Etikett: Husbilsliv

KonMari metoden.

Read this post in English

Förord

Det här inlägget handlar om att vika kläder i stillheten, om att se klart – både i ögonen och i sinnet – och om en husbil som verkligen levelat upp. Det handlar också om en Cartago som nästan ropade mitt namn, och om hur något så enkelt som ordning kan ge en känsla av frihet.


En dag av ordning, överblick – och wow, vilka glasögon!

Igår åskade det rejält här. Men där inne i husbilen satt jag i lugn och ro och vek kläder – och upplevde ett märkligt lugn. Jag tog tag i skåpen och organiserade om alla våra kläder. Det var verkligen på tiden.

Jag testade KonMari-metoden för första gången – och det blev både snyggt, luftigt och överskådligt. Kläderna står nu upp, och jag ser exakt vad vi har med oss. Det blev så tydligt, och faktiskt… väldigt rofyllt.

Och vet du – det här gjorde att jag med stolthet kan säga att LVL^2 verkligen har levlat upp. Åtminstone på insidan!


Så viker du enligt KonMari-metoden

T-shirt eller tröja:

  • Lägg tröjan plant med framsidan neråt.
  • Vik in ena sidan mot mitten, vik in ärmen.
  • Gör samma sak på andra sidan.
  • Vik tröjan på mitten nerifrån och upp, sedan en gång till till ett litet paket.
  • Nu kan den stå upp i lådan eller tygboxen.

Byxor:

  • Vik benen mot varandra.
  • Vik från fotänden mot midjan i tre eller fyra delar.
  • Resultatet: ett kompakt paket som kan stå upp.

Strumpor:

  • Lägg dem ovanpå varandra.
  • Vik dem i två eller tre delar – inte som en boll!
  • Enligt KonMari behöver strumpor vila. De har jobbat hela dagen och mår bäst av att ligga stilla, inte spänt ihoprullade.
  • Vikta strumpor tar dessutom mindre plats och är lättare att organisera.

Att vika med omsorg är ett sätt att skapa stillhet även i det lilla.


Filosofin bakom metoden

Jag erkänner – jag är inte den bästa på att rensa. Mitt hjärta är för stort för att släppa taget om saker som kanske, eventuellt, en dag kan vara bra att ha.

Men Marie Kondos filosofi handlar inte om att slänga. Den handlar om att behålla det som skapar glädje. Det som faktiskt spark joy.

Fråga dig själv:
”Ger det här plagget mig glädje?”
Om ja – behåll.
Om nej – tacka det och släpp taget.

Jag börjar i det lilla – med skåpen i husbilen. Nästa steg blir nog här hemma.


Fem vinster med KonMari

  1. Mental klarhet – du rensar både ute och inne.
  2. Självkännedom – du ser vad du verkligen gillar.
  3. Minskad konsumtion – färre men mer meningsfulla saker.
  4. Mer tid & lugn – inget mer letande eller stök.
  5. Tacksamhet – du bygger en relation till dina saker.

❝When you put your house in order, you put your affairs and your past in order, too.❞
– Marie Kondo


Husbilsdrömmar och ett nästan-köp

Efter klädfixet åkte vi in till stan. Vi kikade på husbilar – och där stod den. En Cartago, så fin och så rätt. Den hade nästan rätt pris också. Den där bilen… den ropade nästan på mig. Och oj vad jag skulle vilja ha den.


Torp och glasögon med stil

Sen vidare till Torp. Maken lyssnade äntligen på mig och gick till Synsam Outlet. Och ja, jag hade rätt – han behöver glasögon. Nu får han tre par i abonnemang till rimligt pris.

Jag själv? Jag hämtade ut mina nya brillor – och jag ser igen!
De är lätta, snygga, och sitter som en smäck. Och det bästa av allt?
Jag hittade ett fjärde par också. Så fräcka att jag nästan längtar efter att få hämta ut dem.


Ett bonustips till dig som ska köpa glasögon

Jag fick lära mig något nytt också:
Om du vill skaffa glasögon på Synsam Outlet och säger att jag tipsat dig, får du två månader gratis – och jag får en månad gratis.

Det visste jag inte tidigare – och jag har ändå skickat dit folk i flera år!

Vill du veta hur du gör? Skicka ett mejl till mig så berättar jag.
Det är enkelt – och vi tjänar båda på det. Win-win.


Callout till dig:

Hur har du det i dina lådor? Har du testat KonMari, eller lever strumporna fortfarande ihopknutna i boll?

Reflektion

Det märkliga med den här dagen var hur enkelheten i att vika kläder kunde ge ett så stort inre lugn. Att se ordningen växa fram i skåpen, att kunna andas ut och känna: här finns plats. I det lilla, i tyglådorna – och i mig.


AHA

Jag letar inte efter perfektion. Jag letar efter en plats att stå stilla på. Jag gör rum för det viktiga – inte bara i husbilen, utan i hela livet. Och jag ser det klart nu. På flera sätt.


Stöd gärna mitt skrivande

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson

En måndag under markisen

Läs det här på engelska

Read this in English – click here


Förord

Det här skulle bli ett inlägg om att sakta ner, om att se hur ett enda grässtrå kan viska något om livet. Men ibland tar orden egna vägar. Och då får man följa med. Så här blev det.


Måndag med markis, kaffe och liv som rör sig

Även idag sitter jag ute under markisen utanför LVL^2 och skriver mitt inlägg för dagen. Kaffekoppen är troget placerad bredvid mig, som alltid. Himlen har fyllt på med några moln sedan igår, men värmen är fortfarande där – en mild, omslutande värme som värmer min ännu sömndruckna kropp.

Trafiken är tätare än igår. Måndag. Människor åker till sina jobb. Jag sitter här och har det oförskämt bra. Det är nästan som om jag inte borde få ha det så här lugnt – men det är just det jag har.


Jag målar med fel färg – men rätt känsla

Gårdagen flöt fram i ett stilla tempo. Bad, skugga, en kort stund i solen. I skuggan plockade jag fram mina vattenfärger. Och det är väl där man redan hör: jag är ingen vattenfärgsmålare. Jag är olja. Jag är kladd och formbarhet. Jag är missöden som blir till mästerverk.

Men jag målade ändå. Ett flickansikte, helt utan att teckna upp innan. Ögonen blev förstora, lite serietidningsaktiga, men ändå fanns det något där – ett ljus, en rörelse. Det var inte särskilt detaljerat, men det fanns en känsla. Och den räckte. Allt behöver inte vara perfekt och ibland när man är nybörjare får det se lite barnsligt ut. Men jag har vågat närma mig det där med vattenfärg. Dom känns mera farliga och ibland skämmande på ett sätt som gör ont när man lägger på färgen.

Jag målade också en naturbild, men där märktes det ännu tydligare att jag inte kan det här. Vattenfärgen kräver disciplin. Den förlåter inte. Den stannar där man lägger den, snäll eller skoningslös.

Jag gillar färg som går att forma om. Färg som lever. Därför älskar jag olja. För med olja kan man göra fel och ändå få rätt. Det är som livet ibland – man gör fel, man tror att allt är förstört, men så hittar man något i misstaget som blir bättre än det man först tänkte.

Callout:
Vad händer när du gör något du inte kan – men ändå gör det? Vågar du vara nybörjare?


Lugnet i penseldragen

Att måla får hela min kropp att lugna sig. Samma sak när jag skriver. Något släpper. Allt annat blir tyst. Det är som att komma hem till något inom mig själv. Ett rum där jag får finnas, utan krav, utan prestation. Bara vara. Det är stillhet i färg.


Mandys Diner – när gnistan inte längre lyser

Efter målningen och några dopp i den allt för varma poolen, gick vi till Mandys Diner för att äta. Det brukar vara en höjdpunkt. En plats där maten möter miljön i ett slags tidsresa tillbaka till 50- och 60-tal. Jag har alltid gillat det där – bilderna, detaljerna, atmosfären. Det känns som en upplevelse.

Men igår… nej. Något hade gått sönder. Kanske var det bara min upplevelse. Men jag tror inte det.

Vi blev mottagna av en tjej som inte orkat stryka skjortan. Jag vet att det låter futtigt, men det gör något med känslan. Det skaver. Det säger något. Som att det inte längre spelar roll.

Vi fick vänta. Länge. På dricka. På mat. Drickan borde komma snabbt– det gör ju att man dricker upp och beställer igen. En vinst för restaurangen till och med.

Jag beställde en burgare som skulle ha coleslaw. Det var några bleka strimlor vitkål och lite morot. Ingen majonnäs. Ingen kryddning. Inget som höll ihop det. Köttet var torrt, smaken obefintlig.

Och milkshaken, som brukar vara som en smaksensation? Den var grynig. Inte kall. Grädden smakade som något som stått framme lite för länge. Inte imponerade. Och när inte ens Milkshaken imponerar – då är något fel.

1400 kronor kostade kalaset. Och det sved. För jag hade höga förväntningar. Jag ville bli glad, mätt och nöjd. Men jag blev mest… trött. Inte för att det var dyrt, utan för att det kostade mycket pengar som inte smakade så gott.

Callout:
När försvinner magin från ett ställe du tidigare älskat? Märker du när det går från passion till rutin?


Vad som en gång var – och vad som kanske kan bli igen

Lokalen är fortfarande fantastisk. Den där filmiska känslan finns kvar. Men om personalen tappat stoltheten, om ledningen slutat bry sig – då spelar det ingen roll hur många Elvis-bilder som hänger på väggarna. Då blir det bara en kuliss.

Här behöver någon kliva in. Skaka om. Tända eld på glöden igen. För det finns något där. Något som går att väcka till liv. Men inte om alla bara går dit för att överleva sina arbetspass.


ADHD – när sinnet vandrar och detaljerna ropar

Jag tänker ibland att min hjärna fungerar lite som oljefärg – den vill kunna justera, ändra, backa, skapa nytt i det som redan finns. Det passar inte alltid ihop med vattenfärg. Precis som det inte alltid passar ihop med en restaurang upplevelse som inte levererar. För med ADHD kommer ofta en känslighet för detaljer. En ostruken skjorta. En för lång väntan. En milkshake som inte är kall nog. Det kanske inte märks för andra – men i min kropp känns det. Ljud, dofter, intryck. De landar starkt.

Samtidigt är det också det som ger mig förmågan att verkligen se, känna, notera nyanser. Jag ser när något tappar gnistan – och jag känner när något skaver. Det är både en styrka och en utmaning. Och kanske är det just därför jag behöver mitt skrivande och målande. För där får jag andas i min egen takt, utan att behöva stå ut med andras tempo, ljud eller bortglömda detaljer.

Orden tog en annan väg

Jag hade tänkt skriva om att sakta ner. Om vinden i ett grässtrå. Om skönheten i det lilla. Men istället blev det ett inlägg om vattenfärg, besvikelse och stilla insikter.

Och vet du – kanske blev det ändå just det jag tänkt. För ibland är stillheten inte det man planerat, utan det som blir när man tillåter livet att vara som det är.


Tack till dig som läser

Jag vill också passa på att säga tack. Bloggen har fått besök från så många olika länder – Irland är återkommande varje vecka (hello from me to you!), USA, Australien, Tyskland, Danmark och Norge. Norge har varit med länge – ni känns nästan som släkt.

Callout:
Var läser du ifrån? Lämna gärna en kommentar – det gör världen lite mindre och bloggen lite större.


Citat att bära med sig

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson

Slutord

Det blev ett inlägg om det som blev – inte det som var planerat. Kanske är det det som är det vackra. Att låta det som vill bli skrivet få sin plats. Precis som i en målning – ibland är det misstaget som gör tavlan levande.


Reflektion

Det finns en vila i att bara vara ärlig. Att inte linda in. Att säga: jag ville något annat, men det blev så här. Och det får vara nog.



Stöd gärna bloggen

Om du uppskattar mina texter, reflektioner och ärliga ord – stöd gärna bloggen med ett bidrag. Tack för att du läser och finns!

paypal.me


#MandysDiner #Vattenfärg #KreativVardag #Reflektioner #Husbilsliv #Skrivande #BloggSverige #Restaurangrecension #PersonligBlogg #InternationellaLäsare #ADHDperspektiv

Tält eller husbil – tankar från en morgon i husbilen vid sjön

Read this post in English

Förord

En tidig morgon i husbilen. Tystnaden utanför är nästan lika stark som vinden som smyger runt husknutarna. Alla sover, förutom jag – och kanske några till på campingen. Kaffet står bredvid mig, som det alltid gör. Det här är min stund, och nu vill jag bjuda in dig att dela den med mig.


Morgonen i husbilen – när alla andra sover

Just nu sitter jag i husbilen. Hör vinden låta utanför. Klockan är inte mera än halv sju. Hör hur vågorna låter nere vid sjön och hur tyst allt annat är. Kaffet står som vanligt bredvid mig och alla sover. Tror det är ganska så sovande på hela campingen ännu. Det är nog bara några få som likt mig sitter upp och njuter av morgonen.


Drömmen om tält – de riktiga camparna

Det är många som tältar här på campingen. Jag tycker det ser riktigt mysigt ut. Det är nog dom som är dom riktiga camparna. Dom har fått packa in, dom plockar och dom fixar med saker. Jag känner att jag skulle vilja vara en av dom.


Glidcampare med husbil – bekvämt men kanske inte äkta?

Vi själva är ju bara några glidcampare. Vi har huset med oss och det är inte alls samma förberedelser när vi åker iväg. Dessutom är det ju mera att det tillhör vår vardag – något vi bara gör för att vi kan. Vi kan ju väldigt ofta nu för tiden.

Men det är inte att vara en riktig campare, för det tar oss en kvart att göra klart för att åka iväg. Det tar oss en kvart att logga in, ställa upp husbilen – och då har vi redan lagt ut mattan, ställt upp borden och mitt kaffe är laddat i kaffebryggaren. Ska vi laga mat är det bara att göra – nästan som hemma.


Tältet som aldrig blev en tur

Innan vi skaffade, långt innan vi ens skaffade husvagn, så ville jag att vi skulle köpa oss ett tält. Maken, som ofta hänger på mina knasideer, sa bestämt nej. Ett nej som var ett nej. Men jag köpte ett tält – ett med fyra små rum i och en mitt där man kunde äta frukosten om det skulle regna.

Det blev aldrig att vi åkte ut med det, så jag satte upp det i trädgården. Så låtsades jag och ungarna att vi campade. Maken sa ”tokigt” och påminde om att sovrummet har bättre sängar och dessutom är det varmt. Hotell, sa han i nästa sekund. Men det var inte det jag ville.


Från tält till husvagn till husbil

En dag hittade jag en husvagn. Den historian går att läsa om i min bok, som heter (jag föredrar att kalla mig impulsiv): Köpa husvagn utan dragkrok. Köpa husvagn 30, kanske 40 mil bort – och köpa billigt. Nej, det var inte en hitt – men det var där vi hittade till camping.

Många husvagnar blev det. Maken började prata husbil, men jag ville inte. Maken köpte husbil – och jag var såld. Nu i fjärde husbilen sitter jag här och ser drömmande på dom som har tält.


Glömda laddare, mjölkskummare och insikten som smyger

Jag kan se framför mig hur jag packar in i bilen och hur man kommer fram, sätter upp tält mm. Kommer på att – jo, väldigt trevligt och mysigt och allt vad jag begär. Men, men… inte för mig.

Jag som inte ens kan packa en väska för att sova jour utan att ha med mig halva mitt hem – och ändå då glömt de väsentliga sakerna. Hur skulle det gå med tält?

Här i husbilen har vi allt. Till exempel så har jag en mjölkskummare. Den har jag använt högst fyra gånger under åren. Istället har jag en visp som går på batterier – för att skumma mjölken till mitt kaffe. Inte en, utan tre. Fast den första gick sönder igår, så nu har jag bara två. En jag använder, och en om den andra går sönder. Den som gick sönder igår har jag använt i två år, så jag behöver inte köpa en ny på länge än.


Insikten – jag hade nog glömt laddaren

Men tält… jo, det ser mysigt ut, det ser härligt ut, det ser ut som riktiga campare. Och en sådan där riktig campare är nog det jag skulle vilja vara – fast jag hade behövt mera skills i att packa och planera.

Samtidigt inser jag att jag inte hade kunnat sitta som jag gör just nu. Fötterna i passagerarsätet, datorn i knät och skriva tillsammans med kaffet. För jag inser att jag hade glömt att ladda datorn. Och det hade varit krångel med var jag lagt min dataladdare. Glömt att ladda mobilen… mm mm.

Nej, till åren kommen och med husbil så inser jag att maken hade kanske rätt. Men bara kanske – för det ser så mysigt ut. Det där med tält alltså.


Tips: Små filmer med stor kärlek

Lägger igen till länken om de små programmen för små barn i utbildningssyfte. De som min granne gör. Hon sitter och gör dem på kvällarna när de små barnen har gått och lagt sig. Jag är så imponerad av hennes små filmer. De är så gulliga, så gjorda med kärlek – och ja, imponerad är mitt ord.


Reflektion

Det finns något vackert i att vilja något annat, men ändå uppskatta det man har. Tältet är en dröm – men husbilen är min verklighet. Och kanske är det just i kontrasten mellan dröm och vardag som vi hittar vår egen sanning.

Carina Ikonen Nilsson

”Lev idag, just nu. Igår är redan historia och morgondagen – ja, den får vi se om vi får uppleva.”

Callout

Har du också funderat på om tältlivet skulle passa dig bättre – eller njuter du precis som jag av det bekväma i husbilen?
Kommentera gärna – eller dela inlägget med någon som också älskar campinglivet!


Vill du stötta mitt skrivande?

Stöd bloggen här via PayPal

Vill du följa fler vardagsreflektioner?

Prenumerera på bloggen så får du nya inlägg direkt i inkorgen.
Inget spam – bara tankar, känslor och morgonkaffe från mitt hjärta.


Hashtags:
#campingliv #husbilsliv #tältsemester #morgonstund #vardagpåväg #malixblogg
EN: #motorhomelife #campingthoughts #tentvsvan #morningmoments #slowtravel


Camping vid Glomma – sol, dyn och norska vyer

Read this in English

Lång resa, stark sol och ett bad jag aldrig tagit i Sverige

Förord
Det här är ett sådant där inlägg som bär spår av resans puls – från timmar i bilen till kvällssol vid älven. Jag skriver det med sand mellan tårna och bilder i huvudet som fortfarande doftar fjälluft.


Från Sverige till Norge – med handlingsstopp och dieselprat

Igår blev det många timmar i bilen. Vi körde från ett regnigt Sverige, passerade Charlottenberg där norrmännen fyllde kundvagnarna och dieselpumparna, och rullade vidare in i Norge. Här är diesel dyrare – men tack vare vår starkare krona blev campingen, som kostade 420 norska kronor, bara 399 i svenska pengar. Kanske är dieseln ändå ungefär lika dyr som hemma, men ärligt talat är det för tidigt för att tänka matte.

Regn, räkning av husbilar och skrivdrömmar

regn och räkna husbilar.

Hela vägen fram till Kongsvinger följde regnet oss. Jag försökte räkna husbilar – en syssla jag gör med glädje – och samtidigt arbeta lite med Vinghästen. Men det gick sådär. Boken får vänta till vi är hemma. Ett manus tar tid, och det ska bli vackert. Men bilderna, de växer fram ur sagan om pojkarna och deras prövningar tillsammans med hästen.

Vinghästen

En pastagratäng i kvällssolens magi

När vi till slut anlände till campingen vid Glomma, värmde vi på pastagratängen vi hade med oss. Vi satt ute och åt i kvällssolen, som sken på oss som genom ett mirakel. Runt omkring – kolsvarta moln. Men just över oss: strålande sol. Det blåste, men vinden var varm, nästan välsignande. Maken brände sig på axlarna i solskenet. Det gjorde ont, men det var också ett bevis på hur stark solen var.

Ett bad jag aldrig skulle ta i Sverige

Jag frågade campingvärden om man kunde bada i älven – det kunde man. Men när jag väl gick ner dit, möttes jag av stora stenblock, och där det var sand, sjönk jag ner i dyn. Fötterna fastnade. Men jag hade bestämt mig. Det blev ett bad ändå – ett sådant där där man mest flyter, snarare än simmar. Vattnet var strömt, och ett vattenfall hördes längre bort.

Efteråt satt jag i solen och lät fötterna torka. Badskorna, däremot, är nu fulla av sand. Jag har blivit ännu mer övertygad: norrmän vet inte hur en riktig badsjö ska kännas. Jag skulle aldrig bada i sånt vatten hemma i Sverige. Redan förra året blev det tydligt – badkulturen här skiljer sig rejält.

Vyerna – så vackra att man blir tyst

Men – och det är ett stort men – vyerna här är magiska. Höga berg, djupa dalar, små pittoreska byar. Ögonen får sitt, och det med råge. Det är ett landskap som får en att känna sig liten, på ett vackert sätt.


Dagens funderingar – vilken väg ska vi ta?

Idag vet vi inte riktigt hur vi ska göra. Kanske kör vi tillbaka in i Sverige, mot Vilhelmina och Stekenjokk – för att verkligen få den där wow-känslan av fjällen. Kör man genom Norge först, kan just Stekenjokk kännas lite… futtigt. Men om vi tar det från svenska sidan är det något annat.

Det blir många mil i bilen oavsett. Kanske blir det ett stopp i Strömsund, där det finns camping och pool. Eller så drar vi vidare mot Trondheim och letar camping i Oppdal eller uppe på fjället bland bisonoxarna. Oavsett var vi landar, så fortsätter resan.


Slutord

Det är så här det är – husbilslivet på vägarna, med sol, sand, vyer och oplanerade beslut. Vi följer känslan, vädret och vägen. Och jag följer orden som vill skrivas.


Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Hashtags (svenska och engelska):
#Husbilsliv #CampingVidGlomma #Vinghästen #ResaIADHDTempo #Fjällsemester #NorgeResa #Stekenjokk #BadaIStrandlöshet
#VanLife #CampingGlomma #WingedHorseBook #TravelWithADHD #MountainAdventure #NorwayTravel #Stekenjokk #StrangeSwim

Mot norr med lillkillen – packning, pizza och sommarminnen

Länk till engelska versionen:
Read this post in English →

Förord

Det här är en sådan morgon där jag mest vill skriva mig ut ur tröttheten. En natt med kliande myggbett och värme som vägrar släppa taget – men nu sitter jag här, i soffan med datorn i knät, redo att ge mig av mot norr. Det blev en hel del gjort igår, och i dag väntar 40 mil på vägarna. Jag är förväntansfull och känner att nu blir det semester på riktigt.

En ny resa – mot Mora och vidare norrut

God morgon! Jo, det är faktiskt morgon, men det känns som att jag inte sovit en blund. Knott och myggbetten har kliat hela natten, värmen har legat som ett täcke. Den här dagen kommer att bli lång. Men jag ska sitta i LVL^2 idag, och registrera husbilar som kör förbi oss. Det kommer att vara okej – kroppen är med mig, även om det kanske blir lite långtråkigt under de där 40 milen.

Kvällens stopp blir Mora.

Tvätt, kyl och små vanor vi knappt märker

Igår var det dags för sista tvätten – lillkillens kläder, så att han har rena inför resan. Sedan blev det kyl och frys. Vi plockade ut allt ur frysen för att se vad som egentligen fanns. Maken hade nämligen fått för sig att den var tom. Det var den inte.

När vi ändå höll på, fixade vi kylen också. Den där plåtställningen för drickor? Den som knappt använts? Den åkte ut, och genast blev det mer plats. När lillflickan skulle ta mjölk frågade hon förvånat:
– Har vi verkligen ingen mjölk?

Jo då, svarade jag. Den står bara på översta hyllan nu. Och där blev det så tydligt hur mycket vanemänniskor vi är – hon hann tro att mjölken var slut innan hon såg att vi bara städat ur och ändrat lite.

Handla, laga och dofta på blåbärspaj

Sen åkte vi till Vänersborg för att handla det sista, och för att fylla på kyl och frys i LVL^2. Vi behövde inte så mycket – ändå gick det på över två tusen kronor.

Till middag blev det pizzor med pizzakit. Jag gjorde min med tomatsås, ost, lite kalkonkött, soltorkade tomater och oliver. Den blev supergod! Men salt – för oj vad törstig jag blev. Tror jag drack tre, kanske fyra flaskor vatten under kvällen.

Efter en kort tupplur – medan maken lagade mat till ungdomarna som inte ska med på resan – ställde jag mig och gjorde müsli, bakade blåbärspaj och förberedde en mjölmix till scones. Vi har ju ugn i bilen, och det är en lyx att få känna doften av nybakat bröd även när man är på rull. Ibland bakar vi i grillen – det blir extra gott då. Kanske beror det på att man får sitta där ute i solen och vänta på att brödet är redo.

LVL^2 är redo – nu väntar Norrland

Bilen är packad, iordningställd och sängarna är renbäddade i LVL^2. Nu ger vi oss av. Den här gången med lillkillen – och vi trotsar väderleksrapporterna. Allt för att han ska få uppleva Norrland.

Jag tycker det är en självklarhet – att alla barn ska få en chans att veta vad som finns i vårt vackra land. Man ska få ha minnen från både norr och söder. Jag och maken har samlat på oss många sådana – med alla barn som bott hos oss genom åren.

Avslutning

Önskar dig en fin dag – en sån där dag du själv valt och skapat.
Tack för att du är här och läser. Det betyder mer än du tror.

Har du också rest genom Sverige i husbil eller husvagn? Dela gärna dina minnen i en kommentar – jag läser allt med glädje!

Här kan du läsa om resor vi gjort med våra bilar och husvagnar.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#Husbilsliv #ResaMedBarn #Vardagsäventyr #LVL2 #MotNorrland #Familjeliv #SvenskSommar #Blåbärspaj #PackatOchKlart #Morgontrött #BarnensMinnen

Tillbaka på High Chaparral – blåst, lek och vardagsglädje i husbilen

Tillbaka på High Chaparral – blåst, lek och vardagsglädje i husbilen

Click here to go directly to the English version

Att skriva blogginlägg från husbilen är ett sätt för mig att spara och dela vardagsglimtar. Det är en stund för reflektion, ett möte mellan nu och minnen. Idag blir det ett inlägg i kategorin LVL^2 igen. Nedanför detta inlägg hittar du även en version på engelska, skriven av AI. Tänk vilka möjligheter vi har idag!

Tillbaka på High Chaparrals camping

Nu är vi här igen! På High Chaparrals camping. Det är nästan precis samma plats som förra året, alldeles intill lekplatsen. Trots att vädret var kallt och blåsigt igår var det fullt av barn som lekte. Alfred sprang ut och lekte i massor, och till min glädje såg jag att ungdomarna också var med. Visst, de sa att de ”bara hade koll på Alfred” – men jag såg minsann att de också lekte!

De smög runt bland husen och försvann i mörkret. Det dröjde innan de kom tillbaka, när klockan var närmare tio.

Fikapaus vid stora Färgen

Under resan hit gjorde vi ett stopp vid en plats jag tror heter Stora Färgen. Där fanns en liten camping med badplats. Vi tog fram mackorna och satte oss vid ett bord. Men åh, så det blåste! Vågorna gick höga och det var alldeles för kallt för att ens tänka på att bada. När vi var klara slängde vi oss in i bilen igen.

Vägarbeten mötte oss på vägen, men inget som störde nämnvärt. Vid halvtvå kom vi fram och installerade oss snabbt på campingen.

Pistoler, middag och blåst

Första vi gjorde var att köpa pistoler – så klart! Alfred hade en kvar sen förra året, nu har han två. Till middag grillade maken korv som vi åt tillsammans med min hemmagjorda potatissallad. Det åts ute i vinden. Allt fick tyngas ner för att inte blåsa bort. Grillningen var en utmaning, men det gick.

Tankar om vinden och teknikens under

Jag undrar: Blåser det inte mer än vanligt i år? Det känns som att vinden aldrig riktigt ger sig. Bara några få dagar har varit stilla.

Nu på morgonen är det tyst. Alla sover, och jag sitter med mitt kaffe och skriver på min nya dator – en ASUS. Den är underbar att skriva på, så mycket bättre än min lilla Chromebook. Skärmen är större och jag kan till och med koppla till en trådlös mus. Problemet är bara att jag inte vet hur man gör det riktigt än.

AVSLUTNING

Nu väntar dagens äventyr. Så snart kaffet är slut är jag redo för vad dagen har att erbjuda. Tack för att du tittar in på bloggen. Jag hoppas att du får en fin dag – precis så som du vill ha den.

”Det är i de där små stunderna, när vinden nästan blåser bort korvbrödet och barnen fnissar bakom husknuten, som livet känns verkligt.”

Här kan du läsa om förra årets resa.

Har Ni tänkt er ut och upptäcka genom att campa i år? Vart bär det av?

Ska ni vara här hemma i Sverige eller ger ni er ut i Europa?

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Below this post you’ll find an English version written by AI – amazing what is possible today!


ENGLISH VERSION (by AI)

INTRODUCTION

Writing blog posts from the camper van is a way for me to capture and share everyday moments. It’s a pause for reflection, a meeting between now and memories. Today’s entry is another one in the LVL^2 category. Just imagine the possibilities – the following is an English version written by AI!

Back at High Chaparral’s campsite

We’re here again! At High Chaparral’s campsite, almost in the same spot as last year, right next to the playground. Even though it was cold and windy yesterday, there were plenty of children out playing. Alfred ran around a lot, and to my delight, the teenagers joined in too. They claimed to be ”just keeping an eye on Alfred,” but I saw them playing too!

Snuck around the cabins and vanished into the dusk. They didn’t come back until around ten o’clock.

Coffee break at Stora Färgen

On our way here, we stopped at a place I believe is called Stora Färgen. There was a small campsite with a beach. We brought out our sandwiches and sat at a table. But oh, the wind! The waves were high, and it was far too cold to even think about swimming. Once we finished eating, we quickly got back into the car.

There was some roadwork along the way, but nothing that bothered us much. We arrived around 1:30 PM and quickly settled into the campsite.

Toys, dinner, and the wind

First thing we did was buy toy guns – of course! Alfred already had one from last year, and now he has two. For dinner, my husband grilled sausages, and we enjoyed them with my homemade potato salad. We ate outside in the wind. Everything had to be weighed down to keep it from blowing away. It was quite a challenge to grill and eat in that breeze.

Thoughts about the wind and my new computer

Doesn’t it seem like it’s windier than usual this year? It feels like the wind never really stops. Only a few days have been calm.

This morning, it’s quiet. Everyone else is asleep. I’m sitting here with my coffee, writing on my new ASUS laptop. It’s wonderful to type on – so much better than my small Chromebook. The screen is larger, and I can even connect a wireless mouse. The only problem is, I don’t quite know how to do that yet.

CLOSING

Now today’s adventures await. Once I’ve finished my coffee, I’ll be ready for whatever comes next. Thank you for visiting my blog – I hope your day turns out just the way you want it to.

It’s in those little moments – when the wind nearly blows away your sausage bun and the kids giggle behind the cabins – that life feels most real.

Are you planning to go out and explore by camping this year? Where are you headed?

Will you be staying here in Sweden, or are you setting off to explore Europe?

#Husbilsliv #HighChaparral #Campingvardag #Familjetid #Barnlek #ResaMedBarn #Potatissallad #BlåsigaDagar #SkrivaPåResandeFot #TeknikensUnder #LVL2 #BloggSverige #DagensÄventyr

#RVLife #HighChaparral #CampingDays #FamilyTime #KidsPlay #TravelWithKids #PotatoSalad #WindyDays #WritingOnTheGo #TechMadeEasy #LVL2Adventures #SwedishBlogger #TodaysAdventure


LVL^2 ska rastas.

På väg till High Chaparral – en resa fylld med minnen, mackor och förväntan

Just nu sitter jag i husbilen och skriver, medan jag samtidigt räknar och registrerar husbilar och deras märken. Multitasking i sin renaste form! Vi får se hur det går att få till både siffror och ord samtidigt.

En tidig morgon med uppdrag

Redan innan klockan slagit 06.00 satt jag i bilen. Jag skulle hämta Alfred hemma hos dottern, eftersom hon skulle iväg till jobbet och vi har äventyr på gång. Dagens mål: High Chaparral!
Vi anländer till campingen idag, och i morgon väntar själva parken. Det här är faktiskt en repris från förra sommaren – barnen och ungdomarna tyckte det var så roligt då, och vi vuxna uppskattade också resan.

Saknaden som känns

Tyvärr är lilla Emilia inte med oss den här gången, och det känns i hjärtat. Hon hade så roligt förra året, skrattade och levde ut i miljön. Nu får hon inte följa med, och även om vi försöker njuta av stunden, så är det ett tomrum som inte går att ignorera.

Mat, mackor och mysiga pauser

Husbilen är proppad – sängkläder, handdukar och mängder av mat har vi med oss. Det är lite vår vana när vi åker iväg: vi fyller kylskåpet till brädden, men när vi kommer hem igen inser vi ofta att mycket av maten åker hem igen, orörd.

På vägen gjorde vi ett stopp i Trollhättan för att köpa glass och fika. Det är tradition – en glasspaus hör helt enkelt till när vi är på väg någonstans. Redan igår förberedde vi mackor: pannbiffsmackor och mackor med kycklingröra som jag rörde ihop. Att ha färdiga mackor i kylen är guld värt när man vill pausa längs vägen och njuta lite.

Ett minne från behandlingshemmet

Jag kom att tänka på en gång när jag jobbade på Slussen – ett behandlingshem. Vi skulle ta med pojkarna och tre personal på en liten semestertur till Öland. Jag ställde mig då och gjorde ett fyrtiotal mackor! Pojkarna åt med förtjusning, och en av dem sa att jag gärna fick göra sådana varje morgon. Det gjorde jag förstås inte, men det värmde att höra.

Särskilt en kille minns jag. Han uppskattade alltid när jag dukade fram frukost. Jag brukade lägga fram skivade tomater och gurka – inget märkvärdigt i mina ögon, men han sa alltid att det kändes som att sova på hotell när jag jobbade morgon. Det är såna ord som stannar kvar. Han uppskattade också när jag bakade scones till kvällsmaten. I min värld var det bara så man gjorde – men i hans värld var det något alldeles extra.

Snart framme

Nu har vi ungefär två timmar kvar tills vi landar på campingen. Incheckningen är inte öppen än, så vi får ta det lugnt. Under tiden vill jag passa på att tacka dig – för att du läser, följer och stöttar min blogg. Det betyder mer än du kanske anar.

Önskar dig en riktigt fin dag – och tack för att du finns här.


On the road to High Chaparral – a journey full of memories, sandwiches and anticipation

Right now, I’m sitting in the motorhome, writing while also counting and noting the brands of other motorhomes passing by. Multitasking at its finest! We’ll see how it goes—trying to handle both numbers and words at the same time.

An early morning with a mission

Before the clock had even struck 6:00, I was already in the car. I was off to pick up Alfred at my daughter’s place, since she had to leave for work and we had an adventure ahead. Today’s destination: High Chaparral!
We’re arriving at the campsite today, and tomorrow the park awaits. This is actually a repeat from last summer – the kids and teens loved it back then, and we adults appreciated the trip just as much.

A missing piece

Unfortunately, little Emilia isn’t with us this time – and it aches in my heart. She had so much fun last year, laughing and enjoying every part of the experience. This time she’s not allowed to come, and even though we try to enjoy the moment, there’s an emptiness that’s hard to ignore.

Food, sandwiches and cozy breaks

The motorhome is packed – with bedding, towels and loads of food. It’s kind of our tradition: we fill the fridge to the brim, only to realize when we return home that most of the food comes back untouched.

Along the way, we stopped in Trollhättan for ice cream and a little fika. It’s a must – a sweet stop is simply part of every road trip. Yesterday we prepared sandwiches: meat patty sandwiches and some with a creamy chicken salad I whipped together. Having ready-made sandwiches in the fridge is golden when you want to take a break along the road and enjoy the moment.

A memory from the treatment home

It reminded me of a time when I worked at Slussen – a treatment home. We were taking the boys, along with three staff members, on a little vacation to Öland. I stood and made around forty sandwiches! The boys ate with joy, and one of them told me I should make those every morning. I didn’t, of course – but it warmed my heart to hear it.

One boy especially comes to mind. He always appreciated it when I laid out breakfast. I used to slice up tomatoes and cucumber – nothing fancy in my eyes – but he always said it felt like staying at a hotel when I worked the morning shift. Words like that stay with you. He also loved when I baked scones for supper. To me, that was just how you do things – but in his world, it was something truly special.

Almost there

Now we’ve got about two hours left before we arrive at the campsite. Check-in isn’t open yet, so we’re taking it easy.
In the meantime, I want to say thank you – for reading, following, and supporting my blog. It means more than you might know.

Wishing you a truly lovely day – and thank you for being here.

Carina Ikonen Nilsson
Live today, right now. Yesterday is no longer here, and tomorrow hasn’t arrived yet. This moment is what matters.

#HighChaparral #RVLife #FamilyVacation #KidsTrip #FikaOnTheRoad #SandwichMemories #SummerTravels #CampingLife


Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.


#HighChaparral #Husbilsliv #Familjesemester #Barnsemester #FikaPåVägen #Mackminnen #Sommarresor #Campingliv

En saga om vinghästar, sju kullar och en igelkott på campingen

En saga föds under stjärnorna

Det blev sagan ”De två pojkarna med sin vinghäst och de sju kullarna” för lilla Alfred när han skulle sova. Jag tror faktiskt inte att den sagan finns nedskriven någonstans – inte än i alla fall. För igår kväll föddes den i vårt lilla sovrum i husbilen. Alfred var ledsen, längtade efter sin mamma. Men två omgångar av Vargsången och början av vår nya saga gjorde att han till slut somnade. Vi hann bara till den tredje kullen – sedan sov han gott.

Just nu håller jag faktiskt på att skriva ner sagan som e-bok. Den kommer du snart kunna ladda ner här på bloggen. En liten gåva från mig till dig och alla små öron som behöver magi vid läggdags.

Morgonkaffe i stillhet

Nu sover han fortfarande. Jag sitter här i husbilen med mitt morgonkaffe och låter tystnaden vila. Gårdagen var full av bad och sol. Ja, så mycket sol att jag brände mig och fick ta skuggan på eftermiddagen. Både Alfred och lillkillen blev också lite röda, trots solkräm – men inte farligt röda. Faktum är att det klär lillkillen lite, han som mest sitter inne. Nu har huden fått smak på solen och kroppen fylls av D-vitamin.

Bad, lek och en skygg badkruka

Jag tog en promenad till affären under dagen – maken gick dit två gånger. Hans berömda löfte om ett dopp? Det backade han ur. I år igen. Han skyllde på att han var upptagen med annat. Jag förstår verkligen inte hur han klarar värmen utan att bada. Det var ju inte ens kallt i poolen! Jag kunde bada i över en timme utan att frysa, och barnen – de ville aldrig gå upp. Vi fick faktiskt tjata upp dem till slut.

Gömme, igelkottar och kvällsäventyr

När poolen stängde för kvällen hade barnen fortfarande spring i benen. Så de gick ut på campingen och lekte gömme. Hur det ens går till på en camping är lite av ett mysterium – men de lyckades. Under leken hittade de en igelkott. Alfred hade aldrig sett en sådan innan och var först lite rädd. Men efter en stund vågade han sig fram och titta på den. Maken matade den med korv – det kanske inte är det mest naturliga för en igelkott, men den verkade glad.

Töreboda camping – en pärla vid Göta kanal

Vi hade en riktigt härlig dag här på Töreboda camping. Det är en fin plats: rent, fräscht och välskött. Till och med gräsmattorna är alltid kortklippta. Priset för platsen ligger på 450 kronor per natt – men då ingår allt: duschar, pool och service utan dolda avgifter. Campingen ligger dessutom vackert vid Göta kanal, med gångavstånd till stan. En liten pärla. Här är fina bilder inne från den lilla staden som är så gemytlig och trevlig. Om tre veckor har dom festival här.

Töreboda inne i staden.
Töreboda

Snart bär det av hemåt

Idag är det dags att packa ihop. Barnen ska bada en sista gång innan vi styr hemåt. Jag tar med mig minnet av igelkotten, kvällssagan, solens hetta och stilla morgonkaffe. Och förstås – en början på en saga som kanske en dag landar i någons bokhylla som en liten nedladdningsbar e-bok.

Tack för att du läser min blogg. Jag hoppas du får en fin dag – ta hand om dig och din stund.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Hashtags:
#husbilsliv #barnisolen #sagostund #TörebodaCamping #livetpåcamping #familjesemester #egenebok #vingsagor #sommardag #götagöta

En Dag i Husbilen: Boklyssnande och Hemmaprojekt

Idag sitter jag här på makens plats i vår husbil, LVL^2.En kopp kaffe bredvid mig och öronpropparna på plats. Just nu lyssnar jag på en bok av Laila Brenden. Hon beskriver områdena runt Kongsvinger i Norge på ett så målande och behagligt sätt. Jag gillar verkligen Lailas sätt att skriva; orden flyter på och även om jag tappar bort mig i tankarna. Kan jag lätt komma tillbaka in i historien.

En Skön Ledig Dag

Det ska vara soligt idag, vilket innebär att det blir en perfekt dag. Perfekt för att ta med boken ut och njuta av solen. Igår tillbringade vi mest tid inne i husbilen eftersom det var kallt ute. Men att sitta inne var ändå mysigt. Vi har nyligen fixat till bilen precis som vi vill ha den. Vi har klätt om dynorna, sytt nya gardiner, tillverkat en hylla för tv. Även skurit till en ny matta för golvet.

Att Skapa en Hemtrevlig Atmosfär

Nu känns det verkligen som vår bil, den har fått en själ. Igår kväll pratade vi om just detta. När vi tittade på gamla bilder av våra tidigare husvagnar och husbilar som vi visade på TV

. En av bilderna visade vår sista husvagn, en Wiensberg, som jag aldrig riktigt tyckte om. Den kändes aldrig välkomnande, utan bara som en vagn att sova i.

Minnen och Uppgraderingar

Våra tidigare husbilar har alla haft sin egen charm. Den första husbilen vi köpte ligger oss särskilt varmt om hjärtat, trots att den hade en del problem med växellådan. Den kändes alltid välkomnande och hemtrevlig, och vi satte verkligen vår prägel på den. I vår nuvarande husbil har vi inte riktigt hittat en perfekt lösning för att bädda ner soffgruppen. Men det behövs oftast inte eftersom vi har en extra säng i taket för gäster.

Nya Projekt och Idéer

Nu när husbilen känns som vårt lilla krypin, med en hemtrevlig och lyxig atmosfär. Så har vi börjat komma på nya projekt. Nästa sak vi ska fixa är ett litet fint staket till hyllan vi nyligen byggt. För mig är det viktigt att få till den där ombonade känslan. Nu när vi äntligen har uppnått det, flödar nya idéer.

Frågor till Dig

Hur är det för dig? Brukar du också hitta på nya projekt när du håller på att fixa? Har du också en husvagn eller husbil? Kolla in Husbilsklubben.se för att hitta tips och diskutera med andra husbilsentusiaster! Lämna gärna en kommentar och bild. Vad du själv gjort och självklart även andra projekt det behöver inte vara husbil eller husvagn.

Nu avslutar jag för idag. Kanske blir det ett inlägg till ikväll som postas imorgon, men det vet jag inte än. Om det inte blir så, lär jag inte skriva något under helgen. Detta eftersom jag har jobb och kommer antagligen inte orka efter passen. Jag börjar dessutom tidigt, så innan jobbet lär jag inte hinna skriva.

Ha en härligt fin fredag!

Här är lite länkar:

Vi har nyligen fixat till bilen precis som vi vill ha den. Här kan du hitta inspiration för egna DIY-projekt för husbilar.

Planerar du en resa till Norge? Här är några rekommenderade campingplatser runt Kongsvinger.

Om du, liksom jag, älskar kaffe, kolla in dessa kafferecept och baristatips för att göra din nästa kopp kaffe ännu bättre!

Carina Ikonen Nilsson

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

#Husbilsliv #DIYprojekt #Hemtrevligt #LailaBrenden #Boktips #Roadtrip #Husbil #Hemmaprojekt #LyxigtOchOmbonat #KaffeOchBöcker

Morgonkaffe i Husbilen och Ett Minne Från Dovrefjället

Så härligt att vakna här i husbilen med mitt kaffe igen. Även om det är lite kyligt så smakar kaffet bättre här och morgonstunden är magisk. Bara jag är vaken. Kylan beror på att jag ställde in värmen fel och bara värmde vatten, men nu är värmen igång och jag hör hur den sprider sig i bilen.

Igår körde vi över 50 mil – fjällen byttes ut mot skog och nu befinner vi oss i Elverum, i Innlandet fylke. Här är vi på en campingplats som ligger centralt men ändå omgiven av natur.

En Dag på Dovrefjället

Gårdagen spenderades på Dovrefjället, där vi tog en kortare fjällvandring. Trots att den var kort var den tillräckligt lång och brant för att jag var tvungen att sätta mig ner när vi nådde toppen. Jag önskar att min höft var i bättre skick så jag kunde vandra längre och sova i tält mitt i fjällen, omgiven av tystnaden. Men nu får jag nöja mig med att vandra upp, vandra ner och sova i husbilen, vilket inte är så illa det heller. Efter alla steg och den kyliga luften var det underbart att komma tillbaka till värmen.

Dovrefjället: Ett Äventyr i Historia och Natur

Utforska den Magiska Vildmarken

Dovrefjället är mer än bara en fjällkedja i Norge – det är en plats där historien lever och naturens skönhet tar andan ur en. Beläget i hjärtat av landet, sträcker sig Dovrefjället över både Dovre kommun och Oppdal, och är känt för sina imponerande landskap och rika fauna.

Historien bakom Fjället

Dovrefjället har spelat en viktig roll i norsk historia. Under medeltiden var fjället en viktig färdväg för pilgrimer på väg till Nidarosdomen i Trondheim. Men Dovrefjället är kanske mest känt för sin plats i den norska kungasagan. Enligt legenden flydde kung Håkon Håkonsson hit under ett inbördeskrig på 1200-talet. Fjällets avlägsna och svåråtkomliga terräng erbjöd honom skydd och en strategisk fördel.

Vildmarksäventyr och Naturens Skatter

Idag är Dovrefjället en nationalpark, känd för sina fantastiska vandringsleder, vilda myskoxar och majestätiska fjälltoppar. Här kan du vandra genom frodiga dalar, korsa kristallklara fjällbäckar och kanske till och med få en glimt av den mystiska myskoxen. Denna urtida varelse har bott i regionen sedan istiden och är en symbol för fjällets uråldriga charm.

Lunchtid med Fiskekaker

Väl inne i husbilen ställde jag mig och gjorde lunvh. Lunch igår bestod av de underbara fiskekakerna, serverade i hamburgerbröd med römmedressing, massor av sallad och andra nyttigheter. Så gott! Nu vill jag hem och försöka göra egna fiskekaker. Har du ätit dessa specialiteter? Hur äter du dom?

Fiskekaker: En Traditionell Delikatess

Ingen resa till Dovrefjället är komplett utan att smaka på de lokala delikatesserna. Fiskekaker, eller fiskkakor, är en populär maträtt i regionen. Dessa saftiga och smakrika fiskkakor är gjorda på färsk fisk, ofta torsk eller kolja, blandat med potatis, lök och kryddor. Traditionellt serveras de med potatismos och lingonsylt, vilket skapar en härlig balans mellan sött och salt.

Norge ska upplevas inte beskrivas.

Efter alla mil vart det underbart att komma till en Camping, grilla lite mat, duscha och sedan krypa ner i sängen. Vilken resa detta har varit. Jag är så betagen av allt det vackra alla städer jag fått se och uppleva. Den här resan var verkligen en upplevelse. Alla dessa fantastiska berg, fjäll och dessa små fina byar. Det enda jag inte vill uppleva igen är vägen ner från Sognefjället för de där rädslorna som jag hann uppleva vill jag inte uppleva igen. Norges natur går inte att beskriva utan den måste upplevas.

Länkar för Mer Information:

  1. Visit Norway – Dovrefjell-Sunndalsfjella National Park
  2. Norges nationalparker – Dovrefjell
  3. Traditionella norska recept – Fiskekaker

Carina Ikonen Nilsson

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon! Just nu gäller !!!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén