Det finns dagar då orden inte vill komma. Då kroppen talar högre än tankarna och världen känns stilla, nästan tyst. Idag är en sådan dag. Ibland känns det som om både kroppen och orden behöver vila – som om stillheten själv vill tala. Kanske behöver jag vila lite från orden, låta kroppen få säga sitt och låta sjön, vinden och tystnaden få ta plats.
Idéerna är inte så många idag. Det känns som om orden har tagit slut. Det kan bero på värken i nacken, det kan bero på att jag helt enkelt inte har något att berätta.
Förr om åren gjorde det mig rädd. Tankarna kom: har mina ord tagit slut? Behöver jag hjälp för att hitta tillbaka? Men nu känner jag bara att jag kanske behöver vila mig från orden. För det brukar visa sig att de finns där bakom allt brus. De har ännu inte hittat fram till morgonen – och kanske hittar de hit en annan dag. Ibland behöver orden få vila sig i kroppen och vaggas in i en stilla sång.
Vid sjön
Gårdagens morgon vid sjön. Bryggorna ligger stilla och världen håller andan. Här får både orden vila och kroppen tala.
Igår var jag i alla fall vid sjön och badade. Bara en av oss badsystrar simmade, vi andra stod med händerna ovanför vattenytan och lät våra kroppar kylas ner. Jag gick först i vattnet och kom först upp ur vattnet.
Känslan i kroppen efter ett bad är alltid så härlig. Värken försvinner för ett kort tag och hela kroppen kämpar på med att få värmen tillbaka. Energierna rusar i kroppen och tankarna saktas ner.
Även om baden är härliga och ger mig kraft tror jag inte att jag ska bada idag. Jag tänker att jag antagligen behöver åka till vårdcentralen och få ordning på nacken, för nu har det gått nästan en och en halv vecka och värken går inte över. Kanske kan jag få någon starkare värktablett än Alvedon och Ipren, för nu känns det som om jag inte kommer stå ut längre. Jag trodde det bara var lite nackvärk men värken förändrar sig hela tiden och ger konstiga känslor i kroppen.
Reflektion
Förr hade jag varit rädd för att orden tog slut. Nu tänker jag att det kanske är precis som med kroppen – den behöver återhämtning för att orka igen. Orden vilar inte för att försvinna, de vilar för att komma tillbaka med ny kraft.
AHA
Det slog mig idag att orden och kroppen är lika på ett sätt. När jag ger dem vila, när jag låter tystnaden få plats, då hittar både orden och kroppen tillbaka till sitt eget flöde.
Mellan raderna – min röst
Mellan värken, baden och tystnaden finns en längtan efter balans. Att våga stanna upp, våga vara utan orden för en stund – det är kanske också en form av styrka. Livet fortsätter ändå, och en dag vaknar både kroppen och orden igen.
Om du vill stötta mitt skrivande kan du göra det via PayPal här. Vill du få mina texter direkt i inkorgen, prenumerera gärna på bloggen via den här länken.
Slutord – reflektion
Det är som om kroppen och orden samarbetar på sitt eget vis. När den ena behöver vila, bär den andra stillheten. Jag tänker att det kanske är så här livet vill tala om för mig att sakta ner lite, att låta morgonen vara tyst utan att skynda fram något alls.
Kanske handlar det inte om att hitta tillbaka till orden, utan om att låta dem hitta tillbaka till mig – när tiden är mogen.
Jag lever idag, just nu. Historien lär mig att vila i kropp och själ. Morgondagen väntar där borta i framtiden – en dag jag inte kan leva idag. Men det jag gör i nuet kan växa till något i morgon. Just nu är alltid, för det är här livet levs. – Carina Ikonen Nilsson.
I dag lyssnar jag på kroppen. Jag är sjuk och behöver vila, men vill ändå lämna ett litet livstecken här på bloggen. Det är en dag för stillhet och långsamhet.
Kaffekoppen doftar gott och rummet är tyst. Jag låter orden vila och låter dagen gå sin egen takt. Det är okej. Vila är också liv – en påminnelse om att allt har sin rytm.
oday I’m listening to my body. I’m under the weather and need to rest, yet I still want to leave a small sign of life here on the blog. This is a day for stillness and a slower pace.
The coffee smells wonderful and the room is quiet. I let the words rest and allow the day to unfold at its own rhythm. That’s okay. Rest is also life—a reminder that everything has its own natural flow.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Tanken är att jag ska skriva om depression och symtomen hos mig men först lite om:
Surrealistiskt, online artistiskt och materialistiskt är ord som jag tycker är vackra ord, kanske inte till betydelsen utan den följd och klang som blir till av orden. Jag gillar ord som får mig att tänka, skriver ofta texter när orden ramlar in i mig. Skrivpuffen var något jag använde mig av alltid förut. Idag är det en mera sporadisk förekomst. Inte ofta, endast några dagar i följd. Trots att jag har tiden att skriva så blir den inte till. När jag kommer in i ett flyt så avbryter jag det Jag vill liksom skriva men saknar orken, kraften dessutom blir orden inte lika vackra som de var innan min depression. Depression smakar på ordet och känner igen ordets avsmak. Ramlar in i tankar om att depression är något som andra har och inte orkar gå upp ur sängen. Sängen när jag blir deprimerad så är det antingen eller denna gången har varit djävligast, gjort förbannat ont och gett mig tankar som jag inte ens varit i närheten av innan. Sängen har varit långt borta, för sömnlöshet har bott hos mig, dagarna som jag arbetstränade så hittade den till mig redan innan jag började med träningen. Trots att jag är vaken på nätter så somnar jag inte på dagen. Dömande timmar av surrande känsla i kroppen gör att dagen blir en väntan till ännu en sömnlös natt. Nu har jag återigen lärt mig somna en hel vecka har jag sovit varje natt. Från det jag lagt huvudet på kudden, så sover jag. Redan vid 22 somnar jag. För en vecka sen vaknade jag vid 1 igen för att vara vaken fram till 4. Nu i en hel vecka så vaknar jag runt sex halv sju på morgonen. Känner mig utvilad och mera hel. Men är i tankar där just nu inte är… För nu vill jag ha den sömnen som jag just nu har. Är liksom rädd om det jag just fått helt igen. Tankar, tankar och åter igen tankar. Surrar, snurrar runt och bor inom mig. För jag vill jobba, jobba som jag gjorde innan jag blev sjuk. Men är livrädd just nu för att ramla tillbaka i det jag nu har smugit mig ifrån lite grann. För den känslan som bott inom mig så länge vill jag inte ha tillbaka nu. Tankarna om livskraften som försvann, håller på att flytta ut och just nu grundmurar jag mina själsliga tankar och motar ut tankarna som för någon månad sen bodde så nära mig. För någon månad sedan var jag och tankarna nästan sambos.
I dag är jag och de mindre bra tankarna bara områdesgrannar. Idag påminner jag mig själv om att sluta tänka dumt. Jag kommer oftare på att jag duger bättre när jag medvetet tänker och byter ut dumhetstankarna som jag förra vintern lät flytta in till mig igen. Visst jag vet att det låter löjligt men så är det för mig. Jag måste alltså, rent av måste jag bestämma mig, i en ren vilje kraft, att jag själv har ansvar över vilka tankar som jag väljer att ha boendes hos mig. Just tykenheten i meningen har jag suddat ut. För det som var en självklarhet för två år sedan blev en o-självklarhet då jag fick för mycket omkring mig. Att jag duger, och bara jag gör mitt bästa så räcker det. Ibland är det så att mitt bästa inte alltid är det bästa jag gjort men just den stunden orkade jag inte göra bättre än just då. Vilket i mig blir det bästa just i den stunden. Fantasi tankar orimlighetstankar och tvångs – tankar om sjukdomar och basiller måste jag arbeta med hela tiden. Dessutom så krävs det av mig att jag är medveten och orädd för att utsätta mig för sådant som jag är så förbannat äcklad och rädd för. Min rädsla handlar om bakterier, och smuts ni vet sådant där osynligt som vi inte ser. Har till och med klätt mina bakterier i ord och bilder. Lite skit i hörnet är bättre än ett rent helvete. Har för mig varit en oförklarlig obehaglig och rysande ångest påslags – utopi.
För jag har inte riktigt förstått att mitt gnidande skurande och polerande har varit en sjukdom som har ett namn. Idag vet jag för redan ett år sedan visste min KBT terapeut att jag bodde i konstigheter som gjorde att jag la kraft på saker som tillsist blev tvinganden. Tvång, tvätt, städ och all den ångest som jag försökt få bort genom att städa, sprita ner allt som kan komma i kontakt och föra över bakterier har bara gett mig mera ångest. Eller inte mera det var fel för ångesten når bara till en viss nivå sen händer inget mera. Man dör inte ens…
Men alla saker som jag gjort för att slippa ångesten har istället gjort att jag fått ännu flera tillställningar( stunder) av ångestpåslag. Idag är det inte här, idag är det sådant som jag vill berätta om men inte så som jag gör om ADHD. Utan ännu måste min KBT terapeut vara med.
Det är hon som har den vackra forsknings kunskapen, medans jag mera har den djävulska erfarenhetskunskapen. Hennes kunskap gör inte så ont, som min kunskap i vissa stunder gör.
En ny kopp med te har blivit till, en ny tanke och ett nytt ord. Om en gammal, så gammal ovana så att den var en vana, men nu är en ovanlig ovana som jag om jag hittar att jag är där, genast flyttar mig och mina tankar bort ifrån.
Teét heter Buddha, den nya tanken KBT, och det nya ordet om den gamla ovanan heter O C D/tvång. Från början tror jag att O C D i mig var något bra då det gav mig kontroll och strukturella kontrollerings -kontroller. Men med massor av stress, sömnproblem, och massvis av duktighetskrav från mig själv under långa många år. Så blev det till slut något som jag var tvungen att göra mig av med, genom att bestämma mig för att inte vara där…
Tack till dig som orkat läsa enda hit. Tack för att du finns och läser det gör dig speciell för mig.
Lev idag, just nu!
Idag fick jag och vår Hund Flappisen erfara, den kommande vinterns första snöflingor då vi var ute på promenaden.
//Malix
P.s. (H)järnkoll kommer du till om du klickar här.
För en och en halv timma sen, satte jag mig i soffan för att dricka kaffe, kolla nyheter. Tog fram mina stickor och började sticka på en liten tröja, som jag håller på med.
Efter en kort liten stund la jag ifrån mig stickorna. Drack lite kaffe, kom på tanken att jag lägger mig ner i soffan. Gjorde det tillsammans när sporten, visade sig.
Självklart somnade jag på två röda, precis som min fader gjorde då det begav sig.
Vaknade nu först efter en och en halv timma, med låten Min bror och jag i huvudet. Min far och jag. Det är nog ett av de starkaste minnen jag har av min far, då jag bodde på deras vind.
Självklart var han sjuk, så det är inte så konstigt att man hittade han så varje morgon. Han dog av lungcancer 2003. Jag har inte lungcancer, är inte sjuk på det sättet som han var, men tio minuter tråk-sport så gör jag precis som han gjorde, Somnar. Min far och jag.
Har alltid känt att jag inte liknar mina syskon, mina syskon är nog mest lik min mamma. Jag däremot har alltid i allt varit lik min farmor, min far var nog även han lik min farmor. Även om han hade farfars utseende, så var nog själva pappa precis som farmor och mig. Kanske var det just därför vi kom så bra överens………..
Min far och jag la, la, la, la,
Fast självklart lyssnar jag på MÄBE ännu, tror inte jag någonsin kommer lyssna mig trött på den skivan.
Efter att ha lyssnat på den ett antal gånger får hans texter ett helt annat perspektiv i mig. Texterna pratar till mig, de gör ont och plåstrar om allt på samma gång . Grymt bra! Synd att inte Bandit Har kommit på Vad MÄBE ÄR för nått. Men det är klart de har bara två tre gamla låtar av Thåström, han har ju gjort några till så vad kan man begära….
Kolla in de fina bilderna, och jo det var inte helt fel, utan helgott…………….
skogens guld
så där ja; Då var det tråkigaste gjort
att steka kantareller
När man ska steka kantisar, så skall man först steka dem utan smör, låta allt vatten koka bort, därefter när vattnet är borta, tas det en regäl klick smör peppar och salt, steker tills de fått lite fin färg och knapriga. Därefter ska dessa små guldklimpar läggas på en rostad macka, är man flera så gäller det att fördela dem rättvist, för att undvika världskrig. En till dig, Två till mig 🙂
Ännu en dag att ta vara på, ask hur ska jag fånga denna dagen? just nu strålar skön musik från en märlare kyrka”Uggla” en ung Uggla. Själv var jag yngre. Låten är grymt skön, sovaldi sale den gör mig glad, den får mig att sjunga.
i Perioder måste jag ha musik. Älskar att sjunga själv, Men bara till husbehov. Andra perioder måste jag ha tystnaden. Då har jag läsperioder. Läser gärna flera böcker samtidigt så jag inte tröttnar.
Tror det är det som är ADHD i mig. Perioder av att göra olika saker. Där till är det självkänslodödaren ADHD som gör att jag ibland ramlar in i dåligmåenden. Vissa perioder hamnar liksom historian, erfarenheter och tankar på samma ställe och ställer till det i mig. Eftersom jag liksom brinner i från båda endar och saknar bromsen. Blir det ett faktum att min motor stannar av och behöver kylas ner repareras, fyllas på med bränsle och smörja upp. Min broms är liksom inte i mig det är det som är funktionshindret. Min omgivning lär få vara min broms. Förut innan jag fick min diagnos fattade jag inte att jag inte kan hålla på i dagar, då ramlade jag ihop till sist idag gör jag saker tillsammans med ägg klockan, och glömmer jag av att den har ringt så hjälper min make mig att inte göra jag ska bara saker. Han är ju även min känsla för tid. Hade han varit med mig hela tiden så hade jag inte haft ett funktionshinder utan bara funktionstillgångar.
Han är min make, inte min assistent. Men det är tur att jag just träffat honom som har så mycket empati så mycket vänta lite och eftertänksamhet det gör att mina konsekvenser blir mindre och inte gör lika ont.
Idag skall jag njuta av solen med ägg klockan så jag inte brinner upp.
Lördagsmorgonar gillar jag. Gillar dem för att det är bara mina dagar, buy mina och kattens. Alla sover, shop jag får vara ifred med mina tankar. Hinner att vakna på riktigt, prescription så att jag kan komma på att räkna till tio om det är något som får i gång irritationen. Så är det inte på veckorna, viss jag är självklart uppe först då med, men då skall hela huset väckas samtidigt. Lillkillen vet vilka knappar han ska trycka på för att få igång oss andra, vilket gör att han slipper anstänga sig med att vakna. Våra reaktioner gör hans vakentid. Nu är detta något som blivit bättre och bättre; vi vet liksom vad han håller på med. så vi bjuder inte på det längre, detta har i sin tur blivit hans problem för då har han svårare att hålla sig vaken. Tar längre tid för honom att vakna.
Solen utanför visar mig att Jag ska kanske prova på att bada lite i dag. 🙂 NU är det verkligen väldans sent detta året, borde gjort det för längesen.
Lev idag lev just nu imorgon är framtiden. Vad du gör idag kan ge utdelning i morgon.
spela spel på datorn funkar inte om jag inte kan sova, hospital blir inte tröttare. En stor kopp rött te med honung i funkar inte heller. Fast ögonlocken är trött, ampoule kroppen nästan skriker efter sömn. så blir jag vaken. Har en bok som ligger på mitt sovrumsbord. Bördan tror jag den heter, där säger författaren att min sömnlöshet är för att jag skall kunna meditera sömnlösheten kommer till mig för att jag behöver meditation. Jag önskar jag kunde ta till mig dessa meningar och känna att det var så. stället blir jag frustrerad och får lite panik, vill inte vara beroende av tabletter, för att sova. Så inatt blir det en natt i vakenhet. Vakenhetsnatt ska jag träna mig på att inte bli frustrerad över min sömnlöshet…..
Ibland är livet sådant ibland kan man inte sova………….
I dag vilar jag mig i konsekvenser av oeftertänksamheter. Tror det skriker adhd, illness just nu min kropp e så mycket av just dessa fyra bokstäver. Allt eller inget syndrom kan man kalla det med. Två timmars promenad på morgonen, skall nu läggas till med tre timmars grusvägsbackscykling till min mamma som bor lite utanför samhället. Husvagnen fick ny avfuktarkudde och vi fick prova våra ny inköpta cyklar. Blir mörkrädd för hur min kropp kommer att fungera imorgon. Vågar bara tänka en halv tanke på morgondagen de 150 % jag givit idag ger konstvetenskapliga KONSEKVENS SYNDROM i morgon, aj aj aj vilken träningsvärk det kommer att bo i mig. Skriver jag med e kanske det gör mindre ont. Nikotintuggandet är just nu inte här finns inte. en sak till som jag är fri från just nu………..
Jo jag vet, shop vet Jätte mycket och e på det klara med att jag saknar den beryktade kragen. Men jag tänker inte ge mig, treat här ska Tas i kragen, skärpa upp se till att städa bort alla gör det sen grejor. Varför??
För att jag inser att Djä…. en namman och alla de andra ramsorna, Jag bestämmer, och min hopp min tro som jag skrev om i boken ” Jag föredrar att kalla mig impulsiv” stämmer…. det stämmer!!!! Det ända som inte stämmer är att jag övergav min egen sanning och lyssnade på mera kunnighet. Jag övergav mina egna trosuppfattningar om vad jag behöver och gav över ansvaret till någon som läst min journal, träffat mig i några minuter. Nej, Jag får inte överge mig själv. Sådana saker som jag har uppfattning om mig, hur jag bäst mår bra mm mm är 45 år erfarenheter av prövningar, jag väljer och just nu väljer jag min egen inre kunskap, oavsätt vad andra tycker tänker. Nästa gång jag pratar med läkaren tänker jag berätta före honom att, Jag litar på min egen klokhet. Här skall inte till en massa piller utan en ren och skär kraftansträngning av mig. I att ta hand om mig själv! Ett litet vitt piller eller sånt Hjälper inte det som hjälper mig är mina tankar, ( Gammal kunskap som jag gav upp) tid för mig, en sak i taget och lyssna till min inre sång känna vad den vill säga mig. Sömnlöshet, orkeslöshet botas med vänlighetsvänligheter till sig själv så är det!!!
Sånt e livet ibland måsta man sätta sig själv i första rummet. Där kan man till och med bjuda in sina nära och kära men det viktiga är att jag själv även får plats, annars blir första rummet instängt, dammigt och sista.
Lev idag
Idag skall jag fortsätta att anstränga mig till att må bra, Att må bra är inte som bara blir, må bra är mitt ansvar, jag väljer hur jag ska må!!!!!!!!!!!
Himmelsblått i tanken, sick hmm, cure glömt mitt krumilurpiller. Vaknade skräckslagen i morse. Mardrömmar som stod på led utan att jag kunde få dem ut ur minnet. Dessa drömmar borde ju handlat om hemska monster och spökisar.Det kusliga i det är att det istället blev tvärt om. Marorna handlade om GUD, att jag satt och rabblade trossatser och bibliska berättelser. Andra som skulle haft sådana drömmar blir säkerligen harmoniska vid uppvaknandet. Inte jag inte, istället var jag tvungen att gå upp dricka vatten, meditera en stund, för att komma bort från krypningarna i kroppen. Nu sitter jag här ännu och försöker hitta nått som skall ge drömmen en mening. Freud, Jungianskt?? Hmm, det blev ett konstigt inlägg av det här, förstår det inte ens själv, vill bara göra mig av med det så jag slipper tänka mera.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
