelhet.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Vanliga frågor om glutenfria kycklingfiléer i Airfryer
Hur tillagar man glutenfria kycklingfiléer i Airfryer? Lägg de kryddade kycklingfiléerna i Airfryerns korg och tillaga på 180 grader i cirka 18–20 minuter. Vänd gärna efter halva tiden för jämn tillagning.
Blir kycklingen saftig i Airfryer? Ja, Airfryern gör att kycklingen får en krispig yta samtidigt som den behåller saftigheten inuti.
Vilka kryddor passar bäst till kyckling i Airfryer? En enkel blandning av salt, peppar, paprika och lite olivolja fungerar alltid. Men du kan variera med vitlök, chili eller örter efter smak.
Kan jag laga frysta kycklingfiléer i Airfryer? Ja, men det tar lite längre tid. Räkna med 22–25 minuter istället för 18–20 minuter, beroende på storlek.
Håll varma i ugnen tills alla är klara (lägg dem luftigt).
Servera med:
Kallsås: gräddfil + majonnäs + sambal oelek + chilisås. Här smakar man sig fram. Egentligen gör jag nog så i all mat jag lagar. smaklökarna får bestämma när jag lagar mat.
Jordnötssås: se hemmavariant nedan eller följ ICA-receptet.
Jordnötssås – hemmagjord (snabbvariant)
1 dl jordnötssmör
ca 1 dl vatten (späd till önskad konsistens)
1–2 msk japansk soja
1 liten vitlöksklyfta, riven
1 tsk riven ingefära
chiliflakes eller sambal oelek efter smak
1–2 tsk pressad lime eller lite vitvinsvinäger
en nypa socker eller honung
Rör ihop allt i en kastrull på låg värme tills det blir slätt. Smaka! Justera sälta, syra och hetta – hemmagjord blir oftast mer smakrik eftersom du styr balansen själv.
Vill du följa ett recept från ICA? Lägg in din länk här: ICA: Jordnötssås (sök på “jordnötssås” och välj din favorit).
Afghanskt ris – min variant
Tvätta riset länge, tills vattnet är klart.
Låt ligga i blöt några timmar.
Koka i mycket vatten med buljong & kryddor (min tvist: curry, chili, vitlök, lök).
Smaka av – när riset är klart, häll av.
Lägg tillbaka i kastrullen med hushållspapper under locket.
Resultat: luftigt, smakrikt och perfekt tillbehör.
Det är märkligt hur dagarna kan rinna iväg mellan regnskurar och små glimtar av solsken. Här sitter jag. Datorn är i mitt knä med tända ljus omkring mig. Ljudet av regn mot rutan får mig att fundera på hur mina vanor förändras.
Hej – eller ska vi säga godmorgon? Du väljer, för det är du som är här på besök. Jag vill att du ska veta att det gör mig varm om hjärtat. Det känns som om vi skapar ringar tillsammans – ringar på vattnet. Sommaren har sakta börjat luta sig mot hösten. Tomaterna i växthuset väntar på att plockas in. Vardagen knackar på dörren igen. Kanske är det just nu, i de här stilla stunderna, som livet känns som mest levande.
En ny vana ska till
Just nu har jag suttit i soffan ett par dagar. Det här inlägget har jag omformulerat och skrivit om flera gånger. Regnet har kommit och gått, gråa moln har hängt tunga – men ibland har solen tittat fram.
Att skapa en ny vana är inte lätt. Min gamla vana var att skriva varje morgon, om allt och om inget. Nu vill jag utveckla mig själv och bloggen:
Skriva färre inlägg, men med mer känsla
Låta orden ta mindre tid, men ge mer
Du är värdefull
Kanske är det därför jag skriver om och om igen. För att du som läser ska få något med dig härifrån. Vad det blir vet jag inte än – kanske visar tiden det.
Dagarna har gått åt till familjen. Sorgen finns kvar, men den blir lättare för varje dag. Jag hittar ljus i mörkret, och kan må bra i de små vardagsgörorna.
Nyplockade tomater och små stunder
En tur till växthuset. Plocka mogna tomater. Ta med en gurka in till middagen eller leverpastejmackan.
Lite tomater och en gurka från växthuset.
De stunderna räcker för mig. Att bara vara i nuet, just då. Hur har du det – är du här och nu, eller ofta i framtid eller baktid?
Det kommer att bli många tomater att äta när de är klaraTorkar lite kryddor i köksfönstret.
Kunskaper som blivit till
Just nu öser regnet ner. Jag har tänt ljus och en rökelse. Lillkillen sitter i rummet bredvid och mumlar framför datorn.
Det är en behaglig stund, och jag inser att jag lärt mig något under den här tiden. Tiden då jag blivit bortvald. Jag fastnar inte längre lika länge i tankeloopen av sorg och katastroftankar. Jag kan inte göra något åt det – så jag vilar i det som fortfarande finns kvar här, i mina cirklar.
Små helger och nya rutiner
Semestern är slut för den här gången. Maken har börjat jobba igen, och nu väntar korta helgturer med husbilen.
Små helger och nya rutiner Semestern är slut för den här gången. Maken har börjat jobba igen, och nu väntar korta helgturer med husbilen. Den står redo utanför nu – städad, ordnad och packad för helger. I den vilar sommarens minnen stilla, nästan som om de inte vill göra sig påminda. En liten sorg bor där, men också hoppet om små weekendresor, när känslan av ledighet smyger sig på ändå.
Lite tom är den kanske nu vår lilla LVL^2
Jag vet inte just nu om vi kommer att åka ut med vår husbil i helgen. Vädret och stormen som kommer smygande nu får utvisa hur det blir till helgen.
Vi får se om det är här vi sover i helgen.
När skolan börjar om två veckor ska jag skapa rutiner för mig själv. Jag vill:
Börja simma i badhuset på veckorna
Lägga tid på mig själv, inte bara hus och hem
Det är lätt att annars bo i köket – laga mat bara för att jag har tid. Men att leva livet är mer än så. Det är att leva för sig själv, inte bara för andra.
Hösten väntar
I våras fick jag dalior av min granne. Jag har varit lite rädd att misslyckas med dem, men nu börjar knopparna visa sig. Snart blommar de för fullt – och jag känner nästan en barnslig stolthet.
”Små tecken på att hösten smyger sig på i trädgården.”
Snart är det dags att plocka in det sista från växthuset, fixa bland dynor och förbereda inför nästa vår. Hösten väntar med födelsedagar, höstlov, lucia och till sist jul.
Men just nu nöjer jag mig med: – Plocka in tomater och gurkor – Åka till sjön för ett bad – Laga mat och njuta av att det fortfarande är sommar – om än på sluttampen.
Så det är så här framtiden får se ut, i små, stilla stunder.den ska se ut framöver.
Ibland är livet som en tyst viskning som påminner oss om att det enkla ofta är det viktigaste. En röd tomat i handen, ett ljus som brinner när regnet faller, ett mummel från rummet intill – det är stunderna som håller oss kvar i nuet. När jag stannar upp i dem, känner jag att jag faktiskt lever.
AHA – mellan raderna
Aha… livet behöver inte alltid vara stort för att kännas levande. Det bor i de små stunderna – en tomat i handen, ett ljus som brinner, ett mummel från ett rum intill. Sorgen finns kvar, men den har tystnat nog för att låta vardagen bära. Det är här och nu som håller mig uppe – och kanske är det just det som är att leva.
Det är i just nu vi lever och kan smaka på nyplockade tomater. Igår är historia och morgondagen är dagens tomat en dag gammal. Just nu lever vi och andas vi i.
Det här blir ett kortare inlägg. Idag är en resdag. Klockan 08.00 rullar vi iväg mot nya äventyr – men först ska tvätthögen tas om hand.
En dag i sorgens tecken – med Ozzy i högtalaren
Gårdagen blev inte alls som jag tänkt. Tvätten som skulle ha vikts ligger kvar som ett tyst monument över allt det där som inte blev gjort. I stället blev det en dag som tog plats. En sorgens dag, där Ozzy Osbournes röst fyllde högtalarna och mitt hjärta. Jag skrev som vanligt mitt inlägg – så som jag alltid gör. Det handlade självklart om Ozzy. Läs mitt inlägg om Ozzy här
Spänderbyxorna på – mot Ikea och Elgiganten
Efter skrivandet bar det av till Uddevalla för att handla. Av någon anledning hamnade spänderbyxorna på – det blev en shoppingrunda. På IKEA köpte vi nya glas, en stekpanna och tre fina burkar i serien Gladerlig. Matchar våra tallrikar.
Nästa stopp: Elgiganten. Och där, där köpte vi något som visade sig vara ett genidrag – en ismaskin! Nu kan vi lyxa till det med is, både hemma och i husbilen.
Bad, pannkakor och packning
Mat inhandlades och vi åkte hem. Maken stod för maten, och jag tog ungarna till sjön för ett svalkande kvällsdopp. När vi kom tillbaka hade han gjort pannkakssmet – så jag ställde mig och stekte. Dom pannkakorna ska vi ha med oss idag.
Borås djurpark och vidare mot Hanatorp
Idag väntar Borås djurpark och ett kärt möte med dottern och hennes familj. Efter djurparksbesöket blir det övernattning på campingen där. Och i morgon fortsätter vi till Hanatorp för att hälsa på min kusin. Vad som händer efter det? Det får vi se. Resan får ta oss dit den vill.
Men först – tvätten…
Nu måste jag faktiskt ta tag i det där berget av tvätt. Och hinna packa klart innan avfärd. Det blir ingen lång stund framför skärmen idag.
Gårdagen vilade i sorg – men idag får livet rulla vidare.
Vad tänker du?
Har du också dagar då sorgen tar plats – mitt i det vardagliga? Hur hanterar du övergången från tungt till lättare steg?
Reflektion
Mellan tvätt, pannkakor och utflyktsplaner smyger sorgen in. Det får vara så. Att skriva blir ett sätt att andas – att bära både vardag och vemod i samma andetag. Och ändå fortsätta framåt. Det är också ett sätt att leva.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. Och det är dags att ta hand om tvätten. -Carina Ikonen Nilsson
#resdag #ozzyosbourne #husbilsliv #familjetid #boråsdjurpark #sorgochglädje #malixblogg #travelday #ozzyosbourne #motorhomelife #familymoments #boraszoo #griefandjoy #malixblogidag blir det ett kortare inlägg för det är en färd dag idag.
Idag ska vi åka iväg med vår lilla LVL^2. Det känns skönt i kroppen – en känsla av förtjänad vila. Kanske för att tvättkorgarna är tomma. Det händer inte ofta. Jag vet inte hur många maskiner jag tvättade igår, men det blev en hel tvättdag. Och ändå hann vi med ett bad.
Inte det där svalkande, kalla doppet jag ofta längtar efter. Vattnet i sjön hemma var varmt, nästan kropps tempererat. Jag blev inte ens kall när jag klev i. Men barnen uppskattade det – och det gjorde jag med. Trots att jag var i nästan lika länge som dem, kände jag mig fortfarande varm när jag gick upp. Men också tacksam. Att få bada tillsammans är ändå ett slags stilla lyx. Fast jag simmade mest.
Tre mil i gassande sol
På förmiddagen kom min bror och hans dotter. De hade cyklat från Uddevalla – tre mil i gassande solsken. 27 till 30 grader och de trampade hela vägen hem till oss. Jag blir imponerad. Lite orolig också. Själv hade jag nog svimmat på vägen.
Men min bror har alltid varit envis. En gång cyklade han hela vägen till Göteborg. Det ligger visst i blodet – för när vår farfar var ung, cyklade han och sina bröder från Göteborg upp till Uddevalla varje helg. Jobbade till klockan ett på lördagar, och sen iväg. För att få en söndag med sina föräldrar. Skulle någon göra det idag? Nej, jag tror inte det. Idag tränar man i syfte att träna – inte för att orka hälsa på mamma och pappa.
Vad tror du på? Att vi har blivit för bekväma – eller att vi helt enkelt har andra sätt att visa kärlek idag?
En tjockpannkaka att minnas
Efter badet fick jag för mig att göra glutenfri tjockpannkaka. Jag har försökt många gånger förut – men aldrig riktigt fått till det. Den där fluffiga, fasta konsistensen har liksom uteblivit. Men igår… igår blev det rätt.
Jag hittade ett recept hos Det glutenfria köket och gjorde en dubbelsats. Jag uteslöt baconet eftersom vi skulle ha glass som tillbehör. Pannkakan blev precis som jag ville ha den. Vi åt den med drottningsylt och vaniljglass, och barnen åt som om de aldrig sett mat förut. Och jag… jag satt där och njöt av att det faktiskt gick. Att jag lyckades. Det blev precis den där känslan av fluffighet och den var nästan som jag minns den från mammas kök.
Recept – Glutenfri tjockpannkaka
Du behöver: – 4 ägg – 3 dl glutenfri mjölmix (Finax röd eller Semper Mix) – 4 dl mjölk – 1 tsk fiberhusk – 1 tsk bakpulver – En nypa salt – 1 paket bacon eller rökt skinka (valfritt)
Så här gör du:
Sätt ugnen på 220 grader.
Vispa ihop lite mer än hälften av mjölken med mjölmix, fiberhusk, bakpulver och salt.
Vispa i äggen, ett i taget.
Häll i resten av mjölken. Låt smeten stå i 10 minuter.
Om du använder bacon – tärna det och förstek i ugnsformen i 10 minuter.
Häll smeten i formen och grädda i 30–40 minuter, mitt i ugnen.
Servera med sylt, glass – och gärna en kopp kaffe.
Kväll med ost, kex och kortspel
Senare på kvällen kom dottern och hennes sambo. Hon hade ringt tidigare och frågat om vi kunde äta ost och kex. Jag svarade ja direkt. Det är något med den där typen av kvällar – enkla men ändå så betydelsefulla. Vi satt ute på altanen och spelade kort tills mörkret smög sig på. Jag var väl inte direkt någon mästare i spelen, men skrattet och alla ”fult ord” – det vann jag på.
(Nu säger jag kanske inte massa fula ord. Men jag säger just ”fult ord”. Något som pojkarna på jobbet hade roligt åt. De sa att när jag säger så, så byter de i huvudet ut det till något riktigt fult. Men efter några månader satt de alla och sa ”fult ord” istället. Det blev vårt gemensamma språk.)
Har du någonsin känt att någon gör saker för att lindra din smärta? Det är fint – men också skört. Vad händer när vi inser att vi måste bära våra egna känslor?
Men mitt i allt det varma och fina smög det sig in en tanke. En tanke som jag burit ett tag. Jag vill inte att hon kommer bara för att vår son inte gör det. Jag vill inte att hon ska känna att hon behöver fylla ett tomrum, vara någon slags tröst. Det är inte hennes ansvar att lindra vår saknad. Den tomheten är något vi själva har ansvar över att göra något med.
Jag har pratat med henne om mina tankar och jag hoppas att hon kommer till oss av anledningen att hon verkligen vill – inte av dåligt samvete för något hon inte kan påverka. Men samtidigt – jag är så glad att hon kommer. Att vi kan ha de där kvällarna. Tillsammans.
Tankar om tro – och en fråga från grannen
Innan jag avslutar vill jag dela ett litet klipp från min grannes YouTube-kanal. Hon gör små filmer för barn, men ibland kommer något för oss vuxna också. Idag ställer hon frågan: Kan vi leva utan religion?
Jag vet inte. Jag tror många här i Sverige lever utan Gud i traditionell mening. Men vi tror nog ändå. På något. Kanske på karma. På naturens krafter. På godhet. Jag tror att gott föder gott – att goda handlingar smittar, och gör något med oss.
Troende har alltid funnits i världen. Människan har alltid behövt tro på något större. Något som ger syfte. Våra förfäder hade sina gudar långt innan prästerna kom. Och kanske är det just det – behovet av att känna mening – som aldrig riktigt försvinner.
Jag själv går till kyrkan en gång om året. På julafton. För sångerna, för friden. Inte för att jag är särskilt troende – men kanske ändå. På mitt sätt.
Behöver du något större att tro på? Vad vilar du dina tankar i, när världen känns för stor eller för tom?
Reflektion
Det var en dag full av sol, bad, mat, familj och tankar. En dag där värmen låg som ett lock, men där hjärtat ändå öppnade sig. En dag som smakade pannkaka, doftade solvarm hud – och lämnade efter sig något att fundera vidare på.
Det är inte alltid de största äventyren som blir minnesvärda – ibland är det bara en dag fylld av närvaro, bad, bullar och samtal. Och ibland är det i just eftertanken som förståelsen för våra barns behov blir tydlig.
En dag att lägga i hjärtat
Sitter i soffan och dricker mitt morgonkaffe. Gårdagen blev inget blogginlägg, men det fanns en god anledning – vi hade fullt upp med trevligheter hela dagen.
Redan innan sju var vi igång. Vi skulle träffa min lillebror med familj för att äta frukostbuffé på Coop på Torp. Kanske inte en hotellfrukost, men ganska nära – äggröra, bacon, frallor, yoghurt, flingor, juice och pålägg i massor. Vi möttes kl. 08.00, åt, pratade, skrattade. Efteråt blev det lite handling – kex, dricka, bullar.
Sedan bar det av till Lanesund – vår favoritplats vid havet. Fyra, kanske fem timmar lade vi där. Barnen, särskilt lillkillen och min brorsdotter, badade nästan hela tiden. De kom bara upp för att snabbt svälja en bulle eller en våffla – sen ner i vattnet igen. Det var sommar på riktigt.
Efter badet åkte vi till Donken. Lite mat i magen innan alla åkte hem till sitt. Men några timmar senare kom de över till oss igen. Då hade de fixat fruktsallad, chips och lite rosévin. För varmt på altanen, så vi satte oss på framsidan – i skuggan, vid hängmattan. Vi pratade i timmar. Barnen kom ut och hämtade fruktsallad och chips i omgångar.
Datorn som en plats för återhämtning
När jag nu sitter här på morgonen och tänker tillbaka, känns det som en dag att spara i hjärtat. Lillkillen sa själv att han haft en “helbra dag”. Han hade inte ens saknat datorn – och det säger mycket. Från morgon till kväll var han i nuet, i leken, i gemenskapen.
Men på kvällen behövde han dra sig undan. Gå in i sin spelvärld. Deras dotter var inte lika glad över det – men vi såg på det som en naturlig paus. Ett sätt att återhämta sig.
Här hemma har vi alltid sett datorn och spelandet som mer än bara skärmtid. Det är ett verktyg för vila. För vissa barn – särskilt barn med ADHD eller liknande behov – är det en trygg plats. I spelet styr de världen. De får själva välja tempo, innehåll, gränser. Och när det blir för mycket – är det bara att trycka på ”stäng av”.
Det verkliga livet är inte lika enkelt. Där kommer intrycken utan pausknapp. Där måste man ofta anpassa sig, kompromissa. Så att få äga sin egen bubbla, om så bara en stund – det är viktigt.
Planer för dagen
Idag blir det en lugnare dag. Packa i husbilen, fixa i trädgården, tvätta lite. Och middag? Pannkakor med glass och sylt. För varmt för att laga något större – och för varmt för att äta varm mat.
Vad tänker du?
– Hur ser du på skärmtid och återhämtning för barn? – Har du själv behov av att “gå in i din bubbla” ibland? – Tror du att datorer kan vara ett skydd, inte bara en distraktion?
Reflektion
Att förstå sina barns behov är en resa. Ibland är lek och bad det som behövs – ibland en tyst värld bakom en skärm. Båda är riktiga. Båda är viktiga.
Lev idag och gör idag. Igår är historia och kan vara kära minnen, Morgondagen kommer först i morgon och kan ha känslor från just idag och just nu. Igår har satt sina spår i dagen i formen av minnen. – Carina Ikonen Nilsson
En liten callout
här för min grannes You Tubes kanal och hennes filmer i utbildningssyfte till små barn. Klicka på bilden eller denna länk så finns det massor av små filmer som har syftet att lära små barn och livet och världen i sig.
Snart har maken semester, och jag längtar. Men innan vi kommit dit bjöd livet på en liten lektion – om ansvar, gränser och en sönderplockad penna. Värmen låg tung efter vår resa, men det var inte den som fick mig att sucka djupast den kvällen.
Snart semester – och jag längtar
Snart snart har maken semester igen. Jag längtar som om jag aldrig innan längtat. Inte för att vi ska göra något speciellt, utan för att då är dagarna oplanerade igen. Lasset behöver inte göras av mig, utan då är vi två som gör. Även om vi inte gör mera än bara vara, så känns det roligare att bara vara – att göra det tillsammans. En konstig mening känner jag, men den får duga.
