Vuxna barn är spännande

Ja men hur blev det, thumb jag tänker på hur det blir och vad som sker.  När mina barn ännu bodde hemma, så var det så att de fick anpassa sig till hur vi har det här hemma. Våra regler och våra rutiner.   Det var vi vuxna som stod för hur vi gör och vad som sker.  Nu har barnen flyttat hemifrån, de bor i egna lägenheter förutom minstingen som i och för sig inte är så liten.  Han fyller 18 ganska så snart.

När barnen bor hemma så är det jag och maken som bestämmer, vi som betalar.  När de sedan bor i egna lägenheter, då är jag i och för sig mamma men, mamma utan bestämmanderätten.  Visst är det svårt ibland, när man känner att de kanske gör fel val.  Jo, då hur det än är så oroar man sig, hur det  ska bli. Till och med så att jag ibland sitter och funderar på hur de tänker. Men min roll som mamma känner jag är i de lägena att jag får ställa frågor, berätta hur jag tänker och ibland men, bara ibland berätta för dom  vad jag tycker.

Men från och med där, så är min rätt som mamma slut. Jag kan stötta, lyssna och hjälpa till, men inte mera. Sedan är min roll som mamma slut. När de vet vad jag tycker, så är det upp till dom, då är det deras beslut att göra vad som är rätt för dom. Vissa nitar lär det bli, vissa mindre bra saker lär de få uppleva, visst är det så. Men är det inte det som är livet. Är det inte så som vi lär oss till sist.  Betalar de inte räkningar ja då blir det sura utgifter, som är rena synda pengar, men något lär de sig. Städar de inte då när de behöver städa så är det så att städet är kvar.

I alla fall är det så jag ser att min roll som mamma är idag. Det är nu det riktigt roliga i att vara mamma börjar, nu ska vi ha jämlika relationer jag och barnen. Det är nu jag har möjligheten att umgås med mina barn, utan att ha bestämmande rätten.  Det är nu det bär av ut i det vuxna livet, på gott och på ont. Mamma är jag ännu men, bara mamma och utan någon som helst beslutande rätt för min barn.  Det är nu det finns möjligheter att antingen få en god bra jämbördig relation med barnen, det är nu som mitt jobb under alla år betalar sig i om de vill umgås med mig eller inte. Detta är på något sätt kvittot på hur relationerna har varit.

Om ungarna kommer hem till oss så är det idag för att vi ska umgås prata och ha trevligt, inte för att jag ska tillrättavisa dom eller uppfostra dom. Utan för att lära känna dom som vuxna människor, då när de står på egna ben.  Jag sitter här och ler när jag skriver, sitter och känner i varje del av min kropp hur spännande det blir i mina tankar.  För det är helt klart en ny outforskad erfarenhet för både mig och mina barn. Det är nu livet börjar för dom på allvar, det är nu livet är deras och jag har möjlighet att få vara med på tåget men bara som åskådare och en jämbördig vuxen.  Det känns rent av hissnade i mig.

Ja vilken morgon det blev till trots att natten varit vidrigt svår att få sova i.  Nej nu ska jag ta ner fötterna från skrivbordet och lägga tangentbordet där det ska vara. Låta kroppen jobba, det är torsdag och torsdagar är dagar som vi städar på. Jag ligger efter för sonen har redan fixat  tre av alla sina saker idag.  Han har hunnit med tandläkare vart nere och duschat och redan städat sitt rum. Han har bara skolan kvar.  Tänk vilken morgon och vilken bra start det blev idag ……

Lev idag just nu. Igår är historisk,  bra eller dålig spelar ingen roll, för den är historisk! Imorgon är inte här just nu, så den tar vi imorgon.  Idag har vi och idag är det vi har ansvar över. Just det är ett ansvar som jag känner att jag hanterar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.