Etikett: vardagsliv Sida 1 av 2

Dreams and self-reflection by the lake – a wooden pier glowing in the morning light.

Drömmar och självreflektion – när livet blir lärande

Av

den 21 oktober 2025

i Kay Pollak & välja tankar, Malix – personligt & bloggen, Personlig utveckling & tankar, Reflektion & självläkning, Skapande & kreativitet, Utbildning & samtalsterapi

När kokboken blir livets manual och varje blad en ny förståelse

Drömmar och självreflektion vävs ibland samman på de mest oväntade sätt. I natt mindes jag mina drömmar – två bilder som kändes så nära det jag lever just nu. Det handlar om utveckling, om lärande, om att vända blad både i böcker och i livet. Och kanske mest av allt: att hitta tilliten i den process där kunskap och erfarenhet blir till trygghet.

Read this post in English ->Dreams and Self-Reflection – When Everyday Life Speaks and Learning Comes Alive

Drömmar om böcker och blad

Först drömde jag om lilla Emilia, mitt barnbarn. Vi satt tillsammans med en kokbok, rev ut blad och ordnade om bland recepten. Det låter kanske tokigt, men det kändes symboliskt – som att vi tillsammans skapade nya ordningar, nya smaker i livet.

Sedan kom nästa dröm: en bok, och jag vände blad, ett efter ett. En enkel handling, men fylld av mening.
Jag tänker att de två drömmarna hör ihop – en påminnelse om hur drömmar och självreflektion kan visa vägen i förändring

Drömmar och självreflektion i naturens stillhet – dimma över sjön i morgonljus.
Mellan bergen och himlen – där tankar och drömmar möts i tystnad.

Drömmar och självreflektion – drömmarnas språk

När jag tänker efter kanske drömmarna inte var så konstiga ändå.
Kokboken jag och Emilia höll på med kändes som en bild av det jag gör just nu – jag river inte bort kunskapen jag haft, jag bara ordnar om den.
Jag byter plats på recept, provar nya vägar och låter gammal kunskap få nya smaker.
Precis så känns det i studierna – som en levande form av drömmar och självreflektion i rörelse. Jag använder allt jag lärt mig genom åren, men jag gör det på mitt sätt nu – med min röst, min erfarenhet, mitt hjärta.

Och den andra drömmen – den där jag vände blad i en bok – den handlar nog om tillit till processen.
Att låta livet visa sida för sida utan att rusa fram till slutet.
Det är samma känsla jag bär i utbildningen: att allt inte behöver förstås på en gång.
Det viktiga är att jag är i rörelsen, i lärandet, i växandet.

Drömmarna känns som en bekräftelse.
Jag håller på att skapa min egen kokbok – inte med recept på mat, utan med recept på möten.
Samtal, empati, närvaro.
Det jag lär mig nu är inte nytt i sig – men sättet jag lär det på förankrar kunskapen djupt i kroppen.

Drömmar och självreflektion- När kunskap får kropp

Jag har alltid haft mycket av det praktiska i ryggraden – tryggt, intuitivt, självklart. Men nu, under utbildningen till samtalsterapeut, får jag något som tidigare saknats: möjligheten att väva samman den erfarenheten med teori.

Jag märker det i varje moment. Jag får full pott på uppgifterna, inte för att jag är bättre än någon annan, utan för att jag redan burit den här kunskapen i mig länge. Skillnaden nu är att jag förstår varför jag gör som jag gör.
Det är som om kunskapen går från att vara inlärd till att bli integrerad i kroppen – den landar, mognar och får tyngd.

Men det är mer än så. Det känns som om kunskapen nu har satt sitt bo i mig, tryggt och stabilt, på en grund som blivit förstärkt.
Som om jag dränerat bort det ytliga – den utanpåkunskap som byggt på andras tolkningar – och istället börjat läsa mellan raderna i mig själv.

Jag läser inte längre bara baksidan på en bok eller någon annans förklaring.
Nu bygger jag min förståelse inifrån mig själv, utifrån alla de samtal jag haft under åren i behandlingsarbetet.
Det är därifrån min grund växer – ur verkliga möten, verkliga människor, verkliga känslor.

Tidigare kurser gav mig verktyg.
Den här utbildningen ger mig djup, förankring och en trygghet i det jag redan vet – men nu med ett språk, en teori och en medvetenhet som gör helheten levande.

Jag känner mig nu mer ett med kunskapen – som om den blivit en del av min andning, ett sätt att se, lyssna och förstå.
Det är som om jag inte längre står bredvid och betraktar, utan är i själva samtalet.
Kunskapen är inte längre något jag bär – den bär mig.

Läs också: Positiv psykologi i vardagen – att leva med närvaro och glädje

Ett kallt bad och ett varmt hjärta

Det blev bad idag, förstås. Jag och mina badsystrar trotsade regn och blåst – vattnet måste ha varit under tio grader, för det bet rejält i skinnet.
Men just det där är poängen. Att andas, känna, vara här och nu.
När man kliver upp, möter endorfinerna kroppens försvar, och allt blir varmt och stilla inuti.

Badet blir, precis som studierna, en påminnelse om att allt växande sker i kontrast.
Det kalla som väcker det varma, det obekväma som leder till styrka, stillheten som bär lärandet.

Morgondopp och vardagsglädje – om att möta dagen i sjön

Drömmar och självreflektion, Möblering – på insidan och utsidan

När jag kom hem dök lillkillen upp, snuvig men glad. Han snyter sig i tid och otid, men mellan snytningarna hjälpte han mig att möblera om i vardagsrummet – igen.

Maken kommer säkert att skaka på huvudet och säga att ”det man inte kan göra om i sig själv, gör man på utsidan.”
Kanske har han rätt. Men jag tror nog att det är jag som planterat just den tanken från början – även om han aldrig skulle erkänna det idag.

Och kanske är det just så: att varje gång jag möblerar om, flyttar något litet inom mig också på plats.

Reflektion

Kanske är det så att både drömmarna, badet, utbildningen och möbleringen hänger ihop.
Allt handlar om rörelse, förändring och att låta saker få byta plats – både i tanken och i rummet.
I natt vände jag blad. Idag möblerade jag om.
Och någonstans däremellan växer en djupare förståelse, ett lugn i att jag är på rätt väg.
Allt handlar om rörelse, förändring och drömmar och självreflektion i vardagen.

Självreflekterande stillhet – dimma, vatten och mjukt ljus som speglar drömmar.
I varje lager av dimma bor en tanke som vill bli förstådd.

AHA – Mellan raderna

Det jag känner starkast just nu är att jag är med i min egen utveckling – mitt i det som alltid intresserat mig mest: samtalets kraft.
Samtal är helande.
De bär, de lyfter och de läker – både den som lyssnar och den som talar.

Jag börjar förstå på riktigt att det handlar om att lita på processens gång, att inte forcera, inte veta allt, utan våga vila i att det sker ändå.
Kunskapen har fått kropp, men också själ.
Och någonstans där, mellan teori och känsla, blir samtalet till en levande plats där människor kan mötas på riktigt.

Lämna offerrollen – när historien får vila och jag väljer att leva nu

malix.se/ Carina Ikonen Nilsson


”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson

Vill du läsa fler reflekterande texter?

Prenumerera här: Prenumerera på malix.se

Stöd mitt skrivande:
PayPal – malix.se

Lit candles in a window surrounded by green plants – a quiet morning symbol of structure and balance in everyday life.

Struktur och balans i vardagen – en morgonreflektion

Av

den 14 oktober 2025

i Vardag & familjeliv

En lite annorlunda morgon här hemma. Idag blir det inget bad, för det väntar ett utvecklingssamtal via Teams. Det uteblivna badet gav istället plats för en lång, varm dusch – inte alls samma sak som att traska ner i sjön, men ändå härligt. Kanske handlar det just om det – att hitta struktur och balans i vardagen, även när dagen inte blir som man tänkt.

Read this post in English. ->Structure and Balance in Everyday Life – A Morning Reflection

Morgon utan sjön – men inte utan stillhet

Kaffekopp och morgonljus – en stund av struktur och balans i vardagen.

Kaffet står bredvid mig, och tankarna vandrar mellan skolarbete och hemuppgifter. Just nu bor det lite ångest i kroppen – högar av papper väntar på att läsas och bearbetas. Jag vet att jag måste strukturera mig, jag vill inte att det ska bli som sist. Då pluggade jag dygnet runt och fick ångest av att inte plugga.

Den här gången vill jag hitta en balans. Jag ska be AI hjälpa mig skapa en struktur för pluggandet och allt det andra som ska göras. Vad gjorde vi egentligen innan AI? Hur fick vi ihop pusslet då?

Studier, ensamhet och en ny sorts kamrat i sökandet efter struktur och balans i vardagen

Efter utvecklingssamtalet ska jag läsa igen. Ämnet intresserar mig, och då brukar texten flyta. Där hjälper min ADHD mig – när intresset finns, då finns också fokus. Men jag saknar kurskamrater, någon att diskutera och öva med. Just nu har AI fått bli min samtalspartner. Det fungerar, men det är inte samma sak som att ha en människa att bolla tankarna med.

Det är tystare så här. Men i tystnaden finns också plats att lyssna inåt.

Jag skrev igår om att leva med positiv psykologi.

Lillkillen, rummet och vardagens rytm

Igår ville lillkillen möblera om i sitt rum. Det går fort när han gör det – möbler flyttas, men inte mycket mer. När jag möblerar om vill jag torka bakom, under och runtomkring. Småkrafset ligger kvar, antagligen sovandes med honom. Den killen kan sova med vad som helst – legobitar, chips, ja allt utom spindlar och getingar.

Det är i de där små glimtarna vardagen får liv. Där finns värmen mitt i stressen.

Tankar om Hugo och längtan som värker

Igår såg jag på Instagram att lilla Hugo, mitt barnbarn, blivit sjuk.
Det känns konstigt – att bara få veta vad som händer barnbarnen via sociala medier. Vi bor bara en mil ifrån varandra, men kontakten går genom skärmen. Han har blivit så stor nu. Jag tänker att man nog förstår allt han säger.

Tankarna gör ont, men jag försöker vända dem: va bra att han får vila sig nu när han är sjuk.
Lillplutten. Jag hade velat åka dit med glass och tidning, så som man gör när någon är sjuk. Men vissa saker får man bara tänka – inte göra.

En ny dag, ett nytt val

Idag är första dagen på resten av mitt liv.
En bra dag skapar man själv, oavsett vad som händer.
För det viktiga är inte vad som sker – utan hur man väljer att förhålla sig till det.

AHA – mellan raderna om struktur och balans i vardagen

Mellan raderna handlar texten om att våga hitta balans när livet gungar.
Om att leva med ADHD och lära sig tygla det som annars tar över.
Men också om längtan efter närhet, närheten till min son och barnbarnen, men även till en kurskamrat att prata och diskutera med – och förmågan att vända tanken, hitta tacksamhet mitt i saknaden.
Det är en berättelse om självkännedom, acceptans och små segrar i vardagen.

Reflektion – att hitta struktur och balans i vardagen

Kanske är det just så livet lär oss: genom att vi ibland måste välja bort något för att kunna hitta oss själva igen.
Idag väljer jag att pausa badet, men väljer samtidigt att skapa stillhet.
Det är i de där små besluten – mellan duschen, kaffet och tankarna – som livet faktiskt händer.

Vad jag är tacksam för idag

Idag började jag med att tacka livet för att jag fick vakna till en ny dag, även om badet uteblev.
Jag är tacksam för att jag får andas i denna morgon, för att det finns varmvatten i kranen och för att jag kunde njuta av en lång dusch. Det är inte alla som uppskattar att duscha – men jag gör det.
Jag är också tacksam över att jag vågat ge mig in i den här utbildningen, även om det väcker både prestation och ångest.
Till och med ångesten får tack idag – för den påminner mig om att jag är mänsklig, levande och lärande.
Och jag är tacksam över att Instagram finns, för om det inte funnits hade jag inte ens fått se en bild på lilla Hugo och inte vetat att han är sjuk. Det gör ont, men det gör också gott – för genom skärmen får jag ändå se honom, veta att han finns där, mitt i livet.

Frågor till dig som läser

  • Hur hittar du struktur och balans i din vardag?
  • När livet skaver – vad hjälper dig att hitta tillbaka till lugnet?
  • Kan du känna igen dig i att vilja räcka till, men också behöva vila?

Skriv gärna en kommentar och dela dina tankar. Jag läser allt.

Stöd bloggen

Om du uppskattar mina texter och vill stötta mitt skrivande kan du göra det via:
PayPal.me

Eller prenumerera på bloggen för att inte missa nya inlägg:
Prenumerera på malix.se här

malix.se/ Carina Ikonen Nilsson

Lev idag. Våga känna på livet och låt livet lära dig.
Historien är där bakom oss och har lärt oss saker.
Morgondagen är inte ännu något vi minns eller vet något om.
Det är i just denna stund, just nu, som vi kan leva och andas i. – Carina Ikonen Nilsson

Morgondopp och vardagsglädje

Av

den 1 oktober 2025

i Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv, vinterbad

Morgondopp och vardagsglädje blev starten på min dag. Den började i soffan med ett inlägg som försvann, men istället för irritation valde jag tacksamhet och lärdomar. Badet idag fyllde mig med energi, tankarna på barnbarnen öppnade både sorg och tacksamhet, och sovrummet väntar på att bli såpadoftande rent. Igår var en dag av vardagssysslor, stolthet och smärta – men också av glädje i det lilla.

morgondopp och vardagsglädje vid sjön en höstmorgon

Read this post in English-> Morning Dip and Everyday Joy – Today and Yesterday

Idag – en morgon i soffan

Morgonen började i soffan, med kaffet bredvid och datorn i knät. Jag skrev ett helt inlägg – timmarna rann iväg – men så försvann allt. Först ville jag svära, skylla på datorn och muttra ett fult ord. Men istället stannade jag upp och sa till mig själv: ”Nu får du vara en ansvarstagande vuxen.”

Då skiftade tankarna. Jag insåg att jag inte hade sparat ordentligt och att jag behöver bli bättre på att alltid checka av innan jag stänger ner. Dessutom kanske jag ska acceptera att orden ofta kommer när jag badar, inte direkt när jag vaknar. En morgonlektion i tålamod, helt enkelt.

Idag – morgondopp och vardagsglädje

Det blev ett morgondopp idag. Mina badsystrar simmade, men jag flöt stilla och lät vattnet bära mig. Jag såg träden, himlen och allt det vackra just där och då.

Känslan var stark. Själen fylldes av ljus, kroppen av energi. Tacksamheten tog plats: ”Jag ger mig dessa morgnar där jag och naturen vaknar tillsammans.”

Två ekorrar jagade varandra i träden. Små, livliga påminnelser om vardagens glädje. Innan badet hann jag spela in en liten film till TikTok. Där landade en viktig insikt: En fin dag skapar jag själv. Jag är manusförfattaren i mitt liv. Mina tankar föder känslor, och känslorna skapar dagen.

Idag – tankarna på barnbarnen

Efter badet kom också tankarna på mina barnbarn som jag inte får träffa längre. Där bor sorgen, och den gör ont. Men jag sa till mig själv att jag måste ändra stämningen i de tankarna.

Istället valde jag att känna tacksamhet över den tid vi faktiskt fick tillsammans. Jag och min son. Jag och mina barnbarn. Alla de dagar som var våra innan han valde bort mig som farmor och mamma.

Jag har massor av fina minnen. Minnen av att passa Hugo när han varit sjuk, av att hålla hans lilla hand, sitta och läsa tillsammans. Minnen av Emilia, min prinsessa som alltid varit klok och nära, en underbar vän i liten kropp. Och min son – som jag är så stolt över. Hans klokhet, hans ord, hans tankar som han så generöst serverat genom åren.

Den tid som är nu kan jag inte förändra. Det är som det är. Men jag har minnena. Och de får fylla mitt hjärta med tacksamhet över den tid som var. Här finns ett arbete att göra: att välja tacksamheten över det som var, låta det fylla tiden nu.

Idag – sovrummet som ska dofta såpa

Efter badet och tankarna växte lusten till nästa projekt. Idag ska sovrummet bli såpadoftande rent. Väggarna ska torkas, tavlorna dammas av både fram- och baksida, parfymflaskor putsas och blommorna fräschas upp. Allt in i minsta detalj, tills rummet känns på riktigt rent.

Jag kan redan känna lättheten i kroppen, bubblorna av glädje och den djupa tacksamheten när allt är klart. Att kliva in i ett rum som doftar såpa är som att ge sig själv en ny start.

Igår – vardag och KonMari

Igår fylldes dagen av sysslor. Jag gick ner i källaren, vek tvätt och strök det som behövdes. Med KonMari-metoden har varje plagg sin plats. Det är nästan löjligt hur glad jag blir när jag öppnar garderoben och ser ordningen.

Igår – stolthet i utvecklingssamtalet

På eftermiddagen var det dags för lillgrabbens utvecklingssamtal. Jag sa till honom: ”Det här är nog det bästa samtalet jag någonsin varit på.”

Han har inte ens gått ett helt år i skolan, men redan lyckats så bra i alla ämnen. När han frågade varför, blev svaret enkelt: ”Du, så klart. Du fixar ju det här.”

Igår – kroppen som sa ifrån

Efter samtalet handlade jag, fortfarande glad över dagen. Men när jag la mjölken i korgen small det till i nacken. Smärtan var tillbaka, nästan samma som nervsmärtorna jag ibland känner i benen.

Hemma lagade jag mat: fiskpinnar, ris med curry och salt, och min kalla sås med filmjölk, majonnäs, bostongurka och kryddor. Lillgrabben åt med glädje – det gör mig alltid varm i hjärtat. Själv fick jag till slut ge upp. Nacken bestämde.

Reflektion

Kanske är det så livet är – en blandning av bad i sjön, doften av såpa, stoltheten över ett barn och smärtan i en nacke. Allt ryms i en dag, och allt får vara som det är.

AHA – Mellan raderna

Mellan raderna syns valet. Jag väljer att inte fastna i irritation eller sorg, utan att se lärdomar, vardagsglädje och tacksamhet. Det är i de små valen, de som sker i stunden, som livet förändras.

Din röst: Mellan raderna

Jag är en människa som bär både glädjen och smärtan. Jag vårdar mitt hem, min familj och mig själv, även när kroppen säger stopp. Det är inte bara städningen eller badet som räknas – det är känslan av att jag väljer att leva mitt liv, varje dag, på mitt sätt. Det är helande och där i föds Tacksamhet.

En tanke om tacksamhet

Ofta sitter jag och funderar på vad jag ska laga för mat idag. Just där blir det en kullerbytta i tankarna – för i själva den funderingen bor tacksamheten. Jag får möjligheten att tänka på vad jag ska laga, inte om jag kan laga något alls. Det finns föräldrar som funderar på om de ens kan servera någon mat idag. Jag har förmånen att kunna välja. Här bor massor av tacksamhet.

Morgondopp i sol och rykande sjö

Igår är något som inte finns här längre än i minnen, morgondagen är något som vi kan uppleva men det är just nu i denna stund som livet kan levas. Det är i nuet minnen kan skapas – Carina Ikonen Nilsson.

Länkar

Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet och självkärlek

KonMari – vika kläder och skapa ord

YouTube – Djurfilmer för små barn (utbildande och lekfullt)

Stöd mitt skrivande

Om du tycker om mina texter kan du stötta mig här:
PayPal – Stöd Malix.se

Prenumerera på bloggen

Få nya inlägg direkt i din inkorg:
Prenumerera här

Regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås

Av

den 14 september 2025

i Recept & matglädje, Vardag & familjeliv

En regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås blev en berättelse om skrivro, ljusshopping och en långpromenad som gav både kraft och inspiration. Här får du hela dagen i ord – och receptet som sätter smak på kvällen.

Read this post in English ➜Rainy Autumn Day with Oven-Baked Salmon and Hollandaise Sauce

Regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås – från skrivro till kvällsmat

Lördag morgon. Kaffedoften mötte tystnaden medan tangenterna smattrade. Min skrivstund är helig – en egen bubbla innan huset vaknar.

Maken dök upp, kameran redo. Han ville ut direkt, men jag var mitt i orden. Han gick själv. Tio minuter senare bröt himlen ihop. Regnet vräkte ner. Jag hörde hur det smattrade mot rutan och log lite – ibland vinner soffan. Han kom hem dyblöt och skrattade, vilket blev inga bilder i kameran.

Smaker som förbereder en regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås

Efter duschen dukade jag fram kräftor och räkor vilket egentligen var fredagskvällens orörda plan blev till lördagslyx. Katten var ute, vi åt i stillhet.

Skalen sparade jag. De fick fräsa med lök, vitlök och morot tills köket fylldes av hav och hetta. Vatten på, långsam sjudning som blir en buljong med djup. Inte alla gillar doften, men smaken är som en liten skatt att spara.

Så här gör jag buljongen

  1. Fräs skalen från räkor och kräftor i en stor kastrull tillsammans med grovt hackad lök, morötter och vitlök tills de får lite färg.
  2. Häll på vatten så att det täcker.
  3. Låt sjuda i minst 30 minuter. Skumma gärna av ytan.
  4. Sila av och använd buljongen direkt – eller frys in till soppor och såser.

På jakt efter cykel – och ljus för hela hösten

Med buljongen på låg värme styrde vi mot stan. Lillkillen och min brorsdotter hängde på. Målet var en cykel på Biltema. Där var det tvärstopp eftersom de hade slutat att sälja cyklar. Så här är cyklarna ett minne blott.

Regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås

Vi gled vidare till Ikea. Där gick vi loss bland ljusen. En femhundring senare var bilen doftande av dofter som kommer att både värma och dofta underbart, nu höstens kvällar är räddade. På Citygross tänkte vi pizzafest, men brorsdottern tackade nej När vi hade tillrätt alla pizzorna hon gillade inte pizza Hon ville inte heller ha något annat. Antagligen åt hon rejält när hon kom hem, för här åt hon ingenting. Min bror hämtade henne senare.

Jag kommer att slippa stockholmsnyheterna nu under hösten.

Innan dom åkte satt jag och min lillebror och pratade om livet. Han grejade med tvn här uppe så nu har jag västnytt att se på istället för stockholmsnyheter. Eftersom jag inte vetat att det gick att få till, har jag under detta halvår suttit här och kollat stockholmsnyheter och retat mig på att vi har den där boxen nere i källaren, kopplat till vår stora tv. Där till fixade han så att jag har många filmer på netflix att se under kvällarna här

Långpromenad med kor som publik

När huset tystnade drog vi på skorna igen. Bara några regnstänk föll medan vi gick. Vägarna här är som en karta av möjligheter: byn som övergår i öppet landskap, kor som idisslar, små vattendrag som glittrar. Hackspettar och ormvråkar seglar över oss, men än har ingen av dem hamnat på makens minneskort.

En timme senare kände jag hur höften protesterade, den berättade om att natten och i morgon kommer du ha mera ont än vad som är nödvändigt. Men så är livet ibland, ibland får kroppen lida för att jag inte tänker efter innan.

Tips för perfekt ugnslax med hetta – regnig höstdag med hollandaisesås.

Framåt kvällen sjönk jag ner i soffan igen. En film som var precis lagom – lite mer spänning än jag gillar, men ändå svår att släppa.

Och i kväll, när söndagen lägger sig som ett mjukt lock över huset, ska jag laga ugnslax med hollandaisesås. Bara tanken gör mig hungrig.

Tips för ugnslax med hetta och hollandaisesås

  1. Lägg en hel laxsida i en ugnsform. Där du sedan Salta, peppra och toppa med dill och en nypa chili.
  2. In i ugnen, 175 °C, i cirka 20 minuter tills den är saftig men klar.
  3. Här finns en möjlighet om du har en termometer så din lax blir perfekt. För ugnsbakad lax är en innertemperatur på 52–56 °C lagom, beroende på hur saftig du vill ha den:
  4. 52 °C – lätt rosig och riktigt saftig.
  5. 54–56 °C – genomstekt men fortfarande saftig. Så här gör du: Stick in en digital termometer i den tjockaste delen av laxsidan. Ta ut fisken när termometern visar ca 52 °C – temperaturen stiger ofta ett par grader efter att du tagit ut den, så den hamnar perfekt.

Fuskvariant på hollandaisesås en regnig höstdag

  1. Smält 150 g smör långsamt.
  2. Vispa 3 äggulor tillsammans med 2 msk vatten, 1 msk citronsaft och 1 tsk vitvinsvinäger över vattenbad tills den tjocknar.
  3. Tillsätt smöret i en tunn stråle samtidigt som du vispar. Efter det smaka av med salt och mer citron om du vill.

Men det finns även en genväg att ta till om du är rätt för att såsen ska skära sig. Snabbvägen: Kör äggulor och kryddning i matberedare och låt smöret droppa i. Nästan lika lyxigt, mindre risk att såsen skär sig.

Frågor till dig som läser

  • Vilken är din bästa regniga höstdag?
  • Har du ett favoritrecept som gör mörka söndagar varmare?
  • Vad får dig att gå ut på långpromenad även när regnet hänger i luften?

Reflektion

Regnet gav stillhet, samtidigt som dagen fylldes av rörelse . dagens fylldes med ord, även med steg och i kökets dofter. Jag ser hur de små stunderna bär hela helgen och ger den sitt ljus.

Mellan raderna – min röst

Jag dras till det som verkligen ger kraft, nämligen att skriva, laga mat långsamt, gå där naturen öppnar sig. Det är här i de enkla handlingarna jag hittar pulsen i mitt liv.

AHA – mellan raderna

Det enkla räcker. En regnig höstdag kan bära lika mycket mening som en resa långt bort i vår husbil, om jag bara vågar stanna i den. Det är i den klokheten som jag känner att jag lever och njuter av livet.

Stöd mitt skrivande

Vill du stötta mitt arbete? Skicka ett bidrag via PayPal.

Prenumerera på bloggen här

Läs mer

Read this post in English ➜

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson

Här finns mera recept från bloggen

Livsmedelsverkets råd om fisk och skaldjur

Mer om hollandaisesås på ICA

KonMari i vardagen – garderobsro och Volbeat på vinyl

Av

den 3 september 2025

i Musik och Kultur, Oskar-serien – NPF & Skola, Skapande & kreativitet, skapande och ordning, Vardag & familjeliv

KonMari i vardagen kan förändra mer än man tror. När sjukdagar blev långa hittade jag ro i garderoben, sonens humor gav oss Volbeat på vinyl – och nästa vecka väntar Oskar-serien om rasterna.

In English KonMari in Everyday Life – Closet Calm, Volbeat, and the Oskar Series

När sjukdagarna blir till något annat

Lillgrabben har varit sjuk i några dagar och vi har mest hållit oss inne. Ändå blir det lätt att dagarna flyter ihop när man går här och skräpar. Jag skriver mina listor varje morgon – mål för dagen – men oftast blir de liggande.

Till slut händer det ändå. Plötsligt fick jag energi, och den här gången gick den till garderoben.

KonMari i vardagen och känslan av ordning

Kaos-garderoben har länge stirrat på mig. Med KonMari-metoden i bakfickan började jag vika, sortera och skapa lite andrum. Kanske blev det inte så mycket som åkte till skänkes-högen, men ändå kändes det annorlunda: luft. Strukturen börjar faktiskt sätta sig nu. När jag använder KonMari i vardagen känns garderoben lättare att öppna.

Små steg med KonMari i vardagen

KonMari i vardagen – garderob organiserad med vikta kläder och struktur
Allt är inte klart ännu, men i lådorna ligger linnen, t-shirts och tröjor fint vikta enligt KonMari i vardagen, så att allt får plats. Nästa steg blir att stryka skjortor och vika in dem i ordning. Jag vill också bygga om garderoben lite – en halva med hyllor och den andra med plats för klänningar som får hänga bredvid.

Ordning och vardagsglädje! När högar försvinner

Därför är det en märklig men skön känsla när till och med tvätten ner i källaren blir något jag kan känna mig nöjd över. Och där i källaren står mitt gamla stereopaket och samlar damm. Trots det har jag svårt att göra mig av med det. Kanske är det dags? Vi har ju skivspelaren i vardagsrummet nu, enkel och trådlös via Bluetooth – så mycket smidigare än alla gamla sladdar.

Födelsedag, vinylskivor, 60-årskalas

Sonens humor och herrbesöket i soffan

För några dagar sedan kom sonen hem med en vinyl. En dubbel-LP med Volbeat. Han hade ett flin i mungipan och låtsades som ingenting. Jag stod i köket och rörde i grytorna när han ropade:
– Carina, du har herrbesök i soffan.

Jag svarade förvirrat att det hade jag väl inte? Men han insisterade. När jag gick in i vardagsrummet fick jag syn på dem: två skivor, snyggt parkerade på min plats i soffan. Ett ovanligt tyst sällskap – men sedan vi la på en av dem fylldes rummet av liv, energi och ett härligt väsen.

Volbeat vinylskiva Seal the Deal & Let’s Boogie – sonens humor gav herrbesök i soffan
Sonens gåva – Volbeat på vinyl, ett humoristiskt “herrbesök” i soffan.

Jag måste erkänna att Volbeat inte varit något jag aktivt lyssnat på tidigare. I alla fall inte förrän nu. Men sedan dessa skivor flyttade in har de snurrat många gånger. Sonens humor i hur han presenterade dem gjorde det hela ännu roligare. Att få ”herrbesök” av vinylskivor – det är humor på hög nivå i min bok.

Volbeat på skivspelaren, vinylskivor i vardagsrummet och musik i vardagen
Musikväggen hemma – Volbeat på skivspelaren och andra vinylfavoriter i rummet.

Oskar-serien – nästa veckas inlägg

Idag har jag inga stora planer mer än att jobba vidare med nästa del i Oskar-serien. Den här gången handlar det om rasterna i skolan – de där stunderna som borde vara fria och roliga, men ofta blev en kamp.

Blyertsteckning av en ungdom som sitter ihopkrupen med armarna runt benen, en bild som uttrycker inneslutenhet, sårbarhet och behov av trygghet."
En av mina egna blyertsteckningar – för mig symboliserar den hur ett barn kan dra sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver lyssna på

Oskar-serien – NPF & skola

När jag läste igenom det jag skrivit fick jag tårar i ögonen. Kanske säger det mer om mig än om texten, men ändå tror jag på riktigt att det kommer att beröra. Jag vill skriva fram både svårigheterna och en slags utopi: tänk om rasterna kunde bli en plats där vuxna deltog, där lek var något alla fick vara med i och där barn kunde känna sig både sedda och trygga.

Därför känns nästa inlägg som ett av de viktigaste jag har skrivit i serien hittills.

Till dig som läser

Brukar du göra listor för dagen? Håller du dem – eller blir de som mina, liggande?

Vad fyller du dina dagar med när du inte jobbar?
Här fyller jag mina med blogg, ungdomar, hem och matlagning – och jag hinner till och med njuta av livet, ta hand om mig själv och må bra.

Reflektion

Det är små steg, som KonMari i vardagen eller en vinyl på spelaren, som gör skillnad. Det märkliga är hur sjukdagar kan bli till dagar av förändring. Ibland räcker det med en vikt tröja, en röjd garderob eller en vinyl som överraskar – och plötsligt känns livet lite lättare att leva.

AHA – mellan raderna

Att skapa ordning i garderoben är inte bara praktiskt. Det är också en symbol för att skapa plats i livet – för nya skivor, nya skratt och nya berättelser.

Stöd & prenumeration

Prenumerera på bloggen här
Stöd mitt skrivande via PayPal

Carina Ikonen Nilsson

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson

Kreativ hörna i källaren med staffli, teckningar och målargreje

ADHD i vardagen – styrkor, kaos och vägar till balans

Av

den 27 augusti 2025

i ADHD och neurodivergens, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv

ADHD i vardagen är inte bara en diagnos – det är en livserfarenhet. Den rymmer styrkor, kaos, känslor och intuition, allt på en gång. Här delar jag med mig av mina egna erfarenheter om hur det är att leva i mellanrummet – där det ibland gör ont, men också spirar glädje och närvaro.

Read this post on English->ADHD in Everyday Life – Strengths, Chaos and Balance

Att leva med ADHD i vardagen

ADHD i vardagen kan ibland kännas som en berg-och-dalbana.. Ena dagen finns all energi och idéer sprutar fram, medan nästa dag är det trögt att komma igång. Därför kan det kännas svårt att hålla fokus även på det mest vardagliga.

Jag har lärt mig att båda delarna är en del av mig. Å ena sidan finns styrkan i det kreativa tänkandet och förmågan att hitta nya vägar. Å andra sidan innebär det också en svårighet med struktur och känslan av att inte alltid räcka till.

Att känna känslorna – allt på en gång

Att känna känslorna på en och samma gång är en del av min vardag. I mig bor känslorna i kroppen hela tiden, på vinst och förlust. Ibland gör de ont på riktigt, medan andra gånger är de härligt härliga, när glädjen sprudlar av små saker.

ADHD i vardagen – känslor uttryckta genom blyertsteckningar och kreativitet.
När känslorna tar plats får de ofta en väg ut i skapandet

Ledsenheten kan göra ont, men när jag gråtit klart är tårarna verkligen torra. Ångest, kaos, sorg och osäkerhet blandas med magkänsla, förmågan att upptäcka när någon inte talar sanning eller menar något helt annat än de säger. Allt det där bor i min ADHD – på gott och ont.

Ibland förbannar jag det, men samtidigt är jag ofta tacksam. För när känslorna berättar för mig något, då brukar de vara sanna. Min intuition bor i stunden, och därför visar det sig ofta att den är helt rätt. Det bor något i luften – och jag känner det, långt innan det syns.

När det inte blir som det var tänkt

Något som verkligen ställer till det är när saker inte blir som jag hade tänkt mig. Om jag till exempel går till revisorn som jag haft i många år och plötsligt möts av någon annan, då blir det kaos på riktigt. Precis det hände i våras.

Revisorn som byttes ut

Jag hade en tid bokad och satt lugnt och väntade på att han skulle ropa upp mig. När tiden var inne kommer istället en kvinna ut och säger mitt namn. Just där och då kastades jag tillbaka flera år i tiden. Det har tagit mig väldigt lång tid att släppa ångesten över de där besöken. Genom många år, och med hjälp av en väldigt bra revisor som förstått både mig och min ångest, har jag lärt mig att inte jaga upp mig.

Men den här gången, när det inte var han utan hans dotter, då klev ångesten in med full kraft – precis som förr. Jag skrek rätt ut: “Men nej, vad är det här, jag brukar ha Christer!” Min revisor kom snabbt ut och lugnade mig. Han berättade att han redan hade förklarat för sin dotter hur mina besök brukar gå till och att jag har lite svårt för just revisorbesöken. Hon var alltså väl förberedd, men för mig spelade det ingen roll. I stunden var jag helt i min ADHD – tid och rum försvann, och reaktionen kom utan att jag hann tänka.

När jobbet ändrar planerna

Samma sak kunde hända på jobbet. Om jag hade tänkt att jag skulle vara på avdelningen och chefen plötsligt sa: “Nej, du måste vara med på mötet,” då gjorde det ont i kroppen. Förändringen blev så mycket svårare än det kanske såg ut utifrån. Alla känslorna väcktes och tog så mycket energi.

(Idag jobbar jag inte längre kvar, men när jag fortfarande arbetade var det här en stor del av min vardag.)

Små verktyg som gör skillnad

Genom åren har jag hittat små knep som faktiskt hjälper. För det första gör jag listor – men de är alltid enkla och korta. För det andra håller jag fast vid rutiner, eftersom samma morgonritual varje dag minskar stress. Dessutom försöker jag skapa mellanrum, alltså små pauser mellan aktiviteter. Slutligen använder jag påminnelser i mobilen, istället för att bära allt i huvudet.

ADHD i vardagen – struktur med Google Kalender och en kopp kaffe.
Google Kalender och en kopp kaffe – små verktyg som skapar struktur i vardagen.

Förr skrev jag listor på allt, in i minsta detalj. Men även jag har blivit vuxen och lärt mig att klara mig ganska bra med små, enkla stöd. Idag vet jag att de viktiga sakerna måste göras först – även om de känns som de tråkigaste i världen. De roliga får vänta tills det där andra är klart. Fast nu talar jag inte riktigt sant… för bloggen, den har alltid första plats.

Här på bloggen är allt bara roligt – även om SEO, nyckelord och optimering ibland kan kännas svåra. Men där har jag ju min SEO-expert, AI:n, med mig. Han (eller kanske hon, eller bara en maskin?) hjälper mig på vägen. Och även om jag får styra och rätta till ibland, så är det en hjälp med sådana saker – för mig är det bara baksidetext. AI:n har läst boken och baksidan, och där gör han nytta.

FAQ – vanliga frågor om ADHD i vardagen

Hur känns ADHD i vardagen?
För mig är det en blandning av kreativitet, impulsivitet, glädje och frustration. Ena stunden full fart, nästa stund tvärstopp.

Vilka styrkor finns med ADHD?
Kreativt tänkande, förmågan att vara spontan, uthållighet i det som verkligen engagerar och en stark känslomässig närvaro.

Hur kan man skapa balans?
Små rutiner, struktur och förståelse från omgivningen gör stor skillnad. Att acceptera både styrkorna och svårigheterna är en viktig del.

Slutord

ADHD i vardagen är inte något jag vill bli av med. Det är en del av mig – både det vilda och det stilla, styrkan och sårbarheten. Genom att acceptera hela spektrumet kan jag också hitta vägar till balans.

Styrkan i mötet med ungdomar

Dessutom har det gett mig många fördelar i min yrkesroll. När jag mött ungdomar med liknande svårigheter har jag på riktigt förstått vad som händer på insidan.

Jag minns en gång för länge sedan när jag var ny på ett jobb och vi hade ett samtal i personalrummet. Några kollegor diskuterade en tjej och sa:
“Vi har sagt till henne hela tiden, men ändå gör hon så.”

Jag lade mig i och frågade:
“Vad tror ni det beror på?”

De svarade att de inte visste – att hon struntade i vad de sa.

Jag sa då att hon faktiskt inte visste vad de menade, och att hon dessutom inte visste vad hon skulle göra istället.

Kollegorna svarade:
“Men vi har ju sagt åt henne.”

Jag upprepade:
“Ja, ni har sagt vad hon inte ska göra, men hon förstår inte varför – och hon vet inte vad hon ska göra när det kryper i kroppen på henne.”

Det samtalet ledde inte någonstans just då. Jag var ny, och mina ord bar kanske inte någon tyngd. Men för mig var det tydligt. Det är i just de situationerna som min ADHD är en styrka – för jag ser, känner och förstår på ett sätt som inte alltid syns utifrån.

När orden tar en annan väg

Och egentligen skulle jag idag ha skrivit om något helt annat – om att vara farmor. Men orden som kom just nu hittade sin egen väg. De ville bli skrivna, och ibland är det så – stunden bestämmer vad som behöver få ta plats.

Kanske känner du igen dig? Eller lever nära någon som har ADHD? Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet – det gör skillnad när vi delar våra berättelser.

Reflektion

Mellan raderna i den här texten bor både styrka och skörhet. Jag skriver inte om perfekta lösningar, utan om verklighetens vardag – där misslyckanden och framgångar går hand i hand.

Call to action

Prenumerera på bloggen här för att få nya inlägg direkt i din inkorg.
Stöd gärna mitt skrivande via PayPal om du vill bidra till fler texter.

Interna länkar

Attention är ett förbund som sprider kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), påverkar beslutsfattare och erbjuder gemenskap.

Compassen här är en förening där människor möts känner igen sig och får gemenskap.

Carina Ikonen Nilsson

”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson

bloggjobb

Helg med barnkalas, Göteborgsbesök & bloggjobb

Av

den 25 augusti 2025

i bloggutveckling-skrivande, Vardag & familjeliv

En helg fylld av vardagsglädje – från barnkalas hos grannen till Göteborgsbesök hos lillgrabben, och lite bloggjobb däremellan.

English text here->Birthday Party and Gothenburg Visit – a Weekend of Everyday Joy and Blogging

Barnkalas hos grannen.

I lördags var vi på ett riktigt trevligt barnkalas hos grannen – hon som gör sina fina YouTube-klipp för små barn i utbildningssyfte. Som alltid fanns där både glädje, skratt och god stämning.

Göteborgsbesök hos lillgrabben

Igår bar det av till Göteborg för att hälsa på lillgrabben som flyttade dit förra hösten. Han och flickvännen hade precis kommit hem från Grekland, solbrända och fyllda med berättelser. Vi fikade, kollade in deras nu färdiginredda lägenhet och beundrade den sköna soffan han byggt ute på balkongen. Jag skulle lätt kunna tänka mig att bo där ute! De hade också klätt om sänggaveln med ett otroligt fint tyg – så kreativt och personligt.

Planen var middag hemma hos dem, men eftersom vi kom så många gick vi istället ut. Pizzor beställdes in, själv tog jag en kebabsallad – men kan väl säga att det var ytterst lite sallad i den. Och väljer man sallad, ja då förväntar man sig faktiskt att det ska vara just sallad och sådant som hör till.

Helgen blev på många sätt en påminnelse om hur värdefullt det är med både små och stora möten. Ett barnkalas eller en pratstund på en balkong i Göteborg kan ge minst lika mycket energi som en lång resa. Det är just de där vardagliga stunderna som bygger våra minnen. Och kanske är det därför jag tycker om att skriva här på bloggen – för att fånga både det lilla och det stora, och dela det vidare.

Bloggjobb och Oskar-serien

Just nu jobbar jag också vidare här på bloggen, bland annat med Oskar-serien där jag berättar om barn, NPF och skolans vardag. Den här veckan har vi arbetat med inlägget Motiverande omständigheter och osynligt stöd. Samtidigt passar jag på att optimera bloggen så att det blir lättare för både mig och er läsare att hitta bland alla texter.

Det händer mycket – både i vardagen och här på sidan.

Reflektion

Helgen påminde mig om att det är i det enkla som styrkan finns – i skrattet på ett barnkalas, i pratet på en balkong, i vardagens små måltider. Det behöver inte vara storslaget för att vara värdefullt.

Mellan raderna – min röst

Mellan raderna bär det här inlägget en känsla av tacksamhet. Att få vara med – i både stort och smått – är en gåva jag inte tar för given.

Prenumerera på bloggen här så du inte missar kommande inlägg.

Vill du stötta mitt skrivande? Här finns min PayPal-länk.

Woman with sunglasses at the beach, a day by the water in summer sunlight Carina Ikonen Nilsson

Lev idag just nu, igår är historia och i morgon ligger där borta i framtiden. Just nu gäller det – det är det vi kan påverka.
– Carina Ikonen Nilsson

En mamma, farmor, mormor – och vardagsankare

Av

den 24 augusti 2025

i ADHD och neurodivergens, År inlägg 2025, Malix – personligt & bloggen, Vardag & familjeliv

Det här är min berättelse. Om ADHD, om att vara mamma till vuxna barn, och om saknaden som farmor på avstånd. Det är också en berättelse om kramar som stannar kvar i hjärtat, om förmågan att förlåta och om styrkan i att stå kvar – även när livet prövar. Framför allt är det en berättelse om kärlek, för det är den jag väljer, varje dag.

Read this post in English →A mother, grandmother – and everyday anchor

Det här inlägget är personligt. Jag delar min berättelse – inte för att jag sitter på alla svar, utan för att orden ibland blir min väg framåt. ADHD är en del av mitt liv, och här skriver jag som mamma, farmor, mormor och vardagsankare mitt i vardagen.

ADHD i vardagen – kreativitet som uttryck i måleri
Färgerna exploderar där orden inte räcker – mitt inre får ta plats på duken
Orden är en väg framåt – men det är också färgerna. Precis som skrivandet är mitt måleri ett sätt att sortera känslor och hitta andrum.
Kreativ struktur – en mammas berättelse om ADHD i vardagen genom måleri

Linjerna blir som ett mönster av tankar – struktur mitt i kaos

En mammas berättelse om att leva med ADHD

Att leva med ADHD innebär att min vardag ibland blir en berg-och-dalbana. Som mamma är det dubbelt – jag bär både mitt eget inre kaos och ansvaret för familjen. Det är trötthet, energi, skratt och frustration i ett enda virrvarr.

Samtidigt har jag en större förståelse för hur det känns på insidan, hur fullt av känslor man kan vara. Är jag glad sprudlar det i hela kroppen.De gånger jag är ledsen gråter jag otröstligt. Är jag arg är det svårt att stoppa det.

Det finns dagar då ljudet är för starkt, kraven för många och orken tar slut innan dagen ens har börjat. Då kan jag ligga framför en film efter film utan att ens veta vad jag ser. De dagarna tycker jag inte om. Men de dagar då jag gör allt – och lite till – de dagarna älskar jag över allt annat.

Mamma, farmor och saknaden på avstånd

Jag är mamma till vuxna barn. Jag är också mormor och farmor – men just nu en farmor på avstånd. Det är inte långt egentligen, men ändå står jag inte mitt i vardagen. Det gör ont, men jag försöker hitta sätt att leva i acceptans.

Familj är viktigt för mig – det är vi mot världen, på något sätt. I torsdags åkte vi och lämnade presenter till ett av mina barnbarn. Det var inte just den dagen som födelsedagskalaset ägde rum, men för att inte ställa till det kändes det bättre att ge presenterna en annan dag. Då blir det inte så mycket på en gång.

Att stå på trappan med hjärtat i halsgropen

När vi stod där på trappan innan dörren öppnades, blev det kallt inom mig. Hjärtat slog snabbare än vanligt. Jag var rädd. Rädd för reaktionerna som kunde komma. Rädslan fanns även i att presenterna var fel, att jag skulle bli avvisad, att mina gåvor inte skulle räknas.

En kram som fastnar i hjärtat

Men sedan öppnades dörren. När jag såg hur glad hon blev över presenterna blev det varmt i hela kroppen. Den där värmen spred sig som små gnistor ända ut i fingertopparna. Och när vi skulle gå fick jag en kram – en sådan där riktig kram som fastnar i hjärtat. Jag höll henne lite extra länge, som för att krama om alla dagar vi inte har träffats. Önskade att tiden kunde stanna just där. Att vi kunde stå kvar, tätt intill, utan att behöva släppa taget.

Den kramen bär jag med mig ännu, fast det gått flera dagar.

För mig är presenter mer än gåvor – de är mitt sätt att säga: jag står kvar, älskar er, jag vill vara nära även om jag inte alltid får vara det. Vad jag önskar att allt var annorlunda. Att vi kunde sitta tillsammans och prata. Att jag kunde ta med barnbarnen på fika, eller bara på en tur till lekplatsen. Skulle dagen komma då dörren öppnas mer, då står jag här.

Min akilleshäl och min styrka

Jag vet att min förmåga att förlåta är både på gott och ont. Den gör mig sårbar för att bli besviken igen, men den gör mig också hel i mig själv. Jag vågar känna kärlek, även när någon gjort mig illa. Glömmer och låter dig stå där igen. Det onda är borta, och för mig är det så mycket härligare att leva i vänskap och kärlek än att vara bitter och arg.

Sårbarhet och styrka – en mammas berättelse om ADHD i vardagen
Sårbarhet och styrka i samma bild. Att vara sedd – på gott och ont.

Vardagsankaret

Jag är också ett vardagsankare för barn som behövt en plats att landa. För mig är det inte en titel. Det är att öppna dörren, öppna hjärtat och säga: här får du vara. Här kan du känna dig hemma.

Måleri och kreativitet – en vardagsankares berättelse om ADHD i vardagen
Mitt måleri – lika mångfacetterat som livet självt. Ett rum där alla känslor får plats

Vi har haft många barn som bott här en period och känt sig hemma. Det har blivit deras hem, och även i vuxen ålder är vi fortfarande en trygg plats för dem. Det är kanske just det som är min största styrka – att stå kvar, att skapa hem, att välja kärlek även när det stormar.

Små ögonblick som betyder mest

Lyckan finns i de små stunderna:

  • När vi skrattar tillsammans vid middagsbordet
  • Det händer ibland att någon kommer hem från skolan och direkt, i samma sekund dörren öppnas, säger: ”Carina, nu måste vi prata.” Ofta är det inget svårt de bär på, men behovet av att få säga det högt är stort. Jag lyssnar, och medan orden kommer hittar de själva lösningen.
  • Eller när jag faktiskt lyckas stanna upp och bara andas.

De stunderna påminner mig om att jag är mer än min diagnos. Jag är en mamma som försöker, faller, reser mig och går vidare. Och ändå bär jag med mig tacksamhet över just de små ögonblicken.

FAQ – ADHD och vardagen

Vad innebär det att leva med ADHD som vuxen?
Många vuxna med ADHD beskriver en vardag med hög intensitet. Det kan innebära svårigheter med planering, koncentration och struktur, men också en stark energi, kreativitet och förmåga att tänka i nya banor.

Kan ADHD också vara en styrka?
Ja. ADHD kan innebära egenskaper som kreativitet, problemlösningsförmåga, nyfikenhet och energi. För många blir dessa styrkor en viktig del av både arbetsliv och vardagsliv.

Hur kan man stötta en förälder med ADHD?
Genom att visa förståelse och tålamod. Dessutom gör det skillnad när man bekräftar styrkorna – inte enbart svårigheterna. Praktiskt stöd i vardagen, struktur och ett öppet samtal kan vara avgörande.

Reflektion

Att leva med ADHD är att leva intensivt. Ibland för mycket, ibland alldeles lagom. Men genom att skriva och dela min berättelse påminner jag mig själv – och kanske också dig – om att vi inte är ensamma.

Mellan raderna – min röst

I den här texten visar jag både saknad och styrka. Jag bär på rädslan av att stå utanför, men också på värmen i en kram som stannar kvar. Orden och färgerna blir mina sätt att hålla fast vid kärleken. Jag står kvar, med både smärta och hopp – och jag väljer att leva i det som är, just nu.

AHA – mellan raderna

Här är jag, en mamma, farmor, mormor och skapare. Jag väljer kärlek, även när det gör ont. Jag står kvar, jag skapar, jag älskar – och i det bor min styrka.

Fråga till dig som läser

Har du också erfarenheter av ADHD – som förälder, barn eller i ditt eget liv? Känner du igen dig i den där blandningen av styrka, sårbarhet och förmågan att förlåta?

Slutord

Det här är min berättelse. En av många. Om ADHD, om moderskap och om att leva ett liv där kaos och kärlek samsas under samma tak.

Woman with sunglasses at the beach, a day by the water in summer sunlight Carina Ikonen Nilsson

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson


Missa inte

Prenumeration & stöd

Prenumerera på bloggen här
Stöd bloggen via PayPal

– missa inte

Här finns mera att läsa: 1177

Här kan du hitta pedagogiska barn filmer för små barn.

Kay Pollak välja lycka.

Nya glasögon igen – vardagsliv, Thåström och Oskar-serien

Av

den 18 augusti 2025

i År inlägg 2025, Vardag & familjeliv

Nya glasögon igen.
Hej och varmt välkommen hit till bloggen Malix.se. Idag bjuder jag på ett inlägg om något så vardagligt som glasögon. Kan man skriva ett helt inlägg om det? Jo då – det kan man, i alla fall kan jag det.

Read this in English ->New Glasses Again – Everyday Life, Thåström and the Oskar Series

En seg dag som fick ett lyft

Här sitter jag i soffan igen. Igår var en seg dag, men det var inte så konstigt – vi kom hem sent efter en magisk kväll med Thåström i Karlstad. Musikupplevelsen var större än livet självt, och tröttheten dagen efter kändes nästan som ett minne i sig. Vill du läsa mer om den konserten hittar du inlägget här: Thåström konsert Karlstad – en magisk kväll i musikens tecken.

Trots segheten fick vi ändå gjort en hel del. En av sakerna var att hämta mina nya glasögon på Synsam. Jag har ett abonnemang där jag hyr glasögon mot en månadskostnad, och när maken var där sist blev det plötsligt väldigt fördelaktigt för mig att skaffa ett fjärde par. Igår var dagen då jag hämtade ut dem.

Så nöjd som man kan bli

Jag blev riktigt nöjd! Glasögonen känns lätta, sitter perfekt och är dessutom snygga. När jag provade dem på plats skämtade jag med expediten: ”Nu har jag så många glasögon att jag känner mig som Elton John.” Hon log och svarade: ”Visst är det härligt att ha en sådan känsla.” Och det är det verkligen.

Abonnemang på Synsam – smart för mig

Synsam har ett koncept som jag tycker är riktigt bra. Du hyr dina glasögon och kan uppdatera dem år efter år. Jag betalar månadsvis för ett par solglasögon, ett par vanliga glasögon och ett par läsglasögon – det är grunden. Men för några veckor sedan hade de ett extraerbjudande, och då slog jag till på ett fjärde par.

Bloggskrivande med nya glasögon igen – vardagsbild från soffan.
Så här ser det ut när jag sitter i soffan med datorn, glasögonen nära till hands och bloggen uppe på skärmen. Ett vardagsögonblick i skrivandet

De nya sitter så skönt att jag knappt märker att jag har dem på mig. Och även om det är kul att de är snygga, är det viktigaste förstås hur jag ser med dem. Nu är världen klarare – sådant jag tidigare bara såg suddigt har plötsligt fått skarpa konturer.

En liten parentes: Om du själv blir tipsad av mig och tecknar abonnemang hos Synsam får du faktiskt två månader gratis. Jag får en månad som tack, men du tjänar mer på det än jag. Ett tips om du ändå går i glasögontankar. Skicka mig ett mail så ska jag berätta för dig.

Oskar-serien – nästa kapitel

Idag ska jag fortsätta arbeta med nästa inlägg i min lilla Oskar-serie. I morgon publicerar jag del två, och det kommer även en del tre och fyra. Ämnet ligger mig varmt om hjärtat och därför vill jag ta tid på mig och få med så mycket som möjligt i varje inlägg.

Själva texten skrev jag för många år sedan, men tankarna lever vidare och känns fortfarande aktuella. Serien blir ett sätt att samla dem på nytt. Har du missat första delen? Här hittar du den: Oskar-serien – om att möta barn med NPF i skolan.

Mellan raderna

Vad säger det här inlägget om mig? Kanske att jag gillar glasögon och att jag gillar att variera. Kanske också att jag ofta skriver långa texter, som jag sedan får dela upp i flera delar. Men det säger också något om omtanke – jag vill ju att du som läser ska orka följa med hela vägen.

Reflektion

Ibland är det skärpan som gör skillnaden. Rätt glasögon kan förändra allt – plötsligt ser vi detaljerna som tidigare var suddiga. Samma sak gäller livet. När vi stannar upp och justerar blicken kan vi upptäcka saker vi annars missar: små glädjeämnen, en ny ton i ett samtal eller en känsla som väntat på att få bli sedd.

Vad blir tydligare för dig om du ser med ny blick idag?

Efterord

Tack för att du följt med i dagens inlägg, även om det handlade om något så vardagligt som glasögon. Vardagen rymmer ju ofta mer än vi först anar.

Citat Lev idag – om att leva i nuet

”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson

Read this in English New Glasses Again – Everyday Life, Thåström and the Oskar Series
Prenumerera på bloggen
Stötta mitt skrivande via PayPal

Bärtillverkning

Hemma igen – med bär, burkar och nya husbilsdrömmar

Av

den 28 juli 2025

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Recept & matglädje, Resor & husbilsliv Camping, husbil, ställplatser, naturupplevelser., Vardag & familjeliv

Läs det här inlägget på engelska

Read this post in English

Förord

Det här inlägget handlar om hemkomstens stillhet, om små vardagsäventyr, om att låta bären ta plats i köket och drömmar få ta plats i tanken. En doft av vinbärssaft, ett klick marmelad – och känslan av att vara precis där man ska.

Vi kom hem igår

Men innan vi rullade in på uppfarten med LVL^2 tog vi en sväng förbi Fribo i Sollebrunn. Där har vi köpt både vagnar och bilar tidigare. Nu var det bara för att titta – och det var vi tydliga med, även om den trevlige säljaren gärna ville sälja en husbil till.

Efter Fribo blev det en sväng till Dollarstore – men tyvärr var silverdukarna slut. Biltema däremot… ja, dom har allt – utom bildelar och silverdukar, verkar det som. Men jag hittade tyglådor som ska få ordning på våra kläder i husbilen. Tanken är att ha dem snyggt ihopvikta under en av sängarna. Då blir det lätt att hitta dem. Det känns mer hemma. Fast jag har inte kläderna under sängen här hemma. Det är under sängarna som skåpen är större och nästintill outnyttjade. De är mer outnyttjade och det känns som om vi bara kastat in saker där för att det finns där. Nej nu ska syndaren i mig vakna till liv och bli lite mera ordningsam.

När vardagen möter bärlycka

Väl hemma hade stora sonen plockat vinbär från vår buske. När maken lagade mat, så fixade jag i trädgården och bland blommorna här inne. Dom var väldigt törstiga. Efter maten kokade jag saft – och den blev riktigt god.
Jag är ju en liten snålfia, så det som blev kvar i silduken förvandlades till marmelad, som jag tror kommer gifta sig perfekt med brieost.

Jag har även plockat in tomater från växthuset.

Recept: Svartvinbärssaft & marmelad

Ingredienser (ca 1 liter färdig saft)

  • 1 kg svarta vinbär (jag använde 2,5 kg)
  • 5 dl vatten
  • 6–7 dl strösocker per liter avrunnen saft

Utrustning:

  • Stor kastrull
  • Silduk eller finmaskig sil
  • Flaskor/burkar med tätslutande lock
  • (Ev. natriumbensoat)

Så här gör du saften:

  1. Rensa bären – plocka bort blad och dåliga bär, men snoppa behöver du inte.
  2. Koka upp med vatten – sjud i 10–15 min tills bären spruckit.
  3. Sila – låt rinna av genom silduk. Pressa ej om du vill ha klar saft.
  4. Mät saften & koka med socker – ca 6–7 dl socker per liter saft.
  5. Skumma av – ta bort skummet från ytan.
  6. Häll upp hett – i varma, rena flaskor. På med lock direkt.

Marmelad på bärmassan:

Bärmassan silade jag av och kokade upp igen med socker tills den tjocknade till marmelad. Hällde upp i burkar – och kommer även frysa ner i småportioner. Perfekt till ostbrickan!

Tips: Behöver man konserveringsmedel?

Nej, inte om du:

  • Fryser saften
  • Häller den het på steriliserade flaskor
  • Pastöriserar (80°C i 20 min)

Ja, om du:

  • Vill förvara den i rumstemperatur länge
  • Inte fryser in den
    → Då kan du använda natriumbensoat (1 krm/liter)

Jag valde att frysa saften – jag vill undvika tillsatser i maten.

Och vardagen fortsätter…

Trots att det var underbart ute med vår lilla LVL^2, så var det också skönt att komma hem. Min egen säng. Min dusch.
Maken tog tvättmaskinerna medan jag kokade bär. Idag väntar två maskiner till. Jag ska bara se väderappen. Därefter bestämmer jag om de ska hängas ute eller inne. Eller väntar självklart är dom redan på gång.

En tur till skogen ska till idag kanske vi får se om våra svampställen finns kvar och lite natur är aldrig fel.

Önskar dig en riktigt fin dag

Reflektion – mellan raderna

Det här inlägget berättar om små skiften: från husbil till hemmaliv, från tittande till kokande, från tygboxar till bärbuskar. Ibland är det så skönt att bara göra helt vanliga saker här hemma det blir som små skatter och blir möjligheter i det lilla. Jag både drömmer och gör – och hittar mening i vardagens rörelser. Mellan krukvattning och marmeladkok gömmer sig tacksamhet, mysigheter och görande som hela insidan. även om jag inte tänker på det under stunderna av görande.

Vad gör du med dina bär i år?

Har du hittat något sätt att få ordning i husbilens skåp? Tips tas tacksamt emot.

Stöd mitt skrivande

Vill du stötta mig i mitt skapande? Klicka gärna här:
https://www.paypal.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. Just nu kan jag njuta av min svartvinbärssaft. -Carina Ikonen Nilsson

Hashtags (svenska/engelska):

#husbilsliv #vinbärssaft #marmelad #vardagslyx
#motorhomelife #blackcurrantjuice #homemadejam #simpleluxury

Sida 1 av 2

Nästa

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén