Etikett: vardagsliv

Hemma igen – med bär, burkar och nya husbilsdrömmar

Läs det här inlägget på engelska

Read this post in English

Förord

Det här inlägget handlar om hemkomstens stillhet, om små vardagsäventyr, om att låta bären ta plats i köket och drömmar få ta plats i tanken. En doft av vinbärssaft, ett klick marmelad – och känslan av att vara precis där man ska.


Vi kom hem igår

Men innan vi rullade in på uppfarten med LVL^2 tog vi en sväng förbi Fribo i Sollebrunn. Där har vi köpt både vagnar och bilar tidigare. Nu var det bara för att titta – och det var vi tydliga med, även om den trevlige säljaren gärna ville sälja en husbil till.

Efter Fribo blev det en sväng till Dollarstore – men tyvärr var silverdukarna slut. Biltema däremot… ja, dom har allt – utom bildelar och silverdukar, verkar det som. Men jag hittade tyglådor som ska få ordning på våra kläder i husbilen. Tanken är att ha dem snyggt ihopvikta under en av sängarna. Då blir det lätt att hitta dem. Det känns mer hemma. Fast jag har inte kläderna under sängen här hemma. Det är under sängarna som skåpen är större och nästintill outnyttjade. De är mer outnyttjade och det känns som om vi bara kastat in saker där för att det finns där. Nej nu ska syndaren i mig vakna till liv och bli lite mera ordningsam.


När vardagen möter bärlycka

Väl hemma hade stora sonen plockat vinbär från vår buske. När maken lagade mat, så fixade jag i trädgården och bland blommorna här inne. Dom var väldigt törstiga. Efter maten kokade jag saft – och den blev riktigt god.
Jag är ju en liten snålfia, så det som blev kvar i silduken förvandlades till marmelad, som jag tror kommer gifta sig perfekt med brieost.

Jag har även plockat in tomater från växthuset.


Recept: Svartvinbärssaft & marmelad

Ingredienser (ca 1 liter färdig saft)

  • 1 kg svarta vinbär (jag använde 2,5 kg)
  • 5 dl vatten
  • 6–7 dl strösocker per liter avrunnen saft

Utrustning:

  • Stor kastrull
  • Silduk eller finmaskig sil
  • Flaskor/burkar med tätslutande lock
  • (Ev. natriumbensoat)

Så här gör du saften:

  1. Rensa bären – plocka bort blad och dåliga bär, men snoppa behöver du inte.
  2. Koka upp med vatten – sjud i 10–15 min tills bären spruckit.
  3. Sila – låt rinna av genom silduk. Pressa ej om du vill ha klar saft.
  4. Mät saften & koka med socker – ca 6–7 dl socker per liter saft.
  5. Skumma av – ta bort skummet från ytan.
  6. Häll upp hett – i varma, rena flaskor. På med lock direkt.

Marmelad på bärmassan:

Bärmassan silade jag av och kokade upp igen med socker tills den tjocknade till marmelad. Hällde upp i burkar – och kommer även frysa ner i småportioner. Perfekt till ostbrickan!


Tips: Behöver man konserveringsmedel?

Nej, inte om du:

  • Fryser saften
  • Häller den het på steriliserade flaskor
  • Pastöriserar (80°C i 20 min)

Ja, om du:

  • Vill förvara den i rumstemperatur länge
  • Inte fryser in den
    → Då kan du använda natriumbensoat (1 krm/liter)

Jag valde att frysa saften – jag vill undvika tillsatser i maten.


Och vardagen fortsätter…

Trots att det var underbart ute med vår lilla LVL^2, så var det också skönt att komma hem. Min egen säng. Min dusch.
Maken tog tvättmaskinerna medan jag kokade bär. Idag väntar två maskiner till. Jag ska bara se väderappen. Därefter bestämmer jag om de ska hängas ute eller inne. Eller väntar självklart är dom redan på gång.

En tur till skogen ska till idag kanske vi får se om våra svampställen finns kvar och lite natur är aldrig fel.

Önskar dig en riktigt fin dag


Reflektion – mellan raderna

Det här inlägget berättar om små skiften: från husbil till hemmaliv, från tittande till kokande, från tygboxar till bärbuskar. Ibland är det så skönt att bara göra helt vanliga saker här hemma det blir som små skatter och blir möjligheter i det lilla. Jag både drömmer och gör – och hittar mening i vardagens rörelser. Mellan krukvattning och marmeladkok gömmer sig tacksamhet, mysigheter och görande som hela insidan. även om jag inte tänker på det under stunderna av görande.


Vad gör du med dina bär i år?

Har du hittat något sätt att få ordning i husbilens skåp? Tips tas tacksamt emot.

Stöd mitt skrivande

Vill du stötta mig i mitt skapande? Klicka gärna här:
https://www.paypal.


Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. Just nu kan jag njuta av min svartvinbärssaft. -Carina Ikonen Nilsson

Hashtags (svenska/engelska):

#husbilsliv #vinbärssaft #marmelad #vardagslyx
#motorhomelife #blackcurrantjuice #homemadejam #simpleluxury

Jag vill inte straffa men en lärdom kan det bli av det här.

Inledning

Snart har maken semester, och jag längtar. Men innan vi kommit dit bjöd livet på en liten lektion – om ansvar, gränser och en sönderplockad penna. Värmen låg tung efter vår resa, men det var inte den som fick mig att sucka djupast den kvällen.


Snart semester – och jag längtar

Snart snart har maken semester igen. Jag längtar som om jag aldrig innan längtat. Inte för att vi ska göra något speciellt, utan för att då är dagarna oplanerade igen. Lasset behöver inte göras av mig, utan då är vi två som gör. Även om vi inte gör mera än bara vara, så känns det roligare att bara vara – att göra det tillsammans. En konstig mening känner jag, men den får duga.


Trötthet, värme och en sväng via Torslanda

När vi kom hem från Göteborg igår var vi trötta, och den värme som slog emot oss när vi steg ur bilen var tryckande. Lillkillen gick in på sitt rum och jag hängde en stund på altanen. Sedan tog jag mig ner i källaren där det var svalare. La mig på soffan och somnade. Jag hade ansträngt mig mer än jag trodde.

Vi kom i alla fall hem igen, även om det blev en liten extra sväng över Torslanda – jag missade avfarten till Lundbytunneln. En sån där liten detalj som bara händer. En konsekvens av att missa avfarten vilket leder till några extra mil.


Den vita färgen på fönsterbrädan

Igår kväll hittade maken någon vit färg på ett fönsterbräde, och den hade runnit ner på väggen på utsidan. Jag kallade på den jag misstänkte ha gjort det då rummet till här denna och frågade vad det var han hade hällt ut.

”Inget”, sa han.

Jag förklarade att det måste han ha gjort – annars hade det inte varit vitt där det nu var vitt. Den vita färgen har runnit ut från ditt fönster och ingen annan häller ut saker från ditt fönster. Jag sa också att det inte spelade någon roll hur det hade kommit dit. Men bort skulle det, och det skulle tas bort av honom.


När sanningen kom fram

När jag senare gick in i hans rum, och sedan ut till mina ritpennor i vardagsrummet, såg jag att det var därifrån färgen kom. En av mina ritpennor låg i hans papperskorg sönderplockad och den saknades bland mina pennor. Ännu ett samtal om att mina ritpennor är just det – mina. Att det är pennor som kostar ganska mycket pengar och att man har dem till att rita med, inte plocka sönder.

Jag förklarade att det här kommer att bli kostsamt – för just den pennan han plockat sönder kostar närmare 300 kronor. Och om man bara har månadspeng… ja, då känns det.


Ett samtal om gränser och ansvar

Vi hade ännu ett samtal om det här, och jag frågade honom om han någonsin upplevt att jag gått in i hans rum och tagit sönder något som var hans. Självklart hade han inte det – eftersom det inte hänt.

Jag sa också att jag hade förväntat mig ett förlåt. Och att jag var besviken. Det sista borde jag kanske inte ha sagt, men det slank ur mig. Ändå tänker jag inte låta det här gå förbi utan att det blir kännbart. Nu kanske han inte behöver lägga hela kostnaden själv för pennan men det ska kännas att han har mindre pengar än vad han brukar få.

Han ska få gå till affären och köpa en exakt likadan penna – från sina egna pengar-men kanske ska jag lägga hälften. Han fick även kämpa med att ta bort färgen från fönsterbläcket, och han ska få måla om väggen på utsidan där färgen sitter kvar.


Konsekvenser – inte straff

Vi har många gånger pratat konsekvenser på jobbet. Men de ”konsekvenser” som lyfts där liknar ibland mer straff – och då opponerar jag mig. Jag vill inte straffa. Jag vill lära. En konsekvens ska vara kopplad till handlingen.
Som när ett barn tappar ett glas mjölk – då får hen torka upp mjölken. Det är inte ett straff, det är en naturlig följd.

Det som hände igår var just det: en konsekvens.

Han tog en av mina pennor, bröt sönder den – kanske av nyfikenhet – och försökte dölja det genom att hälla ut färgen genom fönstret. Men han visste inte hur rädd jag är om mina pennor. Eller att färgen skulle fastna.

Och färgen fastnade. Överallt.


Det blev hans att hantera

Färgen försvann inte som han trodde. Den försvann för att han fick ta bort den. Med trasor, med tålamod – och kanske också med en klump i magen.

Samtidigt tänker jag att kanske var den verkliga konsekvensen inte själva städandet. Kanske var det känslan i kroppen – när pennan gick sönder, när färgen flöt ut och inte gick att kontrollera.
Var det just där lärandet började. Kanske var det ångesten, den där lilla känslan av oro, som gjorde att det satt kvar.

Och hade jag lagt på mera – blivit arg, höjt rösten, straffat – då hade det kanske bara blivit skam.


Jag valde att stå kvar

Här valde jag att inte straffa. Jag valde att visa vad som gick sönder – både pennan och mitt förtroende. Men jag lät honom också få vara med och laga. Ta ansvar. Testa om färgen gick bort.
Och där fanns lärandet. I själva görandet.
Inte i skamvrån. Inte i hårda ord.


Vad tänker du?

Hur tänker du kring konsekvenser och straff?
Har du själv varit med om att du blivit straffad när du egentligen behövde förståelse?
Dela gärna i kommentarerna. Jag läser allt och svarar med hjärtat.


Bloggverktyg jag använder – Complianz

Egentligen hade jag tänkt skriva om…ett tillägg till bloggen som jag använder – ett som förenklar vardagen för mig som bloggare. Men det här inlägget fick en annan riktning. Så jag lägger det här i slutet i stället.

Vill du också förenkla din blogg eller webbplats? Då kanske du har nytta av det här tillägget – och om du köper det via min länk får du dessutom rabatt. Samtidigt som du får den billigare så får jag en liten slant för att jag delar länken. En win win situation tänker jag.

Läs mer om Complianz här – min affiliate-länk ger dig rabatt

PayPal – Stöd mitt skrivande

Vill du stötta mitt bloggande?
 Bidra via PayPal här – jag uppskattar varje bidrag, litet som stort.


Reflektion

Allt vi gör lämnar spår – ibland som färg på en vägg, ibland som nya insikter. Det viktiga är vad vi gör av det.


Tack för att du följer med i mitt skrivande och vardagsliv.
Lev idag, just nu. Igår vilar i historien, och morgondagen väntar långt där borta – det är nu som gäller. -Carina Ikonen Nilsson

BarnOchKonsekvenser #Föräldraskap #Pedagogik #VardagMedBarn

Tidig morgon med kaffe och barnskratt.

Idag började dagen tidigt. Här hemma i soffan blev det en kopp kaffe innan jag gav mig iväg för att hämta Alfred. Fritids är stängt idag, och eftersom hans mamma jobbar fick han vara hemma hos oss. När han var hämtad och lämnad hemma igen, åkte jag direkt till verkstaden. Bilen ska få service.

Efter att ha lämnat bilen blev det en rask promenad hem i den kyliga blåsten. Jag hade bara blus och kortbyxor på mig, så det blev lite kallt – men det löstes snabbt med en värmande kopp kaffe. Kopp nummer två och den sista för dagen.

Hemma med barn och vardagsliv

När jag kom hem satt lillkillen och Alfred redan och käkade frukost. Lillkillen hade hämtat Alfreds tandborste från Hubilen, så efter maten blev det tandborstning. Nu sitter de inne på lillkillens rum. Lillkillen spelar och Alfred bygger med Lego som han tagit med sig hemifrån. Det är så fint att se dem tillsammans.

Väderomställning och paviljongliv

Igår hade jag gjort det riktigt mysigt i paviljongen. Filtar och kuddar var framme, gardinerna dragna så att det blev som väggar – perfekt inför det utlovade regnet. Men idag blåser det rejält, så jag fick plocka undan filtarna och kuddarna igen. Gardinerna är åter snörade med sina remsor. Redan när jag gick från verkstaden kände jag att vinden var kylig.

Växthus, vila och vardagslyx

När vi kom hem från vår lilla campingtur igår var vi alla trötta. Men ändå blev det lite pyssel i växthuset och en snabb runda i trädgården. Sedan var det vila som gällde. Maken lagade maten, och jag bäddade ner mig i paviljongen med en filt och tog en tupplur. Maken hade tagit ut TV:n, så jag satt där ute senare och kollade på nyheterna. Så enkelt men så rogivande.

Grönska och växtglädje

Jag har redan hunnit gå ut till växthuset i morse. Där bor små, små tomater på plantorna – och gurkorna trivs också! Basilikan och oreganon växer så det knakar, och även odlingarna utanför växthuset är i full fart. Här finns det verkligen massor att skörda framöver. Det är en sådan glädje att få följa allt som växer.

Dags för lek och närvaro

Nu ska jag gå och roa Alfred en stund. Tack för att du läser min blogg och delar vardagen med mig.
Vi hörs snart igen – ta hand om dig!

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu,igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

#vardagsliv #växthusglädje #barnensommar #paviljongmys #trädgårdslycka #livetpålandet

En lugn dag med väder och familjeplaner

Inledning:
Idag blev det ett lite senare inlägg än vanligt. Vädret är ostadigt, tvätten fladdrar i vinden och tankarna likaså. Det är en sådan där dag där allt går i ett lugnare tempo – samtidigt som känslan av väntan och oro ligger och skvalpar i bakgrunden. Ändå finns det också stunder av små glädjeämnen, pyssel och planer som ger dagen sin egen rytm.

Vädret, vinden och vardagstvätten

Klockan är kanske inte så mycket ännu, men det är senare än jag brukar skriva. Idag trotsar jag vädret – men med en viss oro i magen. Kommer det börja regna, eller kommer tvätten att blåsas torr? Jag tänker att det får bli lite is i magen – någon gång torkar den.

Medan jag var ute och fotade såg jag att torkvindan hade blåst omkull. Jag ställde upp den igen och hoppades på det bästa. Tvätten – ja, den där eviga följeslagaren – fick sig ett varv i maskinen igen. Nu är det sista maskinen för idag, och den får hänga inomhus.

Samtalet med chefen och tankar om framtiden

Igår pratade jag med min chef. Hon sa: ”En olycka kommer aldrig ensam.” Vi pratade om hur jag ska göra framåt. Jag berättade om mina önskningar – nu väntar jag på svar.

Jag har bestämt mig för att inte lägga mer energi på det just nu. Vi kom överens om att jag har två månaders uppsägningstid, om det blir aktuellt. Jag fick också lite mer insyn i hur läget är på jobbet – något jag får väga in i mitt beslut. Men som sagt: först väntar jag på svar. I teorin har jag fortfarande jobbet kvar.

Självvattnande projekt och tekniska utmaningar

Igår köpte jag en självvattningsapparat till växthuset. Det skulle vara enkelt att installera – men oj vad många delar det var! Nu ligger hälften ute i växthuset och hälften här inne. Jag vågar inte ens försöka sätta ihop det själv. Risken är att om jag misslyckas, hamnar allt i soporna. Så nu får det bli någon annan som installerar det.

Dagens mat: Pinsa med kalasrester

Idag har jag inte mycket kvar att göra – förutom att laga mat. Tur det, för jag har sovit dåligt i natt. Det har varit så varmt i rummet.

När bloggen är klar ska jag börja med middagen. Idag ska vi prova att laga Pinsa – en slags pizza med tjockare botten. Min kollega har pratat så gott om det. Vi har massor av rester kvar från kalaset, så fyllningen blir tomater och kyckling.

Ljudbok i öronen och lugnt omkring mig

Det har varit en långsam dag. Jag har haft ljud i öronen i form av en bok, medan jag gått här hemma och fixat. Det är något särskilt med att låta berättelser följa med i vardagen.

High Chaparral – en liten besvikelse men nya planer

Idag bokade jag både biljetter och boende till High Chaparral. Tre nätters boende och endagsbiljett till själva parken. Tyvärr följer inte Emilia med i år – hennes föräldrar hade andra planer. Jag tror att Hugo hade uppskattat äventyret också. Kanske kan vi ta med honom en annan gång. Det känns tråkigt att Emilia inte följer med oss, hon hade så roligt förra gången.

Lilltjejen och lillgrabben ska i alla fall med, så Alfred blir inte ensam. Vi hade först tänkt bjuda med både barn och föräldrar, men det föll på att semestrarna inte gick att få till – de är beroende av när dagis håller öppet. Tänk så kul det hade varit om vi alla kunnat åka! Vi i husbilen och de andra i en liten stuga. Men det får bli vi som åker, och vi ska göra det bästa av det.

Avslut:
Det blev en stillsam dag med både eftertanke och småprojekt – precis sådana dagar som också behövs. Nu väntar matlagning, och kanske en stunds vila innan kvällen tar vid. Tack för att du ville läsa om min dag, mina tankar och små ögonblick. Vi hörs snart igen – ta hand om dig tills dess.ch tack för att du läser.

Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#vardagsliv #tvättdag #växthusliv #familjeplaner #bloggreflektioner #självvattning #pinsa #middagstips #highchaparral #mammatankar #sommarplaner

Fiskekakor och Familjeliv: En Norsk Upplevelse

Idag sitter jag hemma i soffan och skriver. Kaffe nummer två står bredvid mig och är fortfarande varmt. Katten – han väckte mig redan vid femtiden genom att lägga sig på mig. Han börjar bli tung, den lilla katten. Eller så gör han det extra krångligt på morgonen bara för att han tycker att jag har sovit färdigt. Kanske är det båda två…

Norge à la Fiskekakor

Igår, när vi lämnat Grönebacke, tog vi de fem milen till Norge. Halden var vårt mål – och där fick vi äntligen tag på de goda fiskekakorna! Dessutom hittade vi Römmesås, som passar så himla bra till de där fantastiskt goda kakorna.

På vägen hem stannade vi innan vi kom in i Sverige för att äta lunch. Maken gillar inte fiskekakor, så han grillade lite av korven som blev över från dagen innan. Men lillkillen – han var nyfiken på fiskekakorna jag pratat så varmt om. Medan jag stekte dem, tog han en kall för att provsmaka.

Först sa han att det nog inte var hans favorit. Men han åt ändå upp den där kalla kakan. Ju mer han åt, desto mer ändrade han uppfattning.

Vi åt lunchen ute i ett soligt Norge. Jag hade bröd till min fisk, men lillkillen tog den som den var, tillsammans med Römmesåsen. Vi hade även lite remouladsås, men han föredrog, likt mig, den där Römmesåsen – med stor aptit. Jag bjöd honom på lite brunost också, men det blev ingen favorit. Jag diskade i bilen, och sen rullade vi hemåt igen.

Vattning och växthusro

När vi kom hem packade vi snabbt ur bilen, tog hand om mat och tvätt. Nu står husbilen redo för nästa resa – som blir till helgen. Då styr vi mot Varberg.

När allt var klart gick jag bort till det lilla växthuset för att se hur plantorna mådde. De fick lite vatten, och jag öppnade luckan i taket så att de fick syre. Kanske flyger någon insekt in också och hjälper till med pollineringen. Tre stora kannor vatten fick blommorna. Sen lämnade jag dem till sitt eget öde. De behöver inte mig och min kärlek hela tiden – ibland mår även växter bra av lugn och ro för att kunna ge frukt.

Trötthet, film och kvällsmat

Sömnen som uteblev på morgonen gjorde eftermiddagen seg. Jag tände en eld och satte mig för att titta på film. Frös, trots både eld och filt omkring mig. Några snuttar av Barbie-filmen såg jag allt, men hur den var? Nja, inte riktigt min kopp te. Jag såg nog bara början och slutet, så mitt betyg är nog inte helt rättvist.

Under tiden som jag filmslumrade lagade maken lite mat. Till mig blev det några fiskekakor och lite pommes. Barnen åt fryspizza idag. Det var en sån där seg dag efter hemkomst. Kakorna var lika goda den här gången som tidigare på dagen. Lite nyheter hann jag se, och redan innan klockan slagit halv tio låg jag i sängen.

Fiskekakorna – en ny favorit?

Jo, de har faktiskt blivit en favorit även för lillkillen. På kvällen frågade han om han kunde ta några till kvällsmat – och självklart fick han det. Två av fem i familjen gillar alltså fiskekakor. Men brunosten? Den får jag ha för mig själv. Och det är precis vad jag tänkt mig till frukost idag – brunost och knäckebröd. Det kommer att smaka gott.

Inför kalaset

Idag står inköp på vår planering. I morgon är det kalas för maken. Hans mamma och några av våra barn kommer hit för att fira honom. Vi tänker bjuda på sommarsmaker – sallader, kyckling och frukt. Maken är ingen tårtfantast, så det blir nog glass med lite frukt eller något enkelt.

Jag ska göra fetaostkräm och tzatziki redan idag – det blir alltid godare när det får stå till sig över natten.

Välja ljuset, trots moln

Jo, dagarna går – och även om det bor mörka moln på min himmel just nu så väljer jag att fokusera på ljuset. Ljuset i att jag lever, även om andra önskar att jag inte gjorde det. Jag fick möjligheten att vakna till ännu en dag. Jag har människor omkring mig som vill mig väl.

Tårarna som runnit de senaste två veckorna har torkat. Och även om livet ibland gör ont, väljer jag ändå att fokusera på ljuset, livet och kärleken. Det där andra… det kan jag inte påverka.

Tack för att du läser

Jag vill önska dig en fin lördag – och tacka dig för att du är här och läser min blogg.
Ta hand om dig.

Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#vardagsliv #norgeutflykt #fiskekakor #brunost #växthusliv #tjänstledig #småresor #sommarkänsla #kärlekilivet

Här finns mera att läsa om Norge det fantastiska landet i grannskapet.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén