Cancersvulster eller inte jag är människa

jag är den där Cancersvulsten det pratades om på tv igår.  Idag känner jag tacksamhet över att inte mina barn gått på just skolan som såg barn som  Cancersvulster och ruttna äpplen.  Och ännu en gång får jag vatten på min kvarn om privata alternativ inom välfärden.  Egentligen vill jag ju inte ha det utan tänk om det i stället  hade varit tvärt om.  Att se barn som ruttna äpplen och cancersvulster, pill hur tänker man då? Vilken männskosyn, tänk jag tycker faktiskt lite synd om människan som uttalade sig så grovt.  Han har inte sett tillgångar i människor. Kanske är det så att han själv inte fått känna av att vara en tillgång som människa. Jo jag tycker lite synd om honom tänker mig att hans världsbild måste vara väldigt liten och att han alltid skilt på päron och äpplen, Liksom aldrig uppskattat en fruktsallad.  Aldrig uppskattat och känt att han kan ta lärdom av sina mindre bra egenskaper.  Måste vara väldigt jobbigt att arbeta med människor om man har en sådan människosyn.

Aldrig kanske upplevt sig se människor glimma till då de är i sina bästa egenskaper.  Men jag är verkligen glad och tacksam över att varken jag eller mina barn fått erfara och känna på hans människosyn.  Vilken tur att han av sa sig sitt rektorskap jag hoppas att han nu söker nya vägar och hittar ett jobb så långt bort från människor det bara går.

Har själv aldrig sett mina barn som cancersvulster utan mera som färgsprakande med lite extra allt av smak och färg. Lite extra kryddighet som är så fulla med tillgångar när de befinner sig i miljöer som bejakar deras tillgångar.  Jo visst jag kan vara lite jobbigt jobbig ibland men precis som vem som helst så är det då jag behöver lite extra omtanke och inte bli sedd med ögon som ser mig ett ruttet äpple eller en cancersvulst.

Ha en fin dag lev idag just nu för då är cancersvulster i går.

Hoppas nu mannen i fråga tar hans om sin människosyn, gör något åt den och skaffar nya erfarenheter så att han på något sätt får uppleva sina egna tillgångar och otillgångar som bra trotts allt.

Granska Kortisverksamheter där blir man också bortvald om man har tur.

med anledning av uppdrag granskning och privata skolor!

Tänker jag att de borde göra vissa granskningar av de privata kortis-verksamheterna som finns.  Här hemma hos oss, here har vi väldigt dåliga erfarenheter av just kortis.  Då handlade det om det privata alternativet  Stöd och resurs.  Det du Janne Josefsson där har du allt att bita i där med.

Bortvalt jodå det blir man även på kortis. 

 

Ensam är inte Stark! Eller har jag fel kanske….

I går var jag på en verkligt inspirerande underbar  föreläsning om salutogent förhållningssätt.  Kvinnan som pratade var verkligen inspirerande hennes ordval växte upp och blev stora i mig. Istället för brukare pratade hon om Hyresgäster. Det där lilla fröet om att vi är gäster i någons hem, prostate hade hon gjort till verklighet så att det kändes på riktigt.  Hon var en av cheferna på ett äldreboende nere i GBG. Det hade kommit på femteplats i Europa på bästa äldreboende. Om jag nu inte minns fel.

Hyresgäster i stället för brukar, visst klingar det bättre? Visst glimmar det nästan om ordet? Hos henne fanns det inte ord som omöjligt, det verkade som om allt var möjligt i detta boende, som hon var en av cheferna för.  Hyresgästerna på Gerdas gård hade pubkvällar, åkte på semester, spakvällar och snart skulle det  till och med  en pool bli verklighet. Nu var det inte alla saker som tog mig med storm, utan kvinnans energi hennes uppfinningsrikedom och känslan som hon förmedlade så starkt:

Ingenting är Omöjligt.  

Hennes ifrågasättande och hennes egentligen självklara frågor, som vi kanske inte helt ut vågar ställa oss.  Frågor som varför inte ni vet de där frågorna som är lite upproriska.

När jag började det arbete jag har idag, fanns just den glöden som hon förmedlade igår.  Då för ganska många år sedan så hade jag förhoppningar om glimmande och just inget är omöjligt. Idag efter ganska så många år på samma ställe, med uppför och nedförsbackar så är det sorgligt att skriva, känns liksom sorgligt i mig att till och med bara skriva det.  Men just det där inget är omöjligt har liksom slocknat lite, har försvunnit bort och ligger en bit ifrån mig på ett konstigt sätt. För vissa stunder känns det till och med så att nästan allt är omöjligt, i alla fall är det inte så guldkantat som det skulle kunna vara. Nu behöver det inte vara guldkant i den bemärkelsen men ändå……

Kanske handlar det inte om  arbetet i sig utan något i mig som dött, har jag kanske förlorat lite av hoppet?  Har jag kanske tröttnat? Har mina ideér tagit slut, sprungit bort utanför dit jag inte når? I våras gjorde jag en resa på mitt jobb tillsammans med vad vi kallar våra brukare, själva ordet har jag alltid haft svårt.  Själv har jag sagt boende. Men inte  ens det har känts helt okey i mig.  Men i alla fall, då gjorde vi en resa,  just då, just då under planeringen, själva resan och efteråt när vi  kom hem. Alla var trötta och nöjda med dagen så kände jag det som i Gatan vilket bra jobb jag har så roligt.

Det var så jätte kul att se alla så nöjda, glada och trötta. Nu är det självklart så att man inte kan göra utflykter hela tiden, allt kan inte vara roligt men faktiskt så vill jag ha mer.  Och egentligen varför kan inte allt vara så himla roligt och guldkantat?

Är det bara för att vi har bestämt det?

Är det bara för att det måste vara vardag?

Men vem säger att vardagen måste vara tråkig.  Varför?

Är min reaktions så här bara för att jag är så förtvivlat allergisk emot tråkigt?

Jag vill ha mer, mer kvalitetstider allt behöver inte vara vardag.  Varje utflykt behöver inte vara julafton men jag vill ha mera. Kanske är det så att det handlar om mig att jag måste gö att jag måste hitta på, men just nu känns det så långt till det som kvinnan pratade om igår.

Den gnista och glöd som borde bo inom mig är så långt bort, vart har den tagit vägen? Vart har den där frågan  VARFÖR INTE  tagit vägen i mig. Kanske lägger jag för mycket på mig själv, kanske är det vi i vår arbetsgrupp som förlorat gnistan eller är jag ensam ansvarig ?

I alla fall så har jag ansvar över mig själv och min gnista.  Tillsammans med just detta inlägg så ser jag lite av verkligheten.  Jag måste se till att hitta tillbaka till det där, inget är omöjligt! För egentligen är det inget som är omöjligt det är bara olika lätt eller svårt.

Igår hittade lite av glöden. Igår gnistrade det lite till inom mig, när jag hörde kvinnan prata. Igår kom saker tillbaka till mig när hon pratade.  Verkligen inspirerande…. något som hon också  poängterade var en närvarande chef och se det ni det tror jag är något av det viktigaste när man jobbar med människor.  Närvarande chefer som vet kan känner verksamheten.

När jag jobbade som Behandlingsassisten så var chefen på arbetsplatsen, nära och alltid där. Det var guld värt känner jag idag.

Kolleger är också  viktigt,guld värt. Det är något som jag saknar mycket idag, för idag har jag ingen jag kan bolla med, som jag  ser i stunden i samtalet,  förutom på möten.  Att lösa saker telefonledes, jo men visst.  Att reflektera ihop se  den andra, i stunden när man pratar och funderar, det saknar jag. Idag är det mera att jag ringer någon, det är inte alls samma sak.

Förr då när jag jobbade tillsammans med kollega, så kunde denna ifråga sätta, ta upp saker som jag inte tänkt på.  Bara en enkel fråga som hur tänker du nu, eller kan vi se det från ett annat håll.  Eller som min grymme kollega alltid sa:  Vems paket är det.  Idag känner jag en trygghet inom mig när jag råkar minnas hans fråga. Då brukar jag stanna upp och tänka ett varv till.

Att arbeta med kollegor gör i alla fall mig bättre, det ger mig en möjlighet att göra ett bättre jobb. Ensam är inte stark, team kan göra underverk.  I alla fall är det så för mig.  Nu säger inte alla dessa ord att jag inte klarar av ensamarbete.  Nej det är inte så jag menar. När man jobbar i team, så finns det  mycket som jag gör själv. Men skulle det behövas pratas om något ,delas något så är det  så att  någon eller några gånger under passet möts man, pratar och tänker ihop, bollar och stöttar upp.

Jaha så tänker jag men det är ju jag det 🙂

Lev idag just nu

Nu ska jag försöka mig på lite cykling igen.

Att lyckas för mig är kanske inte det samma som för någon annan

jag kom just att tänka på något. Idag gjorde jag lite bokföring  och för mig är att lyckas att få in siffrorna så att det blir noll. Det är ju det som det går ut på Debet och kredit ska ta ut varandra och det ska bli noll.  Just det börjar jag få koll på.

När jag skriver att jag lyckats så är det alltså noll och siffrorna på banken stämmer överens med det som är i bokföringen.  Nu slog det på ett öre och det tror jag till och med revisorn står ut med.  Eftersom det snart är nytt år och momsen ska vara inne innan nyåret tror jag det är så har jag detta året eller i alla fall det senaste halvåret försökt få in siffrorna där de ska varje månad.  I början gjorde det nästan ont att göra just sådana där uppgifter.  Men idag klickar jag in mig utan att få till  ångest innan.  Därtill så har jag tagit bort lite duktighetssymtom från själva görandet, cialis tänker tankar som att om det blir fel så har jag världens bästa revisor.

Nu skulle jag  kunna låta revisorn göra allt jobb men jag har bestämt mig för att det här är något jag ska kunna.  I alla fall det där med att föra in de månads sakerna.  Träffa revisorn Bara när det är dags för deklaration.  För många år sedan hade jag ett annat företag  där jag även då anlitade revisor.  Då var det en gång i månaden  med kassa, troche bokföring och en himla massa papper.

Men jag har lärt mig. Även om  Revisorn borde ta mig lite i örat, för  ibland råkar papper hitta endast till bokhyllan. Då  han  får sortera för att jag vart stressad och bara lagt in det lite hur som helst.  Men jag har lärt mig idag har papperna en plats, en pärm och de ligger  i pärmen i nummer ordning.  Nu kanske inte det är att lyckas för att  ha riktigt koll på vad allt står för och  hur jag tänker för att förstå det har jag inte riktigt gjort. Men siffrorna är lika  banken har lika mycket som finns i bokföringen och för mig är det att lyckas.  Det där med att förstå får bli när jag gör det årliga besöket hos revisorn.   Tänka sig att nu när jag skriver det här så får jag inte ens ont i magen av att tänka på det kommande besöket.

Det är att lyckas för mig.  En vackert regnig dag ska jag till sist  känna att jag har full koll på det här med bokföring.  Tänka sig så tänker jag att jag är en bit på väg.  Det finns dom som är bra på det här med redovisning och bokföring dom har till och med betalt för att göra sånt. Så helt bra på uppgiften behöver jag inte bli men jag behöver bli så bra så att, revisorn inte behöver  be till gudar för att få ordning på papper. 🙂  Har till och med börjat fundera på om jag inte skulle gå en utbildning i det där med bokföring. Fast ännu är det bara en fundering.

Ha en fin kväll, lev idag just nu …..

Själv ska jag på kalas och det ska bli kul.

Trivselhus gör att man kan drömma sig bort och vila

ibland önskar jag att jag var född med tummen där den ska vara så att jag var lite händig.  Så att jag kunde renovera, here bygga, prescription skruva  och allt sånt där. Men nej då här är tummen mitt i handen.  I veckan gjorde vi en övning där vi  skulle göra instruktioner om hur man sätter ihop en kontakt. En sådan där man sticker in i väggen med två metall piggar på. Att göra instruktionerna var ingen konst till och med så hittade jag på ett eget verktyg för att få gjort det enklare.  Så att man skulle slippa hålla koll på sladdar och skruvar.  När vi sedan skulle göra grupp arbete om det då skulle en av gruppmedlemmarna instruera mig och jag skulle göra ut ifrån hennes instruktioner.  Jo då då sattes tålamodet på plats. Då blev det svett pärlor i pannan och jag kände hur stressen åkte upp och ner i kroppen av hennes lugna metodiska röst när hon förklarade.  Men ihop den det fick jag fast jag inte vet åt vilket håll en skruv ska skruvas.   Är det åt höger så spelar det inte någon roll för just höger och vänster är sånt som jag inte har riktigt koll på. Jag är bra på andra saker till exempel så är jag väldans bra på att dagdrömma, surfa runt på nätet och hitta spännande saker.

Jag är bra på att göra ingenting, struktur är sånt jag är bra på fast egentligen handlar det mera om att jag har så stort behov av struktur så om jag inte har det så gör det ont i kroppen på mig.

Idag har dagen gått åt till att halta runt, städat lite och bara vilat mig från denna vecka som faktiskt har vart ganska jobbig.  Två dagars utbildning,  ett arbetspass, där det gick åt mycket tid till att få koll, struktur och återigen koll på vad som hänt på jobbet under tiden när jag inte jobbat.

Vilotider är för mig surftider när jag surfar runt kollar in olika inredningar, möbler tyger och allt annat som är intressant.  Trivselhus, Jo jag säger bara trivselhus.  Snacka om att det går att dagdrömma fantisera och få drömmar. Jag som sagt att jag aldrig mera ska vara husägare börjar inse att jag pratar i nattmössan.  Gediget  vackert och så rent på något sätt.

 Vintage Living kallar dom modellerna för just deras bilder skulle jag kunna förlorar mig i, flera månader. Tänk vilken känsla att vakna så på morgonen frågan är om det inte hade vart lika mysigt om det regnat på bilderna för husmodellerna är skönheter i sig.

Kanske är det bra att jag har tummen mitt i handen för det finns dom som kan och då är det dom ska göra sånt det dom är bra.  Minns just nu hur det var när jag och maken målade om huset och jag satt på altanen och målade.  Skrev om det i min bok om hur slipdammet råkade hamna på de nymålade ytorna och hur hela vardagsrummet badade i slipdamm, målarfärgsburkar och penslar. Jo jag föredrar att kalla mig impulsiv.

Så det är allt bra att vi är bra på olika saker vi människor jag på mitt och det är inte att måla om och sånt. Trivselhus dom är bra på hitta stil, fånga gedigenhet och få mig att fantisera koppa av genom att bara besöka deras sida.

Kryckan har blivit en säkerhetsåtgärd.

Träning ger färdigheter som börjar bli hanterbara.  Idag gick jag ut med hunden 🙂 till och med utan kryckan.  Underbart kompisen fick vara hemma.  Just att kompisen fick vara hemma handlar om rädsla. Rädsla över att få så ont som jag haft, stuff så den har fått följa med som en säkerhet. Men idag fick mod bli min kompis och det gick bra, fast det blev en kort tur med hunden.

Idag ska jag jobba vet att det kommer bli en del steg,  så idag tänker jag att kryckan får följa med om det blir samhällsbesök.  Men idag som en trygghet inte som en nödvändighet.  Idag är min kumpan kryckan en säkerhetsåtgärd mera än ett hjälpmedel. Men mod tränas nu och det lär jag få göra ett tag.

Innan jobbet blir det träning och idag är det även en fastedag. Så här efter två utbildningsdagar behövs den. Utbildningsdagar har ju så många ät-stunder, så idag känner jag att kroppen ska få vila från just mat.

Har fått inbokat en föreläsning men den kommer att vara först i Januari. Den kommer att göras på Ågrenska och det är en kvällsföreläsning. Annika Bengtner Ska även vara med under kvällen. Förhoppningsvis kommer jag då vara så frisk i min höft så jag inte ens tänker på den. 🙂

Lev idag just nu……

Nu ska jag vänta på att dottern ska köras till jobbet, jag ska passa på att handla sedan blir det en tur på cykeln och lite träning för höft och knä.

 

Supported Employment.

Det känns som nytt, for sale det här med utbildningen. Det känns intressant och spännande men huvudet är fullt av saker som måste sorteras. Organiseras och tänka sig, store så ska jag läsa på gör häftet till något som blir förståeligt  på mitt sätt. Nu efter två dagars utbildning behöver jag smyga i på min kammare och läsa tänka och pröva mig fram. Det har varit två dagar fullproppade med information som gjort huvudet fullt av tankar, men tankarna och huvudet ska få vila fram tills på torsdag. Då går jag av de sista timmarna för veckan och ska ta mig än häftet med all kunskap. Det är lite så jag måste göra för att få till mig kunskap och göra den till min. Läsa, skriva ner och göra om det till ord som jag gör till mina. Det kommer bli många timmar framför datorn, många timmar som jag skriver  ner tankar och sorterar gör det till tankar som hänger ihop för mig.

Många grupp arbeten har det varit många reflektioner som varit nyttiga och nu är det mera kammararbete tills nästa gång. Tydligen skulle vi få en halv eller heldag där emellan, där vi skulle samlas igen, vi som gått utbildningen.  Det tror jag är bra, när vi vilat in den kunskap vi nu har fått prova på verktygen. Diskutera och sedan  gå de två sist kommande utbildningsdagarna.  Tänkte jag skulle ta och ringa min vän som redan håller på med det, och få höra hennes reflektioner från hennes sätt att arbeta.  Men det får jag göra när kunskapen landat lite grann.  Supported Employment heter utbildningen som ska göras till en arbetsmodell i vår kommun.  Det får bli tummen upp får vår lilla kommun.

Lev idag just nu…

Just nu väntar jag på bilförsäljaren som ska ringa på dörren, sedan ska jag cykla en stund igen.

Motivationen är här :)

Jo då det håller i sig tror jag blivit riktigt rädd och äntligen får ett kvitto även om det är ett dumt kvitto på att träning det är medicin för kroppen. Tror jag i min kropp just måste ha kvitton och belöningar lite oftare än andra. för att jag ska hålla ut , find orka stå ut. jag har aldrig upplevt det där kvittot som alla pratar om när de springer sin runda. För mig har sånt varit en pina, generic svettigt jobbigt och bara tråkigt efter några gånger. Den enda  motion som jag uppskattat har varit simning men min  bacillskräck har gjort att jag undvikit badhus så det har mest blivit på sommaren.   Ibland har jag promenerat i några månader eller veckor men som det varit det senaste halvåret har jag fått överge den rörelse.

I massvis med år har jag haft en motionscykel i källaren mest har den stått och skrattat åt mig ibland till och med grinat illa utan att jag ens lyft ett ögonbryn. På något sätt har jag trott att alla de där rekommendationer och allt prat om nyttigheter i former av motion har jag på allvar trott  vart menat för andra. Som om det där det gäller inte mig. Men min höft den har pratat vett med mig idag uppskattar jag de sista tio minuterna när svetten rinner om mig och jag är helt stum i benen efter att ha trampat massvis till nickelback .  En dag på två veckor har jag  inte tränat. Idag var det nästan så jag inte gjorde det men då dök där upp en konstig röst i mitt huvud. ” men du,  det är ju så skönt  när du gjort det, men du det handlar ju bara om max en timma. Du kommer känna dig så nöjd när du tränat klart. ”

Jo trotts att jag är utan medicin trotts att jag egentligen har svårt att höra den där inre rösten så hördes den tydligt idag.  Kan även kalla denna röst motivation tänker jag.  Motivationen här handlar om att jag absolut inte vill ha så ont som jag har haft, tänk jag tror det onda är på tillbaka gång det känns så.  Idag har jag varit på utbildning hela dagen Även i morgon lär det bli en utbildningsdag 🙂 Tänka sig att jo då ambitionen är allt att jag ska sätta mig på cykeln i morgon oxå. 🙂

Ha en fin kväll och lev just nu.

Just nu ska jag in i duschen. Vår nya bil som vi ska köpa har förresten en häftigt reg skyllt  OCH plus siffror  lite tyket som man säger där ifrån jag kommer 🙂

Mål måste ha delmål

Att sätta upp mål är egentligen inte så svårt det är vägen till målet som kan vara krångligt. Samtidigt tror jag att det handlar om att då är målet för långt bort. Är målet stort behövs det delmål, online delmålet blir då en stolpe som kan vara lättare att nå.  Så har jag tänkt med min artros. Jag inser att jag inte kommer bli helt smärtfri bara genom att knäppa med fingrarna. Jag inser att det kan ta tid och att det mesta jobbet måste jag göra själv. Målet är att bli frisk, treat men ett delmål är att jag ska ha mindre smärta.  När jag nått upp till Delmålet handlar det om att jag ska kunna göra saker utan att behöva tänka på att det kan ge värk.  Skulle det mot all förmodan  bli operation så ska jag i alla fall  gjort det jag kan för att det ska bli bra.

Det jobb jag gör själv är att ta hand om det som jag och ingen annan kan göra. I just artros sammanhanget handlar det om att ta hand om mig själv på bästa sätt och lyssna på de som kan mera.  Inte som jag brukar göra hitta på egna lösningar.  Här handlar det om att lyssna på det som sägs till mig och inte leta undermeningar.

Nu har jag tagit till mig reglerna och lagarna som professionen givit mig. Nu är det inga nyheter utan faktiskt sånt jag redan visste till orden men inte inom mig.  Här pratar vi träning och åter träning.  Jag har fått till mig att om man som jag har ont i höft lär det dyka upp artros på andra ställen också. Så idag tränar jag allt som jag kan och vet jag ska träna. Det börjar med 30 minuter intensivt cyklande, därefter är det höften som ska tränas genom att göra töjningar och övningar som kanske gör lite ont men gör nytta. För två veckor sedan gick jag runt i träningsdojjor hela tiden som jag slapp knyta.

Idag så visst tog det lite tid, men knytskor blev det och strumporna tog jag på samtidigt som jag tränade att töja höften.  Egentligen handlar det om att byta livsstil,  Redan i våras hoppade jag på 5-2 modellen. Den har haft sin inverkan, till och med så att jag idag  med glatt hjärta kan shoppa runt i min egna garderob. 🙂 Fast snart måste jag ge mig ut och shoppa i Lindex affären, vilket inte är helt otrevligt utan tvärt om.

I alla fall efter höftträningen är det knä träning som görs. På kvällarna när jag sitter och tittar på tv så blir det att träna händerna tummarna och fingrarna.  Innan artros skolan visste jag inte om att jag antagligen hade ledbesvär i händerna, men då insåg jag att det antagligen var så.  Jag har ju nästan slutat måla för att jag ibland har svårt att få upp färgtuberna och när jag ritar får jag ont eller nästan som kramp i händerna.

Dagarna går nu åt till träning minst en timma varje dag, oftast blir det en och en halv timmar.  Men det är värt det och det gör underverk. Även om värken inte försvinner helt så är det en helt underbar känsla efter  träningen för då gör det mindre ont och det flyger runt en massa endorfiner i kroppen.

Jag har inte längre lika ont som jag hade förut och jag kan till och med gå bättre än jag kunde innan.

Nu till något helt annat som känns roligt i magen och ger energi. Kanske ska jag byta jobb, kanske är det inte helt annat men,  lite annorlunda och fortfarande så att jag ska jobba med människor, men på ett lite annorlunda sätt.  Det känns i magen att det kan bli bra, det känns så där kittlande spännande och roligt. Riktigt intressant och spännande.

På måndag och tisdag nästa vecka ska jag gå en utbildning som handlar om Support Employment . Även det kittlar lite i magen 🙂 ……

Lev idag just nu

Att leva i flödet är att sluta streta emot , utan följa de vindar som bär.

 

Bevace.se kan det vara något för mig kanske?

Nu önskar jag att jag hade liknade kunskaper som de har på Bevace.se. Tänk om jag kunde Bygga hemsidor som de kan. Då hade jag antagligen suttit och byggt hela dagarna i datorn. Byggt och byggt.  Jag hade liksom fått till det där lilla extra så att det hade blivit bra.  Bevace har verkligen fått till det där lilla extra som i min värld blir stort och vackert. Tänker att de bygger hemsidor som andra bygger Hus.

Jag däremot bygger inte alls, search  jag har tummen mitt i handen. Där av jag får nöja mig med det vanliga grå, click fast det är klart kanske kan jag kontakta webb-byggarna. Där handlar det ju om priset för det handlar ju alltid om en kostnad. Frågan blir till och med  om det kanske inte är värt sitt pris.  Alla timmar jag lägger här på att fixa och trixa, tadalafil är ju timmar som jag skulle kunna betala för. Då skulle jag  istället kunna  göra helt andra saker till ex skriva till och med måla en tavla eller två, vilket hade gett mig mindre huvudbry.

De har verkligen förmågan att vara kreativa och  gilla webbdesign de som bygger på Bevace.se  Webbyrå Stockholm. Rent snygg och lite ”less is more” som sonen brukar säga när han pratar om att bygga sidor. Nu jobbar sonen inte med att bygga sidor utan bland får jag  locka, ge honom lite extra ”lull” för att hjälpa mig att får ordning på min sida.

Kanske är det nu dags att betala en liten summa för att själv få extra ”lull” på min sida.

Det finns de som tjänar pengar på att göra hemsidor, dom gör det för att de är bra på att göra just det.  Jag är bra på helt andra saker och då kanske det är så att jag faktiskt ska ta och leva som jag lär.  Vilket säger mig att jag ska i alla fall skicka och fråga om vad dessa konstnärer tar betalt för att göra webben vacker.

Som alltid är det  den osynliga handen som pratar, Rätt pris och rätt kvalitet så blir det affär. Kvaliteten är  det inget fel på, så nu får jag undersöka priset 🙂 Tur att internet inte är något man reser till att webbbyrån är i Stockholm gör ju inget då det finns mail.  Även andra sätt till kommunikation. Less is more som sagt …..