Trötthet, värme och en sväng via Torslanda
När vi kom hem från Göteborg igår var vi trötta, och den värme som slog emot oss när vi steg ur bilen var tryckande. Lillkillen gick in på sitt rum och jag hängde en stund på altanen. Sedan tog jag mig ner i källaren där det var svalare. La mig på soffan och somnade. Jag hade ansträngt mig mer än jag trodde.
Vi kom i alla fall hem igen, även om det blev en liten extra sväng över Torslanda – jag missade avfarten till Lundbytunneln. En sån där liten detalj som bara händer. En konsekvens av att missa avfarten vilket leder till några extra mil.
Den vita färgen på fönsterbrädan
Igår kväll hittade maken någon vit färg på ett fönsterbräde, och den hade runnit ner på väggen på utsidan. Jag kallade på den jag misstänkte ha gjort det då rummet till här denna och frågade vad det var han hade hällt ut.
”Inget”, sa han.
Jag förklarade att det måste han ha gjort – annars hade det inte varit vitt där det nu var vitt. Den vita färgen har runnit ut från ditt fönster och ingen annan häller ut saker från ditt fönster. Jag sa också att det inte spelade någon roll hur det hade kommit dit. Men bort skulle det, och det skulle tas bort av honom.
När sanningen kom fram
När jag senare gick in i hans rum, och sedan ut till mina ritpennor i vardagsrummet, såg jag att det var därifrån färgen kom. En av mina ritpennor låg i hans papperskorg sönderplockad och den saknades bland mina pennor. Ännu ett samtal om att mina ritpennor är just det – mina. Att det är pennor som kostar ganska mycket pengar och att man har dem till att rita med, inte plocka sönder.
Jag förklarade att det här kommer att bli kostsamt – för just den pennan han plockat sönder kostar närmare 300 kronor. Och om man bara har månadspeng… ja, då känns det.
Ett samtal om gränser och ansvar
Vi hade ännu ett samtal om det här, och jag frågade honom om han någonsin upplevt att jag gått in i hans rum och tagit sönder något som var hans. Självklart hade han inte det – eftersom det inte hänt.
Jag sa också att jag hade förväntat mig ett förlåt. Och att jag var besviken. Det sista borde jag kanske inte ha sagt, men det slank ur mig. Ändå tänker jag inte låta det här gå förbi utan att det blir kännbart. Nu kanske han inte behöver lägga hela kostnaden själv för pennan men det ska kännas att han har mindre pengar än vad han brukar få.
Han ska få gå till affären och köpa en exakt likadan penna – från sina egna pengar-men kanske ska jag lägga hälften. Han fick även kämpa med att ta bort färgen från fönsterbläcket, och han ska få måla om väggen på utsidan där färgen sitter kvar.
Konsekvenser – inte straff
Vi har många gånger pratat konsekvenser på jobbet. Men de ”konsekvenser” som lyfts där liknar ibland mer straff – och då opponerar jag mig. Jag vill inte straffa. Jag vill lära. En konsekvens ska vara kopplad till handlingen. Som när ett barn tappar ett glas mjölk – då får hen torka upp mjölken. Det är inte ett straff, det är en naturlig följd.
Det som hände igår var just det: en konsekvens.
Han tog en av mina pennor, bröt sönder den – kanske av nyfikenhet – och försökte dölja det genom att hälla ut färgen genom fönstret. Men han visste inte hur rädd jag är om mina pennor. Eller att färgen skulle fastna.
Och färgen fastnade. Överallt.
Det blev hans att hantera
Färgen försvann inte som han trodde. Den försvann för att han fick ta bort den. Med trasor, med tålamod – och kanske också med en klump i magen.
Samtidigt tänker jag att kanske var den verkliga konsekvensen inte själva städandet. Kanske var det känslan i kroppen – när pennan gick sönder, när färgen flöt ut och inte gick att kontrollera. Var det just där lärandet började. Kanske var det ångesten, den där lilla känslan av oro, som gjorde att det satt kvar.
Och hade jag lagt på mera – blivit arg, höjt rösten, straffat – då hade det kanske bara blivit skam.
Jag valde att stå kvar
Här valde jag att inte straffa. Jag valde att visa vad som gick sönder – både pennan och mitt förtroende. Men jag lät honom också få vara med och laga. Ta ansvar. Testa om färgen gick bort. Och där fanns lärandet. I själva görandet. Inte i skamvrån. Inte i hårda ord.
Vad tänker du?
Hur tänker du kring konsekvenser och straff? Har du själv varit med om att du blivit straffad när du egentligen behövde förståelse? Dela gärna i kommentarerna. Jag läser allt och svarar med hjärtat.
Bloggverktyg jag använder – Complianz
Egentligen hade jag tänkt skriva om…ett tillägg till bloggen som jag använder – ett som förenklar vardagen för mig som bloggare. Men det här inlägget fick en annan riktning. Så jag lägger det här i slutet i stället.
Vill du också förenkla din blogg eller webbplats? Då kanske du har nytta av det här tillägget – och om du köper det via min länk får du dessutom rabatt. Samtidigt som du får den billigare så får jag en liten slant för att jag delar länken. En win win situation tänker jag.
Vill du stötta mitt bloggande? Bidra via PayPal här – jag uppskattar varje bidrag, litet som stort.
Reflektion
Allt vi gör lämnar spår – ibland som färg på en vägg, ibland som nya insikter. Det viktiga är vad vi gör av det.
Tack för att du följer med i mitt skrivande och vardagsliv. Lev idag, just nu. Igår vilar i historien, och morgondagen väntar långt där borta – det är nu som gäller. -Carina Ikonen Nilsson
Under markisen, utanför vår husbil, sitter jag med en kopp kaffe. Just nu – lugn. Men dagen började med allt annat än det. I morse skrev jag ett långt inlägg om Ozzy Osbourne – en hyllning medan han fortfarande finns kvar ibland oss. Nu tänkte jag landa lite mer i dagen som varit, i resan hit till campingen och i kaoset som ofta uppstår när min hjärna går på högvarv. ADHD och campingliv – en kombination som kräver viss logistik.
När golvet får sin revansch
Det var dags att städa husbilen. Det hade jag inte gjort sedan vi kom hem från vår långa resa till Norrland, så det behövdes verkligen. Men tiden… den flög iväg. Jag fastnade i att putsa på bloggen, skriva klart inlägget om Ozzy – timmar bara försvann. När jag väl tittade upp hade klockan sprungit iväg.
Mitt i städningen kom jag plötsligt att tänka på ett TikTok-klipp om tomatplantor – att man ska ta bort blad och grenar för bättre skörd. Och vips var jag inne i växthuset, där det var säkert 40 grader. Svetten rann, jag klippte, band upp grenar, rensade löv och la kvistar i komposten. När jag kom ut därifrån kom jag på att… just det – jag höll ju på att städa husbilen!
Det blev totalstopp. Skurhinken stod kvar, dammsugaren låg mitt på golvet. Hjärnan hade gjort sitt klassiska hopp till nästa grej. Det blir lätt så när man har ADHD – hjärnan är som en flipperkula, ständigt på väg mot nästa blinkande idé.
Från kaos till campingläge
Maken ringde och sa att han var på väg hem. Då var det bara att acceptera läget. Snabbt försöka avsluta, få in allt, kasta sig in i duschen, ta på sig rena kläder, packa det vi skulle ha med oss – och så iväg. Frukost på stående fot. Medicinen – check. Ta in tvätten – fort! Och så in i husbilen, mot mataffären för att handla det sista, och sedan vidare till campingen.
Nu sitter vi här, inloggade och installerade. Under markisen. Kaffekoppen bredvid mig. Och inget mer som måste göras. Vi ska snart grilla. Och bara vara. Utan för campingen ligger Vänern. Det finns en pool här och campingen heter Vita Sannar.
ADHD – en liten förklaring
ADHD är inte bara ett ”koncentrationsproblem”. Det handlar ofta om att hjärnan fungerar lite annorlunda – man får snabbt nya idéer, hoppar mellan uppgifter, glömmer bort det man nyss började på och kan fastna i detaljer eller överfokusera. Det kan bli rörigt, men också kreativt. För mig innebär det att jag ibland börjar med något och helt glömmer resten – som att städa husbilen, till exempel.
Reflektion
Det är dumt att vänta till sista minuten. Det är ännu dummare att glömma att jag har ADHD – för det slutar alltid med att jag gör flera projekt samtidigt, och inget blir riktigt klart. Men kanske är det inte dumhet. Kanske är det bara livet – mitt liv. Och idag blev det ändå ganska bra till slut.
Carina Ikonen Nilsson ”Lev idag just nu – igår vilar i historien och morgondagen kommer där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.”
Skickar en liten länk igen från Min Grannes Youtube kanal där hon gör små filmer för barn i utbildningssyfte. Klicka på bilden.
– Vad tänker du?
Känner du igen dig i det där med att börja städa och plötsligt stå i ett växthus? Har du också en hjärna som ibland kör sitt eget race? Hur påverkar din vardag dig när det blir mycket på en gång – struktur eller kaos?
Håll kontakten
Vill du följa fler tankar, minnen och vardagsreflektioner? Prenumerera på bloggen. Inget brus – bara ord från hjärtat.
Dela gärna vidare
Om det här inlägget berörde dig – skicka det vidare. Man vet aldrig vem som kan behöva just de här orden idag.
Det här är en sådan morgon där jag mest vill skriva mig ut ur tröttheten. En natt med kliande myggbett och värme som vägrar släppa taget – men nu sitter jag här, i soffan med datorn i knät, redo att ge mig av mot norr. Det blev en hel del gjort igår, och i dag väntar 40 mil på vägarna. Jag är förväntansfull och känner att nu blir det semester på riktigt.
En ny resa – mot Mora och vidare norrut
God morgon! Jo, det är faktiskt morgon, men det känns som att jag inte sovit en blund. Knott och myggbetten har kliat hela natten, värmen har legat som ett täcke. Den här dagen kommer att bli lång. Men jag ska sitta i LVL^2 idag, och registrera husbilar som kör förbi oss. Det kommer att vara okej – kroppen är med mig, även om det kanske blir lite långtråkigt under de där 40 milen.
Kvällens stopp blir Mora.
Tvätt, kyl och små vanor vi knappt märker
Igår var det dags för sista tvätten – lillkillens kläder, så att han har rena inför resan. Sedan blev det kyl och frys. Vi plockade ut allt ur frysen för att se vad som egentligen fanns. Maken hade nämligen fått för sig att den var tom. Det var den inte.
När vi ändå höll på, fixade vi kylen också. Den där plåtställningen för drickor? Den som knappt använts? Den åkte ut, och genast blev det mer plats. När lillflickan skulle ta mjölk frågade hon förvånat: – Har vi verkligen ingen mjölk?
Jo då, svarade jag. Den står bara på översta hyllan nu. Och där blev det så tydligt hur mycket vanemänniskor vi är – hon hann tro att mjölken var slut innan hon såg att vi bara städat ur och ändrat lite.
Handla, laga och dofta på blåbärspaj
Sen åkte vi till Vänersborg för att handla det sista, och för att fylla på kyl och frys i LVL^2. Vi behövde inte så mycket – ändå gick det på över två tusen kronor.
Till middag blev det pizzor med pizzakit. Jag gjorde min med tomatsås, ost, lite kalkonkött, soltorkade tomater och oliver. Den blev supergod! Men salt – för oj vad törstig jag blev. Tror jag drack tre, kanske fyra flaskor vatten under kvällen.
Efter en kort tupplur – medan maken lagade mat till ungdomarna som inte ska med på resan – ställde jag mig och gjorde müsli, bakade blåbärspaj och förberedde en mjölmix till scones. Vi har ju ugn i bilen, och det är en lyx att få känna doften av nybakat bröd även när man är på rull. Ibland bakar vi i grillen – det blir extra gott då. Kanske beror det på att man får sitta där ute i solen och vänta på att brödet är redo.
LVL^2 är redo – nu väntar Norrland
Bilen är packad, iordningställd och sängarna är renbäddade i LVL^2. Nu ger vi oss av. Den här gången med lillkillen – och vi trotsar väderleksrapporterna. Allt för att han ska få uppleva Norrland.
Jag tycker det är en självklarhet – att alla barn ska få en chans att veta vad som finns i vårt vackra land. Man ska få ha minnen från både norr och söder. Jag och maken har samlat på oss många sådana – med alla barn som bott hos oss genom åren.
Avslutning
Önskar dig en fin dag – en sån där dag du själv valt och skapat. Tack för att du är här och läser. Det betyder mer än du tror.
Har du också rest genom Sverige i husbil eller husvagn? Dela gärna dina minnen i en kommentar – jag läser allt med glädje!
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
