Det är tidig morgon. Redan innan klockan slog sex hade jag plockat ur diskmaskinen, förberett allt – och ändå hunnit dricka mitt kaffe i lugn och ro.
Idag ska jag och dottern ha en dag tillsammans. Bara hon och jag. Vi ska åka till Ullared, strosa runt, prata, skratta och ta dagen som den kommer.
Det behövs inte så mycket mer än så – bara tid, närvaro och varandra.
Det känns fint att ha något att se fram emot, en dag utan krav, bara vi två.
Read this post in English ↓
A Day Just for Us – Mother-Daughter Trip to Ullared
It’s early morning. Before six o’clock, I had already unloaded the dishwasher, prepared everything – and still found time to enjoy my coffee in peace.
Today, my daughter and I are having a day together. Just the two of us. We’re going to Ullared, to stroll around, talk, laugh and simply be.
Sometimes that’s all we need – time, presence, and each other.
It feels lovely to have something to look forward to – a day with no pressure, just us.
Reflektion
Det är i de små stunderna som livet händer – innan världen vaknar och innan måsten tar plats. Att få en dag med sitt vuxna barn är en gåva som inte går att köpa i någon butik.
AHA – mellan raderna
Mellan raderna bor tacksamheten. Det här inlägget handlar inte bara om en resa till Ullared – utan om något större: att få vara nära sitt barn, på riktigt. Det är kärlek i sin mest vardagliga form – stilla, självklar och så oändligt värdefull.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Stöd mitt skrivande
Vill du stötta bloggen och mitt skrivande? Du kan bidra via PayPal – stort tack för varje litet stöd. Pay pal
Idag är första dagen på resten av mitt liv. Just nu är den bästa dagen på resten av mitt liv. Den började med glädjen över att få full pott på min första inlämningsuppgift – och slutade i reflektioner om en dröm: att någon gång delta i en Kay Pollak workshop på Morkulla.
Innan jag satte mig för att skriva det här inlägget kom jag faktiskt iväg på ett morgonbad. Jag har så många omtänksamma badsystrar, och idag pratade vi lite om badtider. Ännu är inget ändrat – det är ju fortfarande ljust ute, men för mig hade det passat bättre att bada lite senare. Det får bli när det mörknar på morgonen.
Badet var härligt. Det var nästan lika varmt i luften som i vattnet, någon grad varmare i badet faktiskt. 11 grader på land och 12 i vattnet. Det var härligt sprudlande och så mjukt att vakna till. Höstens färger har börjat bosätta sig i omgivningen, och det gjorde sjötavlan så vacker i morgonljuset.
Jag fick tillbaka min första inlämningsuppgift från utbildningen jag just nu studerar till samtalsterapeut. Man kunde få tio poäng – och jag fick full pott.
Det gjorde mig så glad att jag var tvungen att ringa maken med en gång. Första uppgiften klar. Nu var den kanske inte så svår, så det är möjligt att fler också fick full pott. Men ändå – vilken glädje det gav! Dessutom blev som ett kvitto på att jag valt rätt väg.
En stilla morgon i vardagsrummet. Kaffet, orden och bloggen – allt på en gång, precis där dagen börjar.
En Kay Pollak workshop på Morkulla jag gärna hade gått
Jag har ju precis lagt ut mycket pengar på utbildningen jag går nu, vilket gör att jag inte har möjligheten att delta i den här workshoppen. Men åh, vad lockande det hade varit.
Tänk att få tillbringa en hel helg tillsammans med andra som, liksom jag, försöker leva mer närvarande, ärligare och mera i sitt autentiska jag. Jag tror det hade varit både spännande och lärorikt – att möta människor som lägger bort sina masker och vågar vara helt sig själva.
Kay Pollak workshop Morkulla
Jag har aldrig tidigare deltagit i något liknande event, men tanken på det väcker något i mig. Tänk att få leva ihop med Kays ord en hel helg. Att öppna upp kanaler för nya tankar, där jag påminns om att tankar bara är tankar – och att de går att byta ut.
Dessutom tränar jag mig ofta i att ifrågasätta mina egna tankar: är de sanna, vad skulle någon annan tänka, och har jag egentligen bevis för att det jag tänker är sant?
Det är en övning som förändrar mycket, och kanske är det just det som är kärnan i Kays filosofi – att våga välja tankar som gynnar en själv.
Tidigare har jag skrivit om hur tacksamhet i vardagen kan förändra hela dagen. Därför känns den här reflektionen som en naturlig fortsättning på det – att se hur tankar och tacksamhet hör ihop.
Kay Pollak och tanken om att välja sina tankar
För många år sedan var jag på en föreläsning där Kay pratade i tre eller fyra timmar. Vilka timmar det var.
Jag minns hur jag skrattade åt mig själv, åt mina egna små begränsningar – och samtidigt växte jag. De där timmarna fick mig att växa som människa, som kollega och som mig i mig.
Redan då hade jag läst hans böcker och sett hans filmer, men att se honom live, i det ögonblick där orden verkligen händer, var något helt annat. Det var inspirerande, varmt och lärorikt på ett sätt som stannat kvar.
Att längta till en Kay Pollak workshop
Jag önskar att jag haft några tusenlappar över just nu – för då hade jag åkt. Men kanske kommer ett nytt tillfälle.
För en dag vill jag sitta där, i stillheten mellan orden, och träna mig ännu mer i att välja de tankar som ger energi. Tills dess fortsätter jag min resa här – i mina studier, i vardagen och i orden som hjälper mig att växa.
“Jag tränar mig i att byta ut tankar som inte tjänar mig, mot de som får mig att växa.”
AHA – mellan raderna
Det är lätt att tänka att utveckling kräver stora steg eller resor till nya platser. Men ofta börjar växandet i det lilla – i en tanke som byts ut, i ett nytt sätt att se på sig själv. Att välja sina tankar är att ta ansvar för sitt inre liv. Det är där förändringen börjar.
Mellan raderna – min röst
När jag skrev det här kände jag både tacksamhet och längtan. Tacksamhet över att ha kommit hit, att få studera något som känns rätt i magen. Men också längtan – efter djupare samtal, fler möten och att fortsätta växa i det sanna, det autentiska. Det är kanske där jag är just nu – mitt i en rörelse mot något större.
Om du tycker om det jag skriver och vill stötta mitt fortsatta skapande: Stöd mig via PayPal
Fråga till dig som läser
Har du någon gång varit på en workshop eller föreläsning som verkligen förändrade något i dig? Eller har du, precis som jag, längtat efter att delta i något men fått välja att vänta? Dela gärna dina tankar i en kommentar.
Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här mer än i spår av gårdagen. Jag kan inte göra om något i gårdagen – men idag, just nu, har jag möjligheter att påverka morgondagen. Det är i alla de nu som är – där jag lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson
Det finns dagar då orden inte vill komma. Då kroppen talar högre än tankarna och världen känns stilla, nästan tyst. Idag är en sådan dag. Ibland känns det som om både kroppen och orden behöver vila – som om stillheten själv vill tala. Kanske behöver jag vila lite från orden, låta kroppen få säga sitt och låta sjön, vinden och tystnaden få ta plats.
Idéerna är inte så många idag. Det känns som om orden har tagit slut. Det kan bero på värken i nacken, det kan bero på att jag helt enkelt inte har något att berätta.
Förr om åren gjorde det mig rädd. Tankarna kom: har mina ord tagit slut? Behöver jag hjälp för att hitta tillbaka? Men nu känner jag bara att jag kanske behöver vila mig från orden. För det brukar visa sig att de finns där bakom allt brus. De har ännu inte hittat fram till morgonen – och kanske hittar de hit en annan dag. Ibland behöver orden få vila sig i kroppen och vaggas in i en stilla sång.
Vid sjön
Gårdagens morgon vid sjön. Bryggorna ligger stilla och världen håller andan. Här får både orden vila och kroppen tala.
Igår var jag i alla fall vid sjön och badade. Bara en av oss badsystrar simmade, vi andra stod med händerna ovanför vattenytan och lät våra kroppar kylas ner. Jag gick först i vattnet och kom först upp ur vattnet.
Känslan i kroppen efter ett bad är alltid så härlig. Värken försvinner för ett kort tag och hela kroppen kämpar på med att få värmen tillbaka. Energierna rusar i kroppen och tankarna saktas ner.
Även om baden är härliga och ger mig kraft tror jag inte att jag ska bada idag. Jag tänker att jag antagligen behöver åka till vårdcentralen och få ordning på nacken, för nu har det gått nästan en och en halv vecka och värken går inte över. Kanske kan jag få någon starkare värktablett än Alvedon och Ipren, för nu känns det som om jag inte kommer stå ut längre. Jag trodde det bara var lite nackvärk men värken förändrar sig hela tiden och ger konstiga känslor i kroppen.
Reflektion
Förr hade jag varit rädd för att orden tog slut. Nu tänker jag att det kanske är precis som med kroppen – den behöver återhämtning för att orka igen. Orden vilar inte för att försvinna, de vilar för att komma tillbaka med ny kraft.
AHA
Det slog mig idag att orden och kroppen är lika på ett sätt. När jag ger dem vila, när jag låter tystnaden få plats, då hittar både orden och kroppen tillbaka till sitt eget flöde.
Mellan raderna – min röst
Mellan värken, baden och tystnaden finns en längtan efter balans. Att våga stanna upp, våga vara utan orden för en stund – det är kanske också en form av styrka. Livet fortsätter ändå, och en dag vaknar både kroppen och orden igen.
Om du vill stötta mitt skrivande kan du göra det via PayPal här. Vill du få mina texter direkt i inkorgen, prenumerera gärna på bloggen via den här länken.
Slutord – reflektion
Det är som om kroppen och orden samarbetar på sitt eget vis. När den ena behöver vila, bär den andra stillheten. Jag tänker att det kanske är så här livet vill tala om för mig att sakta ner lite, att låta morgonen vara tyst utan att skynda fram något alls.
Kanske handlar det inte om att hitta tillbaka till orden, utan om att låta dem hitta tillbaka till mig – när tiden är mogen.
Jag lever idag, just nu. Historien lär mig att vila i kropp och själ. Morgondagen väntar där borta i framtiden – en dag jag inte kan leva idag. Men det jag gör i nuet kan växa till något i morgon. Just nu är alltid, för det är här livet levs. – Carina Ikonen Nilsson.
Tacksamhet i vardagen växer ur de små stunderna – som doften av kaffe, ett stilla hus och hösten som långsamt flyttar in. I den tysta morgonen vaknar kroppen mjukt och jag känner ro. Livet i husbilen får vänta en stund, men kanske blir det ändå en sista husbilshelg innan vintern tar över. Hösten bjuder in till att boa in sig, till doften av gröna tomater i sötlag och till känslan av att vara i fas med tiden.
Ibland känns det som om livet är just som himlen på bilden ovan – moln som samlas, men där ljuset alltid hittar en väg igenom. Det är där tacksamhet i vardagen bor, i skiftningen mellan mörker och ljus.
Tacksamhet i vardagen och en ny morgon
Det är en ny morgon – och jag fick förmånen att vakna till ännu en dag. Tacksamheten bor redan i kroppen när kaffet doftar varmt och mjukt, och huset fortfarande vilar i tystnad. Alla sover ännu, förutom jag. Det är min stund – den där lilla, stilla tiden innan världen vaknar.
Tacksamhet i vardagen Ljus, värme och gröna tomater
Igår fick maken och jag för oss att möblera om i vardagsrummet. Det blev så bra att jag tillbringade nästan hela dagen där. Ute ven vinden, men inne tände jag ljus i varje hörn och lät hösten flytta in på riktigt.
Ett stilla ögonblick när dagen blir till kväll. Här bor lugnet, här bor tacksamheten.
Medan ljusen brann kokade jag lag till gröna tomater – socker, ättika, nejlikor och kanel. Doften spred sig i hela huset.
Smaken av förr. Gröna tomater i sötlag – ett litet stycke nostalgi och tacksamhet i vardagen.
Förr brukade jag alltid lägga in tomater, men de senaste åren har det inte blivit av. Nu står burken där på köksbänken, och jag känner en liten barnslig förväntan på vad familjen ska tycka när de får smaka.
När det enkla får mogna i sin egen takt – precis som livet självt.
I takt med tiden
Alfred var här i fredags och hjälpte mig att få in allt från trädgården. Krukor, redskap och jord fick flytta in innan stormen kom. Vi drog upp morötterna och satte vitlök i jorden – nästa år kan jag plocka färsk vitlök direkt från vår egen trädgård. Det känns nästan ovant att vara i fas med årstiden. Ofta brukar vi ta in saker först när snön redan ligger vit över gräset.
Nu är det bara gräsklipparen och vattenslangen kvar, de får flytta in de också. I växthuset står nu rena, tomma krukor på rad. Alla spadar, krattor och trädgårdsverktyg har fått semester tills nästa vår.
Tacksamhet i vardagen. Hösten flyttar in
Kroppen börjar sakta vänja sig vid höst och vinter. Det känns skönt, nästan stillsamt, att få boa in sig. Ändå har vi inte riktigt bestämt om husbilen ska få vila helt än. Kanske blir det en sista tur – en helg till, med kaffet på gasolköket och sjön som spegel utanför fönstret.
Oavsett vilket väntar nu städningen och urplockningen. Sommarkläder, filtar och småsaker får komma in i värmen. De trivs bättre här än i en fuktig husbil. När allt är rent och klart ska husbilen få sitt tack – sitt vi ses nästa år.
Kanske är det just där tacksamheten bor. I stunden innan vi stänger, i mellanrummet mellan sommar och vinter. När vi får känna att vi hann – och att allt är som det ska.
Tacksamhet i vardagen och dess AHA
Aha… ibland handlar tacksamhet inte om stora saker. Den gömmer sig i det lilla – som doften av kaffe, känslan av att hinna före stormen och att få vara i fas med årstiden. Jag tror det är just då livet känns mest – när det är enkelt och stilla.
Mellan raderna
Mellan raderna bor lugnet. Här finns jag, i tystnaden, i vardagen, i de små rörelserna som blir mitt liv. Det är här jag andas, här jag känner – och här jag är tacksam över att få finnas. Tacksamhet i vardagen bor där när vi börjar arbeta med just tacksamhet.
Fråga till dig som läser
När kände du senast tacksamhet över det lilla – en kopp kaffe, en stilla morgon, eller att du hann före stormen?
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Där sådde vi frön som kan ge oss gröda i dag eller i morgondagen – morgondagen som väntar längre fram, där borta i framtiden.
Men just nu – det är här livet händer. Just nu, och just nu finns alltid här. Det är där vi sätter våra fröer.
Ibland händer något litet som betyder mycket. När jag såg att Kay Pollak hade gillat mitt inlägg på LinkedIn, det där om bloggstatistik och berättelserna bakom siffrorna, blev jag både varm och tacksam. För mig handlar bloggen – och allt Kay Pollak står för – om att välja glädje, se möjligheter och mötas genom ord. Det här inlägget är en reflektion över just det – hur ett enda klick kan påminna om varför jag skriver.
Ett litet gillande från någon kan få hela dagen att glimma till. Igår, när jag öppnade LinkedIn, såg jag att Kay Pollak hade gillat mitt inlägg. Just det inlägget där jag skrev om bloggstatistik – och om hur siffrorna egentligen handlar om möten mellan ord och människor.
För en stund stannade jag upp. Inte för att ett gilla är så stort i sig, utan för att det kom från någon vars ord följt mig länge. En person som påmint mig om att vi själva väljer våra tankar, våra perspektiv och våra reaktioner. Han som hela tiden i mina tankar påminner mig om att mitt ansvar är att göra min själv lycklig. Vilket jag gör genom att välja tankar som ger mig mera känslor av lycka.
När siffror blir berättelser
Jag har följt bloggens statistik och sett den växa, där den ger fler läsare varje vecka. Men när jag ser siffrorna nu, tänker jag inte längre på dem som siffror. Jag tänker på dem som möten – små digitala fotspår av människor som stannat upp en stund i min vardag. Kanske någon log. Kanske någon kände igen sig. Det är ju det som gör skrivandet levande: när orden får landa, väcka något, bli en del av någon annans tanke.
Och igår – när Kay Pollak tryckte på gilla – blev det som en symbol för precis det. Ett kvitto på att det jag skriver om verkligen speglar hans budskap: att våra tankar skapar vår värld.
Att fortsätta välja glädje
Det här lilla ögonblicket påminner mig om varför jag skriver. Inte för siffror, inte för statistik – utan för samtalet mellan raderna. För att dela något äkta. För att skapa stilla möten mellan människor, även i det digitala bruset.
Så tack, Kay. Och tack till dig som läser. Ni påminner mig om att ord har kraft – och att det alltid är värt att fortsätta välja glädje, även i det lilla.
En träbrygga som sträcker sig ut mot ett vågigt hav – en stund av stillhet, reflektion och mötet mellan ord och tystnad.
Om Kay Pollaks kurs – och mitt eget val
Jag vet att Kay Pollak just nu håller en helgkurs, en workshop, som jag länge funderat på om jag inte skulle gå. Det hade varit spännande – tänk att få möta mig själv på djupet i en sådan miljö, där orden och tystnaden får tala lika starkt.
Men så blev det inte den här gången. Istället valde jag att investera i utbildningen till samtalsterapeut, ett beslut jag tog bara för några dagar sedan. Kursen med Kay lockade verkligen, men den kostar en hel del pengar, och just nu tillåter inte min ekonomi ännu en satsning.
Eller kanske är det jag själv som inte riktigt tillåter det – för att jag redan valt att lägga mina resurser på en annan resa, en som också handlar om att förstå, möta och växa.
Det känns lite dubbelt. En del av mig hade velat sitta där, mitt i hans workshop, lyssna och reflektera. Samtidigt vet jag att vägen jag valt nu är min – och att den också leder till mötet med mig själv. Kanske blir det fler tillfällen, kanske inte. Kay är ju till åren kommen, och jag känner en viss ambivalens inför tanken att jag missar något. Men just nu är det så här livet ser ut, och jag väljer att känna tacksamhet för det jag faktiskt har möjligheten att göra. Men det hade varit så stort att få delta i en workshop med Kay Pollak.
Reflektion
Ibland behöver vi inte stora gester. Ibland räcker det med ett enda litet klick – ett gilla – för att väcka något stort inombords. Det handlar inte om bekräftelse, utan om igenkänning. Om att förstå att det man sänder ut, faktiskt landar någonstans. Det ger mig även insikten om att jag har ett stort ansvar över vad det är jag sänder ut.
Fråga till dig som läser:
När fick du senast ett sådant litet ögonblick av glädje som betydde mer än du först trodde?
AHA – insikten
Det behövs inte mycket för att väcka mening. Ett enda gilla kan bli som en liten lykta i mörkret – en påminnelse om att det vi delar faktiskt når fram. Kanske är det så livet fungerar: vi sår små frön av ord, tankar och värme – och ibland, när vi minst anar det, slår något ut.
Mellan raderna
Bakom siffror, statistik och bloggar bor alltid en människa som vill bli förstådd. Jag skriver inte för att bli sedd, men för att dela något sant. När någon – som Kay Pollak – ser det, blir det som ett tyst “jag förstår”. Och just där, i det stilla igenkännandet, händer något stort.
Stöd mitt skrivande
Om du tycker om det jag delar, kan du stötta mitt fortsatta skrivande här: Paypal.
Prenumerera på bloggen
Vill du följa mina texter, reflektioner och vardagsberättelser? Prenumerera gärna på bloggen – det kostar inget, men betyder mycket. Prenumerera här
Morgondopp och vardagsglädje blev starten på min dag. Den började i soffan med ett inlägg som försvann, men istället för irritation valde jag tacksamhet och lärdomar. Badet idag fyllde mig med energi, tankarna på barnbarnen öppnade både sorg och tacksamhet, och sovrummet väntar på att bli såpadoftande rent. Igår var en dag av vardagssysslor, stolthet och smärta – men också av glädje i det lilla.
Morgonen började i soffan, med kaffet bredvid och datorn i knät. Jag skrev ett helt inlägg – timmarna rann iväg – men så försvann allt. Först ville jag svära, skylla på datorn och muttra ett fult ord. Men istället stannade jag upp och sa till mig själv: ”Nu får du vara en ansvarstagande vuxen.”
Då skiftade tankarna. Jag insåg att jag inte hade sparat ordentligt och att jag behöver bli bättre på att alltid checka av innan jag stänger ner. Dessutom kanske jag ska acceptera att orden ofta kommer när jag badar, inte direkt när jag vaknar. En morgonlektion i tålamod, helt enkelt.
Idag – morgondopp och vardagsglädje
Det blev ett morgondopp idag. Mina badsystrar simmade, men jag flöt stilla och lät vattnet bära mig. Jag såg träden, himlen och allt det vackra just där och då.
Känslan var stark. Själen fylldes av ljus, kroppen av energi. Tacksamheten tog plats: ”Jag ger mig dessa morgnar där jag och naturen vaknar tillsammans.”
Två ekorrar jagade varandra i träden. Små, livliga påminnelser om vardagens glädje. Innan badet hann jag spela in en liten film till TikTok. Där landade en viktig insikt: En fin dag skapar jag själv. Jag är manusförfattaren i mitt liv. Mina tankar föder känslor, och känslorna skapar dagen.
Idag – tankarna på barnbarnen
Efter badet kom också tankarna på mina barnbarn som jag inte får träffa längre. Där bor sorgen, och den gör ont. Men jag sa till mig själv att jag måste ändra stämningen i de tankarna.
Istället valde jag att känna tacksamhet över den tid vi faktiskt fick tillsammans. Jag och min son. Jag och mina barnbarn. Alla de dagar som var våra innan han valde bort mig som farmor och mamma.
Jag har massor av fina minnen. Minnen av att passa Hugo när han varit sjuk, av att hålla hans lilla hand, sitta och läsa tillsammans. Minnen av Emilia, min prinsessa som alltid varit klok och nära, en underbar vän i liten kropp. Och min son – som jag är så stolt över. Hans klokhet, hans ord, hans tankar som han så generöst serverat genom åren.
Den tid som är nu kan jag inte förändra. Det är som det är. Men jag har minnena. Och de får fylla mitt hjärta med tacksamhet över den tid som var. Här finns ett arbete att göra: att välja tacksamheten över det som var, låta det fylla tiden nu.
Idag – sovrummet som ska dofta såpa
Efter badet och tankarna växte lusten till nästa projekt. Idag ska sovrummet bli såpadoftande rent. Väggarna ska torkas, tavlorna dammas av både fram- och baksida, parfymflaskor putsas och blommorna fräschas upp. Allt in i minsta detalj, tills rummet känns på riktigt rent.
Jag kan redan känna lättheten i kroppen, bubblorna av glädje och den djupa tacksamheten när allt är klart. Att kliva in i ett rum som doftar såpa är som att ge sig själv en ny start.
Igår – vardag och KonMari
Igår fylldes dagen av sysslor. Jag gick ner i källaren, vek tvätt och strök det som behövdes. Med KonMari-metoden har varje plagg sin plats. Det är nästan löjligt hur glad jag blir när jag öppnar garderoben och ser ordningen.
Igår – stolthet i utvecklingssamtalet
På eftermiddagen var det dags för lillgrabbens utvecklingssamtal. Jag sa till honom: ”Det här är nog det bästa samtalet jag någonsin varit på.”
Han har inte ens gått ett helt år i skolan, men redan lyckats så bra i alla ämnen. När han frågade varför, blev svaret enkelt: ”Du, så klart. Du fixar ju det här.”
Igår – kroppen som sa ifrån
Efter samtalet handlade jag, fortfarande glad över dagen. Men när jag la mjölken i korgen small det till i nacken. Smärtan var tillbaka, nästan samma som nervsmärtorna jag ibland känner i benen.
Hemma lagade jag mat: fiskpinnar, ris med curry och salt, och min kalla sås med filmjölk, majonnäs, bostongurka och kryddor. Lillgrabben åt med glädje – det gör mig alltid varm i hjärtat. Själv fick jag till slut ge upp. Nacken bestämde.
Reflektion
Kanske är det så livet är – en blandning av bad i sjön, doften av såpa, stoltheten över ett barn och smärtan i en nacke. Allt ryms i en dag, och allt får vara som det är.
AHA – Mellan raderna
Mellan raderna syns valet. Jag väljer att inte fastna i irritation eller sorg, utan att se lärdomar, vardagsglädje och tacksamhet. Det är i de små valen, de som sker i stunden, som livet förändras.
Din röst: Mellan raderna
Jag är en människa som bär både glädjen och smärtan. Jag vårdar mitt hem, min familj och mig själv, även när kroppen säger stopp. Det är inte bara städningen eller badet som räknas – det är känslan av att jag väljer att leva mitt liv, varje dag, på mitt sätt. Det är helande och där i föds Tacksamhet.
En tanke om tacksamhet
Ofta sitter jag och funderar på vad jag ska laga för mat idag. Just där blir det en kullerbytta i tankarna – för i själva den funderingen bor tacksamheten. Jag får möjligheten att tänka på vad jag ska laga, inte om jag kan laga något alls. Det finns föräldrar som funderar på om de ens kan servera någon mat idag. Jag har förmånen att kunna välja. Här bor massor av tacksamhet.
Igår är något som inte finns här längre än i minnen, morgondagen är något som vi kan uppleva men det är just nu i denna stund som livet kan levas. Det är i nuet minnen kan skapas – Carina Ikonen Nilsson.
I dag lyssnar jag på kroppen. Jag är sjuk och behöver vila, men vill ändå lämna ett litet livstecken här på bloggen. Det är en dag för stillhet och långsamhet.
Kaffekoppen doftar gott och rummet är tyst. Jag låter orden vila och låter dagen gå sin egen takt. Det är okej. Vila är också liv – en påminnelse om att allt har sin rytm.
oday I’m listening to my body. I’m under the weather and need to rest, yet I still want to leave a small sign of life here on the blog. This is a day for stillness and a slower pace.
The coffee smells wonderful and the room is quiet. I let the words rest and allow the day to unfold at its own rhythm. That’s okay. Rest is also life—a reminder that everything has its own natural flow.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
En morgon med kaffe, tystnad och medvetna tankar. Här berättar jag hur jag tränar på att välja tankar och självkärlek och hur en astrologisk planeringskalender för det nya året kan bli en framtida kompass.
Tack för att jag fick vakna upp till den här första dagen på resten av mitt liv. Kaffekoppen står här bredvid mig, halva fylld med kaffe och resten med ett härligt mjölkskum. Därför känns starten extra varm.
Huset är tyst och jag får vara själv med mina tankar. Trots att det ibland dyker upp tankar som inte är lika bra, hittar jag snart tillbaka till de som är vänliga. Så blir varje morgon en chans att välja tankar och självkärlek på nytt.
“Tankar är ju bara tankar och har inget med verkligheten att göra. Dom är formade ur mig av mig och behöver inte vara sanna bara för att jag tänker dom.”
Hur gör du när tankarna flyger och far? Vet du att du dessutom kan välja andra tankar – sådana som ger näring och lugn?
Välja tankar och självkärlek med stöd i forskning
Forskning visar tydligt att vi kan påverka våra tankar och vårt mående:
Kognitiv beteendeterapi (KBT) utgår från att många känslor kommer ur automatiska, ofta negativa tankar. Genom att upptäcka, ifrågasätta och omforma dem kan vi må bättre.
Metoden cognitive restructuring – kognitiv omstrukturering – hjälper oss därför att byta ut skadliga tankar mot mer sanna och stödjande.
Mindfulness visar att vi kan observera tankar utan att fastna i dem, vilket gör att vi kan återta lugnet.
Dessa böcker kan dessutom bli fina följeslagare när du vill välja tankar och självkärlek:
The Power of Now – Eckhart Tolle
Wherever You Go, There You Are – Jon Kabat-Zinn
Breaking the Habit of Being Yourself – Dr. Joe Dispenza
The Six Pillars of Self-Esteem – Nathaniel Branden
Planeringskalendern – framtida stöd för att välja tankar
I gårdagens inlägg berättade jag om planeringskalendern utifrån stjärnorna som gäller för nästa år. Om du köper den via den här länken får du 30 % rabatt. Använd denna rabatt kod Astrocalendar30
Det är ingen reklamlänk, utan en länk av välvilja. Jag har ännu inte arbetat med kalendern, men min tanke är att den så småningom ska hjälpa mig att planera in pauser och välja tankar och självkärlek mer medvetet.
Självkärlek är inte bara mjuka ord. Det är också handlingar: att bejaka sina behov, att sätta gränser och att välja tankar som vårdar.
När jag märker en självkritisk tanke stannar jag upp och frågar: “Vad skulle jag säga till en vän i samma situation?” Därför försöker jag ge mig själv just det svaret.
Planeringskalendern kan dessutom bli ett stöd för att varje dag påminna mig om att välja tankar och självkärlek.
En dag av vila och omtanke
Igår blev det inget härligt bad för mig. Nacken värkte och gav mig huvudvärk som inte gick att stå ut med. Så fick det bli en dag i sängen.
Tur är det att vi har ställbara sängar och en projektor i sovrummet. De stunder jag var vaken kunde jag se film: Gudfadern, en film om en internatskola, en riddarfilm med Richard Gere och en film om en hjärnkirurg. Jag såg kanske inte alla från början till slut – jag somnade mellan varven – men det blev mitt sätt att ta hand om mig själv.
På eftermiddagen gick vår hemmanvarande son och handlade thaimat åt oss. Lillkillen var ute med en kompis hela dagen och kom hem nöjd och trött. Min man åkte tidigt till Göteborg för att fotografera hästar på Åbytravet och kom hem sent, full av bilder att arbeta med.
Till slut kände jag att trots sjukdag hade jag haft den bästa dagen i mitt liv. Varför? För att jag valde det så. Jag tillät mig att vila, tog medicin, såg bra filmer och lät kroppen få den omsorg den behövde.
AHA – mellan raderna
När jag läser mina egna ord ser jag hur valet av tankar och självkärlek styr hela berättelsen. Från kaffets doft till sjukdagens stillhet väljer jag gång på gång en väg som ger kraft. Det är inte flykt – det är modet att lägga min energi där livet växer.
Reflektion
Att ta ansvar för mina tankar är att ta ansvar för mitt liv. Även när kroppen säger stopp kan dagen bli den bästa – bara genom att jag väljer det.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet och astrologi är min morgonreflektion om hur ord kan förändra en hel dag. Här berättar jag om tacksamhet, nya möjligheter och en oväntad gåva: 30 % rabatt på en astrologisk planeringskalender.
Idag är första dagen på resten av mitt liv. Just idag är det den bästa dagen i mitt liv. Smakar du på orden? Hur känns de? Dela gärna dina tankar i en kommentar.
Jag börjar nästan varje dag så här – med tacksamhet över att jag fått ännu en dag. Det är inte alla förunnat att vakna till en ny morgon. Dessutom uppskattar jag att få stilla timmar framför min skärm där orden sakta faller på plats. Därför blir varje morgon en verklig nystart.
Första dagen på resten av mitt liv – ord som gör skillnad
Den här meningen brukade jag ofta säga till ungdomarna på jobbet. I början förstod de kanske inte eller tog inte in hur stor meningen var. Men efter ett tag kunde de komma och säga:
“Carina, vet du – idag är första dagen på resten av våra liv.”
Sådana ord växer i nuet. Eftersom de hjälper oss att stanna i nuet, ta ansvar för dagen och skapa många bästa dagar i livet.
Ett mail som blev till en gåva
Igår fick jag ett mail från en skribent jag följt länge. Hon skriver för Amilia, har gett ut flera böcker och skickar varje vecka inspirerande astrologiska brev.
Jag ville ge något tillbaka för alla de texter jag fått läsa. Därför skrev jag ett mail där jag berättade att jag bloggar både på svenska och engelska vilket resulterat i att jag har läsare runt om i världen. Jag erbjöd mig att länka till hennes astrologiska planeringskalender 2026som tack.
Svaret blev varmt. Hon gav mig både en länk och en personlig rabattkod till er som läser här.
Det här samarbetet innebär ingen ersättning för mig. Det är bara min tacksamhet som får leva vidare men även en möjlighet för dig att börja planera året med stjärnorna som stöd.
Om författaren bakom kalendern
Faktaruta Namn: Helena Biehl Yrke: Astrolog och författare, verksam bland annat på Amilia. Känd för: Inspirerande veckobrev om planeternas rörelser, flitigt lästa både i Sverige och internationellt. Aktuell med: Astrologisk planeringskalender 2026, nu även på engelska.
Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet och astrologi
Mitt nästa steg
Jag har inte börjat fylla i kalendern ännu, men jag ser fram emot att skriva in planeter och viktiga datum. För mig blir det ett sätt att fortsätta se varje dag som första dagen på resten av mitt liv.
Fråga till dig
Hur känns de här orden för dig? Idag är första dagen på resten av ditt liv. Dela gärna i en kommentar – jag läser allt.
AHA – reflektion
När jag skriver om första dagen på resten av mitt liv, det är då jag hör min egna röst som en påminnelse: det är faktiskt nu som räknas. Jag kan inte ändra gårdagen och morgondagen har inte kommit än. Just idag får jag välja hur jag vill leva – igen och igen. Det är ett AHA för mig: varje morgon är ett nytt avstamp, hur enkel den än verkar.
Mellan raderna – min röst
Det som glimmar här är tacksamhet och vilja att ge vidare. Jag börjar dagen med ord som öppnar hjärtat, och när chansen kom att dela en gåva med er kändes det självklart. Det säger något om mig: att jag trivs bäst när jag kan låta mitt eget lilla “tack” bli en bro ut mot andra.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson.
Ett frostigt morgondopp tacksamhet Kay Pollak var det som fick denna morgon att glöda. Här berättar jag hur naturens stillhet och en oväntad trafiksituation vilket blev en levande övning i självkärlek och närvaro.
Solen lyser in genom fönstret. Jag sitter i soffan med dubbla sockar, en kopp kaffe och en filt om mig. Kroppen mår alldeles förträffligt just nu och det beror på att jag för en stund sedan kom hem från ännu ett morgondopp tacksamhet Kay Pollak.
Ett bad där det visade sig all vackerhet du kan tänka dig.
Morgondopp tacksamhet Kay Pollak
Blunda en stund och följ med mig i stunden. Här bor du i ett frostigt gräs under fötterna, där till en sjö som ryker mer än vanligt. Samtidigt som alla steg du tar ger dig bilder av vattnet som klarnar även av bryggan som växer fram framför dig. Ön längre ut blir tydligare och tydligare för varje steg.
Kylan från luften smeker benen och ansiktet. Höstluften är fuktig men samtidigt frostigt frisk, vilket är en märklig blandning som nästan bjuder in till en egen dans av stillhet. Dessutom ger mötet med ekorren dig en extra känsla av närvaro när han sprang upp till trädet. I allt detta runt omkring dig så är allt tyst och stilla. En man ror sakta ut på sjön, men ju längre bort han kommer, desto otydligare blir han.
Din kropp saktar ner, tankarna blir klarare och känslan i kroppen är nu, just då, i denna stund.
Hur blev din känsla i kroppen? Vilka bilder fick du med dig? Skriv gärna en kommentar eller skicka ett mejl – jag läser det som kommer och svarar på alla ord du sänder.
Tacksamheten som återvänder
När jag skriver orden här upplever jag stunden på nytt. Samma rofyllda känsla flyttar in i kroppen igen. Därför är det just de stunderna jag vill samla på. Det är i de stunderna jag mår mer än bra. Dessutom ger jag mig själv självkärlek som bara växer.
Detta morgondopp tacksamhet Kay Pollak blev en inre påminnelse om att små ögonblick kan bära hela dagen.
Morgondopp tacksamhet Kay Pollak ord i mitt liv
Jo, jag har igen snöat in på Kay Pollak. Jag lever mer i hans ord just nu än jag gjort på flera år. Jag bor i känslor av tacksamhet, och därför är det lätt att hitta mina tacksamheter.
Och i dag fick jag en extra övning på vägen hem.
Morgondopp tacksamhet Kay Pollak En bil, en risk – och ett val
En bil låg väldigt nära bakom mig. Framför mig kom flera mötande bilar. Ändå började bilen bakom köra om.
Jag valde att hålla hastigheten, men när jag såg hur nära det var för den mötande trafiken saktade jag in så att han snabbt skulle kunna komma in i filen igen.
För en vecka sedan hade jag kanske tutat, muttrat något fult och suttit kvar med irritation. Men nu, med Kay Pollaks ord i tankarna, blev det annorlunda.
”Här har vi någon som har väldigt bråttom. Det är nog bra att hjälpa honom så att han inte krockar. Det måste vara jobbigt att vara så stressad.”
Jag kände tacksamhet – över min egen uppmärksamhet, över att inget hände och över möjligheten att träna mig i att byta ut sicken idiot mot stackaren han måste vara stressad.
Kanske hade något hänt som han måste skynda sig till. Därför kände jag tacksamhet till mig själv som bromsade in, till situationen som gav mig en chans att öva på att välja vad jag ska tänka. Därför blev denna morgon ett tydligt exempel på hur tacksamhet kan förändra allt
Fakta: Vad tacksamhet gör i kroppen
Minskar stress – kroppen producerar mindre kortisol.
Stärker immunförsvaret – tacksamma människor blir mer motståndskraftiga mot infektioner.
Förbättrar sömn – känslor av tacksamhet gör det lättare att varva ner.
Höjer välmåendet – dopamin och serotonin, ”må-bra-hormoner”, frigörs när vi aktivt tänker tacksamma tankar.
Att som i dag stanna upp vid sjön och i bilen är alltså inte bara en fin upplevelse. Det är ren hälsoträning för hjärna och hjärta.
Ett liv fyllt av små tacksamheter
Nu, när jag sitter här, ser jag hur många tacksamheter som ryms i en enda morgon:
Sjön och dimman
Ekorren som visade sig
Bilen som blev en läroplats
Kay Pollaks ord som hjälper mig att leva här och nu
Det är sådana ögonblick som bygger självkärlek och stillhet. De visar att tacksamhet kan bo i nästan varje sekund.
Mellan raderna – min röst
Det här inlägget handlar om mer än en vacker morgon. Det är min påminnelse om att jag kan välja mina tankar. Jag tränar mig i att låta tacksamheten ta plats, även i situationer som annars kunde fylla mig med ilska.
AHA – mellan raderna
Att bromsa för en stressad bilist blev en övning i medkänsla. Det är en påminnelse om att små val förändrar stora känslor. Jag kan faktiskt välja att möta världen med ett öppet hjärta.
Reflektion
Att skriva detta är ännu en övning i att stanna upp. Varje minne – vattnet, dimman, den stressade föraren – fyller mig med lugn och tacksamhet.
När man unnar sig ett morgondopp, då får man bjuda sig själv på lyxmackor. Det är riktigt gott med riktigt goda mackor och en kopp varmt kaffe efter ett bad.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
