Concerta klockan 7.00 – men inte idag

Jag äter Concerta.
Tar den klockan 7.00 varje morgon.

Den tabletten gör att jag inte sover middag i flera timmar.
Den gör att jag kan koncentrera mig
och organisera min vardag.

Men inte idag.

Idag har jag sovit.
Sovit och sovit.
Och det känns som om jag kan sova igen.

Jag vaknade av att jag var törstig
och behövde en ny huvudvärkstablett.

Mina barn frågade om jag kan köra dem till affären
för godisköp.

Men jag orkar inte.

Jag samlar kraft
för att orka ta mig till sängen igen.

Det känns nästan meningslöst
att jag kämpade med att ta på mig kläder i dag
när jag ska ta av mig dem igen.

Natti natt, bloggen.

Nu har jag samlat kraft
till att sova igen.

Reflektion – i efterhand

När jag läser det här idag tänker jag att det troligen var migrän.

Det var inte viljan som saknades.
Det var kroppen som slog av.

Vissa dagar hjälper ingen struktur i världen.
Ingen medicin.
Ingen planering.

Vissa dagar är det bara vila som gäller.

Och det betyder inte att man är lat.
Det betyder att man är människa.

I take Concerta.
I take it at 7:00 AM every morning.

The tablet usually keeps me from sleeping for hours during the day.
It helps me concentrate
and organize my everyday life.

But not today.

Today I have slept.
Slept and slept.
And it feels like I could sleep again.

I woke up because I was thirsty
and needed another headache tablet.

My children asked if I could drive them to the store
to buy candy.

But I can’t.

I’m gathering strength
just to make it back to bed.

It feels almost pointless
that I struggled to put on clothes today
when I’m about to take them off again.

Good night, blog.

Now I’ve gathered enough strength
to sleep again.

When I read this today, I think it was probably a migraine.

It wasn’t a lack of will.
It was my body shutting down.

Some days no structure in the world helps.
No medication.
No planning.

Some days, rest is the only answer.

And that doesn’t mean you are lazy.
It means you are human.

Kommentarer