att vara

Jag är trött, advice Jag trött , store trött och  åter trött.  Mina tankar flyger och far.  En stund tänker jag  att  det  är  ok, look nästa stund så är det inte ok.  Min  ambitionsnivå är på gränsen under noll.    Tröttheten, sitter  som ett band runt huvudet.   Har försökt att koppla av,  tänka snälla tankar, försökt att inte tänka,  och hittat nya tankar.

Men återkommer till det som ligger mig varmast runt  hjärtat,  eller det  som i alla fall ligger i min närhet,  Mina  tankar om  hur det ska bli,  hur ska det funka i framtiden,  med skolan  och  min lilla pojke.  Känner mig  isolerad,  samtidigt som jag känner att  detta är en bra lösning.

Jag känner mig som en bra mamma som orkar med mera nu,  än för ett par  månader sen.  Jag är en  bättre  och en tål modigare, mamma idag.

Jag  tänker mer  efter innan och  försöker hitta nya vägar,  nya spår att följa.  Just nu står jag  i en återvändsgränd,  som gör att jag  måste vända om,  börja om.  Gå tillbaka,  för att pröva en annan korsning.   Tar jag steget så vill jag känna  säkerhet, att där jag sätter ner foten  är det fast mark.  Här  känner jag inte terrängen,  marken är inte stum,  och  minsta steg fel upplever jag  som att  fallet   ligger  för nära in på.  Vet inte om jag  orkar ta mig upp,  vet inte om mina ben  är stadiga.

Min tjänstledighet är  just nu en bra lösning. Min  lilla kille  har det lugnare, och har inte  lika mycket  förändringar nu  som för ett par månader sen.  Men  är detta en bra lösning?  Detta är ju  bara  på låtsas, detta är ju inte verkligheten.   Mammor och pappor  arbetar,  för att försörja sin familj och för att se  till att barnen för det dom ska få.   Mammor  är inte hemma  hela dagarna.  Jag är det   försvinner   några få helger   då min  make  är hemma  då jag kan  arbeta utan att  ha tankar på  hur  han har det i skolan. Behöver inte  vara rädd för att  jag skall behöva åka iväg för att hämta upp honom.   Men idag, är jag rädd för telefonen, om den ringer på dag tid.  Rädd för att hans  fröken skall ringa ,säga att han  inte går att hantera, rädd för att jag   ska  få uppleva  samma sak som de upplever i skolan,  att jag inte kan hantera honom. Att han ska hitta på dumheter,  som jag inte kan   göra något åt. Att  han ska tröttna.

Att de andra barnen skall tröttna på att alltid visa hänsyn,  att inte kräva så mycket.   En dröm jag har  idag   som känns så långt bort är just att  få ägna mig  åt mina  andra barn. Bara  dem,  utan att  något skall komma  emellan.  En  hel dag  där  det bara är vi,    där mina tankar  är bara hos dem,  till hundra procent  utan att behöva  tänka på vad som kan hända  eller vad  som sker  med  min lilla kille.

Jag skulle  vilja slippa vara rädd för framtiden,  slippa oroa mig för  att jag kanske måste välja  jobb.  Jag är rädd för att min chef och mina arbetskamrater skall tröttna på att jag är tjänstledig,  att jag tillslut inte har ett jobb att vara tjänstledig ifrån.  Jag är  rädd för att jag inte skall orka,  att jag inte skall klara av det som jag vill klara av.   Jag är  trött!  Jag är trött på alla mina tankar som  far runt i huvudet på mig.  känns som en motorväg eller autoban,  vilket det nu har varit  för länge……  vill att mina tankar skall  återgå till en  liten slingrig  grusväg där det som högst går att köra i  70…….

Nu behöver jag mera  varmt kaffe.  En ny dag är kommen, en  ny dag  med nya  tankar , ny händelser,  under och  ljus glimtar.

Idag har jag betämt mig för att  aktivt   slå bort alla mina oros tankarm mina rädslor.  Nu  när jag har blivit  medverten om dem så kan jag oxå se att dessa tankar handlar inte om just nu   utan mera i framtiden.   Det  är ju bättre att jag  tar hand om dem när de kommer   för just nu  i denna stund  är mitt största problem att kaffe i koppen är slut  och det problemet  går ju att lösa