Etikett: Husbilsliv

Camping vid Glomma – sol, dyn och norska vyer

Read this in English

Lång resa, stark sol och ett bad jag aldrig tagit i Sverige

Förord
Det här är ett sådant där inlägg som bär spår av resans puls – från timmar i bilen till kvällssol vid älven. Jag skriver det med sand mellan tårna och bilder i huvudet som fortfarande doftar fjälluft.


Från Sverige till Norge – med handlingsstopp och dieselprat

Igår blev det många timmar i bilen. Vi körde från ett regnigt Sverige, passerade Charlottenberg där norrmännen fyllde kundvagnarna och dieselpumparna, och rullade vidare in i Norge. Här är diesel dyrare – men tack vare vår starkare krona blev campingen, som kostade 420 norska kronor, bara 399 i svenska pengar. Kanske är dieseln ändå ungefär lika dyr som hemma, men ärligt talat är det för tidigt för att tänka matte.

Regn, räkning av husbilar och skrivdrömmar

regn och räkna husbilar.

Hela vägen fram till Kongsvinger följde regnet oss. Jag försökte räkna husbilar – en syssla jag gör med glädje – och samtidigt arbeta lite med Vinghästen. Men det gick sådär. Boken får vänta till vi är hemma. Ett manus tar tid, och det ska bli vackert. Men bilderna, de växer fram ur sagan om pojkarna och deras prövningar tillsammans med hästen.

Vinghästen

En pastagratäng i kvällssolens magi

När vi till slut anlände till campingen vid Glomma, värmde vi på pastagratängen vi hade med oss. Vi satt ute och åt i kvällssolen, som sken på oss som genom ett mirakel. Runt omkring – kolsvarta moln. Men just över oss: strålande sol. Det blåste, men vinden var varm, nästan välsignande. Maken brände sig på axlarna i solskenet. Det gjorde ont, men det var också ett bevis på hur stark solen var.

Ett bad jag aldrig skulle ta i Sverige

Jag frågade campingvärden om man kunde bada i älven – det kunde man. Men när jag väl gick ner dit, möttes jag av stora stenblock, och där det var sand, sjönk jag ner i dyn. Fötterna fastnade. Men jag hade bestämt mig. Det blev ett bad ändå – ett sådant där där man mest flyter, snarare än simmar. Vattnet var strömt, och ett vattenfall hördes längre bort.

Efteråt satt jag i solen och lät fötterna torka. Badskorna, däremot, är nu fulla av sand. Jag har blivit ännu mer övertygad: norrmän vet inte hur en riktig badsjö ska kännas. Jag skulle aldrig bada i sånt vatten hemma i Sverige. Redan förra året blev det tydligt – badkulturen här skiljer sig rejält.

Vyerna – så vackra att man blir tyst

Men – och det är ett stort men – vyerna här är magiska. Höga berg, djupa dalar, små pittoreska byar. Ögonen får sitt, och det med råge. Det är ett landskap som får en att känna sig liten, på ett vackert sätt.


Dagens funderingar – vilken väg ska vi ta?

Idag vet vi inte riktigt hur vi ska göra. Kanske kör vi tillbaka in i Sverige, mot Vilhelmina och Stekenjokk – för att verkligen få den där wow-känslan av fjällen. Kör man genom Norge först, kan just Stekenjokk kännas lite… futtigt. Men om vi tar det från svenska sidan är det något annat.

Det blir många mil i bilen oavsett. Kanske blir det ett stopp i Strömsund, där det finns camping och pool. Eller så drar vi vidare mot Trondheim och letar camping i Oppdal eller uppe på fjället bland bisonoxarna. Oavsett var vi landar, så fortsätter resan.


Slutord

Det är så här det är – husbilslivet på vägarna, med sol, sand, vyer och oplanerade beslut. Vi följer känslan, vädret och vägen. Och jag följer orden som vill skrivas.


Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Hashtags (svenska och engelska):
#Husbilsliv #CampingVidGlomma #Vinghästen #ResaIADHDTempo #Fjällsemester #NorgeResa #Stekenjokk #BadaIStrandlöshet
#VanLife #CampingGlomma #WingedHorseBook #TravelWithADHD #MountainAdventure #NorwayTravel #Stekenjokk #StrangeSwim

Mot norr med lillkillen – packning, pizza och sommarminnen

Länk till engelska versionen:
Read this post in English →

Förord

Det här är en sådan morgon där jag mest vill skriva mig ut ur tröttheten. En natt med kliande myggbett och värme som vägrar släppa taget – men nu sitter jag här, i soffan med datorn i knät, redo att ge mig av mot norr. Det blev en hel del gjort igår, och i dag väntar 40 mil på vägarna. Jag är förväntansfull och känner att nu blir det semester på riktigt.

En ny resa – mot Mora och vidare norrut

God morgon! Jo, det är faktiskt morgon, men det känns som att jag inte sovit en blund. Knott och myggbetten har kliat hela natten, värmen har legat som ett täcke. Den här dagen kommer att bli lång. Men jag ska sitta i LVL^2 idag, och registrera husbilar som kör förbi oss. Det kommer att vara okej – kroppen är med mig, även om det kanske blir lite långtråkigt under de där 40 milen.

Kvällens stopp blir Mora.

Tvätt, kyl och små vanor vi knappt märker

Igår var det dags för sista tvätten – lillkillens kläder, så att han har rena inför resan. Sedan blev det kyl och frys. Vi plockade ut allt ur frysen för att se vad som egentligen fanns. Maken hade nämligen fått för sig att den var tom. Det var den inte.

När vi ändå höll på, fixade vi kylen också. Den där plåtställningen för drickor? Den som knappt använts? Den åkte ut, och genast blev det mer plats. När lillflickan skulle ta mjölk frågade hon förvånat:
– Har vi verkligen ingen mjölk?

Jo då, svarade jag. Den står bara på översta hyllan nu. Och där blev det så tydligt hur mycket vanemänniskor vi är – hon hann tro att mjölken var slut innan hon såg att vi bara städat ur och ändrat lite.

Handla, laga och dofta på blåbärspaj

Sen åkte vi till Vänersborg för att handla det sista, och för att fylla på kyl och frys i LVL^2. Vi behövde inte så mycket – ändå gick det på över två tusen kronor.

Till middag blev det pizzor med pizzakit. Jag gjorde min med tomatsås, ost, lite kalkonkött, soltorkade tomater och oliver. Den blev supergod! Men salt – för oj vad törstig jag blev. Tror jag drack tre, kanske fyra flaskor vatten under kvällen.

Efter en kort tupplur – medan maken lagade mat till ungdomarna som inte ska med på resan – ställde jag mig och gjorde müsli, bakade blåbärspaj och förberedde en mjölmix till scones. Vi har ju ugn i bilen, och det är en lyx att få känna doften av nybakat bröd även när man är på rull. Ibland bakar vi i grillen – det blir extra gott då. Kanske beror det på att man får sitta där ute i solen och vänta på att brödet är redo.

LVL^2 är redo – nu väntar Norrland

Bilen är packad, iordningställd och sängarna är renbäddade i LVL^2. Nu ger vi oss av. Den här gången med lillkillen – och vi trotsar väderleksrapporterna. Allt för att han ska få uppleva Norrland.

Jag tycker det är en självklarhet – att alla barn ska få en chans att veta vad som finns i vårt vackra land. Man ska få ha minnen från både norr och söder. Jag och maken har samlat på oss många sådana – med alla barn som bott hos oss genom åren.

Avslutning

Önskar dig en fin dag – en sån där dag du själv valt och skapat.
Tack för att du är här och läser. Det betyder mer än du tror.

Har du också rest genom Sverige i husbil eller husvagn? Dela gärna dina minnen i en kommentar – jag läser allt med glädje!

Här kan du läsa om resor vi gjort med våra bilar och husvagnar.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#Husbilsliv #ResaMedBarn #Vardagsäventyr #LVL2 #MotNorrland #Familjeliv #SvenskSommar #Blåbärspaj #PackatOchKlart #Morgontrött #BarnensMinnen

Tillbaka på High Chaparral – blåst, lek och vardagsglädje i husbilen

Tillbaka på High Chaparral – blåst, lek och vardagsglädje i husbilen

Click here to go directly to the English version

Att skriva blogginlägg från husbilen är ett sätt för mig att spara och dela vardagsglimtar. Det är en stund för reflektion, ett möte mellan nu och minnen. Idag blir det ett inlägg i kategorin LVL^2 igen. Nedanför detta inlägg hittar du även en version på engelska, skriven av AI. Tänk vilka möjligheter vi har idag!

Tillbaka på High Chaparrals camping

Nu är vi här igen! På High Chaparrals camping. Det är nästan precis samma plats som förra året, alldeles intill lekplatsen. Trots att vädret var kallt och blåsigt igår var det fullt av barn som lekte. Alfred sprang ut och lekte i massor, och till min glädje såg jag att ungdomarna också var med. Visst, de sa att de ”bara hade koll på Alfred” – men jag såg minsann att de också lekte!

De smög runt bland husen och försvann i mörkret. Det dröjde innan de kom tillbaka, när klockan var närmare tio.

Fikapaus vid stora Färgen

Under resan hit gjorde vi ett stopp vid en plats jag tror heter Stora Färgen. Där fanns en liten camping med badplats. Vi tog fram mackorna och satte oss vid ett bord. Men åh, så det blåste! Vågorna gick höga och det var alldeles för kallt för att ens tänka på att bada. När vi var klara slängde vi oss in i bilen igen.

Vägarbeten mötte oss på vägen, men inget som störde nämnvärt. Vid halvtvå kom vi fram och installerade oss snabbt på campingen.

Pistoler, middag och blåst

Första vi gjorde var att köpa pistoler – så klart! Alfred hade en kvar sen förra året, nu har han två. Till middag grillade maken korv som vi åt tillsammans med min hemmagjorda potatissallad. Det åts ute i vinden. Allt fick tyngas ner för att inte blåsa bort. Grillningen var en utmaning, men det gick.

Tankar om vinden och teknikens under

Jag undrar: Blåser det inte mer än vanligt i år? Det känns som att vinden aldrig riktigt ger sig. Bara några få dagar har varit stilla.

Nu på morgonen är det tyst. Alla sover, och jag sitter med mitt kaffe och skriver på min nya dator – en ASUS. Den är underbar att skriva på, så mycket bättre än min lilla Chromebook. Skärmen är större och jag kan till och med koppla till en trådlös mus. Problemet är bara att jag inte vet hur man gör det riktigt än.

AVSLUTNING

Nu väntar dagens äventyr. Så snart kaffet är slut är jag redo för vad dagen har att erbjuda. Tack för att du tittar in på bloggen. Jag hoppas att du får en fin dag – precis så som du vill ha den.

”Det är i de där små stunderna, när vinden nästan blåser bort korvbrödet och barnen fnissar bakom husknuten, som livet känns verkligt.”

Här kan du läsa om förra årets resa.

Har Ni tänkt er ut och upptäcka genom att campa i år? Vart bär det av?

Ska ni vara här hemma i Sverige eller ger ni er ut i Europa?

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Below this post you’ll find an English version written by AI – amazing what is possible today!


ENGLISH VERSION (by AI)

INTRODUCTION

Writing blog posts from the camper van is a way for me to capture and share everyday moments. It’s a pause for reflection, a meeting between now and memories. Today’s entry is another one in the LVL^2 category. Just imagine the possibilities – the following is an English version written by AI!

Back at High Chaparral’s campsite

We’re here again! At High Chaparral’s campsite, almost in the same spot as last year, right next to the playground. Even though it was cold and windy yesterday, there were plenty of children out playing. Alfred ran around a lot, and to my delight, the teenagers joined in too. They claimed to be ”just keeping an eye on Alfred,” but I saw them playing too!

Snuck around the cabins and vanished into the dusk. They didn’t come back until around ten o’clock.

Coffee break at Stora Färgen

On our way here, we stopped at a place I believe is called Stora Färgen. There was a small campsite with a beach. We brought out our sandwiches and sat at a table. But oh, the wind! The waves were high, and it was far too cold to even think about swimming. Once we finished eating, we quickly got back into the car.

There was some roadwork along the way, but nothing that bothered us much. We arrived around 1:30 PM and quickly settled into the campsite.

Toys, dinner, and the wind

First thing we did was buy toy guns – of course! Alfred already had one from last year, and now he has two. For dinner, my husband grilled sausages, and we enjoyed them with my homemade potato salad. We ate outside in the wind. Everything had to be weighed down to keep it from blowing away. It was quite a challenge to grill and eat in that breeze.

Thoughts about the wind and my new computer

Doesn’t it seem like it’s windier than usual this year? It feels like the wind never really stops. Only a few days have been calm.

This morning, it’s quiet. Everyone else is asleep. I’m sitting here with my coffee, writing on my new ASUS laptop. It’s wonderful to type on – so much better than my small Chromebook. The screen is larger, and I can even connect a wireless mouse. The only problem is, I don’t quite know how to do that yet.

CLOSING

Now today’s adventures await. Once I’ve finished my coffee, I’ll be ready for whatever comes next. Thank you for visiting my blog – I hope your day turns out just the way you want it to.

It’s in those little moments – when the wind nearly blows away your sausage bun and the kids giggle behind the cabins – that life feels most real.

Are you planning to go out and explore by camping this year? Where are you headed?

Will you be staying here in Sweden, or are you setting off to explore Europe?

#Husbilsliv #HighChaparral #Campingvardag #Familjetid #Barnlek #ResaMedBarn #Potatissallad #BlåsigaDagar #SkrivaPåResandeFot #TeknikensUnder #LVL2 #BloggSverige #DagensÄventyr

#RVLife #HighChaparral #CampingDays #FamilyTime #KidsPlay #TravelWithKids #PotatoSalad #WindyDays #WritingOnTheGo #TechMadeEasy #LVL2Adventures #SwedishBlogger #TodaysAdventure


LVL^2 ska rastas.

På väg till High Chaparral – en resa fylld med minnen, mackor och förväntan

Just nu sitter jag i husbilen och skriver, medan jag samtidigt räknar och registrerar husbilar och deras märken. Multitasking i sin renaste form! Vi får se hur det går att få till både siffror och ord samtidigt.

En tidig morgon med uppdrag

Redan innan klockan slagit 06.00 satt jag i bilen. Jag skulle hämta Alfred hemma hos dottern, eftersom hon skulle iväg till jobbet och vi har äventyr på gång. Dagens mål: High Chaparral!
Vi anländer till campingen idag, och i morgon väntar själva parken. Det här är faktiskt en repris från förra sommaren – barnen och ungdomarna tyckte det var så roligt då, och vi vuxna uppskattade också resan.

Saknaden som känns

Tyvärr är lilla Emilia inte med oss den här gången, och det känns i hjärtat. Hon hade så roligt förra året, skrattade och levde ut i miljön. Nu får hon inte följa med, och även om vi försöker njuta av stunden, så är det ett tomrum som inte går att ignorera.

Mat, mackor och mysiga pauser

Husbilen är proppad – sängkläder, handdukar och mängder av mat har vi med oss. Det är lite vår vana när vi åker iväg: vi fyller kylskåpet till brädden, men när vi kommer hem igen inser vi ofta att mycket av maten åker hem igen, orörd.

På vägen gjorde vi ett stopp i Trollhättan för att köpa glass och fika. Det är tradition – en glasspaus hör helt enkelt till när vi är på väg någonstans. Redan igår förberedde vi mackor: pannbiffsmackor och mackor med kycklingröra som jag rörde ihop. Att ha färdiga mackor i kylen är guld värt när man vill pausa längs vägen och njuta lite.

Ett minne från behandlingshemmet

Jag kom att tänka på en gång när jag jobbade på Slussen – ett behandlingshem. Vi skulle ta med pojkarna och tre personal på en liten semestertur till Öland. Jag ställde mig då och gjorde ett fyrtiotal mackor! Pojkarna åt med förtjusning, och en av dem sa att jag gärna fick göra sådana varje morgon. Det gjorde jag förstås inte, men det värmde att höra.

Särskilt en kille minns jag. Han uppskattade alltid när jag dukade fram frukost. Jag brukade lägga fram skivade tomater och gurka – inget märkvärdigt i mina ögon, men han sa alltid att det kändes som att sova på hotell när jag jobbade morgon. Det är såna ord som stannar kvar. Han uppskattade också när jag bakade scones till kvällsmaten. I min värld var det bara så man gjorde – men i hans värld var det något alldeles extra.

Snart framme

Nu har vi ungefär två timmar kvar tills vi landar på campingen. Incheckningen är inte öppen än, så vi får ta det lugnt. Under tiden vill jag passa på att tacka dig – för att du läser, följer och stöttar min blogg. Det betyder mer än du kanske anar.

Önskar dig en riktigt fin dag – och tack för att du finns här.


On the road to High Chaparral – a journey full of memories, sandwiches and anticipation

Right now, I’m sitting in the motorhome, writing while also counting and noting the brands of other motorhomes passing by. Multitasking at its finest! We’ll see how it goes—trying to handle both numbers and words at the same time.

An early morning with a mission

Before the clock had even struck 6:00, I was already in the car. I was off to pick up Alfred at my daughter’s place, since she had to leave for work and we had an adventure ahead. Today’s destination: High Chaparral!
We’re arriving at the campsite today, and tomorrow the park awaits. This is actually a repeat from last summer – the kids and teens loved it back then, and we adults appreciated the trip just as much.

A missing piece

Unfortunately, little Emilia isn’t with us this time – and it aches in my heart. She had so much fun last year, laughing and enjoying every part of the experience. This time she’s not allowed to come, and even though we try to enjoy the moment, there’s an emptiness that’s hard to ignore.

Food, sandwiches and cozy breaks

The motorhome is packed – with bedding, towels and loads of food. It’s kind of our tradition: we fill the fridge to the brim, only to realize when we return home that most of the food comes back untouched.

Along the way, we stopped in Trollhättan for ice cream and a little fika. It’s a must – a sweet stop is simply part of every road trip. Yesterday we prepared sandwiches: meat patty sandwiches and some with a creamy chicken salad I whipped together. Having ready-made sandwiches in the fridge is golden when you want to take a break along the road and enjoy the moment.

A memory from the treatment home

It reminded me of a time when I worked at Slussen – a treatment home. We were taking the boys, along with three staff members, on a little vacation to Öland. I stood and made around forty sandwiches! The boys ate with joy, and one of them told me I should make those every morning. I didn’t, of course – but it warmed my heart to hear it.

One boy especially comes to mind. He always appreciated it when I laid out breakfast. I used to slice up tomatoes and cucumber – nothing fancy in my eyes – but he always said it felt like staying at a hotel when I worked the morning shift. Words like that stay with you. He also loved when I baked scones for supper. To me, that was just how you do things – but in his world, it was something truly special.

Almost there

Now we’ve got about two hours left before we arrive at the campsite. Check-in isn’t open yet, so we’re taking it easy.
In the meantime, I want to say thank you – for reading, following, and supporting my blog. It means more than you might know.

Wishing you a truly lovely day – and thank you for being here.

Carina Ikonen Nilsson
Live today, right now. Yesterday is no longer here, and tomorrow hasn’t arrived yet. This moment is what matters.

#HighChaparral #RVLife #FamilyVacation #KidsTrip #FikaOnTheRoad #SandwichMemories #SummerTravels #CampingLife


Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.


#HighChaparral #Husbilsliv #Familjesemester #Barnsemester #FikaPåVägen #Mackminnen #Sommarresor #Campingliv

En saga om vinghästar, sju kullar och en igelkott på campingen

En saga föds under stjärnorna

Det blev sagan ”De två pojkarna med sin vinghäst och de sju kullarna” för lilla Alfred när han skulle sova. Jag tror faktiskt inte att den sagan finns nedskriven någonstans – inte än i alla fall. För igår kväll föddes den i vårt lilla sovrum i husbilen. Alfred var ledsen, längtade efter sin mamma. Men två omgångar av Vargsången och början av vår nya saga gjorde att han till slut somnade. Vi hann bara till den tredje kullen – sedan sov han gott.

Just nu håller jag faktiskt på att skriva ner sagan som e-bok. Den kommer du snart kunna ladda ner här på bloggen. En liten gåva från mig till dig och alla små öron som behöver magi vid läggdags.

Morgonkaffe i stillhet

Nu sover han fortfarande. Jag sitter här i husbilen med mitt morgonkaffe och låter tystnaden vila. Gårdagen var full av bad och sol. Ja, så mycket sol att jag brände mig och fick ta skuggan på eftermiddagen. Både Alfred och lillkillen blev också lite röda, trots solkräm – men inte farligt röda. Faktum är att det klär lillkillen lite, han som mest sitter inne. Nu har huden fått smak på solen och kroppen fylls av D-vitamin.

Bad, lek och en skygg badkruka

Jag tog en promenad till affären under dagen – maken gick dit två gånger. Hans berömda löfte om ett dopp? Det backade han ur. I år igen. Han skyllde på att han var upptagen med annat. Jag förstår verkligen inte hur han klarar värmen utan att bada. Det var ju inte ens kallt i poolen! Jag kunde bada i över en timme utan att frysa, och barnen – de ville aldrig gå upp. Vi fick faktiskt tjata upp dem till slut.

Gömme, igelkottar och kvällsäventyr

När poolen stängde för kvällen hade barnen fortfarande spring i benen. Så de gick ut på campingen och lekte gömme. Hur det ens går till på en camping är lite av ett mysterium – men de lyckades. Under leken hittade de en igelkott. Alfred hade aldrig sett en sådan innan och var först lite rädd. Men efter en stund vågade han sig fram och titta på den. Maken matade den med korv – det kanske inte är det mest naturliga för en igelkott, men den verkade glad.

Töreboda camping – en pärla vid Göta kanal

Vi hade en riktigt härlig dag här på Töreboda camping. Det är en fin plats: rent, fräscht och välskött. Till och med gräsmattorna är alltid kortklippta. Priset för platsen ligger på 450 kronor per natt – men då ingår allt: duschar, pool och service utan dolda avgifter. Campingen ligger dessutom vackert vid Göta kanal, med gångavstånd till stan. En liten pärla. Här är fina bilder inne från den lilla staden som är så gemytlig och trevlig. Om tre veckor har dom festival här.

Töreboda inne i staden.
Töreboda

Snart bär det av hemåt

Idag är det dags att packa ihop. Barnen ska bada en sista gång innan vi styr hemåt. Jag tar med mig minnet av igelkotten, kvällssagan, solens hetta och stilla morgonkaffe. Och förstås – en början på en saga som kanske en dag landar i någons bokhylla som en liten nedladdningsbar e-bok.

Tack för att du läser min blogg. Jag hoppas du får en fin dag – ta hand om dig och din stund.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Hashtags:
#husbilsliv #barnisolen #sagostund #TörebodaCamping #livetpåcamping #familjesemester #egenebok #vingsagor #sommardag #götagöta

En Dag i Husbilen: Boklyssnande och Hemmaprojekt

Idag sitter jag här på makens plats i vår husbil, LVL^2.En kopp kaffe bredvid mig och öronpropparna på plats. Just nu lyssnar jag på en bok av Laila Brenden. Hon beskriver områdena runt Kongsvinger i Norge på ett så målande och behagligt sätt. Jag gillar verkligen Lailas sätt att skriva; orden flyter på och även om jag tappar bort mig i tankarna. Kan jag lätt komma tillbaka in i historien.

En Skön Ledig Dag

Det ska vara soligt idag, vilket innebär att det blir en perfekt dag. Perfekt för att ta med boken ut och njuta av solen. Igår tillbringade vi mest tid inne i husbilen eftersom det var kallt ute. Men att sitta inne var ändå mysigt. Vi har nyligen fixat till bilen precis som vi vill ha den. Vi har klätt om dynorna, sytt nya gardiner, tillverkat en hylla för tv. Även skurit till en ny matta för golvet.

Att Skapa en Hemtrevlig Atmosfär

Nu känns det verkligen som vår bil, den har fått en själ. Igår kväll pratade vi om just detta. När vi tittade på gamla bilder av våra tidigare husvagnar och husbilar som vi visade på TV

. En av bilderna visade vår sista husvagn, en Wiensberg, som jag aldrig riktigt tyckte om. Den kändes aldrig välkomnande, utan bara som en vagn att sova i.

Minnen och Uppgraderingar

Våra tidigare husbilar har alla haft sin egen charm. Den första husbilen vi köpte ligger oss särskilt varmt om hjärtat, trots att den hade en del problem med växellådan. Den kändes alltid välkomnande och hemtrevlig, och vi satte verkligen vår prägel på den. I vår nuvarande husbil har vi inte riktigt hittat en perfekt lösning för att bädda ner soffgruppen. Men det behövs oftast inte eftersom vi har en extra säng i taket för gäster.

Nya Projekt och Idéer

Nu när husbilen känns som vårt lilla krypin, med en hemtrevlig och lyxig atmosfär. Så har vi börjat komma på nya projekt. Nästa sak vi ska fixa är ett litet fint staket till hyllan vi nyligen byggt. För mig är det viktigt att få till den där ombonade känslan. Nu när vi äntligen har uppnått det, flödar nya idéer.

Frågor till Dig

Hur är det för dig? Brukar du också hitta på nya projekt när du håller på att fixa? Har du också en husvagn eller husbil? Kolla in Husbilsklubben.se för att hitta tips och diskutera med andra husbilsentusiaster! Lämna gärna en kommentar och bild. Vad du själv gjort och självklart även andra projekt det behöver inte vara husbil eller husvagn.

Nu avslutar jag för idag. Kanske blir det ett inlägg till ikväll som postas imorgon, men det vet jag inte än. Om det inte blir så, lär jag inte skriva något under helgen. Detta eftersom jag har jobb och kommer antagligen inte orka efter passen. Jag börjar dessutom tidigt, så innan jobbet lär jag inte hinna skriva.

Ha en härligt fin fredag!

Här är lite länkar:

Vi har nyligen fixat till bilen precis som vi vill ha den. Här kan du hitta inspiration för egna DIY-projekt för husbilar.

Planerar du en resa till Norge? Här är några rekommenderade campingplatser runt Kongsvinger.

Om du, liksom jag, älskar kaffe, kolla in dessa kafferecept och baristatips för att göra din nästa kopp kaffe ännu bättre!

Carina Ikonen Nilsson

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

#Husbilsliv #DIYprojekt #Hemtrevligt #LailaBrenden #Boktips #Roadtrip #Husbil #Hemmaprojekt #LyxigtOchOmbonat #KaffeOchBöcker

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén