Mår lite bättre idag, advice sov alldeles för mycket i går, sovaldi sale och vaknade 03.00 men gick upp först vid 6.30. Min snarkande make sov gott medan jag låg och vred mig.
Under timmarna som jag inte gick upp pratade min inre kvinna till mig igen. Hon brukar knacka på ibland. Denna någon är jag som jag inte vill lyssna på. Eller som jag inte lyssnat på under en längre tid. Hon väcker mig och berättar sanningar för mig och vägleder mig att lyssna på mina egna tankar.
Jag har ju under några månader varit tjänstledig under veckodagar. Detta för att min lille pojke inte skall må dåligt och spöka sig tokig i skolan. Innan min tjänstledighet så arbetade jag på eftermiddagar tills dagen efter, no rx min man jobbar på annan ort och sover borta de dagar. Min mamma var snäll och kom hit som barnvakt de dagar jag jobbade mitt i veckan.
Efter en liten händelse med massor av känslor som är rädslor för mig, tog jag kontakt med min chef och bad om tjänstledighet för att situationen här hemma skulle bli bättre. Till viss del har den blivit det. Nu händer det inte så mycket och jag har hittat mera ork för att göra saker så bra som möjligt.
Men nu kommer tankarna om mina egna möjligheter.
Fick för några veckor sen ett erbjudande eller en förfrågan om jag var intresserad av en kurs och utbildning i något som jag från början när jag kom i kontakt med det kände att woaw det här var spännande.
Mitt intresse är stort för just denna kurs, jag är intresserad av det har sett framemot det.
Men det kommer inte bli av detta pga. min tjänstledighet. Vilket jag förstår och är medveten om jag förstår hur min chef tänker då hon inte tycker att det är ett bra alternativ, och jag skulle till och med kommit till samma slutsats som henne om jag haft hennes roll.
Men nu är jag, Jag och jag ser hur jag går miste om något som jag väldigt mycket vill göra. Jag ser en förlust och känner mig besviken, ledsen och fundersam.
Behovet och denna lösning som är just nu, med min tjänstledighet känns som att jag vill ge upp. Jag vill, Jag vill samtidigt som jag ser vinsterna med att vara hemma på kvällarna, rutinerna för min son. Dessa är nödvändiga för att han skall må bra. Så känner jag en sorg över att denna möjlighet, till utveckling och kunskap blir en förlust för mig som jag redan innan den börjat blir en sorg.
Jag vet i mitt huvud att jag gör det bästa nu, men Jag vill ta mig an denna kurs och jag vill få den möjlighet som jag blev erbjuden. Men det går mig ur händerna pga min tjänstledighet. Det blir en besvikelse för mig, samtidigt som jag kanske inte ens hade klarat det pga omständigheterna här hemma.
Jag ser det även, eller såg det även som en lättnad, då min chef berättade det för mig. För tankar om att det kanske inte skulle funka, eftersom behovet min son har av rutin och förutsägelse i sin tillvaro som faktiskt gjort att jag bad om tjänstledighet från början, finns. Även nya tankar har kommit till. Vilka är att jag kanske inte kan jobba som jag gör. Kanske borde jag inse att det kommer att vara så här i några år, för min lilla pojke, att någon av oss vuxna måste vara hemma under kvällarna, för att hans skolgång och vardag skall funka.
Här blir ett litet problem för jag har jobbat som jag gör, under ganska många år. Vet inte om jag skulle klara av att ha ett vanligt jobb. Fem dagar i veckan mellan 7- 16. Jag gillar att jobba som jag gör, dygns pass och en längre sammanhängande ledighet mitt i veckan. Jag gillar att jobba med människor, Jag vet inte om jag klarar av att inte ha ett socialt arbete. Men det viktigaste är ju att min familj skall må bra. Att min son funkar och har det tryggt.
Jag har lite svårt att välja eller se och förutse min framtid just nu…….. återkommer just till Kellys teori som enligt hans teori just menar att människor använder sig utav sina konstruktioner för att förutse och förutspå våran framtid Jag är lite vill rådig just nu
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.