Min ambition att stryka tvätt, pilule redan igår var det en sak att prioritera. Men inte blev det så istället blev det tavelmålning och skriva lite. Sitter fortfarande i morgonrocken, help men frukosten är intagen. En kraftsamling skall till och kläder skall tas på. Det vackra vädret ger mig vårkänslor, fast marken är täckt av massor av snö. När barnen var små, brukade vi sådana här dagar gå ut i skogen. Grilla korv och samla saker vi hittade. Då inbillade jag mig att jag gjorde det för mina barn, visst gjorde jag det. Men just idag, just nu, känner jag saknaden av den lilla skogspromenaden och våra äventyr. Det säger mig att jag gjorde dessa även för min egen skull. Idag är det meningslöst att planera ett sådant upptåg, ingen av barnen skulle följa med.
Det är förkallt skulle svaret vara, jag har inte tid, eller nej jag ska …..
Kanske är det tiden jag saknar, tiden, då jag och barnen gjorde saker tillsammans. Tiden då vi tillsammans tittade på bollibompa, läste sagor som jag gjort under dagen. Ännu idag finns det små heliga stunder här hemma, då jag och barnen dricker tea, eller då jag och barnen tittar på någon film eller sånt. Men dessa stunder är inte lika många, idag har de inte lika stort behov, av att göra saker tillsammans. De är upptagna med annat.
Nu är det inte så att jag klagar på det, nej det är tidens gång. Mina barn börjar bli vuxna, startar egna liv,hittar egna intressen.
Men stunderna från historian gör sig påminda, gör ont i hjärtat ibland.Min lilla kille inte är liten, inte blir världen vacker och ljus igen, som då när han var bedrövad och ledsen och satt i mitt knä.
Idag går han istället in på sitt rum funderar en stund, kommer kanske och pratar dricker lite tea. Jag ser att han har förmågan att klura och lösa själv.
Han tar ansvar och ger sig svar utifrån sig. Genast just nu i stunden känner jag enorm tacksamhet. Kanske är det just de stunderna som jag just nu saknar, som gjort att han idag klarar livets kantigheter och hittar lösningar.
Stunderna som nu är saknad kanske är just grunden till att han är en sådan självständig person, nästan en vuxen man.