Etikett: skola

Föreläsning av vikt!

Av

den 30 mars 2011

i Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

På lördag i Alingsås.
Nu borde jag kanske ha en PDf fil eller en länk men får kopiera den inbjudan jag själv bad om att få. Ämnet är så otroligt viktigt och alltid så aktuellt. Platser finns kvar
Läs mera om Lisbeth Pipping här.

Mobbning bär vi med oss hela livet.
Välkommen till Alingsås den 2 april 12:00- 15:00.
Vi syns på Ahlströmska Magasinet vid Lilla torget.
”Vi måste prata om att mobbning finns, seek man kan ju inte stoppa något som inte finns.” Emma 11 år
Lisbeth Pipping är författaren bakom självbiografin ”Kärlek och stålull – att växa upp med en utvecklingsstörd mamma” och boken ”Jag mobbar inte”. Ta del av barn och ungdomars känslor, tankar och idéer om hur vi skall gå tillväga för att stoppa den mobbning som sker i dagens skolor. Barnen och ungdomarna är tydliga i sina svar, de säger att det går att stoppa mobbning och det är ingen kostsam lösning de ger oss – den är helt gratis.
Jag vet hur det är att vara mobbad, jag var det varje dag under hela min skolgång. Efter nio långa år av mobbning fanns det ingen Lisbeth kvar.
Jag var ”Lösset”, inte bara i mina mobbares ögon utan även i mina egna. Ett litet värdelöst löss. Det tog många långa år att komma dit jag är idag. Mobbning ger sår som tar lång tid att läka och ärren bär vi med oss hela livet.
Det är min djupa övertygelse att vi måste våga och vilja prata öppet om mobbning. Vi måste tala öppet om vad den gör med alla inblandade. Mobbning uppstår för att vi saknar modet att agera. Den lever kvar år efter år för att vi inte vill, orkar eller vågar stoppa mobbningen. Låt oss införa nolltolerans mot mobbning.
Linda Mathiasson, från föreningen Stopp mot kränkande särbehandling kopplar ihop likheter och olikheter mellan skolmobbning och vuxenmobbning.
? Vuxenmobbning är ofta utstuderat men samtidigt luddigt
? Det finns en klar lagstiftning vad gäller mobbning i skolan – det finns inget motsvarande lagstiftning vad gäller vuxenmobbning.
? Vågar man visa civilkurage anses man ofta som besvärlig.

Utslagningskraft, Kung Keops

Av

den 15 januari 2011

i Malix, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Jag skulle bara twittra lite, look eller fbookare lite. Nej, cure Nu får det vara Nog! När ska det bli att vi får vara oss själva? När handlar arbete om kompetens, mind kunskaper och engagemang?  Hade jag haft anställda, vilket jag i och för sig haft. För länge, länge sedan, då jag var företagare, så hade jag vart ganska så nöjd med att de skötte sina uppgifter, tog ansvar och tog egna initiativ samt tog ansvar för sig själva.  Vad de sedan gjorde på sin fritid har jag inte med att göra.  Då på den tiden, fanns  i och för sig inte internet och datorns program var i dos, och Michael Jackson Var ännu inte vit.  JO, jag vet det var länge sedan, men ändå inte så länge sedan som när Jesus gick i kortbyxor. 

Men jag har eller kan inte förstå hur arbetsgivare kan lägga sig i vad hans anställda gör eller Gjort innan/efter arbetstid. Jag anser att det har han inte med att göra. Gör jag det jag ska på mitt arbete, så ska det räcka.  Var ska det sluta? Kommer det blir att åsikter är något man inte om några år skriver ner, för att man är rädd att förlora eller mista framtida eventuella arbetschanser.  Kommer det bli att vi i hemliga samfund sitter och diskuterar våra åsikter ståndpunkter i källare. Ser liknelser med arbetarens historik. 

Funderingar från i går hittade fram till mig, även om skolan, och självklart var det Björklund som får ge svaren. Då slipper ju de andra, verka lika inkompetenta. Jag ser sårbarheter breda ut sig i Sverige. Jag ser sårbarheten och maktlösheten i att utslagningen, ser framtidsutsikter där barn tidigt ser sina gelikar och ser sin framtid i vart de bor.  Självklart ser att det var så redan innan denna regeringens uppgång, för klass-skillnaderna har alltid funnits men förr var det inte så tydligt, tydlig och klart som det är idag. Det är alltså så att om du bor i ett sämre bemedlat område, alltså problemområde, så får du sämre skola och troligtvis går ut med sämre betyg kanske inte ens godkända.

Bor du däremot i ett bättre bemedlat område, så får du möjligheten att gå i en bättre skola, alltså större chans att får godkända betyg. Där till har du även större möjlighet, för dina föräldrar har större plånbokstillgångar och kan anställa en Läxhjälpsläsare till dig så att du kan prestera ännu bättre.  Som det sedan igenom Rut avdrag kan dra av på skatten.  Staten hjälper alltså till så att barn i tidigt stadium skall bo i klass skillnader. Segregation jo det ordet finns även  i dag, idag ser jag det till och med  tydligare än någonsin. Sätt dig på spårvagnen i Örgryte och åk igenom stan  till Hisingen så ser du tydligt vad jag pratar om.  Jag kan inte uttala mig om Stockholm men jag misstänker starkt att det skulle kunna ses även där.

Klassutslagningsmetoder är något som i alla tider varit genomslagbara. Kung keops pyramider där sjunger Både thåström och Wiehe om  hur någon måste dö, någon ska ha spö.

Kung Keops pyramid

Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid
Och det är vi som jobbar nere invid foten
Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
Och det är synd om dom som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit
blir man aldrig mera fri
Om man slutar här så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen
Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
håller rikedomen hov i maktens salar
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala
Och om någon måste dö
eller några ska ha spö
finns det andra som kan verkställa besluten
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten
Men när natten blir lång
brukar vi sjunga en sång
som dom som styr oss kan höra i vinden
Om ett folk som levde en gång
som ville bygga ett torn
som skulle räcka ända upp till himlen
Men ju högre man kom
ju mera skilde sej dom
som bodde där uppe ifrån dom andra
Och till sist blev tornet så högt
att dom där uppe och nere
inte längre förstod varandra
Och då rasade tornet samman
Så det verkar som om det i varje tid och i
alla sorters folk
finns några som vill skapa pyramider
där dom själva sitter överst och har makten i sin hand
medan dom som lever nedanför dom lyder
Men om dom där uppe i det blå
inte längre vill förstå
utan föraktar alla dom som ger dom mat
ska pyramiderna till sist bli deras grav

 

Socialdemokraten Mikael Damberg, har visioner, tro på skolan, ungdomar

Av

den 8 december 2010

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Aj vilken klokhet som bor i Mikael Dambergs artikel i Expressen  idag.

Hur och när ska vi börja? När ska Magdalena, order Rikard, och Rodrigo kunna känna tillit till att deras drömmar och och förutsättningar för att nå dessa bli verklighet.  Inser att det inte kan ske idag men det borde vara målet för oss alla.  Damberg pratar om en jämlik skola där  alla har  möjligheter att växa och få till sig kunskaper som möjliggör mål, drömmar som våra barn idag inte ens vågar drömma för dessa ligger så långt ifrån verkligheten. Korvstoppningsmetoder skall enligt Damberg bytas ut till en mera anpassad och kreativ miljö där skolan inte är en isolerad ö från övriga verkligheten.  Jo, Hans drömmar och visioner ligger nära mina egna.

Jag tror att  barn ungdomar då de möts där de befinner sig växer känner trygghet och får självkänsla.  Det ser jag mera att ungarna skulle kunna göra i Mikael Dambergs skola än Björklunds skola.  Jag skulle vilja att Björklund hade ett mera liknade synsätt som jag tror att Damberg har. Han verkar ligga mera nära mina egna uppfattningar om hur individer växer och blir sina egna.  Jag tror och inbillar mig att de öronmärkta pengarna som Damberg vill ge till skolan även skulle kunna räcka till de barn som behöver lite extra resurser.

Citat (Expressen, Damberg. 2010)

“Därför vill vi att skolpolitiken sätter fokus på framgångsfaktorer som ger resultat. Det handlar om tydliga mål, systematisk uppföljning, höga förväntningar, en benhård övertygelse om att alla vill och kan lära och inte minst ett tydligt och professionellt ledarskap både i skolan och i klassrummet.”

En benhård övertygelse om att alla vill och kan lära

För mig borde dessa ord förgyllas och ramas in, för jag inbillar mig att: framför allt eleverna vill och kan.  9 År i skolan är för en del av  eleverna en sträcka av tid, där de lär sig att de duger inte, de är inte värda att lägga ner tid, på så att de  får förmågor som att läsa och skriva.

Nej, det som dessa barn  lär sig mest är att de är odågor som inte duger till mera än att misslyckas.

Även skolan och Björklund, vill och kan,  men frågan är vad han tror på. Var bor hans övertygelse, visioner?  Är det så att bara vissa Vill och Kan?

Socialdemokrat…..

Av

den 14 november 2010

i Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Så skriks det i högtalarna, diagnosis om Ebba spelas, Just nu till detta inlägget behöver jag lite Ebba Grön aggressivitet och ingen djävel har brytt sig om oss. Och den svenska byråkratin. J Nja så allvarligt är det inte. Inte alls.

Men känner att debatten nu är av intresse. Mona avgår som partiordförande, inte en dag för tidigt om jag får säga min åsikt. Jo eller oj då, det var ju det jag fick, eftersom det är min blogg. Den jag skulle vilja se på hennes post är herren som jag , Jenny Ström och Anders Nysteds lunchade med. Mikael Damberg, Heter Han som jag skulle vilja ha på denna höga post. Min önskan är av ren egoism och mina egoistiska själ handlar om att jag tror det blir en mänskligare och mera värdefull skola för alla, om de sedan kommer till makten. Det kanske inte ens behövs komma till makten. För redan nu finns ju möjligheter att påverka och verka. Damberg kändes genuin och verkade för klokheter. Nu är det ju inte så att jag lunchat med så många politiker, utan faktiskt bara en, denna en var då
Mikael Damberg, som jag skriver om. Ändå känner jag att det kan vara ett steg i rätt riktning. För han verkade för klokheter, dessutom var hjärtefrågan skolan. Han satt uppriktigt och lyssnade på vad hans lunchgäster hade på hjärtat. Skolan är ju även det en hjärtefråga för mig eftersom det är i skolan som ADHD gör mest ont. Då även när man är förälder.

Oavsett så nu känns det som politiken kommer att bli lite intressant igen, det händer lite grann. Tror detta kan vara ett sett till att få ett mera rättvist och klokt Sverige igen. Synd att valet är ett ny gammalt minne, kanske borde denna avgång varit långt innan. Men det är det ju, för om några år till tror och önskar jag, att de blåa rockarna, ger plats till ett lite mera mänskligt regeringsparti.

Där statsministern kanske kommer att heta Mikael Damberg. Denna herre har ju kanske nu läst min bok ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”. Min bok den skulle ju han läsa efter den hektiska valperioden. Undrar om han hunnit med det eller om livet bara har gått ut på att andas och verka för att leva tills nu. Livskrafter är ju det vi behöver, bland de lite mera trötta politikerna. Så Herr Damberg, Snälla tacka ja om du får frågan, jag skulle vilja se skolan som en viktig fråga. Jag skulle vilja att skolan blev en viktig fråga för politiken och att Npf frågorna var något som är mera än ” valgodis” som genast glömdes dagen efter valet. För se ni det är just det jag inbillar mig att Herr Damberg skulle se till.

Jag tror att valgodiset skulle vara mindre, de genuina påverkningsbara krafterna skulle bidraga till humanitet respekt och empati om Herr Damberg sedan skulle ses som statsminister. För det var just respekt som jag kände att vi befann oss i då vi åt lunch i riksdagshuset.

Just den här lille kommer en dag gå i skolan, och då vill jag att skolan genomsyras med respekt, empati och förståelse för alla som går i skolan. Och att mobbing bekämpas för att lidande inte skall behövas kännas. Inte som idag då skolan här hemma bekämpar mobbing för att det blir så dyrt för skolan då de får betala massa pengar till den som blivit mobbad. //Malix.

Riksdagslunch och skolan.

Av

den 3 september 2010

i Malix

en resa till Stockholm där jag träffade min  vän Jenny.  Jenny hade  frågat mig om jag ville följa med på lunch i riksdagshuset.

Igår var en riktigt spännande dag, for sale en dag då jag riktigt kände hur mina fötter steg in på ett golv, där maktens män och kvinnor  vandrat många steg. Det var även här jag upptäckte vart alla postkontoren tagit vägen. Eller i alla fall två av dem.  I riksdagshuset blev vi  bjudna på lunch av Mikael Damberg. Han hade bjudit in människor ifrån en FB grupp som heter vi som kräver mindre skolklasser.  Anders Nystedt som även har bloggen Andersblogg, Jenny mer om henne ser ni här: VillaVital och jag var på denna lunch.

När jag satt där, lyssnade på samtalet om skolan och de andras önskningar om hur skolan skall se ut.  Blev jag konfunderad av hur kunde det bli så här? Vad är det som gör att alla dessa fina avsikter, denna lust, till att få en skola som är till för alla, en skola där  lärarna ser varje elev mera än 2 minuter/ lektion. Hur, vad är det som gör att det blev så fel?

Det kan ju inte vara så att allt är Björklunds fel!?! Så inskränkt är inte ens jag, men hur, vad är det som gör att det blev så fel?

Var ligger problemet?

Vems är problemet?

Självklart är det vårt ”allas” problem, inte är det så att  Björklund och hans gäng, inte har samma avsikter som vi hade igår.  Självklart ser jag att även de blå herrarna har målet om en bra skola för sina ögon.

Ligger det hos oss föräldrar?  Är det så att det är hos oss problemet ligger?  Är det vi  som vill att ungarna inte ens skall klara av målen i grundskolan?  Är det ungarna själva som inte vill på grund av hopplöshetstron om framtiden?

Är det  Lärarna som inte vill, är det deras okunskap som gör att  ungarna inte kan lära sig läsa.

Jag tror att skolan är vårt problem, vårt som innefattar oss ALLA. Min uppgift som förälder är att motivera, inspirera, samarbeta med och ställa krav på skolan och på mina barn.

Skolans problem, för varje barn som går ut grundskolan utan att klara målen i skolan, är  ett misslyckande  för läraren, för skolan. Läraren har ju inte gjort ett fullgott arbete.

Kommunens problem. Själv bor jag i en kommun, där skolan ligger långt ner i prioriteringslistorna.  Vilket även visat sig i olika mätningar då  F-landa ligger långt ner på listor, över bra skolor.

Staten, även här  ligger problemet, vi kan inte längre rycka på axlarna, det går inte,  vi får inte längre göra det.

För  bakom varje del, av vårt problem. Där vi vuxna  inte klarat av att visa den unge, att du är värd att ha en bra och trygg skola. Du  som barn, är värdefull.

Du som barn är så värdefull att du inte ens  skall få komma i närheten av känslan, att du misslyckas i skolan.  Bakom varje barn,  som misslyckats i skolan. Bakom är fel ord, I varje del av barnet som vi vuxna låtit misslyckats i skolan, i det barnets minsta celler är det något som vi grusats sönder.

Här har barnet förlorat det viktigaste, vilket borde varit en självklarhet för varje barn.  Du duger känslan. Den känslan av att du duger! Är det vi med berått mord,  stulit och skänlat. De barn som går ut i vuxenlivet med ofullständiga betyg, Har många år av misslyckande i självkänslobyggande.   Här är det aldrig den enskildas problem, utan här  är det vi.  Vi i ett solidariskt samband, tillsammans, vi alla  som har ett ansvar.  Vi måste sluta leta fel, vems fel,  för det är ett problem som vi alla äger.

Just detta lärde jag mig igår av klokheterna Mikael, Anders och Jenny. I dag  är jag tacksam för att jag fick till mig den klokheten.

Självklart fick även ”Herr riksdagsledamot” med sig min bok ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv”.


Neuropsykiatiska funktionshinder och skolledningens kunskaper Är lika med NOLL!

Av

den 19 augusti 2010

i Malix, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Den 23 augusti börjar skolan här i kommunen.  Redan nu blev det kaos, malady  Kaoset blev då till av att skolan inte gjort det som de skulle inte heller har de gjort det som de  borde gjort.

Istället struntade dom i det. En skola står tom, site den skall lägga ner för det finns så lite barn i denna kommun.

Igår ringer  den nya läraren till oss, Hon pratar med min make. Vilket var tur, för  av hans ord, brann det i upp  i mitt huvud.  Samtalet slutade med att vi skulle höra av oss, så snart som möjligt.
” Skolan skulle höra av sig under sommarlovet, så att vi hade en chans att förbereda våran  kille på hur skolan skulle se ut  då han började.”
Igår  som sagt ringer skolan,  i och för sig på sommarlovets tredje sista dag. Så 3 hela dagar har vi  att förbereda vår kille om hur skolan kommer att se ut, som  han nu ska gå i  under tre års tid.
Ett år har vi lyft fram frågan, om hur det kommer att bli i sjuan.  Precis innan sommarlovet  just de där sista dagarna innan ledigheten. Träffade vi på människor som vi redan i början av samtalet  förstod att de skämdes,  för att de som arbetar över dem, inte gjort de som de skulle gjort!
Igår frågade  läraren som han nu ska ha, om det skulle kunna gå bra om de hade skola hemma hos oss.  I vårt hem vill de nu ha skola, för vår kille. ?!?!?!!?
Då har De verkligen haft  en genial lösning på problemet.  Vår kille Måste ha tydlighet, och struktur, Regler. Ordning är något som  måste vara till redan första dagen,  vuxnas arbete måste  vara genomtänkt innan. Regler går aldrig att ändra på i efterhand, utan framförhållning är A O i sammanhanget.
Hur tänkte skolan här?????
De har haft ett år  att förbereda sig, de vet om att det finns barn med speciella behov i denna kommunen. Ändå  så  finns det inte ens ett klassrum till dessa barn, de två första veckorna i skolstarten.  Vad prioriterar skolans ledning i denna kommunen?  Jo skolnedläggning och indragning av kostnader.  Det är just därför har de lagt ner  ett fler talet skolor i kommunen. Även en här i tätorten.
Mitt råd till  alla er som har barn som börjar skolan,  skulle ni sedan ha barn som är lite impulsiva mm. Så lyssna nu! Hallå……kom inte hit!!!
För just i Färgelanda  kommun, är det saker som inte  Färgelanda  kommunen bryr sig om. Mobbning till exempel är inte så noga med. Förr blundade de i frågor om  Mobbning. Idag efter flertalet domar har de nog blivit  lite klokare eller mera sparsamma på  sådana kostnader. Mobbnings domarna har ju kostat  dem en  del pengar.
De sätter inte barn med speciella behov  Jätte högt upp på Listan! För just nu,  har de inte ens ett klass rum.  Utan vill ha skolan här hemma hos oss. Funderar på om det var så Björklund menade då han vill att föräldrarna till coola barn skulle vara i skolan, så att  barnen skulle sluta upp med att coola sig?
Tänk jag till och med misstänker att om de kunde så hade de velat sätt dessa barn i särskolan, för då tas pengarna ur någon annans plånbok.
Nej  ve och fasa, fly fältet borde vi gjort för länge sen! Har ju erfarenhet av denna kommun sen  10 år   tillbaka,  nu blev det  lite mycket!
Skola hemma…..!?!??!?


Kan man köpa motivation glädje?

Av

den 24 november 2009

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Motivation

Idag lyser i alla fall solen. För några timmar sen försökte jag få till en lite förändring här hemma, find när vi nästan planerat klar ringde telefonen.

Det var skolan som ringde, capsule  vi åkte dit för att ännu en gång ta del av incidenter som hänt. Jag tycker vi löste det bra, remedy de gör verkligen ett jätte jobb i skolan. För ibland händer det saker som inte ska hända.  Dessutom var det svinvaccinering igår, vilket redan igår blev lite krångel, för då finns det en anledning till att slippa skolan.  Vi vet och kan de här incidenterna, alla till tänkta saker som skulle kunna hända, så  att man slapp skolan används i detta hus.  Fröken var  inte lika säker på vad som är sant och inte, så hon trodde att sprutan hade gjort sitt.

Nu var det inte riktigt så, utan ett bråk och lite annat gjorde att man kanske skulle kunna få gå hem.  I stället blev vi bjudna på god mat,  situationen reddes ut på bästa sätt tror och hoppas jag.  Det är svårt, det gör ont att vara kall, jag vet och kan det utan och innan, våran lilla kille gillar verkligen inte skolan. Varje liten chans till att slippa varje halmstrå som finns att ta till tas till.

Men vi måste, vi måste visa, att det inte går att välja bort. Hade jag kunnat, hade det funnits allternativ som gjorde att han inte behövde gå. Så hade jag gladerligen låtit han vara hemma. Tyvärr så finns det ju ett liv efter skoltiden,  då är det viktigt att ha skolbetyg, utbildning  för att klara av vuxen livet.  Våran skola har gjort allt man kan tänka sig, byggt om och verkligen försökt att få till det lilla extra, för att det ska bli bra.

Ändå så lyckas vi inte motivera och stötta våran lilla kille, till att känna glädje över att vara i skolan. Tre lärare, tre klassrum, 5 barn och inga läxor. Vad mera kan göras.  Hur ska vi kunna trolla till mera,  så att det blir roligt.

Jag vill inte att min lilla kille ska få samma upplevelser av skolan,  som liknar  min historia.

Nej det får inte bli så.

Men tydligen spelar det ingen roll. Jag kan inte påverka mera.  Jag nästan bara flyter med.

Ett samtal, ett besök som faktiskt var ett bra besök. Ändå kommer yrseln, ångesten tröttheten över mig. Skulle vilja bara gå ut ta en lång promenad. När jag kom hem skulle jag vilja att allt var annorlunda. Mitt hjärta gråter, men ögonen är torra. Vad eller hur ska jag tänka, hur ska jag göra för att få denna situation till att funka.  Känns tröstlöst, tankar om framtiden är så mörka inom mig just nu. Behöver någon som leder mig ut ur tunneln, eller i alla fall tar bort något så att jag hittar mera kraft till att orka.

Skulle vilja vara med min kille i skolan varje dag, kanske skulle det funka bättre då.  Men så är det inte man gör. Hur eller vad är det som skall till för att vi ska kunna känna trygghet, Vad ska jag mera göra? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre?

Vad ska jag ta till så att min lilla kille hittar glädje och lär sig att samspela mera.

Sida 3 av 3

Föregående

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén