Mobbare är sina egna försvarsadvokater…..

Mobbning, cialis jo det är så att man genom utredning kommit fram till saker som jag redan som liten fick erfara. När min son var lite fick han erfara liknande upplevelser, remedy när min minsta son gick i den vanliga skolan i mellanstadiet, online så var det även då tal om att han var en del i det som han inte ser. Jo, visst är det så, men om jag gång på gång blir retad, illa behandlad kallad idiot, dampunge, bög och alla andra fulheter dag ut och dag in. Så självklart tröttnar jag, då smäller jag till sist till, kanske är det just den gången inte så farligt, men bägaren rann över. Jag fick en knuff eller någon sa men flytta på dig bla bla.  Det är bara det att jag hör samma sak i flera veckor. Fröken eller de vuxna får endast höra det i olycksfall då förövaren av misstag inte kollat vuxenfritt.  Själv får jag som fjärdeklassare, (än värre kanske till och med förstaklassare) höra det från den stund jag träder in på skolgården. Nyp, knuffar, ibland regel-aktiga slag, spottad på, illa sinnade ögonkast och kanske några som håller för näsan när jag går förbi. 

Redan innan har fröken himlat med ögonen och tycker att mamma är jobbig. Nu är den där morsan på gång igen. “har jag själv fått höra en gång av misstag.” när jag ringt då någon varit dum emot min son.

Åter till det jag skulle skriva om. Bägaren rann över jag slog till Kalle som kanske denna gång inte menade att knuffas.  Jag som dagligen blir utsatt för kränkningar, tänker mig inte för som mina kamrater för jag har inte koll på om någon vuxen ser. Eller kanske till och med så att jag vet att jag står ensam, inga vuxna bryr sig om jag blir kränkt. Så för mig spelar det ingen roll.  Vuxna ser i situationen att det ska till ett möte mellan mig, och kanske den värsta av mobbarna, eller till och med flera av mobbarna.  Fröken berättar det hon såg och säger tydligt att jag såg inte knuffen, de andra klasskamraterna berättar sin version, Kalle sin. Oftast är det ju så att Kalle har ganska många i klassen som står på hans sida. Varför vill jag inte ens tänka på. 

Jag mobbningsoffret får träda in i rättssammanhanget och bereda och vara min egna försvarsadvokat.  Mötet slutar med att Kalle ber mig om ursäkt, jag ber honom om ursäkt. Där ordet förlåt gör så djävla ont, att jag nästan kräks. Kalle trycker min hand lite extra hårt, då det obligatoriska  handslaget emellan oss skall till, för att fröken kräver det av oss. Fröken tycker att situationen löstes bra, Kalle är sur, det vet jag sen innan, jag är livrädd för att dagen ska ta slut och jag igen ska vara tvungen att gå hem från skolan.  För jag vet av erfarenhet att Kalle och nåra av hans kompisar står och väntar på mig.

Jo, det är mitt eget fel, vill man i skolan att jag ska lära mig.  För jag är så konstig, jag pratar för högt, eller för mycket, e för blyg, tjock, smal, ful, töntig, blek, äcklig…..

Det är så viktigt att köra ner i halsen på mig MIN EGEN DEL……… tycker De vuxna som bor i situationen.

Den delen, skolan historian ska jag leva med hela livet, även som vuxen glimmar dessa skolminnen fram……. Jo det gör ont även som förälder att veta, att mina barns erfarenheter av skolan, kommer att följa dom hela, hela deras liv.

Läs artikeln som jag länkar till och Måste vi snart inte göra nått åt dessa situationer.

Mobbning är inte tillåtet, ändå finns det.  Det finns till och med Vuxna som tar hand om dina barn, som ser mellan fingrarna då barn mobbar, blir mobbat.

Det är vår skyldighet till både mobbaren och mobbningsoffret att agera. Ingen i situationen ska behöva vara i den!