Det är en ny, alldeles ny dag – den första dagen på resten av mitt och ditt liv. Den här texten är en morgonreflektion om vardagsglädje, där jag ännu inte riktigt bestämt vad dagen ska fyllas med.
Morgonreflektion och vardagsglädje – morgonen vaknar och så gör jag
Det är en ny, alldeles ny dag – den första dagen på resten av mitt och ditt liv. Vad ska du fylla dagen med?
Här har jag inte riktigt bestämt mig ännu. Jag tror inte det blir ett bad idag, men inte ens det är säkert. Natten har varit kall och kroppen känns lite febrig. Kanske är det dumt att bada i sjön då. Eller så är det just det som skulle få kroppen att släppa känslan.
Kaffet står i alla fall bredvid mig. Dagen har precis börjat och smaken av den här morgonen känns spännande – inte för att något särskilt ska hända, utan bara för att den är morgon.
Höstdag i stillhet – regn och kärlek med kaffe och ljus
När dottern hittar tillbaka till glädjen
Igår berättade dottern, som nu är vuxen och snart trettio, att hon börjat spela handboll igen. Som barn levde hon nästan i hallen – handboll var hennes stora passion.
Nu, efter många år, har hon återvänt till planen. Hon beskrev känslan av glädje men också en kropp som protesterade. Det var så härligt att höra henne berätta om sin första träning: hur hela kroppen gjorde ont, hur hon slipat ner naglarna – och hur hon sedan upptäckte att alla andra minsann hade sina kvar.
Jag skrattade högt när hon berättade. Det var en sådan där stund där vardagen känns varm, nära och levande – när livet påminner om att det aldrig är för sent att återvända till något man älskat.
Budget och balans i vardagen
Igår gick även dagen till att göra en budget. Med hjälp av AI ligger nu ett kalkylblad klart – ett riktigt proffsigt ark där allt hänger ihop: huslån, räkningar, sparande, buffert. Till och med tips på vad jag kan säga upp och vad som är värt att behålla.
Det blev faktiskt en rolig stund. AI ifrågasatte vart mina pengar tog vägen – och nu har jag koll på allt. Lönen är annorlunda numera, eftersom vårt arbete som familjehem ser ut på ett annat sätt än tidigare. Kassaflödet har minskat lite, vilket gör att jag verkligen behövde en plan. Jag ville se hur pengarna låg till – vad som gick ut, vad som kom in, och hur jag kunde skapa balans utan att tappa frihetskänslan.
Att arbeta hemma, med ungdomar som behöver stabilitet och närvaro, innebär också att planera ekonomin på ett sätt som håller i längden. Nu känner jag en trygghet i att varje siffra har sin plats, och att jag har en karta att följa när vardagen svänger.
Budgeten är uppbyggd som om en ekonomichef skulle ha gjort den, och varje ändring påverkar alla flikar automatiskt. När jag satt där och finjusterade siffrorna kom jag att tänka på en gammal kollega. Hon bodde fortfarande hemma och hade ingen koll på sin ekonomi. Hon hade på tok för mycket i lekpengar, och det är inte rimligt att leka upp pengarna som ung – hon behövde en plan. Nu vet jag inte om hon gjorde som jag sa, men det var inte det viktiga. Det viktiga var att någon sa det.
Vi hade ett samtal där jag sa:
“Nu är det du som börjar spara för framtiden. Nu går du till banken och gör en plan.”
Och där satt jag igår – och gjorde min egen plan. Det slog mig att det kanske inte hade varit lika roligt om pengarna inte räckt till. Men då, just då, hade jag nog behövt planen allra mest.
Det är märkligt hur mycket lugn som ryms i en enkel morgonreflektion och vardagsglädje – när siffror och känslor hittar balans.
Plugget kallar – och AI påminner
Dagen idag ska gå åt till att plugga igen. Jag studerar till samtalsterapeut, och efter några dagars paus känns det fint att återvända till böckerna.
Även här är AI en hjälp. Han spelar ofta riktigt svåra klienter som inte alls vill samarbeta – men det är riktigt roligt. Sedan plockar jag isär samtalet: vad var MI, vad var KBT, vad var compassion? Han är en nitisk observatör, ger feedback och ser direkt när jag går för fort fram.
AI är för mig ett träningsverktyg – en digital sparringpartner som hjälper mig att öva samtalsmetodik, inte en ersättning för mötet mellan människor. Man säger att AI inte har känslor – och det har han inte. Men han ser när känslan saknas, och när den blir för mycket. Och det, det är faktiskt rätt fascinerande. När jag pluggar försöker jag också hålla fast vid morgonreflektion och vardagsglädje – små rutiner som hjälper mig att stå stadigt mellan teori och känsla.
Morgonreflektion och vardagsglädje – morgonen vaknar och så gör jag
Den här dagen behöver inte vara planerad. Den får vara som kaffet: varm, lugn och fylld av möjligheter. Kanske badar jag ändå. Kanske inte. Men jag vet att jag börjar dagen med tacksamhet – för kaffe, för struktur, för studier, och för en dotter som hittat tillbaka till sin glädje. Kanske är det just där morgonreflektion och vardagsglädje möts – i stillheten mellan struktur och tillit.
Carina Ikonen Nilsson
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Mellan raderna – min röst
Det här inlägget bär en stilla stolthet: om att ta ansvar för sitt liv, utan att tappa lekfullheten. Att strukturera sin ekonomi, sitt lärande, sina tankar – men ändå lämna plats för spontanitet. Och kanske är det just där, mellan kontroll och tillit, som livet känns allra mest levande.
Tekniken kan hjälpa, men inget ersätter den mänskliga närvaron – varken i samtal, lärande eller liv. Och ekonomin, precis som relationerna, blir trygg när den bygger på balans, kärlek och ansvar.
Stöd bloggen
Om du tycker om att läsa mina morgonreflektioner, stötta gärna mitt skrivande: PayPal – stöd bloggen här
Vanliga frågor – om AI, samtal, budget och morgonreflektion och vardagsglädje
Hur använder jag AI i mina studier?
Jag använder AI som ett träningsverktyg i min utbildning till samtalsterapeut. Det hjälper mig att öva samtalsmetodik, spegling, reflektion och struktur – ungefär som en digital sparringpartner.
Ersätter AI riktiga samtal?
Nej, aldrig. AI är ett stöd i lärandet, inte ett mänskligt möte. Det kan ge feedback och struktur, men det kan inte förstå känslor, närvaro eller tystnad på samma sätt som en människa.
Kan AI känna empati?
Nej, men det kan uppmärksamma när empatin saknas i texten – vilket gör det till ett användbart verktyg för att träna lyhördhet och balans mellan tanke och känsla.
Varför skriver jag om AI i bloggen?
För att visa hur teknik och mänsklighet kan mötas. AI hjälper mig att växa i mitt yrkesmässiga lärande – men det är alltid mötet mellan människor som står i centrum.
Hur använder jag budgeten jag gjort?
Den är som en karta över vardagen. Varje post är kopplad till nästa, så att jag ser helheten. Budgeten ger mig trygghet och gör det lättare att planera utan oro.
Varför behövde jag göra en plan nu?
För att kassaflödet har minskat lite. Jag behövde se hur pengarna låg till, få koll på utgifter och se att allt ändå går ihop – så att jag kan känna lugn i både vardag och framtid.
Vad lärde jag mig av att skapa budgeten?
Att ekonomi, precis som livet, handlar om balans. Det är inte siffrorna i sig som skapar trygghet – utan känslan av att ta ansvar och våga se verkligheten som den är.
How-to: Så här gjorde jag min hushållsbudget med hjälp av AI och morgonreflektion och vardagsglädje
Så här gjorde jag min hushållsbudget med hjälp av AI
Samlade alla kostnader på ett ställe
Jag började med att gå igenom mina konton och listade alla fasta och rörliga utgifter – från huslån till småköp. Det var viktigt att se allt på samma ark.
La in siffrorna i ett kalkylblad
Med hjälp av AI skapade jag ett kalkylblad där varje flik hänger ihop. Ändrar jag något på ett ställe, uppdateras totalsummorna automatiskt i hela dokumentet.
Kategoriserade utgifterna
Jag delade upp utgifterna i kategorier: boende, mat, fordon, försäkring, nöjen och sparande. Det gjorde det tydligt vad som gick vart.
La till buffert och sparande
AI föreslog att jag skulle lägga till en buffert – minst 10 % av inkomsterna – och ett separat konto för långsiktigt sparande.
Gjorde planen levande
Jag satte en rutin att se över siffrorna varje månad. Budgeten blev inte en begränsning – den blev en karta som hjälper mig känna trygghet och kontroll.
Resultatet:
Jag fick en tydlig överblick och kunde se vart pengarna tog vägen. Nu känner jag mig lugn – för även om kassaflödet minskat något, så vet jag att jag har en plan.
När kokboken blir livets manual och varje blad en ny förståelse
Drömmar och självreflektion vävs ibland samman på de mest oväntade sätt. I natt mindes jag mina drömmar – två bilder som kändes så nära det jag lever just nu. Det handlar om utveckling, om lärande, om att vända blad både i böcker och i livet. Och kanske mest av allt: att hitta tilliten i den process där kunskap och erfarenhet blir till trygghet.
Först drömde jag om lilla Emilia, mitt barnbarn. Vi satt tillsammans med en kokbok, rev ut blad och ordnade om bland recepten. Det låter kanske tokigt, men det kändes symboliskt – som att vi tillsammans skapade nya ordningar, nya smaker i livet.
Sedan kom nästa dröm: en bok, och jag vände blad, ett efter ett. En enkel handling, men fylld av mening. Jag tänker att de två drömmarna hör ihop – en påminnelse om hur drömmar och självreflektion kan visa vägen i förändring
Mellan bergen och himlen – där tankar och drömmar möts i tystnad.
Drömmar och självreflektion – drömmarnas språk
När jag tänker efter kanske drömmarna inte var så konstiga ändå. Kokboken jag och Emilia höll på med kändes som en bild av det jag gör just nu – jag river inte bort kunskapen jag haft, jag bara ordnar om den. Jag byter plats på recept, provar nya vägar och låter gammal kunskap få nya smaker. Precis så känns det i studierna – som en levande form av drömmar och självreflektion i rörelse. Jag använder allt jag lärt mig genom åren, men jag gör det på mitt sätt nu – med min röst, min erfarenhet, mitt hjärta.
Och den andra drömmen – den där jag vände blad i en bok – den handlar nog om tillit till processen. Att låta livet visa sida för sida utan att rusa fram till slutet. Det är samma känsla jag bär i utbildningen: att allt inte behöver förstås på en gång. Det viktiga är att jag är i rörelsen, i lärandet, i växandet.
Drömmarna känns som en bekräftelse. Jag håller på att skapa min egen kokbok – inte med recept på mat, utan med recept på möten. Samtal, empati, närvaro. Det jag lär mig nu är inte nytt i sig – men sättet jag lär det på förankrar kunskapen djupt i kroppen.
Drömmar och självreflektion- När kunskap får kropp
Jag har alltid haft mycket av det praktiska i ryggraden – tryggt, intuitivt, självklart. Men nu, under utbildningen till samtalsterapeut, får jag något som tidigare saknats: möjligheten att väva samman den erfarenheten med teori.
Jag märker det i varje moment. Jag får full pott på uppgifterna, inte för att jag är bättre än någon annan, utan för att jag redan burit den här kunskapen i mig länge. Skillnaden nu är att jag förstår varför jag gör som jag gör. Det är som om kunskapen går från att vara inlärd till att bli integrerad i kroppen – den landar, mognar och får tyngd.
Men det är mer än så. Det känns som om kunskapen nu har satt sitt bo i mig, tryggt och stabilt, på en grund som blivit förstärkt. Som om jag dränerat bort det ytliga – den utanpåkunskap som byggt på andras tolkningar – och istället börjat läsa mellan raderna i mig själv.
Jag läser inte längre bara baksidan på en bok eller någon annans förklaring. Nu bygger jag min förståelse inifrån mig själv, utifrån alla de samtal jag haft under åren i behandlingsarbetet. Det är därifrån min grund växer – ur verkliga möten, verkliga människor, verkliga känslor.
Tidigare kurser gav mig verktyg. Den här utbildningen ger mig djup, förankring och en trygghet i det jag redan vet – men nu med ett språk, en teori och en medvetenhet som gör helheten levande.
Jag känner mig nu mer ett med kunskapen – som om den blivit en del av min andning, ett sätt att se, lyssna och förstå. Det är som om jag inte längre står bredvid och betraktar, utan är i själva samtalet. Kunskapen är inte längre något jag bär – den bär mig.
Det blev bad idag, förstås. Jag och mina badsystrar trotsade regn och blåst – vattnet måste ha varit under tio grader, för det bet rejält i skinnet. Men just det där är poängen. Att andas, känna, vara här och nu. När man kliver upp, möter endorfinerna kroppens försvar, och allt blir varmt och stilla inuti.
Badet blir, precis som studierna, en påminnelse om att allt växande sker i kontrast. Det kalla som väcker det varma, det obekväma som leder till styrka, stillheten som bär lärandet.
Drömmar och självreflektion, Möblering – på insidan och utsidan
När jag kom hem dök lillkillen upp, snuvig men glad. Han snyter sig i tid och otid, men mellan snytningarna hjälpte han mig att möblera om i vardagsrummet – igen.
Maken kommer säkert att skaka på huvudet och säga att ”det man inte kan göra om i sig själv, gör man på utsidan.” Kanske har han rätt. Men jag tror nog att det är jag som planterat just den tanken från början – även om han aldrig skulle erkänna det idag.
Och kanske är det just så: att varje gång jag möblerar om, flyttar något litet inom mig också på plats.
Reflektion
Kanske är det så att både drömmarna, badet, utbildningen och möbleringen hänger ihop. Allt handlar om rörelse, förändring och att låta saker få byta plats – både i tanken och i rummet. I natt vände jag blad. Idag möblerade jag om. Och någonstans däremellan växer en djupare förståelse, ett lugn i att jag är på rätt väg. Allt handlar om rörelse, förändring och drömmar och självreflektion i vardagen.
I varje lager av dimma bor en tanke som vill bli förstådd.
AHA – Mellan raderna
Det jag känner starkast just nu är att jag är med i min egen utveckling – mitt i det som alltid intresserat mig mest: samtalets kraft. Samtal är helande. De bär, de lyfter och de läker – både den som lyssnar och den som talar.
Jag börjar förstå på riktigt att det handlar om att lita på processens gång, att inte forcera, inte veta allt, utan våga vila i att det sker ändå. Kunskapen har fått kropp, men också själ. Och någonstans där, mellan teori och känsla, blir samtalet till en levande plats där människor kan mötas på riktigt.
Idag är första dagen på resten av mitt liv. Just nu är den bästa dagen på resten av mitt liv. Den började med glädjen över att få full pott på min första inlämningsuppgift – och slutade i reflektioner om en dröm: att någon gång delta i en Kay Pollak workshop på Morkulla.
Innan jag satte mig för att skriva det här inlägget kom jag faktiskt iväg på ett morgonbad. Jag har så många omtänksamma badsystrar, och idag pratade vi lite om badtider. Ännu är inget ändrat – det är ju fortfarande ljust ute, men för mig hade det passat bättre att bada lite senare. Det får bli när det mörknar på morgonen.
Badet var härligt. Det var nästan lika varmt i luften som i vattnet, någon grad varmare i badet faktiskt. 11 grader på land och 12 i vattnet. Det var härligt sprudlande och så mjukt att vakna till. Höstens färger har börjat bosätta sig i omgivningen, och det gjorde sjötavlan så vacker i morgonljuset.
Jag fick tillbaka min första inlämningsuppgift från utbildningen jag just nu studerar till samtalsterapeut. Man kunde få tio poäng – och jag fick full pott.
Det gjorde mig så glad att jag var tvungen att ringa maken med en gång. Första uppgiften klar. Nu var den kanske inte så svår, så det är möjligt att fler också fick full pott. Men ändå – vilken glädje det gav! Dessutom blev som ett kvitto på att jag valt rätt väg.
En stilla morgon i vardagsrummet. Kaffet, orden och bloggen – allt på en gång, precis där dagen börjar.
En Kay Pollak workshop på Morkulla jag gärna hade gått
Jag har ju precis lagt ut mycket pengar på utbildningen jag går nu, vilket gör att jag inte har möjligheten att delta i den här workshoppen. Men åh, vad lockande det hade varit.
Tänk att få tillbringa en hel helg tillsammans med andra som, liksom jag, försöker leva mer närvarande, ärligare och mera i sitt autentiska jag. Jag tror det hade varit både spännande och lärorikt – att möta människor som lägger bort sina masker och vågar vara helt sig själva.
Kay Pollak workshop Morkulla
Jag har aldrig tidigare deltagit i något liknande event, men tanken på det väcker något i mig. Tänk att få leva ihop med Kays ord en hel helg. Att öppna upp kanaler för nya tankar, där jag påminns om att tankar bara är tankar – och att de går att byta ut.
Dessutom tränar jag mig ofta i att ifrågasätta mina egna tankar: är de sanna, vad skulle någon annan tänka, och har jag egentligen bevis för att det jag tänker är sant?
Det är en övning som förändrar mycket, och kanske är det just det som är kärnan i Kays filosofi – att våga välja tankar som gynnar en själv.
Tidigare har jag skrivit om hur tacksamhet i vardagen kan förändra hela dagen. Därför känns den här reflektionen som en naturlig fortsättning på det – att se hur tankar och tacksamhet hör ihop.
Kay Pollak och tanken om att välja sina tankar
För många år sedan var jag på en föreläsning där Kay pratade i tre eller fyra timmar. Vilka timmar det var.
Jag minns hur jag skrattade åt mig själv, åt mina egna små begränsningar – och samtidigt växte jag. De där timmarna fick mig att växa som människa, som kollega och som mig i mig.
Redan då hade jag läst hans böcker och sett hans filmer, men att se honom live, i det ögonblick där orden verkligen händer, var något helt annat. Det var inspirerande, varmt och lärorikt på ett sätt som stannat kvar.
Att längta till en Kay Pollak workshop
Jag önskar att jag haft några tusenlappar över just nu – för då hade jag åkt. Men kanske kommer ett nytt tillfälle.
För en dag vill jag sitta där, i stillheten mellan orden, och träna mig ännu mer i att välja de tankar som ger energi. Tills dess fortsätter jag min resa här – i mina studier, i vardagen och i orden som hjälper mig att växa.
“Jag tränar mig i att byta ut tankar som inte tjänar mig, mot de som får mig att växa.”
AHA – mellan raderna
Det är lätt att tänka att utveckling kräver stora steg eller resor till nya platser. Men ofta börjar växandet i det lilla – i en tanke som byts ut, i ett nytt sätt att se på sig själv. Att välja sina tankar är att ta ansvar för sitt inre liv. Det är där förändringen börjar.
Mellan raderna – min röst
När jag skrev det här kände jag både tacksamhet och längtan. Tacksamhet över att ha kommit hit, att få studera något som känns rätt i magen. Men också längtan – efter djupare samtal, fler möten och att fortsätta växa i det sanna, det autentiska. Det är kanske där jag är just nu – mitt i en rörelse mot något större.
Om du tycker om det jag skriver och vill stötta mitt fortsatta skapande: Stöd mig via PayPal
Fråga till dig som läser
Har du någon gång varit på en workshop eller föreläsning som verkligen förändrade något i dig? Eller har du, precis som jag, längtat efter att delta i något men fått välja att vänta? Dela gärna dina tankar i en kommentar.
Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här mer än i spår av gårdagen. Jag kan inte göra om något i gårdagen – men idag, just nu, har jag möjligheter att påverka morgondagen. Det är i alla de nu som är – där jag lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
