ADHD, Empati, Acceptans, Tolerans, Förståelse

Idag är en ny dag och nya tag, cialis men känner att kraften inte finns. Den är totalt borta och förbi. Igår var det en bra dag, Compassen hade ordnat en kväll med fika och trevliga människor. Jag lär mig så mycket på sådana träffar, ser olikheter och likheter i en salig blandning. Vissa saker känns igen och det liksom bubblar runt i magen av den dynamik som blir till, då jag får förmånen att tillhöra ett sammanhang av acceptans, tolerans och empati. Tänka sig den empatilösheten som så ofta förr pratades om i ADHD sammanhang är något jag aldrig mött.

Självklart är det olika, vi är alla olika och som jag nämnt innan Så Gillar jag Olika. Empati finns och finns inte, men tänker mig att stämpeln kanske borde bo i ett annat sammanhang än inom de neuropsykiatriska. Kanske är det just den avsaknad av acceptans som ibland är bemötandet av någon som har just dessa tillgångar.

Om jag av min omgivning blir bemött utan acceptans, och empati så är det ju svårt att lära sig att själv visa empati. Själv har jag nog För mycket empati, så att det blir till skada för mig själv. Eller i alla fall så gör det ont ibland.
Inte springer jag runt och hackar på människor för att de alltid håller sig till ämnet, eller inte avbryter. Jag vet att människor som har samma tillgångar som jag själv har, ofta får en släng av att du alltid avbryter, eller att du aldrig kan hålla dig till ämnet. I sammanhang där acceptans bor spelar sånt ingen roll, i sammanhang där acceptans bor blir jag och andra människor med mig tillgångar just för att vi liksom är lite hoppiga och ombytliga.
Jag vägrar att ta död på saker i mig, nu, efter att jag fått min diagnos för just alla dessa saker har jag i 40 år försökt inte visa, skärpa till och ta i kragen och Nej! Inte, Kommer inte på frågan, Jag har till och med kastat kragen, eller den har ju aldrig funnits, Idag har jag slutat leta.

Idag är jag JAG, som Jag är i mig i mitt JAG. För då är jag som bäst i mina innersta tillgångar av tillgångar.

Lev idag, Just nu  för Historian är nått man minns, framtid är något som inte finns just nu för just nu är det Nu.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

Publicerat av Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Delta i diskussionen

1 kommentar

Lämna en komentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: