(H)järnkolls reflektion och andra tankar.

Jo så är det, pilule har ju svårt att ha samma hela tiden, there jag gillar ju olika, förändring. Så som jag förr möblerade om hemma. Så möblerar jag nu om i blogen i stället.  Mycket roligare och mycket enklare.
Bakgrunden är en tavla som jag målat vilket är en illustration som jag använder då jag är ute och föreläser.  Den andra bilden är ju som ni kanske känner igen framsidan av boken

”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”

Vill passa på och nämna min favorit av låtarna igår, Brukar inte titta på melodifestivalen. Jag tycker det  egentligen bara är ett spektakel.  Igår tittade jag, för Sebastian som jag  gillar skulle vara med. Han var bra tycker jag, borde vara en av dem som kom till final i alla fall till andra chansen.  Men jag hittade en ny favorit hon  bara ramlade in i hjärtat på mig. Hennes sprödhet, hennes text som var en text som handlar om samma saker som jag själv skriver om i mina skrivpuffar. Gillar  hennes budskap och texten var så grymt sann tydlig och bra.

Vill även säga nej tack till Ph som använde sig av mindre bra ord i sammanhang där det borde visas mera respekt med tankar  i (H)järnkolls anda! Fy skäms på dig Lena Ph och ditt mindre bra uttryck  som var psyksjuk,om Peter Stormare. Som mera i rollen  verkade spegla någon som var rädd för sina mera kvinnliga sidor, och dolde dessa  sidor genom sitt hårda maskulina skal. Det brukar jag inte kalla psyksjuk utan Homofobier. Garderobsspöken.

Du och SVT borde veta bättre det finns människor som tar illa vid sig.

Jag blir mest bara trött, för det är just de här attityderna som vi ambassadörer skall sopa bort. Få att flytta ut, kanske är det just till Vetlanda dessa borde flytta eller jo just det det kanske är där de bor. Inskränktheter och okunskaper hör inte hemma i SVT och i Melodifestival-sammanhang.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

Granngården borde skämmas enligt mig.

En Klump i halsen har täppt igen och snörat runt min hals.  En sådan strålande solskensdag.  Där mitt barn går iväg lycklig och glad över en dag i  arbetsplatsprov.  Minns själv hur nervös och pirrigt det var.  Skillnaden mellan mig och mitt barn är att jag fick glänsa just denna dag.  Jag fick gå till samma sak dagen efter.  Ojdå så svårt det blir att skriva detta inlägg. Det gör förbannat ont och ilskan inom mig är en ilska av vanmakt. Inser att dagens upplevelse är bara förnamnet till vad som komma skall. Ännu har jag inte berättat det vansinniga i upplevelsen. Imorgon blir det proa-tid med pappa istället för det som var idag.

Varför?

Jo för att vuxna runt omkring mitt barn återigen misslyckats med sina arbetsuppgifter och antaganden.

Hur?

Slänger till mig själv  en dänga då jag i stunden inbillade mig att jorå det kommer att gå bra.  Telefonen ringer, pilule fröken ringer och säger jag är ledsen men……..

Jo då, vi kan vara hur djä… Ledsna som vi vill. Men vi har åter igen ännu en gång visat vem som bär huvudet för vårat ansvar och vårat misslyckanden. Jag tar till mig en del av det misslyckande som åter igen upprepar sig. Jag borde återigen lyssnat på mina onda aningar och mina små misstankar som gnagde inom mig. Jag borde tagit ett aktivare ansvar eftersom jag av erfarenhet vet att jorå så blir det oftast. Nytt oro nytt och inte lyssnat oro och inte sagt som det är-

Asperger pratar mycket. Inte en pratglad människa utan en del i asperger som kan ställa till det mycket för människor som har lite aspighet i sina egenskaper. Människor utan aspigheter saknar empati och kunskap om Asperger.  Skolan borde se sin del i detta misslyckande  Tydlighet

FYRKANTERNA

som jag pratat om så mycket. Gäller även här!

Inbillanden om att jag som lärare varit tydlig och förklarat  funktionshindret förfall långt bort, långt långt ifrån  den källa där det borde landat.

Istället låter vi återigen  vårat lilla barn återigen stå med skammen för att vi vuxna misslyckats.

Ångest och sorg bor inom mig i orden och tankarna. Men det är min ångest min sorg.

Historier har återigen upprepat sig och återigen  Glömde vi av det som var viktigt. Jag glömde av att  lita på min inre känsla, som  gnagde om att jag borde kollat upp,  känt av, tagit reda på hur,  och vilket för, bak, och om arbete som gjorts för att det skulle funka bra med praktiserandet.

Jag gjorde inte det, inte denna gången heller. Jag litade på att historian och historiekunskapen  var en kunskap, där man nu kan se att denna gången skall det lyckas, denna gången skall vi vuxna vara vuxna visa   Barnet att du , Du kan lita på oss,  DU kan lita på att vi vuxna har en plan och förberett så mycket det bara går.

Nu är det  barnet igen som betalar priset. Ännu en gång  sitter jag och skriver av mig sorg som inte hjälper ett dyft. Inte mig, inte skolan inte  och allra minst inte mitt barn. Mitt barn får återigen stå med Hundhuvudet  och uppleva att Jag duger inte.

Jag i mig är inget som duger.

Men just denna upplevelse som nu infunnit sig är inte sann, inte alls. För det är vi vuxna, återigen vi vuxna som brustit i vårt arbete,  som borde vara att stödja och hjälpa där barnet befinner sig.

Inte inbilla oss att det vi gör är bra och det räcker. För det gjorde inte det inte, denna gången heller.  Inte heller denna gången är det vi som betalar priset, utan ett litet barn som allt som oftast  faktiskt blir bekräftat i att:

han som människa inte duger i de sociala sammanhangen- som är en del av Asperger.

Idag fick vi återigen en fullständig miss, som ett barn återigen får betala priser för vi gjorde inte det vi borde gjort. Vi misslyckades men det är återigen inte vi, som får betala priset utan ett barn som redan betalat ett allt för högt pris.

Detta barn som alltid skall tränas i så många saker och lära sig så mycket som inte ens kanske aldrig någonsin kommer att flytta in, vi skall träna det i att inte ha sina funktionstillgångar och otillgångar av egenskaper av Asperger.  Där till så skall det tränas i att inte duga som människa.

Inom mig gråter flickan inom mig, hon som aldrig dög.  Men hon är inte så ung längre utan har mitt vuxna jag som tröst.

Mitt barn har inte sitt vuxna jag, som kan trösta eller sätta gränser…….

Utan han får nöja sig med sina föräldrar…..  som ännu en gång inbillade sig att jorå det kommer att funka……….

Men i morgon praoar han med sin pappa i stället!  För där kommer inte känslan “inte duga” att finnas.

För där duger han oavsett hur det blir och är ……..

Ett hederspris till våran lilla kille som Trots motstånd rycker på axlarna och förstår att det inte är han som misslyckats.

Men han som betalar Priset av vuxnas Okunskaper!

Granngården har idag förlorat två kunder  vilka är jag och min make.   De borde ha större förståelse och vara mera intresserade av att få till sig kunskap!

Fy skäms på er!!!

O C D betyder i mig en rädsla för smuts och bakterier som jag ständigt jobbar mig bort ifrån…

Tanken är att jag ska skriva om depression och symtomen hos mig men först lite om:

Surrealistiskt, online artistiskt och materialistiskt är ord som jag tycker är vackra ord, kanske inte till betydelsen utan den följd och klang som blir till av orden. Jag gillar ord som får mig att tänka, skriver ofta texter när orden ramlar in i mig. Skrivpuffen var något jag använde mig av alltid förut. Idag är det en mera sporadisk förekomst. Inte ofta, endast några dagar i följd. Trots att jag har tiden att skriva så blir den inte till. När jag kommer in i ett flyt så avbryter jag det Jag vill liksom skriva men saknar orken, kraften dessutom blir orden inte lika vackra som de var innan min depression. Depression smakar på ordet och känner igen ordets avsmak. Ramlar in i tankar om att depression är något som andra har och inte orkar gå upp ur sängen. Sängen när jag blir deprimerad så är det antingen eller denna gången har varit djävligast, gjort förbannat ont och gett mig tankar som jag inte ens varit i närheten av innan. Sängen har varit långt borta, för sömnlöshet har bott hos mig, dagarna som jag arbetstränade så hittade den till mig redan innan jag började med träningen. Trots att jag är vaken på nätter så somnar jag inte på dagen. Dömande timmar av surrande känsla i kroppen gör att dagen blir en väntan till ännu en sömnlös natt. Nu har jag återigen lärt mig somna en hel vecka har jag sovit varje natt. Från det jag lagt huvudet på kudden, så sover jag. Redan vid 22 somnar jag. För en vecka sen vaknade jag vid 1 igen för att vara vaken fram till 4. Nu i en hel vecka så vaknar jag runt sex halv sju på morgonen. Känner mig utvilad och mera hel. Men är i tankar där just nu inte är… För nu vill jag ha den sömnen som jag just nu har. Är liksom rädd om det jag just fått helt igen. Tankar, tankar och åter igen tankar. Surrar, snurrar runt och bor inom mig. För jag vill jobba, jobba som jag gjorde innan jag blev sjuk. Men är livrädd just nu för att ramla tillbaka i det jag nu har smugit mig ifrån lite grann. För den känslan som bott inom mig så länge vill jag inte ha tillbaka nu. Tankarna om livskraften som försvann, håller på att flytta ut och just nu grundmurar jag mina själsliga tankar och motar ut tankarna som för någon månad sen bodde så nära mig. För någon månad sedan var jag och tankarna nästan sambos.

I dag är jag och de mindre bra tankarna bara områdesgrannar. Idag påminner jag mig själv om att sluta tänka dumt. Jag kommer oftare på att jag duger bättre när jag medvetet tänker och byter ut dumhetstankarna som jag förra vintern lät flytta in till mig igen. Visst jag vet att det låter löjligt men så är det för mig. Jag måste alltså, rent av måste jag bestämma mig, i en ren vilje kraft, att jag själv har ansvar över vilka tankar som jag väljer att ha boendes hos mig. Just tykenheten i meningen har jag suddat ut. För det som var en självklarhet för två år sedan blev en o-självklarhet då jag fick för mycket omkring mig. Att jag duger, och bara jag gör mitt bästa så räcker det. Ibland är det så att mitt bästa inte alltid är det bästa jag gjort men just den stunden orkade jag inte göra bättre än just då. Vilket i mig blir det bästa just i den stunden. Fantasi tankar orimlighetstankar och tvångs – tankar om sjukdomar och basiller måste jag arbeta med hela tiden. Dessutom så krävs det av mig att jag är medveten och orädd för att utsätta mig för sådant som jag är så förbannat äcklad och rädd för. Min rädsla handlar om bakterier, och smuts ni vet sådant där osynligt som vi inte ser. Har till och med klätt mina bakterier i ord och bilder. Lite skit i hörnet är bättre än ett rent helvete. Har för mig varit en oförklarlig obehaglig och rysande ångest påslags – utopi.

För jag har inte riktigt förstått att mitt gnidande skurande och polerande har varit en sjukdom som har ett namn. Idag vet jag för redan ett år sedan visste min KBT terapeut att jag bodde i konstigheter som gjorde att jag la kraft på saker som tillsist blev tvinganden. Tvång, tvätt, städ och all den ångest som jag försökt få bort genom att städa, sprita ner allt som kan komma i kontakt och föra över bakterier har bara gett mig mera ångest. Eller inte mera det var fel för ångesten når bara till en viss nivå sen händer inget mera. Man dör inte ens…

Men alla saker som jag gjort för att slippa ångesten har istället gjort att jag fått ännu flera tillställningar( stunder) av ångestpåslag. Idag är det inte här, idag är det sådant som jag vill berätta om men inte så som jag gör om ADHD. Utan ännu måste min KBT terapeut vara med.

Det är hon som har den vackra forsknings kunskapen, medans jag mera har den djävulska erfarenhetskunskapen. Hennes kunskap gör inte så ont, som min kunskap i vissa stunder gör.

En ny kopp med te har blivit till, en ny tanke och ett nytt ord. Om en gammal, så gammal ovana så att den var en vana, men nu är en ovanlig ovana som jag om jag hittar att jag är där, genast flyttar mig och mina tankar bort ifrån.

Teét heter Buddha, den nya tanken KBT, och det nya ordet om den gamla ovanan heter O C D/tvång. Från början tror jag att O C D i mig var något bra då det gav mig kontroll och strukturella kontrollerings -kontroller. Men med massor av stress, sömnproblem, och massvis av duktighetskrav från mig själv under långa många år. Så blev det till slut något som jag var tvungen att göra mig av med, genom att bestämma mig för att inte vara där…

Tack till dig som orkat läsa enda hit. Tack för att du finns och läser det gör dig speciell för mig.

Lev idag, just nu!

Idag fick jag och vår Hund Flappisen erfara, den kommande vinterns första snöflingor då vi var ute på promenaden.

//Malix

P.s. (H)järnkoll kommer du till om du klickar här.

Har redigerat lite till från föreläsningen i Borås förra veckan

Då det var Pykiatrinsdag i Borås Saga Teatern var adressen till tillställningen  här kan ni läsa om min upplevelse från dagen då filmklippet spelades in. Här är det filmklippet som jag gjorde i helgen.

view 0, medicine 40, discount 0″>

Psykiatrins Dag den 14 oktober 2010 Sagateatern i Borås.

– En manifestation mot attityder och fördomar –

Psykiatrins Dag den 14 oktober 2010.

13.00 går det av stapeln med att Rickard Bracken , purchase som är projektledare för (H)järnkoll. Inleder och är moderator under eftermiddagen.

13.15 – 13.45 är överskriften ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv” då kommer jag själv att prata om mina egna erfarenheter och mitt (H)järnkolls ambassadörskap.

14.00-14.45 Är överskriften Psykisk Ohälsa och Vård. Överläkare Per-Anders Hultén föreläser.

15.00-15.30 Är överskriften ” Att leva med och vid sidan om ocd/tvångssyndrom” Carina Hasth, medicine även hon attitydambassadör berättar ut ifrån ett anhörigperspektiv på psykisk ohälsa.

Därefter blir det fika och frukt.

16.00 -16.45 Bilden av psykiatriområdet en avhandling om nyhetsrapporteringen i rapport 1980-2006. Ann-Sofie Magnusson.

17.00-18.00Hur porträtteras människor med psykisk ohälsa i media?

Panelsamtal.

Representanter från Borås tidning, och Sveriges radio Sjuhärad, Attitydambassadörer, Ann-Sofie Magnusson Högskolan i väst. Per-Anders Hultén, Överläkare.

Det är fritt inträde och alla är välkomna!


Det här får duga för stunden, passa på att leva just nu i denna stunden imorgon är en ny dag. Psykiatrins dag i Borås. Där jag har ett uppdrag i formen av attityduppdragsambassadör inom (H)järnkoll. Mitt sätt att påverka för att avverka fördomar.


Ni vet fördomar gömmer rädslor som bor i okunskaper genom kunskaper försvinner våra rädslor som göms i fördomar.

//Malix

(H)JÄRNKOLL = Kunskap….

Vill visa på dagen i dag, no rx(H)järnkoll var i fokus på tv4 . Intressant och lärorikt att titta på, viagra sale fördomar, attityder, O(H)älsa. Nu  verkar det vara i tiden att förändra….. fördomar stora som små, är fördomar som gömmer sig i okunskap.  Okunskaper, vem vill bo i dessa?  Jag väljer att bo i kunskaper, dessutom orkar jag inte längre skämmas.  Därtill ser jag det som viktigt att vara en förebild som vuxen, till mina barn.  Jag vill att de ska våga prata om, hur de mår inom sig, då måste jag själv våga prata om det. Jag vill att de ska förstå att psykisk Hälsa är något som berör alla.  Jag vill att de ska se människorna bakom, inte bara diagnoser.  Tyst? Nej inte jag det har jag varit alldeles för länge, Skam, nej, inte jag det har jag inte tid med.  Sämre?  Nej, inte alls. Utan ärlig och stark i att vara mig, så som jag är, så som jag mår. Fråga inte mig om hur jag mår, om du inte orkar höra svaret.  Fördomar är uppfattningar, som simmar i lervällingar som luktar surt.

Vill du boka en ambassadör så klicka här.

Genom (H)JÄRNKOLL  gör vi skillnad!

Från Nollkoll till (H)järnkoll

Läste en artikel om det nygamla Sverige. Det är allvar nu! Är det  så vi vill ha det?   Mångfald i Sverige kommer snart till rampen av enfald. Akustiken i  Alla  har rätt att vara som de är  ser jag sippra ut i dropparna från smutsen i disktrasan.

Jag är rädd, ampoule jag är besviken.

Samtidigt ser jag hur  människor från vardags stjärnan till elit stjärnan, mind sluter sig samman och visar att vi tar avstånd, cialis visar att vi hänger inte med vi var inte ens med från början.

Sverige demokraterna menar att de säger vad vi tänker.?!?!?!….

Hallå,,, hm, hur vet dom det? Har dom oxå  lite kilometertankar som jag? Skulle de nu ha de, så vet de ju inte alltid vad  de tänker.

Och nej, de säger absolut inte vad jag tänker, Det vet inte ens vad halv sju betyder i min värld.

Håller med Peter Kardhammar  om de sista meningarna i hans  artikel. Ser Också det roliga  i hans första förklaring om Pakistan.

Där jag  i tanken tänkte lite snabbare om hur min  okunnighet  om geografi,Pakistan  sydasien blev i mig Asien, som blev Kinesmat och sushi.     Pakistansk mat nog inte smakar som sushi. utan tänker mig mera starka kryddor och hetta.

När jag senare läste vidare  blev jag mera upplyst,  insåg att han nu  skulle kunnat vara min  äldre kamrat, som hade fått förklara för mig.

Ännu för i min värld, skrattade jag mera åt hur fel det hade varit att tro att kinesmaten kommer från Pakistan.  Okunskapen  bor i oss, när vi visar på våra fördomar, i fördomarna bor rädslorna för de okända.  När jag var liten  runt 14 15 år  så var det spännande att gå ut och käka pizza med kompisarna, senare jobbade jag med dessa italienare och  Jugoslaver. Där var jag en av dem, där var vi  kamrater, där fanns samhörighet, vi var som en familj.

Efter det bodde jag i Götet, inte i innerstaden utan i förorten  Bergsjön och Frölunda. Inte en enda tanke, på att vi  var olika eller vi och dom.

Nej där var vi,  vi, som bor i Bergsjön.  Har i mitt liv haft mera vänner som är invandrare än svenskar.  Det vänner jag har haft, har vetat vad vänskap är det spelade inte någon roll om jag var svensk eller om han var grek. Vi var och är människor, vi är människor med  känslor bra och dåliga. Vi behöver varandra.

Idag bor jag i ett litet samhälle där jag nu bott i 10 år, här är jag ännu  den nyinflyttade från Götet.  Idag  vet jag att sju procent av mina grannar  i söndags,  la sin viktiga röst på  okunskap och fördomar.  I vårat lilla samhälle där vi är mera inhemska….. Hemska!  Bor det alltså 7 % Sverige Demokrater som inbillar sig att de  säger det jag tänker.

Nästan 7% röstade på Sverige demokraterna…..

En undersökning får om psykisk (H)älsa i början av året visade på att   25%  inte skulle vilja ha mig till arbetskamrat om jag haft kontakt med  Psykisk O(H)älsa vilket jag faktiskt haft.

20 % skulle inte bjuda hem mig på middag.

17 % ser mig som en allt för stor risk att ha mig boendes  på sin gata.

Även detta är fördomar som  bor i okunskaper och rädslor. Några av dessa procent tal kanske till och med röstade på Sverigedemokraterna och då vill jag inte heller bo på deras gata.

För då blir jag rädd.

SD menar att de säger vad jag tänker….

Nej tror inte det.  Eller NEJ vet att ni inte gör  det!  För jag tänker inte det ni säger.

ADHD är olika precis som vi människor är olika

PåRiktigt bloggen skriver om hippt och trendigt.  Till viss del håller jag med och visst finns det en chans att  det blir att historiska livet då kan skyllas på ADHD.  Mitt historiska liv oavsett ADHD eller inte så är vägen till idag vissa tider kantade av gropar och mindre bra saker.  Nu är det inte så att mina mindre bra saker mm är orsaker från missbruk av droger i den bemärkelsen. Kanske för att min far var en man som självmedicinerade sig med alkohol.

Trotts att jag nu sluppit att ta i tur med sådana problem  som drogberoenden, store så har jag ändå trotts allt  haft motgångar och sprungit för fort för att känna efter. Livet är lite sånt när alla intryck trycks ihop till stor kloss som upplevs samtidigt.

En klok lärare som jag en gång hade när min son var nyfödd. Jo så är det. Jag provade på att plugga samtidigt som jag ammade. Sonen följde med till skolan och läraren som var en helt underbar finsk kvinna vid namn Anniki  tog hand om sonen medan jag skrev uppsatts.  Samtidigt som jag  pluggade hade en  2 månaders gammal baby så fick jag även chans till lite arbete vid sidan om  tror jag jobbade 9 timmar / vecka.  Tills min lärare tog mig lite avsides och frågade om jag ville uppleva  min 30 årsdag.  Hennes fråga gav mig klokheten att stanna upp och se det som att jag kanske bara skulle göra en av sakerna.

Jo du  helt rätt  obehandlad ADHD i mig gjorde att jag hoppade av den nästan färdiga utbildningen och tog  jobbet 9 timmar/ vecka.

Förändring!!! Alltid förändring, stanna inte upp utan gör nått nytt så slipper tristessen  och tråkigheter komma i fatt. Fly, Fly stanna inte upp, utan ge mig av till nyheter så jag slipper stanna upp och ta tag i det som är viktigt.

Vad är det som är viktigt??? Mig, mig och åter igen mig. När kroppen inte längre orkar med nyheter och flyckter när det liksom inte längre räcker med förändringar och nya projekt. Det är då sömnproblemen visar sig.  När man ignorerat sömnproblemen tillräckligt länge så kommer de kroppsliga problemen.  Depressioner  redan vid sömnproblemen bör det stannas upp och tänka till. Det gjorde inte jag.  Inte ens med Concertan hjälpte det mig fullt ut.  Idag med klokheter och en diagnos ger det mig en större förståelse för mig själv. Även om jag inte  lärt mig det fullt ut så ger det mig möjlighet att bli klokare ju längre tiden går.

Klokhet kan inte jag få för mycket av.

Vad vill jag nu med  detta och påriktigt? Jag vet inte  riktigt kanske är det bara att visa på olikheterna.  ADHD och olikheter, ADHD är liksom  människor. Olika!

Även Concertan gör olika med oss, för mig gav concertan mig ett mera vaket liv, på normala tider.  I början gjorde den mig fruktansvärt lat.  Det viktigaste av allt så hjälpte den mig att stanna upp, ge mig tillgång till mina egna tankar. Tankarna flöt långsammare fram en och en. Dessutom  följde mina tankar en snittsad bana. Kan man säga så?  Vad jag menar är att tanke 1  födde tanke 2 som kanske gav mig ett svar i tanke 3.

Nu har även ADHD fört med sig KBT, och   en hel dag full av klokheter tillsammans med min KBT Terapeut.  Kanske är det så att klokheterna kommer från mig men på något sätt så lockar denna kvinna fram just alla mina klokheter.

Tanken just nu blir vacker trotts trötthet och allt omkring. Tack för en vacker dag där jag lärt mig ännu mera om  mig och mina olika egenskaper och annat. Klokheter föder klokhet.

Vill även passa på att tacka Cattis  på bloggen PåRiktigt, även där kan det hittas massvis med klokheter som hon delar med sig av.

Från Madness till (H)järnkoll

Madness, pill our house är det inte som  strålar ut och möter mina trumhinnor. Nej  här är det nått helt annat. Men ändå madness . Är  i dag utvilad, click det tar på krafterna när jag gör saker.

Det var därför jag  i vintras blev sjuk, illness jag hann inte vila upp mig mellan mina arbetspass. Ändå jobbade jag  fyra pass, ledig minst 3 till fyra pass.  Har jag två möten att passa samma dag, är det kaos i mig  spelar ingen roll om det ena är på morgonen och det andra  på eftermiddagen.  Det hjälper inte att det finns tid emellan att vila på. För tiden mellan mötena,  är bara en passa tiden väntan för mig. Passen mellan min ledighet  i vintras var en ledighets tid, av denna beskrivningen om jag nu kan förklara den:

                       Tid som om ni varit med om det att flyget går redan klockan 6 på morgonen.  För att komma i tid måste man ge sig iväg  redan klockan  tre på natten. Den där känslan som infinner sig,  då man går och lägger sig kanske vid åtta på kvällen, för att få några timmars sömn innan man ska ge sig av. Tänk er nu att sömnen inte infinner sig. Klockan 24 börjar tankarna springa fortare, ge känslan om att  nu måste jag somna.  Klockan  2 är tröttheten ett vakuum, och kaffet puttrar redan i  bryggaren. Man försöker att trösta sig med att ja ja,  i natt kommer jag att sova bättre. 

                   Här var bara problemet att jag  inte kunde vila mig i tanken, om att nästa natt skulle bli bättre sömn. För nästkommande natt blev jag väl medveten om, att den skulle bli likadan som natten innan.  Dessutom var dagen mellan nätterna en lång dag  med  trötthet, migrän-attacker och en massa ångest. Humörsvängningar som betalning av den dåliga nattsömnen.

                    Det här är en av nackdelarna med min ADHD, en av de sämsta otillgångarna i mig, i ADHD´n. Dessutom känns det som ingen  fattar hur jag menar, ingen fattar  utan rycker på axlarna och säger som att du inbillar dig bara visst sover du men bara lättare.
Men så är det inte, för mig när det är som är värst.  För jag får jag verklig damp! Kan inte ligga kvar i sängen, måste gå upp och göra saker. Helst av allt vill jag vid sådana tillfällen  städa, Dammsuga, tvätta och möblera om….

                   Hm, här blir  problem, eftersom resten av min familj inte lider av samma störningar som jag. Så det jag  gör dessa nätter som faktiskt kan vara i flera veckor till månader… är att jag sitter och målar, skriver eller ritar.  Tankar som flyttar in är inte snälla tankar om mig själv, sorgen som så ofta bor i mig, flyttar in på riktigt spelar ingen roll hur jag  kämpar eller jobbar med mig själv för att byta tankarna.

                   Tröttheten föder tankarna, tankarna föder tröttheten och kroppen spyr ut sin ångest. 

                   Störd! Jo, jag är riktigt störd av min sömnstörning som flyttar in,  då jag  inte hunnit vila mig riktigt mellan mina arbetspass. Samtidigt som jag ser att min kropp gör det ända riktiga. Även om jag borde fattat det innan, innan det blir så  djävligt som det blev i vintras.  Jag önskar på något sätt att jag kände av kroppens signaler innan, så att jag slapp hamna där jag var  och är i dag.

              Men eftersom dessa mönster på något sätt upprepar sig, så handlar det ju om att jag på något sätt inte ännu lärt mig det jag måste för att slippa dessa perioder.  Nu har min KBT terapeut gett mig kunskaper om vad det är som startar allt,först av allt så är jag trött, uttröttad och stressad, sen börjar med att jag känner ångest, den städer jag bort och försöker skydda mig med att bota ut alla bakterier som jag inbillar mig finns, OCD har jag lärt mig att det heter. Nu är kanske inte jag och min  KBT terapeut överens om hur  sakerna börjar  för jag har fått uppfattningarna om att vi tycker tvärt om.  Men det får jag skriva om  vid ett senare tillfälle, för just nu inser jag att det återigen har lyckats skriva för mycket.  Ni vet andra klarar sig med  10 ord jag behöver  en hel bok.

Till er som  orkade ända hit. Tack för att ni orkar, tack för att ni tog er tid…..

Kunskap är en källa som motar  ut fördomar.

Fördomar  föds av  rädslor.

Rädslor är till för att dölja okunskap.

Kunskap är något som (H)järnkoll och alla vi ambassadörer har möjlighet att sprida.

Kolla in länken Här: (H)järnkoll

Föreläsning 008

 

Technorati-taggar: ,,

Idag verkade jag för att påverka attityder inom (H)järnkoll.

 

malix

malix

 

Göteborg, unhealthy min före detta hemstad! 

 Föreläsning 008

I dag var det  mitt första uppdrag som attitydambassadör.  Jag  och Linda från Inrerum, var på ett uppdrag för IFÖ Cheferna i GBG och kranskommunerna. Linda filmade hela mitt föredrag, så här nu i efterhand känner jag mig nöjd. Glad för att få vara med på tåget,  tacksam för att få möjligheten att påverka.

 

 Föreläsning 017

Dessutom så känner jag just nu i magen att:  Jo men det var inte illa. Kan till och med sträcka på mig och känna mig riktigt nöjd, med att det gick så bra. 

Tack för att jag fick komma till er idag.

Tack Linda, för att du  står ut och är så duktig på att få mig, att vara den blomman jag är i rätt sammanhang.

Föreläsning 021

Framför allt  Annika, tack för att du alltid är så uppmuntrande och så förstående. Det är så att du en gång trodde på att jag skulle klara det, det gjorde att jag själv vågade att tro på att det skulle kunna bli möjligt. Idag var du ett stöd som alltid.

Idag är jag helt nöjd med att det  gick väldigt bra!

Tack till er alla!

För att jag fick vara med och verka för att påverka. 

Attityder i samhället går att förändra!

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://malix.se/tag/attityduppdraget">
Twitter
%d bloggare gillar detta: