Äntligen tog jag mig i kragen och gjorde något jag länge drömt om. Jag bestämde mig i morse att nu får det vara slut med undanflykter – det var dags att bada med mina badsystrar. Med bikini på och kläder packade, åkte jag iväg till sjön.
Schampotvål och tvålbalsam.
Väl där möttes jag av den friska morgonluften och det glittrande vattnet, som höll behagliga 19 grader. Som vanligt var jag först vid vattnet. Jag blötte ner håret och löddrade in det med min schampotvål, tvättade det noggrant och använde även balsamtvålen. Nu känns håret som nytt – mjukt och rent. Även om jag inte simmade lika mycket som jag brukar, njöt jag av varje meter. Den här morgonen blev precis som jag älskar den mest.
Besöka barnbarn
Efter badet besökte jag mina barnbarn som är hemma och sjuka. Vi spenderade en stund tillsammans innan jag åkte hem för att hänga upp badkläderna och äta frukost. Min nya favoritfrukost består av Keso, yoghurt och äpple med en nypa kanel. Jag satte mig ute på framsidan i solen och åt min frukost, fylld av tacksamhet över att kunna njuta av sådana här stunder. Det är en lyx som inte alla har, och något jag inte kunde föreställa mig som ung.
Tacksamhet
Jag insåg hur viktigt det är att fokusera på tacksamhet och verkligen känna den. Det fyller mig med positiva känslor och gör mig gladare.
så dumt att välja bort denna härlighet på morgonen.
Uppleva
Att få uppleva sådana här morgnar är en sann förmån, och jag undrar varför jag valt bort det så länge. Livet är fullt av små guldkorn av lycka – som en bäddad säng, en timme för sig själv, eller att känna daggen under fötterna tidigt på morgonen. Men bäst av allt var nog morgondoppet idag. Att stå i sjön, tvåla in håret med schampotvål, känna solens strålar och det svalkande vattnet – det är ren lycka.
Nu har jag skrivit klart. Ett simpelt inlägg om bad och lycka, men ibland är det de enkla sakerna som betyder mest.
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller
Ett sista inlägg skrivs här i husbilen. Inte det sista inlägget för all framtid. Utan ett inlägg som skrivs i husbilen innan vi åker hem. Helgen är slut. vi ska hem och jobba på….i en vecka. Nu vet jag redan nu, att i morgon blir det inte något inlägg skrivet i morgon. För i morgon börjar jag tidigt att jobba. Det har varit en härlig ledig helg. Där jag inte lagt ner så mycket tid, på annat än att vara ledig. Ett andrum blir till, när jag bor här i husbilen. Det finns inte så mycket att göra, mera än att bara vara. Inga golv att skura, inga tvättmaskiner som ska köras utan bara göra sådant jag tycker om. Promenader, har blivit till och god mat har ätits. En härlig helg.
Rocken roll/TV
Vår tv i sov delen har gått sönder, det gjorde att maken plockade ner den. Nu behöver vi köpa en ny, om vi vill ha tv i sov delen. Vi har med oss en tv till som vi har i soffgruppen. Den är flyttbar men, för stor för att ha i sov delen. Det fick bli lite rocken roll, över avslutet på vår tv. Ni vet Rockers som slängde ut tv från sina hotellrum. Vi var inte sämre igår, när maken plockat ner tvn. Vi slängde ut den från husbilen. Lite rocken roll känsla får man skaffa sig. Någon gång i livet, ska man väl slänga ut en tv.
Nu va det kanske inte så mycket rocken roll. Tvn var lätt att bära och slänga…. och slänga hm. I alla fall låg den på marken. Inte är det rocken roll att slänga ut en tv, som redan är sönder. En tv som man bär med en hand. Nej inte mycket rockers här inte…..
ost och vindruvor
På kvällen efter Rocken”rollandet” blev det se på tv. Lite ost och vindruvor till det drack jag vatten, det var ju inte så där jätte mycket Heavy Metal känslor. Till osten och vattnet, blev det Dobidoo på den stora tvn. Inte så rockigt. Nej inte mycket till rockers av oss. Men tv slängdes ut i gruset i alla fall. Nu är det gjort.
Nej det får bli att packa ihop små attiraljer som gör myskänslan här i husbilen. Plocka ordning och bädda sängarna. Åka hem plocka ut kylen och sedan är allt som vanligt igen. Hem köra tvätt laga mat och iordningställa inför jobbdagar.
Vitaminer
Nej nu blir det WOW och Boost, mina vitaminer som jag tar varje dag. Ny dag ska göras. Tänk va stort att få vakna till en ny dag. Få uppleva en helt ny dag att verka i. När jag tänker så blir det stort i känslorna. Tacksamhet är underverks-medicin som sätter livet i fokus. Guldkanten som andra kanske sätter högre, blir till av bara tanken att jag fick förmånen att vakna till en ny dag.
Ha en fin dag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
En ny härligt fin morgon. Det började med att det kändes varmt här hemma. När jag kände på Elementet så strålade ut en mjuk skön värme. Första gången för vår nya bergvärmepanna, Den jobbade för första gången med att värma upp huset. När jag gick in till maken som precis vaknat för att berätta den stora nyheten om värmen i elementen. Hade han inte tid att ligga och dra sig i sängen. Han var tvungen att gå ner i källaren för att kolla till pannan. Jo den där mannen han är tekniknörd ut i fingerspetsarna. Han kollade inomhustermometern och vart hel nöjd, när han sedan åkte iväg till jobbet. Han berättade tydligt att han behövde inte göra något för att detta underverk skulle ske… Jag nickade och tänkte hmm…. har man betalt så mycket pengar för något så ska det väl fungera. Han skulle ringa Nicklas sa han på väg ut till bilen. Nicklas är kille som installerade pannan. Nu tror inte jag att Nicklas är så intresserad av att veta om att vi hade värme i elementen. Han vet nog om att det jobb han gjort skulle fungera. Men, men, den där mannen….. Ibland kan jag bara le, njuta av att just den här knäppgöken är min stora kärlek och att han älskar mig. Jag gör säkerligen konstiga saker jag med, om jag skulle fråga honom. Han tycker det är riktigt konstigt, med mitt badande mitt i vintern.
Idag började även morgonen med ett besök, ut till brevlådan. Early bird hade varit på besök. Jag har beställt nya rundstickor, hade även beställt trodde jag 12 stycken knappar. Rundstickorna var helt perfekta. Knapparna var väldigt fina dom med men, ett väldigt stort men. Ibland är det bra om man läser lite, innan man klickar i. 12 stycken paket vart det, med tio knappar i varje paket. Om någon nu skulle behöva lite knappar, har jag till övers. Dom är jätte fina men lite för små, för det projektet jag håller på med. Det är även på tok för många. Skulle någon även vara intresserad av rundstickor, har jag nu ett set på 1- 10 storlek, rundstickor. Dessa mina gamla ska jag lägga undan, till bättre behövande…… i fall någon behöver. För nu har jag ett lite bättre set som jag tänker att använda istället för de gamla.
När jag fått iväg maken till jobbet, lill-tösabiten till skolan, tänkte jag mysa med mina fina nya stickor. Men ack va jag bedrog mig. La upp lite öglor på stickorna och kom på att.. Detta, just detta är helt fel. Det här går inte, för jag är ju en badsyster. Jag ska ju iväg till sjön, träffa mina badsystrar. Tänkt blev det, sedan borsta tänderna, av med nattsärken på med morgonrocken. In och iväg med bilen. Det fick bli de lite tyngre badskorna idag, för de andra var lite fuktiga. Kommer bli ändring på fuktiga badskor nu, när pannan ger våra element värme.
Jag vart först vid badet. Dimma över sjön, upptäckte jag medens jag kom till sjön. 7 grader på land, 15, 3 i sjön. Fytt i fult ord, vad kallt det var, när jag gick i vattnet. Riktigt kyligt, men ett steg till, några steg därefter. När vattnet nådde magen, var jag tvungen att stanna upp. Fokusera på andningen, stå still och iaktta, allt det vackra, runt omkring mig. Några steg till, sedan en bestämdhetston i kroppen, gjorde att den snabbt var under vattenytan. Flyta lite, härda ut det kyliga vattnet, sedan vart det att simma några hundra meter.
En av mina badsystrar är fotograf till denna bilden.
Om ni visste hur underbart det är att ta simtagen, se varje krusning på vattnet, av simtagen. Jag tror att om du fick uppleva det en gång, hade du varit fast i att bli kallbadare. Sedan när man går upp, då det blir som en kamin som sprider ut sig, i din kropp. Då när du upplevt det, kommer du aldrig att sluta bada. För den känslan är obeskrivligt härlig. Det ger sådan energi, kraft och din kreativitet flödar tillsammans med kroppens källa av att värma upp kroppen.
En av mina badsystrar är fotograf till denna bilden. En av mina badsystrar är fotograf till denna bilden.
Att sätta sig i bilen för att åka hem, då firar man segern, i att jag verkligen gjorde det idag med. Vägen hem blir vacker, naturen runt omkring upplever man. Alla dessa turer till sjön jag nu gjort, har gjort att naturen har blivit ännu vackrare, än jag innan sett. Då innan jag badade på vintern, var naturen natur. Idag ser jag skiftningar, saker ser olika ut, varje gång jag ser dom. Det är sådana kontraster i olika väder. Sol, mulet, regn, snö. Vår, sommar, höst och vinter, gör saker med naturen som jag idag upplever, mera himlastormande vackert. Under det här året, har jag även lärt mig att vara här och nu, just i den här stunden. Den kunskapen, lärde jag mig först där i det iskalla vattnet. Idag kan jag plocka fram den kunskapen, i andra situationer. Det kunde jag inte innan. Jag känner en stor tacksamhet, jag gav detta med bad en chans. Nu vet jag att jag kan. Nu har jag sett fördelarna med just vinterbad.
En av mina badsystrar är fotograf till denna bilden.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu. Just precis nu!!
Ett härligt is-bad tackar inte jag ner till, är det till och med så att det är på det riktiga stället säger jag absolut inte nej.
Idag hackade vi is, några av oss badsystrar bestämde oss, för att ta tillbaka vår bad plats. Jag tror att badsystrarna redan igår, tog tag i badplatsen. Stormen Malik hade dragit fram och brutit isen redan innan, vilket gav mina systrar hopp, om att vi igen kan återta det som är vårt badställe.
Idag var vi fyra segrare när vi äntligen kunde bada. Några av mina badsystrar gav sig av till skogssjön i stället. Det var som en stor seger, när jag tog de första stegen ner i det 0,8 gradiga vattnet. Med spade i handen så skyfflade jag undan isflak och hackade vilket även de andra systrarna gjorde.
När isen var undanskuffad så var det ett, två, tre och ner i vattnet. Fötterna och benen kändes som isklumpar efter att jag badat, lite svårt att gå upp för den branta backen, upp till vår badstuga. Men Äntligen, äntligen blev det där badet av.
Nu sitter jag har och försöker sluta att frysa. Mys-kläder på, kofta och en filt ska värma upp mig. Strumpor PLUSs ett par raggisar ska hjälpa mig att få upp värmen igen. Det gör det inte lättare med att huset är lite kallt. Vår panna har stannat. Den kräver rengöring. Ska bli skönt när vi inte längre har pellets att elda med. När den där saken är mer automatisk. då ska jag även kunna tända en lite eld i vår lilla kamin, som vi ska installera. Det ser jag framemot, komma hem från ett bad gå ner i källaren och värma mig vid elden. Halleluja prisad vare värmen.
Idag är det en ledighetsdag, för mig i just ledighetsdag känner jag tacksamhet. Enorm tacksamhet över hur bra helg det var på jobbet. Enorm tacksamhet över att det just nu just idag är en ledig dag. Tacksam över att jag idag valde att åka iväg till bad. tacksam över att stormen hjälpt till att göra så att vi fick möjlighet att återta vår badsjö. Tacksam så tacksam över att jag valde där i höstas att jag ska prova på att bli vinterbadare.
Tacksam över att jag för en väldigt massa år sedan provade på det där med att skriva blogg. Har skrivit nu i över tio år. Tror nog att jag skrivit blogg, sedan 2007. Men inte på denna, det tog något år eller två innan jag startade just denna blogg.
Nej idag får det bli en sådan där riktig tacksamhetsdag känner jag. För i mig just nu bor det väldans mycket tacksamheter i att bara få vara mig, jag och alla dom där kvinnorna som bor i mig. Lev idag just nu, Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon.
Idag är första dagen på resten av mitt liv. Spännande eller hur blir det spännande när man väljer sina tankar.
God morgon, på riktigt är det en riktigt god morgon idag. Varför? jo, jag gjorde det, jag verkligen gjorde det igen. Jag tog modet till mig att åka den där milen för att träffa mina badsystrar.
Mina härliga, fina och så glada badsystrar. Idag var det 1,8 grader i vattnet. Jag var en av dom som badade. Vi var idag sex stycken, badsystrar. Den kyliga vinden var kall, innan badet. Det där första modighetssteget som ska till, vart enkelt och ta, efter ett litet jobb med mina tankar. Stegen ut till djupet där det är dags att doppa sig, gick helbra. Sedan blev det andning, lugna andetag och mod, att göra det där sista få kroppen under vattnet. Stickandet i huden var välkommet, behagligt och igenkännande, av små stick när huden kyls ner. Väl ner i vattnet kom lugnet som fyllde hela mitt väsen. När det sedan var dags att gå upp kom värmen, den omslöt mig. Vinden gjorde inte något illa längre, utan var mera behaglig än kall. Mitt morgondopp är klart.
Idag får det bli en redan nu tacksamhetstanke till mig själv. Jag tog mitt mod och gjorde det jag mår så bra av. Jag träffade mina badsystrar och vi badade tillsammans. Den här nästan heliga stunden, där jag får vara i just nu, där jag är i ett Kasam, där jag tar hand om mig, min oro som stillas, mina tankar som blir mera vänliga och kärleksfulla. I just detta är min tacksamhet, där bor min tacksamhet. Tacksamheten över att jag hittat till det som är så härligt. Tacksamheten över mina badsystrar som hejar på och hjälper till att göra så jag vågar ta det där härliga vinterbadet. Jag är återigen på g.
Idag kommer det vara jobb för mig. Idag är det en ART dag. Moralen är ämnet. Börjar kl 13.30 så ännu har jag ledighetstid, till mitt förfogande. Ändra tankar och känslor står för mig att göra. Jobbar på förfullt med just det. När jag lyfter upp huvudet och tittar uppåt mot skyn, säger Yes idag ska det jobbas, fylls jag av en känsla av glädje som sprider sig i kroppen. Prova att göra så när det känns motigt. Jag gjorde det i morse redan, men då vart det diskbänken som skulle göras fin. Det blev även då att jag höjde händerna mot taket, tittade upp och sa högt till mig själv. Yes, nu ska jag äntligen göra diskbänken fin. Det gjorde att jag även gick till handfatet och toastolen gav den lite omsorg. Idag när jag satt i soffan och drack mitt kaffe så visualiserade jag hur jag sakta gick upp ur vår lilla badsjö. Hur värmen omslöt mig och hur jag åkte bilen hem.
Nu ska jag visualisera hur grymt Arten kommer att vara idag. Hur alla är glada, hur alla nästan pratar i mun på varandra för att de är så inne i ämnet. Hur jag och min kollega briljerar i ämnet. Hur arbetsdagen kommer att förflyta lugnt och fantastiskt. Jag kommer att hinna med allt det där jag ska göra, hinner med dokumentationen. Åker hem säkert i natt kommer hem efter en trygg bilkörning hem. Somnar underbart sover gott och vaknar i morgon igen taggad för det stundande badet. Yes, jag gör, jag kan, jag klarar.
Men nu nog om detta, nu är det dags för frukost, dusch och fixa till innan jag åker iväg till mina guldklimpar på jobbet. Åker till alla mina fantastisk fina kolleger.
Lev idag just nu, just nu kan du göra något åt. Du kan ringa det där viktiga samtalet och berätta för den du bryr dig om att du bryr dig om. Jag tror vet att sådant gör skillnad. Det är skillnad som är viktigt. Igår finns inte kvar och i morgon är först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
Har under dagen funderat över det där med tacksamhet. Jo, det har jag eller gör jag ganska ofta. När jag tänker på tacksamheter som är i livet, känns det så mycket rikare, än när jag inte gör det. Idag blev det tacksamhet, över att jag redde ut körningen hem. Det var mycket regn på vägen, jag hade nog lite för hög hastighet för vägunderlaget. Bilen lättade när jag körde igenom en vattensamling på motorvägen, det kunde gått riktigt illa. Just då efter att hjärtat slutat banka, saktade jag ner tankarna tillsammans med den långsammare hastigheten. Den snabbaste tanken blev- det kunde gått illa. Efter det, blev det oj vilken tur att jag redde upp situationen. Därefter blev det att jag kände tacksamhet, över att inget farligt hände. När den tanken var klar, kom den där riktigt lite klokare tanken som blev. Tacksamhet över att jag råkade köra i vattenpölen, att det gjorde att jag blev lite klokare i min bilkörning. Tacksamhet över att jag lärde mig något där under bilfärden hem.
Idag innan jag åkte till mötet på jobbet, blev det även ett snack med dottern. Vi fick tråkiga besked under söndagsmorgon, någon har lämnat jord livet. Denna någon, är någon jag känt eller i alla fall varit bekant, med under hela mitt liv som Färgelanda bo. Barn som lekte när dom var små, gjorde att jag träffade lekkamraternas föräldrar. Då när barnen var små, hade jag inte riktigt utvecklat det där med den sociala färdighetsträningen av att fika. Utan oftast stod vi och pratade, vid lämningar och hämtningar. Ibland blev det längre stunder, ibland mindre stunder. Sedan blev barnen stora, andra händelser gjorde att våra stigar möttes igen. Det har blivit att vi varit på vissa kalas och träffats, Vi har även suttit här på altanen och druckit en del vin.
Jag fick i våras veta att kvinnan var sjuk. Gick här hemma och gruvade mig, för hur jag skulle förhålla mig till detta. Ville inte störa, ville inte verka nyfiken och ville familjen vara i fred. Då ville inte jag störa, inte ville jag slösa på hennes tid som hon kunde lägga på sina nära och kära. Men det blev att jag i alla fall kunde skicka ett mess till henne, berätta att jag tänker på henne. Vi kom framtill att när hon kände sig bra, skulle jag besöka henne. Vi skulle fika bestämde vi, jag lovade att ta med fikabröd. Det hann inte bli den där fikan. Det hann aldrig bli det där snacket, som jag hade gått här och tänkt ut i min ensamhet. I söndags fick hon lämna denna värld, bo där uppe i himlen.
Det bor så mycket tårar i mina ögonlock, av denna händelse. För när jag gått här och tänkt. Tror jag, att om jag hade varit mera social, hade haft mera sociala skils. Tror jag att vi hade kunnat bli, riktigt goda vänner. Jag har alltid tyckt om att prata med henne, hon har alltid haft ett leende och hon var en sådan där fantastisk fin givare, Hon liksom gav och gav och krävde aldrig något tillbaka. Hon var liksom en sådan där genomgod människa, satte alla människors väl, före sitt egna. Den gick inte att hitta något ont i henne. Mina tårar är nog att jag inte tog chansen, att visa min uppskattning. Att jag nu så här i efterhand, inser vilken förlust det varit. Kanske är förlusten bara för mig, inte för henne, att inte jag kunde vara den där som jag längs inne i mig är. Jag hade aldrig kunnat vara lika fantastisk givare som hon alltid varit. Jag inser att jag stulit mig själv, på en vän. Någon som alltid i mitt liv här på landet alltid varit i närområdet men, jag inte tog chansen att få som en riktigt god vän.
Jag gillar ju människor, gillar att ha några få nära vänner. Jag inbillar mig just nu, att jag förlorade en vän som jag aldrig fick. Att jag inte tog chansen är lära känna henne, på riktigt. Jag tror vi hade kunnat haft många trevliga stunder, under de år hon vandrade här på jorden. Jag känner att hennes bortgång, lärt mig något, något eller en sådan där riktig klokhet, kunskap som jag lärt mig för sent.
För det bor människor runt omkring oss, som vi har runt omkring oss. Utan att vi gör det där som är så viktigt. Skapa relationer, hitta vänskap, vara vän och få vänner.
Denna klokhet som just hittat in i mig, säger mig även att det bor en kvinna och hennes man, några hundra meter bort. Någon som jag alltid uppskattat att dricka tea med. Men tiden, åren har gått. De koppar tea vi druckit, under dessa senaste åren har varit noll. Noll och inget. När jag fyllde år, fick jag en bukett tulpaner av henne. Men Tea-et har inte blivit gjort, inte heller har jag gjort en inbjudan. Nu handlar det kanske även om Covid, att man ska vara restriktiv, hålla avstånd. Men man kan dricka tea utomhus, man kan ta en promenad och umgås, man kan hålla avstånd, så att man inte smittar om man nu skulle ha utan symtom.
Det bor en kvinna och en man i ett annat kvarter, mannen är sjuk. Förr umgicks vi ofta, idag träffas vi på kalas och dop. Ska jag igen sitta här om några år, få till mig klokheten som jag igen missat. Nej, jag ska börja ta ansvar, över de få relationerna jag har. Jag vill inte sitta här om några år med samma tankar, om hur jag inte tog chansen att umgås….
Mitt i allt det sorgliga just nu, känner jag tacksamhet emot henne som somnat in. Tacksamhet över klokheten, som bor i tankarna om henne. Att jag måste göra saker innan det är försent. Även om måsten inte finns, så ska jag se till att vara mera öppen i möten med människor. Vara mera vänskaplig, vara mera vänlig. Inte låta människor, bara vara i periferin. Nej, nu ska jag inte sitta så här och ångra saker. Utan jag ska göra. Jag ska göra, göra och åter göra.
Jag ska ringa det där samtalet, gå dom där stegen. Berätta för människor runt omkring mig, att jag håller av dom. Att dom är värdefulla, för mig. Nu är det dags, för mig att ta ansvar över mina vänner.
Visst, hon givaren, hon som flyttade till den där andra stranden, den vänskapen kan jag inte längre, göra något åt. Även om jag önskat att jag handlat, redan för länge sedan. Men jag ska inte en gång till, känna den här känslan som just nu bor i mig. Nej, det ska vara andra känslor som ska flytt in.
Att jag tar hand om människor, som betyder mycket för mig. Det är just i dessa tankar som det bor oändligt mycket tacksamhet, i mig just nu. Tack min förlorade vän, tack för den klokhet som jag just hittat till. Tycker det är synd att jag inte kan berätta det för dig. Men om du bor där uppe nu, ser mig. Låt mig då säga förlåt, att jag vaknade så sent, att jag inte var i denna klokhet då. Sent ska syndaren vakna säger man….. Här är det jag som är syndaren….
Lev idag just nu, just nu kan vi göra något åt, imorgon kan det vara försent. Just nu kan man ringa det där samtalet, som man så länge tänkt ringa. Just nu kan jag säga dom där orden som är så fulla av vänskap och kärlek. Dom där orden som man alltid vill höra.
Du betyder så mycket för mig. Sex små ord som kan göra någon glad. Nu får det vara slut på instängdhet och tysthet…… Här ska pratas.
vissa dagar är jag mera till min fördel än andra dagar, rx då är det dagar som jag hittar till klokheter. Dessa dagar är dagar som jag är mera kärleksfull emot mig själv. Det är dagar som jag tar ansvara över det som är mitt, ampoule det som jag kan styra över.
Jag kan inte styra över hur andra människor beter sig, diagnosis vad dom ska känna,eller hur dom ska uppleva saker. Eftersom jag inte kan det, så har jag heller inte ansvar över det dom gör eller vad dom säger. När jag var ung trodde jag att jag hade förmågan att göra om andra människor. Jag tror vi är många som inbillat oss det. Om bara han gjorde det, om bara den inte va sådan, men om hon ändå inte sa så….
Ja, ni vet alla de där OM som vi tror kan förändra världen till och med. För att förändra världen eller i alla fall andra människor som vi då inte kan. Så har vi ändå en chans till förändring. Jag kan inte förändra min make, mina barn eller vem det än må vara. Men jag kan förändra, det blir ett stort ord i mig just det där förändra. Förändra jo just den förmågan har jag. Bara jag inser vilken, del vilket sätt eller vad det är jag kan förändra. Förmågan ligger helt och hållet hos mig själv. Det handlar om mig. Det är där det kan ske magiska stunder. Magiska underverk. För jag kan förändra mig, mitt sätt att se, möta till och med titta bort om det nu krävs. Jag kan förändra mina tankar om en annan människa, jag har eget ansvar i att se den andra människan med helt andra glasögon om det nu krävs.
Första gången jag kom på just det där med ansvar då var jag egentligen riktigt liten. Den första människan jag ville ändra på så att han mera passade in i min bild så att jag kunde känna stolthet var egentligen min egna far. Min pappa hade problem med alkoholintag. Min pappa var full varje helg, utan när han jobbade. Eftersom han hade ett jobb, så var det mera okej för omvärlden att han dracks sprit mera än vad som var bra för honom. till och med han själv trodde det många år i sitt liv.
Men jag tyckte inte det var okej, i början hatade jag min pappa de fulla dagarna. Men redan som 12 13 åring så hände det något. En kamrat till mig sa att min pappa var en fullgubbe en alkoholist. Det var därför jag var så knäpp, ful spinkig, hade så dålig musiksmak och allt va det nu va. Självklart blev jag ledsen att min pappas superier gjorde mig till ful spinkig och knäpp.Tills en dag då jag faktiskt kom på men min pappas öldrickande kunde ju inte påverka min spinkighet, att han drack öl hade ju inte att göra med min knäpphet, om han var full på helgerna, så kunde ju det inte bero på mig. Jag var ju bara tretton år, jag hade inte valt att ha en pappa som drack sprit, om han betedde sig illa när han var onykter så kunde ju jag inte göra något åt det.
Just den dagen när jag satt inne på mitt rum och tänkte på pappa och mitt ansvar om hans öldrickande. Så förändrades något inom mig, för just den dagen så insåg jag att jag faktiskt kunde älska min pappa trotts att han drack sprit, jag hade enligt mig själv redan då en möjlighet att ta tillbaka den kärlek som jag hade känt till min pappa, innan jag förstod att man inte dricker så mycket sprit. Just den där dagen minns inte vilken dag men jag vet att det var på sommarlovet mellan sexan och sjuan så hittade jag tillbaka till min pappas och min rätt till att faktiskt tycka om min pappa. Jag var till och med så klok så jag förstod att bara för att jag tyckte om min pappa så betydde inte det att jag behövde älska hans superier. Den dagen fick min pappa flytta in i mitt hjärta igen för att han var den han var. Nästan i bästaste kostymen.
När någon retades, eller sa något dumt om min pappa så gjorde det inte längre så ont. Vad han gjorde eller hur han betedde sig slutade jag ta ansvar för vilket ledde till att jag slapp skämmas eller känna skam över vad min pappa gjorde. Redan då som lite trettonåring insåg jag att jag var utan ansvar över just min pappas fyllerier. Det gjorde att jag älskade min pappa för den han var, det gjorde att jag hade möjligheten att få ha en pappa som var den där allra bästa pappan i ganska många år. När han sedan många år efter det att jag trätt ut ur tonåren, när jag till och med hade blivit väldigt vuxen, så insåg han själv vad som var bra för honom, vad som var mindre bra för honom. Så han la av med att dricka alkohol. Idag bor min pappa i himlen, han dog för tidigt. Redan då han fyllde 59 år så lämnade han denna jord.
Men det bor väldigt mycket Tacksamhet för den klokhet som jag fick redan som ung. Klokheten i att jag faktiskt kunde älska min pappa trotts hans alkoholintag, att han sedan slutade helt gör mig också tacksam. För han fick i alla fall tio år där han levde, levde på riktigt där han inte dövade känslor med sprit, där han fick uppleva glädje i glädjen inte i ångerna av alkohol. En annan tacksamhet som bor i mig är att även om min pappa inte idag finns här, så jag kan känna oljelukten som alltid bodde hos honom, så han finns, han vägleder mig ännu idag. Jag kan många gånger uppleva att om jag gör något som inte är bra för mig så kan jag höra hur min pappa blir helt tokig han smackar med munnen frustar och himlar med ögonen över min tokighet. han säger inte så mycket. Det gjorde inte min pappa, han visade på andra sätt när det blev fel.
Vad ville jag nu säga med alla orden om min pappa? Jo att jag kan inte förändra någon annan människa jag kan bara förändra min uppfattning om denna. Jag kan inte ta ansvar över hur en annan människa gör, är eller säger. Just det kan inte du heller göra du som läser mina ord. Du har bara ansvar över dig, ditt sätt, och dina tankar.
Hur känns det i magen nu då? Den frågan har jag ställt mig under morgonen. Hur känns det i magen nu, pharmacy då efter det där samtalet som tog en hel vecka för Stöd och resurs att ringa? Hur det känns? Jo det känns i alla fall. I går ringde han som skulle ringa oss. Han som enligt LSS handläggares uppgifter redan hade ringt. För det hade handläggaren fått till sig från gruppchefens chef.
Därför blev det min fråga till han som ringde. Min fråga blev hur det kommer sig att Lss handläggaren berättar för mig att Ni redan ringt oss, advice och pratat ut om helgen?
Svaret jag fick var att det måste blivit ett missförstånd. Han menade nog samtalen som vi hade då själva händelsen utspelade sig. Jag kan inte säga något om det är rätt eller fel, för det kan ju så vara. Att handläggaren har missförstått.
Efter missförståndet så sa han till mig att han hade tänkt att ringa, med hade inte tyckt det var så viktigt. Även här finns det inget rätt eller fel, och visst jag kan tänka mig att han visst hade tänkt att ringa. Men där ligger inte viktigheten, för viktigheten i sammanhanget för mig, är Han tyckte inte det var så viktigt…….
Det var det heller inte, inte för honom. Men det handlar om människor han har hand om, barn som har funktionsnedsättningar, vi föräldrar överlåter våra barn till honom och den verksamheten som han jobbar i. Han bedömer viktigheter som handlar om mitt barn. För mig är allt viktigt när det handlar om mina barn, allt som har med dom att göra, är viktigt för mig. Jag känner att han har inte dom befogenheter att bedöma, vad som är viktigt eller inte viktigt för mig och mina barn. Han berättade att situationen hade blivit hotfull den där helgen, om det fick vi inget ord om då det hände.
Nej känslan efter samtalet som gruppchefen tog sig tid att ringa till oss igår. Ger mig en illa smak i munnen och en klump i magen. Tankarna som flyttade in i mig efter samtalet, är som ett garnnystan som inte vill trasslas ut, sånt där med omöjliga knutar ni vet.
Även om han sa till mig att dom ville fortsätta jobba med vår son, så fick jag uppfattningen om att så nog inte är fallet. För vi ska minsann veta att dom gör sitt bästa, det finns dom föräldrar som är tacksamma för om deras son vill vara där bara en dag. Det finns dom föräldrar som är glada om deras son vill vara där bara en natt.
Jag förstår inte resonemanget som han förde. Jag förstår inte varför jag inte förstår vad han säger. Jag förstår inte varför jag nu känner att vi kom ingenstans, mera än att det i mig bor ännu mera tvivel. Är det verkligen så att jag ska vara en tacksam förälder, för att dom mot betalning en helg i månaden ska se till att vår son tycker det är kul och roligt på kortis?
Är det verkligen så att jag ska sitta här helgen sonen är på kortis, med en klump i magen och vara tacksam? Om sonen är där bara en dag eller två? Är det så kortis verksamheten tänker? Att föräldrarna ska banne mig vara tacksamma över att vi tar hand om deras barn?
Jag trodde i min villfarelse att kortis var till för att locka ut barnen på äventyr där dom slipper tjatet från föräldrarna och gör roliga saker med andra. Jag inbillade mig att dom gör det jobb dom gör, för att dom tycker om sitt arbete,och för dom är duktiga på att ha hand om barn som har olika svårigheter.
Jag trodde i min villfarelse att kortisverksamheter, var till för att ge barnen och föräldrarna ett andrum i det dagliga annars ganska krävande vardag. Att barnen skulle få lite semester från sina allt för tjatande föräldrar. Att föräldrarna den helgen ska kunna koppla av och göra saker för sin relation, och för de andra barnen som annars inte hinns med.
Men jag har tydligen haft helt fel uppfattning, jag har tydligen varit i det blå. För jag ska sitta här och vara tacksam…. tacksam för att det tog tre timmar innan kortis ringde och sa att vår son ville åka hem.
Jag kommer antagligen från en annan planet.
Kastas tillbaka till tiden då jag arbetade som behandlingsassistent på ett ungdomshem. Tror inte jag en enda gång sagt åt någon förälder, att denna ska vara tacksam över att vi tar hand om ditt barn. Även på ungdomshem handlar arbetet med ungdomar om att motivera, plocka fram deras tillgångar och se dom för den som den är.
Hjälpa den unge att hitta strategier, sätta gränser utifrån den unges förmåga, se den unge och lyfta fram det som är bra, hjälpa till att locka fram det som är tillgångar. Stötta föräldrar och hjälpa familjen att stödja den unge. Inte en enda gång vad jag kan minnas har jag någonsin hört någon eller själv sagt till en förälder, att denne ska vara tacksam…..
Det är min förbannade skyldighet att göra mitt jobb. Nu säger jag inte att det är lätt att jobba med människor, alla är unika. Men har jag det som mitt jobb,så ska fan inte dom jag hjälper springa runt och vara tacksamma, för att jag får betalt för att göra mitt jobb!
lyssnar till Sisters of Mercy. Känner att ljud har fått en ny dimension i mitt liv på bara en timma. Hur och vad varför???
Under hela mitt liv har jag haft en hörselskada. Har hört på ett öra. Musik har alltid haft en central plats i mitt liv. Men de senaste åren har det varit tyst. Idag fick jag klart för mig vad som gör att det blivit så. Min hörsel har försämrats så till den grad att ljud ännu mera bara gröpt in som ett stort oljud. Idag just nu har ljudets skönheter kommit in i mig igen. I dag är första dagen i mitt liv som jag hör ljuden så som jag ska göra utan att de blir till en stor gröt. I dag har jag vuxit i kapp min hörselskada och fattat att det finns finurliga små apparater som gör mig ohandikappad. En liten apparat som ger mig ljud som jag aldrig innan har hört. Klockan tre idag fick jag ett nytt helt fantastiskt liv av hörsel. I en helt annan dimension, ailment nu hör jag mina egna fot steg, treat hör min egna röst. Hör konsonanterna i orden på ett helt annat sätt.
Blir Tacksamhet i mig Tack till mig själv att jag denna gång stod ut med att göra alla dessa ljud tester för att få till den fantastisk lilla apparat som nu ger mig hörsel. Varje litet tangent tryck hör jag nu när jag skriver. Ett klick som är i två steg märket jag. Nästan som en melodin. Jo, cialis tacksamhet, sa jag det. Japp det gjorde jag och det är det som blev i mig just i dag vid tre tiden. Tänk jag kommer inte behöva titta på personens mun för att lista ut vad människor säger till mig. För mig är det stort. För det har jag aldrig upplevt innan.
Jo, 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.