Under gamla broar flyter det nytt vatten.

De gamla broarna men alltid ett ständigt nytt flytande vatten. Så blev mina tankar idag när jag tog till steg för att tänka.  Så mycket nytt vatten, drug som flyter under alla de gamla broar.  Ramlade tillbaka i tiden, sovaldi jag var 9 år  för nån timma sen.  Tänkte på alla broar som var då. Tänkte på hur vi alla  säkerligen hade drömmar som små, sovaldi alla drömmar vi skapar under vår uppväxt. Tanken blev så stor där ute i steget.  Mötte en familj som var på väg någonstans, där  jag gick. En mamma med tre små barn, familjen kommer från någon annanstans. När vi sagt hej, då jag åter var på väg igen flyttade det in tankar. Om dessa barns drömmar, vilka broar som de ville gå. Ville de växa upp här, eller hade redan, drömmar om att komma tillbaka till sitt hemland flyttat in hos dem ? Hade de här tre barnen drömmar om att i vår lilla by få svenska kamrater i skolan.  Eller drömde de om att deras pappa kom tillbaka från landet ingenstans.  Kanske fanns där en tanke om att deras farmor, mormor ännu var kvar,  i landet som har deras dofter som bekanter.  Kanske kan doften av spiskummin  locka tillbaka dom till en morgon när de förstod språket. 

Efter en stund var tanken hos mig själv när jag en morgon tillsammans med min kusin var i stallet där hästarna va. En kort stund  blev det minnen om att jag som barn cyklade för en lång backe sent en kväll. Mörker och skog som skrämde mig. Vid vår väg fram till huset  fanns ett träd där jag kunde skymta ett  öga, det var jag fruktansvärt rädd för.

Därefter flyttades mina tankar tillbaka i tiden till familjen, som jag nyss gått förbi. Då slogs jag av tanken att de små barnen säkerligen hade mer skrämmande vatten under sina broar. Där hade det säkerligen  flutit vatten som jag inte ens kommer i närheten av, i former av skrämsel och mörker.  Tanken som från början varit en  mjuk och fin tanke fylldes av allt annat än stall, spiskummin och salta stänk.  Inte ens rutten tång lyckades ta bort stanken som jag förlorade tanken i.  Bestämde mig för att i övermorgon när jag igen kommer möta familjen  som alltid är på väg någons stans. Då ska jag ännu mera  le, säga ett ännu säkrare och varmare hej. Jag vill  att de små  barnen ska få ett varmt härligt vatten att flyta under någon av deras broar.  Vem vet, kanske,  kanske kan det ta bort något av nått hemskt minne som seglar förbi hos dem.  Eller i alla fall så får de en stund  av ett  vänligt leende, när de är  på väg till deras någon annanstans.

Oj hur blev det idag bara en massa tankar från steg av min morgon.  Så det kan bli nu behöver jag ta hand om dagen för i kväll ska jag arbeta igen. Även där kommer det flyta vatten under broar, och där har det även flutit massvis med historiska vatten redan innan. 

Idag ska jag fortsätta just i denna tanke, ha det  i mitt medvetande,  att jag är och kommer att vara en del av det vatten som flyter under andras broar.  De människor jag möter idag,  jag kommer att vara en del av det vatten.  Då vill jag att de ska minnas det fina friska vatten som jag kan vara.  Jag ska vara en del av  andra broars klara, glimmande vatten. Det säger mig att jag  ska göra mitt bästa för att vara den som jag är ämnad att vara.  Det säger mig att jag får låta mitt ljus och mina fina sidor visa sig.