Hungerflickan är värd att läsas.

Eftersom inlägget blev långt och jag egentligen skulle rekommendera en bok så skriver jag det först.  Boken heter Hungerflickan är skriven av författaren Hillvi Wahl.  Just den boken känner jag att den skulle ligga på varje bord där det finns flickor, seek på varje bord där man jobbar med ungdomar och barn.  Om nu någon ska läsa boken så  är de personalen som jobbar med just ungdomar och tjejer.   Jag köpte tre böcker av Hillevi i tisdags förra veckan.  Tyvärr så har jag redan läst dom alla tre, troche men inser att jag redan nu kommer att läsa dom igen och igen.  Hillevi skriv mera!!! Jag vill ha mer!

– Vad veckorna går, remedy säger en man som jag har förmånen att känna. Just nu håller jag med honom. För oj vad dagarna tickar iväg.  Har under en tid känt det som om jag inte är på banan.  Vart lite låg i sinnet och mest haft dagar vid tv, när jag varit hemma. Kollat in hur många filmer som helst.  För några dagar sedan blev jag rejält förkyld, så det där med träning har legat på is.

När man som jag inte är en sådan där rörlighetsmänniska som tyckt det är helt skönt att träna och sånt. Så har man inte, eller så har jag inte heller lärt mig det där med när är det okej att träna. Just nu, inser jag att träning kanske inte är det bästa. Men hur länge ska man vänta? Sånt kan inte jag, även om jag nu inser att träning kanske bör vänta till i alla fall febern är borta några dagar.

De sista dagarna har gått i Alvedonens tid.  Både för att ta bort feber men även för min värk i höften.  Värken i höften kommer om ett  mail på datorn när jag inte tränar.  Det räcker med att hoppa över en dag så kommer värken tillbaka.  Just nu är jag lite rädd för att jag snart kommer få ta hjälp av min Okompis kryckan igen.  Men ännu är jag inte där.  Förhoppningsvis så kommer de här dagarnas vila göra susen, så jag kan sätta i gång med träningen igen, till veckan som kommer. Det skulle jag se som en vinst, om nu jag och  kryckan har en tävling.   Det har varit lite mycket nu och nu är jag helt ärligt ärlig. Har haft ganska många tider att passa och haft en del föreläsningar gjorda. Förra veckan hade jag även förmånen att vara på utbildning i projektet (H)järnkoll.

Tyvärr så ser det ut som att tider och passa lär vara i framtiden också ett tag, dessutom kommer vi göra om vårt schema i framtiden. Så just nu vet jag inte hur tider ska planeras in. Jag som till och med lärt mig och följer  kalendern maniskt just nu. Känner oro när jag inte kan planera. Jag fyller ju i jobbtider i flera år framåt och brukar veta redan i Januari om jag jobbar jul och nyår året som kommer, har inte längre koll på mina helger. Just sånt är jobbigt.

Min Chef har hittat på ett stort jippo, som kommer att vara i maj. Medborgaren i Centrum, eller så var det tvärt om, lär veckan kallas. Jag fick en för frågan om jag ville delta och tackade jag med en gång,  Men nu när jag sitter och tänker på det, så blir det hmm vad har jag egentligen tackat ja till.  Färgelanda är litet och här i byn är jag privat, ska jag stå framför Färgelanda bor och prata om mina tillkortakommanden?

Hon vill även att jag ställer ut mina tavlor men just där  känner jag att där går nog min gräns. Det är jag inte helt säker på att jag vill göra.  Nja, tror jag kan tänka mig att prata in för Medborgarna i vår kommun, sälja en bok eller två men tavlor hm.  Vem skulle vilja se mina tavlor på duk? Nej det får räcka med tavlan som är framsidan av boken.  Sorry cheifen, just det är jag inte redo för. Inte just nu i alla fall……

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *