Etikett: sagor

  • Vimmerby.

    En lång dag i bilen igår. Två små barn var med och så lilltjejen så klart. 7 timmar åkte vi bil, de sista 20 milen frågade barnen om vi var framme snart. Någon stans på mitten stannade vi på biltema för att vi hade glöm att ryggsäck. Där åt vi även korv och bröd, Emilia sa att hon ville spara lite plats i magen så hon fick plats med glass. Glass fick dom, efter det åkte vi igen. När vi kom till Mariannelund tyckte Emilia att det var spännande. Hade Emil funnits på riktigt? Vi fick förklara att det var den här staden som står om i boken och att staden finns.

    Det är tre generationer som lyssnat och sett samma sagor. När jag var liten och Emil gick på tv var han ny. Nu är han något som alla barn vet om, fast han inte ens funnits. Tänk vilka fantastiska sagor den där Astrid gjort. Tänk vi kan dom alla.

    Igår när vi kom fram skulle barnen ut och leka på lekplatsen, Emilia var klok och ville ha regnkläder på sig. Alfred sa nej tack till regnkläder och satte sig och åkte rutschkana direkt. Vilket gjorde byxorna både blöta och smutsiga. Maken lagade maken mat, efter maten diskade jag, Efter det gick vi en sväng till Coop för att handla. Barnen fick var sin godispåse. Vi gick även för att titta på ingången till parken.

    Ställ-plasterna

    Ställ-platserna är riktigt bra här. Grus och en lite gräsplätt med konstgräs. Service husen bra, fast dom hade kunnat kosta på dom mera. Betalar ändå mera än femhundra kronor, service husens duschar är bara stängda av duschdraperi. Bås hade dom kunnat kosta på. Duscharna är gratis och varmt vatten hur länge du än duschar. Något som jag innan Norge tagit för en självklarhet. Men det har jag lärt mig i år, det är inte så överallt.

    På kvällen gjorde maken mackor vi ska ha med oss in i parken. Jag tänker vi ska ha med lite melon, bullar och lite kakor. Det får duga för parken maten. Kommer att bli en del timmar där i parken.

    Efter parken går vi till husbilen för att sedan åka till Borås i morgon. Tillbringar kvällen där och gör djurparken på Lördag. Vi har redan planerat nästa tripp, som vi ska göra. Då ska vi till High Chapparal. Alfred är noga med att göra planer och att man ska stick to the plan. Antingen tycker han att vi åker dit, fast det går lika bra att vi äter på Mc Donalds. Som om det var samma sak. Men för honom är det nog det.

    Just nu regnar det. Smattret är en mysfaktor när jag sitter här och skriver. Regn när man sitter inne i husbilen är ett trevligt tillägg. Ett avkopplande ljud som ger en känsla lugn och ro. Vi får hoppas det slutar när vi ska göra parken. För säkerhets skull tar vi med paraplyer. Vi har två med oss.

    Det ska bli spännande att se hur barnen upplever Dagens planering. Alfred säger att han tycker att Pippi är läskig. Lillflickan berättade att hon var här när hon var liten. Vi får se hur mycket eller lite hon uppskattar den här dagen. Det får bli kvällsbilden av det två små barnen igår. En mysig sovare bild.

    Nej ny dag och jag vill hinna får på mig kläder innan barnen vaknar så jag slutar inlägget här.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

    Carina Ikonen Nilsson
    Har du sett oss på vägarna?(obligatoriskt)

  • De snart vuxna barnen…..

    Min ambition att stryka tvätt, pilule redan igår var det en sak att prioritera. Men inte blev det så istället blev det tavelmålning och skriva lite.  Sitter fortfarande i morgonrocken, help men frukosten är intagen.  En kraftsamling skall till och kläder skall tas på. Det vackra vädret ger mig vårkänslor, fast marken är täckt av massor av snö. När barnen var små, brukade vi sådana här dagar gå ut i skogen.  Grilla korv och samla saker vi hittade. Då inbillade jag mig att jag gjorde det för mina barn, visst gjorde jag det. Men just idag, just nu, känner jag saknaden av den lilla skogspromenaden och våra äventyr. Det säger mig att jag gjorde dessa även för min egen skull.  Idag är det meningslöst att planera ett sådant upptåg, ingen av barnen skulle följa med.

    Det är förkallt skulle svaret vara, jag har inte tid, eller nej jag ska …..

    Kanske är det tiden jag saknar, tiden, då jag och barnen gjorde saker tillsammans. Tiden då vi tillsammans tittade på bollibompa, läste sagor som jag gjort under dagen.  Ännu idag finns det små heliga stunder här hemma, då jag  och barnen dricker tea, eller då jag och barnen tittar på någon film eller sånt. Men dessa stunder är inte lika många, idag har de inte lika stort behov, av att göra saker tillsammans. De är upptagna med annat.

    Nu är det inte så att jag klagar på det, nej det är tidens gång. Mina barn börjar bli vuxna, startar egna liv,hittar egna intressen.

    Men stunderna från historian gör sig påminda, gör ont i hjärtat ibland.Min lilla kille inte är liten, inte blir världen vacker och ljus igen, som då när  han var bedrövad och ledsen och satt i mitt knä.

    Idag går han istället in på sitt rum funderar en stund, kommer kanske och pratar dricker lite tea.  Jag ser att han  har förmågan att klura och lösa själv.

    Han tar ansvar och ger sig svar utifrån sig. Genast just nu i stunden känner jag enorm tacksamhet. Kanske är det just de stunderna som jag just nu saknar, som gjort att han idag klarar livets kantigheter och hittar lösningar.

    Stunderna som nu är saknad kanske är just grunden till att han är en sådan självständig person, nästan en vuxen man.