Månad: april 2009 Sida 1 av 4

Jag rider fortfarande på den vinden att jag valde  lyckliga tankar idag. Jag skulle ha  kunnat välja andra tankar med  den  korta kommentaren.

Till ex skulle jag  kunna valt, here ja ja , viagra klart hon  skriver nått hon vill bara att jag ska  kolla in hennes sida, patient ( här  har jag skapat  min verklighet). Eller så skulle jag kunna tänka  klart att hon skriver så  hon vill bara att jag ska  skriva lika positivt tillbaka, (även detta min verklighet).

Min utveckling är inte kommentaren i sig. Utan hur jag valde att tolka den.  För jag  gjorde mitt val,  genom att  tänka klart att hon har rätt,  jag är en bra skribent.  Hon menar det  på riktigt.

Hade jag nu inte jobbat med mig själv, så  frenetiskt som jag faktiskt gjort, eller  om detta hade hänt för några år sen.  Så hade mina tankar inte  blivit valda så naturligt  positivt.  Då hade jag trott att  kommentaren som skrev, gjordes i en baktanke.
Vad jag menar är att kommentaren i sig, var inte  det  som jag rider på. Utan min vilja att faktiskt helt  av sig självt, välja att ta den till mig.

Inte kränka mig,  genom att  välja baktanke tankar eller  förminskande tankar.   Utan jag valde en verklighet  som var sann för mig,  jag var ärlig emot mig själv.

Jag tog emot berömmet med min värdighet.  Värdigheten att  ärligt säga tack, vad  härligt att du tycker så,  jag blir glad för uppskattningen. Jag vågade  ärligt säga tack.   Inte någon efterhängsen tanke eller  förminsknings tanke som,  Jaha, det här inlägget  skulle vem som helst kunna skriva.  Eller  ja, tack, men såg du alla stav fel.

Det är den vinden som  lyfter mig,  vinden att inte gömma mig själv. Den vinden visar  mitt rätta jag, den jag är.  Jag dolde inte mig, utan sträckte på mig, reste mig över alla  falska tankar, som jag  så lätt hade kunnat välja istället.  Jag bejakade mig själv. Jag blev så stor, som jag faktiskt är.

Tacksamheten här blir,  att jag har  vuxit,  jag har blivit  en liten del av den underbara människa   som jag  egentligen är. Jag  valde min egen storhet, eller gudomlighet.  Jag  gömde mig inte bakom falska  murar, som jag satt upp för att ingen skall kunna säga, vem tror hon att hon är.  Utan jag kunde i min ärliga kärlek till mig själv, ta emot beröm.

Jag stod upp för mig, sa tack så mycket,  det är jag och ingen annan som skrivit just det inlägget.

Det gör mig lycklig, det gör mig hel.  Jag har en vind att rida på.

Min personliga utveckling  har i dag, givit mig ett tydligt resultat, på att det  var värt besväret.

Tänk, rx Jag spinner som en katt. Jag tänker fortsätta spinna som en katt.  Jag flyter med. Ligger på vågorna, cure flyter. En liten kommentar av en okänd människa. Jag visste inte ens att denna människa fanns, tadalafil än mindre hur hon ser ut.  Jag har aldrig träffat denna kvinna, men hon är utsänd för att lära mig något. Hon denna underbara kvinna är utsänd för att lära mig något om mig själv.  Denna kvinna gör sig synlig,levande  i en liten kommentar i mitt förra inlägg,  inlägget är kort inte alla ord som jag använder men ändå förstår jag budskapet.  Så tydligt och så upplyftande.

Denna kvinna lärde mig  inom loppet av några sekunder att jag är en inspirerade skribent. Hon var utsänd till mig,  Jag var utsänd till henne.

Tanken blir så stor, ja, den blir  enorm,  nu när jag tänker den.  Kvinnan som har förmågan att skriva så kort och tydligt, lärde mig ännu en sak.  Hon lärde mig  att jag ska lita på mig förmåga. Under den korta stund som det  tog att läsa hennes rad, så ploppade det upp en massa tankar i mitt huvud.  Tankar som  jag kämpar med varje dag.  Dessa tankar är: Jag är bra, jag duger.  Tankarna var nästan skrivna som en text på tv.   Livet är  så fantastiskt, så härligt när man  kommer på att jag själv skapar min verklighet, att jag ensam har ansvar över att välja lycka i mitt eget liv.  Till och med  när tioöringen äntligen ramlar ner och visar mig,  att jag ensam har ansvar över att välja lycka,  att jag faktiskt är värd att välja lycka.  Tänk, det sista  orden i den meningen är de ord som är viktigast.  Jag är värd att välja lycka. Lycka är i den meningen  inte det  viktigaste utan  här vilja jag säga att  JAG ÄR VÄRD DET,  det är  där  viktigheten  ligger.

Tack underbara kvinna för att du finns och sprider din glädje över mig.  En så tidigt morgon, min första kopp kaffe är  ännu bara smuttad på  men  under  loppet av  en sekund valde jag lycka tillsammans med dina ord.

Lev  nu, En tanke som jag ska ta till mig i dag är att alla människor jag möter idag är utsända till mig för att jag ska lära mig något.

Igår är historia, nu kan jag göra något åt  vilket gör  att jag kanske påverkar framtiden……..

vilken upplevelse.

Kay Pollak var  lika underbart härlig  som alltid.

Inte en sekund var utan  en möjlighet till skratt och igenkänning, pills   Man sitter där  och skrattar  magen blir full av vågor av glädje inom en  när man ser honom.

Han böcker är bra, buy han själv  är ännu bättre.

Allt det han säger är också sant. Där sitter man i flera timmar och  bara skrattar.

Det finurliga med det är att man tror att man skrattar åt honom,  det gör man till en viss del.

Men det man  egentligen skrattar åt är  sig själv.

Alla ömma punkter som han pratar om allt det han säger känns igen om man vågat tänka tankarna sig och jag tror att vi alla tänkt dessa tankar.

Men  när han står där och säger dom så lägger man dom hos honom  och de gör mindre ont,  han står där och bär all projektion, alla mina  ändrade omgivningsförsök,  alla mina  plankor.

Han liksom delar dem med mig  vilket gör att de blir mindre tungt.

Antingen älskar man honom eller så gillar man inte.

Jag  tror att det handlar om hur långt man kommit i sin egen utveckling. Alla tankar jag har är  formade av mig själv och de är bara mina tankar.

Tankar behöver inte vara sanna, de är  oftast fantasier formade av min egen rädsla. All olycka som vi  ibland väljer har vi själva valt utan att veta om det.  All denna olycka  handlar om att vi  kämpar  och  strävar efter egentligen lycka.

Denna  härliga man står där och pratar om att jag har ansvar över att välja lycka,  första gången han pratade om det så skrattade jag över vilken dumhet han  trodde på, gången efter skrattade jag lite  tystare och  tänkte som: hjälp tänk om det är sant, tänk om det är så att han faktiskt har rätt.

Att jag har ansvar över att välja lycka själv.

Tredje gången skrattade jag inte,  visste tyst inom mig att hmmm,  killen har ju rätt, hur fan gör jag nu.

De sista gångerna  som jag nu läst  böckerna skrattar jag mera  med  honom  än  åt honom.

För jag har  liksom fattat att det är som han säger.  Jag väljer eller jag själv har ansvar över att välja lycka.

Han har även rätt i att  alla människor  som jag möter i mitt liv är utsända till mig för att jag ska lära mig något. Min familj är utsänd till mig, min partner som jag valt  var utsänd till mig för att jag skall lära mig något om mig själv.

Första tanken  första gången   när jag äntligen vågade  se  vad han  egentligen sa, så tänkte jag

Hjälp varför väljer jag alltid så svåra människor.  Där efter kom tanken jag själv  bestämmer vad jag ska  tänka.  mina tankar är formade av mig.

Jag vände även på människor var utsända till mig,   det gjorde ju att jag  faktiskt var utsända till  dem.   Spännande, vill jag lära alla i min  omgivning att  jag är inte bra,  jag väljer att bli  olycklig på en stökig hall,  vill jag lära människor att jag väljer olycka?

Alla mina  svåra utsända  är ju  självklart  utsända för att det är  just och precis så utsända som jag klarar av, de  är just så svåra  så att jag lär mig  något  på att  träna på dem. 😉  och jag är  just så svår  så att mina utsända lär sig  något. 🙂

Jag  gillar verkligen  Kay kanske för att  han pratar om mig och  idag  gillar jag mig, hade jag tyckt mindre bra om mig själv så kankse jag inte  tyckt riktigt  så mycket om honom  för då hade  han kanske varit  FÖR MYCKET  och  För  farlig,   jag hade  upplevt rädsla över att möta mig själv….

Här blir tacksamhet i massor: Tack  Kay du vet inte om det själv  men jag vet det, Tack för att du tagit dig tid och skriva dina böcker.   tack för ditt  raka ärliga  budskap.  Det  har gått in i hjärtat på mig och  gör att jag  väljer lycka oftare än jag  gjorde innan.   Jag kan  även i dag   ibland se  när jag möter och  låter andra möta mina  projektioner.  Tack  dina ord gör att jag  vuxit.  blivit ansvarstagande i mitt eget liv.  Men  dessa tacksamheter  är  även riktadet till mig själv  i massor för det  är ju jag  som har gjort  jobbet.

Kay Pollak är så levande, energin  formligen sprutar om honom.  70  och som en liten pojke,  jag är  44  och  energin i mig som  70,  Tänk  jag tror det handlar om  personlig utveckling…………… och att  aktivt ansvarsfullt  välja glädje i sitt liv.

Om några timmar bär det av till Gbg.  Jag och mina kolleger ska  umgås med varandra i flera timmar.  Det ska  bli roligt tycker jag.  Vi gör ju inte det så ofta, look buy eftersom vi  alltid arbetar ensamma.   Att vi sedan ska se och höra Kay Pollak  kan ju bara göra det bättre.  En grå himmel uten  men jag kan ändå se solen som lyser upp,  hade tagit fram en klänning för idag men  på något sätt måste jag ändra mig för jag vill inte frysa.  Sånt  är lite svårt för mig  när jag tänkt tanken och  förberett mig  så ska eller gör  vädret att jag ska ändra mina kläder.   För några årsen ändrade jag inte kläderna efter vädret utan gick och frös.  Kanske är det de som är sommarflickan?  I så fall börjar den  sommar flickan bli vuxen nu för hon gillar inte att frysa.

Lev nu idag

I morgon kommer nya Nu.

En ledig dag.  En dag innan dagen D.  Imorgon ska jag och mina kolleger till GBG.  Kay Pollak  skall föreläsa, discount vi ska sitta där och lyssna på honom.  Spännande, drugs ska det bli.  Förväntansfull och uppladdad är jag.  En snabb genomgång av hans böcker  under förra veckan.  Jag gillar verkligen hans tänk.

Det blir så spännande att  tänka att människor är utsända till mig, there   för att jag ska lära mig något.    Att alla människor jag möter är till för mig, så att jag kan växa som vuxen, bli ansvarstagande  vuxen.

I går försökte jag mig på en liten lek,  där jag skulle undvika  INTE i mina meningar.  Har  i och för gjort det innan. Förra gången jag läste hans  böcker.   Det var i alla fall länge sen  jag  gjorde det innan igår.  Smäll inte i dörren. Hur säger man det så att det undermedvetna  uppfattar mitt  budskap?  Vill du vara snäll och stänga dörren försiktigt.   Jag vill inte  ha  te nu.  Jag skulle kunna tänka mig en kopp te lite senare.   Man blir  mera  vänlig.   Min son har tappat bort sin hårdisk som han har i skolan, på  denna disk ligger    alla skolarbeten.   Under vårat samtal  ramlade jag i  inte gropen många gånger..  Så du har inte  hittat disken?    Har du  undersökt alla ställen den  kan  tänkas vara på? Var såg du den sist?

Är det  inte  någon som har tagit den?  Är det  så att  någon kan ha stulit den ifrån dig.

Du får inte vara så  slarvig.  Du får ha  mera ordning på dina  saker.

Du kan inte  ha letat över allt.   Har du titta  på olika ställen  i ditt rum?

Det  där  ordet inte,  är ett ord som  säger  negativa saker om någon eller något. Det  tillför heller ingen  information  om  det  jag pratar om.  Det är ett rätt meningslöst ord  när man  försöker att använda andra ord i stället.

Så blir tankarna  mera tydliga och mina ord  och meningar  formas till det jag  egentligen vill få fram.

Glöm inte torka av bordet efter dig, blir,  jag vill att du  torkar av bordet när du är klar.  Du får inte glömma  gympa kläderna.  Blir kom ihåg att ta med dig  gympakläderna.  Du får inte komma  försent till skolan, Jag vill att du  kommer i tid till skolan.  Du får inte ha de söndriga och smutsiga byxorna på dig,  Jag vill att du ser  fräsch ut  och har hela och rena kläder på dig.

Om jag utesluter ordet inte, blir jag mera tydlig med mina budskap, mina budskap  ger mottagaren en möjlighet att få en större insikt varför jag  vill att  han ska  komma i tid, eller ha  rena kläder på sig, det blir   en mera   jag bryr mig om,  jag tycker du är  viktig,  då jag tar bort ordet  inte.

Mera tydlighet …

Lev idag  just nu,  igår är historia, en svunnen tid.

I morgon är  framtiden.  Framtiden har  många nu som kommer senare.

Lever jag nu, så kan jag uppleva många nu.  Längtar jag till framtiden, så förlorar jag nu.

även idag är en dag i solens tecken. Den första koppen kaffe är snart ur drucken.  Livet börjar att återvända eller jag börjar vakna är mera rätt om det är kaffe eller min lilla vän concerta, sale det är kanske båda delarna.

Dagen idag kommer att gå i arbetstimmar.  Redan klockan  10.30 skall jag infinna mig.  Hela huset är fyllt utav  pojkar som Lanar. Min son som även han lanar med dessa pojkar var nog den som somnade först i går.  En hel veckas skola gör honom trött, purchase så när fredagen kommer så orkar han inte  riktigt.

Min dotter  lyckades  vakna och ska ge sig av till assarbyhallen för att titta på handboll, i helgen är det höferscup här. Då blir hela byn full av handbollspelande människor, vilket gör att min dotter har tider att passa.  Jag tror  hon saknar handbollen,  den la hon ju av med i vintras.  Till hösten kommer nog min lilla flicka att åter igen vara med och kämpa för Höfers.

Lev idag just nu…….

Träningsvärk, ailment   Känns gör  riktigt ont.  Jag  kan tala om att jag  till och med  har träningsvärk i fingrarna.  Ändå sitter jag här  och fantiserar om att jag ska smyga mig ut idag  med.  Solen brände mina axlar regält i går med.  För det har jag en under kur som jag  lärde mig av  fd vänner.  Det var en flykting familj som kom från Kroatien.   Inte nog  med att de var  flyktingar, here   det var  romerska flyktingar. Vilket gjorde att de liksom var ett steg ännu längre ner på stegen än kroatiska flyktingar från Kroatien.   Familjen bestod av  en farfar, farmor, mamma, pappa  och tre barn.  Jilena, Bojan  och en liten söt  flicka  som jag inte minns namnet på.  Vilken  härlig familj de var vilken sammanhållning och vad jag tyckte om dessa  underbara människor.  Tyvärr så blev de utvisade, och var tvungna att flytta.   Jag tänker ofta på dem,  undrar hur de har det , hur de gick för  barnen,  hur har  mamman det som  var psykiskt sjuk.  Hur mår dom ?   Var finns dom?  Är de fortfarande i Sverige eller  vart är dom?  Jag tror inte  jag träffas så  ärliga, omtänksamma  människor förut.   Vi hade så trevligt tillsammans.  Men en ska  var mindre trevlig,  mamman var  sjuk av oro för att de skulle vara tvungna att lämna Sverige  i deras hem land var de inte välkomna för de var Romer.  Det gjorde ont  den dagen  jag sa farväl i från dem.  Jag  vill så gärna veta  vad som hände, vart de har tagit vägen.  Jag saknar  dessa människor som förgyllde mitt liv.  Bjöd in mig i deras liv,deras kultur, deras sätt att  se på barn uppfostran  och livet.  Innan  jag träffade  dem  hade jag för mig att  Romer  som jag träffat innan som bor  i Sverige  som jag sätt från utsidan  behandlade sina  barn  och kvinnor  lite mindre  jämställt.  så var det inte   den familjen jag träffade  i detta sammanhang vilken  kärlek de hade  till varandra och  till  sin omvärld.  Till mig  till mina barn. Det älskade Sverige  kämpade på, bjöd in oss svenskar  vill vara en del av  vårat samhälle.  Jag  bor i en liten håla, men är uppvuxen i Göteborg. De infödda invånarna i  byn som jag bor i. Var inte lika gästvänliga. De var rädda,  vissa tittade även lite konstigt då familjen satt på våran ute plats och  umgicks med mig  och  min familj.    I våran by  är man rädd för sånt som inte är känt,   okända och främlingar är farligt. så det var nog inte så många som  lyckades  få känna denna familjs kärlek.  Jag  är  från gbg,  har bott i bergsjön jag  visste redan innan att  invandrare och  romer inte är  farliga de är lika rädda för oss  som vi är för dom.   Men ser vi bortanför vår  rädsla och  bjuder in dom så  berikar de  vårat liv.

Det lär oss saker om livet som vi inte har sett innan.   Mina  vänner från fjärran land har jag ingen kontakt med idag, jag vet inte var de finns.  Om de lever , hur deras liv i så fall är nu.  Men jag  har fortfarande  kvar att solbränna  lindras med  Yoghurt de svalkar och tar bort det onda.

Må gott  och lev  nu idag  i denna stund. Nästa stund kommer  då den kommer och den stunden är också till för att levas.

sol dag med  sol inne sol i sinnet.:)

Vem här kämpat i trädgården idag :)? Är jag nöjd?  Ja, search det är jag att jag äntligen gick ut och fixade lite det är jag nöjd med, medical men inte  med att jag la ner alldeles för mycket tid.  För det  gör ont i min kropp,   jag har  ont i min rygg och jag har  suttit lite konstigt för  solen har mest  tagit på en sida  av  mitt ansikte.  Ser  det kul ut,  mmmm det gör det säkert för andra, men inte för mig.  Ett telefonsamtal idag när jag staplat in i huset igen.  Jag lät nog  konstig för  personen som ringde  undrade om  jag var stressad.  Lite stressade över att jag knappt kunde röra mig  så jag  skyndade så fort jag kunde till telefonen.   Under samtalets  gång  fick jag ett tips som jag  faktiskt ska ta med mig. det var att ställa in tid  så jag inte håller på med trädgården mera en högst  två timmar.

Det gör ju att jag slipper gå  dubbelvikt sen  😉 varför har inte jag tänkt på det?   Så enkelt egentligen,  men det är klart när jag gör något så  går det inte riktigt att sluta  göra  vill inte avbryta.  Absolut inte  då jag äntligen  tar tag i det sedan som jag aldrig gör.  Sedan i det  här fallet är alltid trädgården.   Men  kanske  ligger det till så att jag inte vill, för att jag  faktiskt får  så ont efteråt.????  Det ligger nog lite sanning i det, för när jag  väl är där så  e det ganska  skönt att pyssla om alla blommor,  hitta  lite  maskar  och  flytta tanken till fiske,  Då är jag inte längre i trädgården utan  ute vid  havet  och fiskar lite.   Efter  tankefisketuren  så  går jag dubbelvikt  kommer på hur många muskler som egentligen finns i min  kropp. Vilka jag inte haft en aning om att de finns men  ont gör de……

Sommaren  är  här,  idag  blev det även  en bränd blåbärspaj till efterrätt.   Torsdags soppans  blåbärspaj gick att äta  om man tog  bort  degen på  ovan sidan.. 🙁  det som är godast 🙂 .

Lev nu  du  hinner  leva i sen när  sen blir nu

En strålande sol och en blå himmel brukar pigga upp mig. Solen har en förunderlig kraft på mig i vanliga fall. Inte nu, cialis den  lyckas inte riktigt  nå fram till mig.   Just nu vill jag ha tillbaka mitt gamla liv.  Mitt gamla liv innan Concerta.  Men egentligen vet jag  inom mig att det är inte det  jag vill ha tillbaka.  Utan den där  energin eller  speeden som gjorde att jag hela tiden  gjorde saker.   Den där motorn som fanns inom mig på morgonen  som gjorde att jag  sprang runt och  fixade allt inom hus, sen utsidan. När detta sen var klart  log jag död, utslagen och  trött.  Det där sista vill jag INTE ha tillbaka för det är mycket  härligare att kunna  vara vaken  en hel dag.  Men  den andra delen av adhd vill jag ha tillbaka den där delen som  gjorde att jag  gjorde saker.    Just nu behöver jag den verkligen!  Även om  jag innan städade alla rum samtidigt innan, även om jag dammsög, tvättade golven och  vattna blommorna   samtidigt  förut.  Så blev det i alla fall gjort!    Det blir det inte idag.    Mina  blommor  där,  men  det  gjorde de i och för sig   innan med,   idag  dör  det  av  brist  på  vatten förr dog de drunkningsdöden.  Undra jag vilket som är värst?     Ge mig en liten motor som inte tröttar ut mig.  En liten motor som för mig till att i allafall göra  en sak.   för gjorde jag allt samtidigt, idag  inget.  varför finns det inget mellanting ?   Kan  man  köpa lite lagom. Bara i denna situationen?

Back in games, for sale   nja  en natt och en morgon har passerat, look   natten  innehöll drömmar om huvudvärk. Som tur var så har jag en son som även han vet  hur det känns med  huvudvärk.  Så i morse när  jag vaknade  gav han mig två migrän tabletter innan jag steg upp  och tänka sig  att samtidigt kom jag på min lilla underverkspiller.  Så morgonen flöt på bättre än vanligt! För när jag steg upp ur sängen så hade den redan gjort underverket  genom att ta bort surret i pannan myrorna i kroppen  gick i ide och tankarna saktade ner.

Med migrän och trotts att jag inte sovit riktigt så  var det en bra dag och ett bra sätt att vakna på.  Nu  är det kanske bara det som sker idag, discount men det får räcka.

Igår pratade jag med en kvinna som fick mig att vakna upp ur min dvala, vi pratade om  duktighetssyndrom och  prioriteringar.   Efter samtalet gick jag hem, tänkte och  skrev en egen prioriterings lista.   Vad är viktigt för mig, för bara mig.  Bara  mig inte  vad som förväntas av mig utan vad som finns på min egen prioriteringslista.    Det jag kom fram till var att jag var en  viktig mamma,  innom mig var det viktig att jag är en mamma, en bra närvarande mamma.  Som  inte håller på med  brandkårsutryckningar som skulle kunns förebyggas.  Hur blir man det?  Är inget jag har svar på  men  för mig är en bra icke brandkårs utrycknings mamma  en mamma som har tid att lyssna, en mamma som  är här och nu ,  i tänken är jag där jag just är. En bra mamma är även en mamma som lever efter sina egna förväntningar på tillvaron.  Inte vad  hon inbillar sig att skolan, jobbet  eller  någon annan förväntar sig av henne.   För dessa inbillade låtsas förväntningar är  just det bara inbillade förväntningar som inte behövs uppfyllas.

Mål och del mål,  diskuterade jag och min vän.  Mina mål har under en tid varit  någonstans i himlen.   Så igår började jag plocka ner förväntningarna till  en mera  uppnålig nivå,  mitt mål idag var att jag skulle komma ihåg min tablett.  Även att jag skulle ta det lugnt på morgonen. Ett av målen är nådda, Tablettmålet, det andra målet  nja lite för jag tog det mera lugnt än vanligt. Jag blev inte stressad och jag kom ihåg frukosten.   Jag tror jag får lägga till ett mål till idag, tyvärr så handlar det om att gå tillbaka  ett par månader i tiden eller nästan ett halvår.  För jag behöver gå tillbaka till lite strukturer som jag förbi sett.  En struktur är att faktiskt ta mig ann min tvättkorg på ett bättre sätt.  Inte bara tänka på den utan göra något åt den.

Det är vår! Jag kan spara ström  jag kan få en härligt doftande vår tvätt som doftar friskt istället för  massa sköljmedel inbakat i torktumlar damm. Jag som för några årsen Härjade  högt och lågt  redan klockan fem på morgonen. Var klar med allt  vid  11 sov middag till eftermiddagen. Har idag ett  mål att  inte bara titta på tvättkorgen utan även flytta tvätten till tvättmaskinen. Därefter hänga ut den i  sommaren.  Vart har jag tagit vägen?  Vart har jag gått?

Det spelar ingen roll för nu känner jag mig helare trotts att jag är så trasig. Eller jag  känner att jag blir lättare att laga idag, jag lagar idag det som ska lagas, det viktiga, för jag tror det  är det som är problemet eller jag vet att det är det som gör ont.  Jag har lagat allt runt omkring istället för att laga källan. Källan är jag, källan är kärlek till mig själv. Kärlek utan aktivitet. vilkorslös kärlek bara till mig.  Jag ser att jag idag  tar tag i det som gör ont i mig.   Det spelar ingen roll att jag har ett skinande hem, att jag är vacker på min utsida.  När jag vet att jag är så söndrig på min insida.  Den söndriga insidan som jag gömt bakom en  duktig och sminkridå har liksom  krupit fram och visat sig. Kvinnan  som  visar sig i min spegel är omålad rufsig i håret ibland,  hon dammsuger inte  längre klockan fem på morgonen.  Denna kvinnan tycker jag så otroligt mycket om. Hon är till och med vacker. Hon är snäll, omtänksam och så full av liv i just nu! Hon mår bra i sin dålighet,  hon mår bra i sin trötthet.  För denna kvinnan  fick ännu en pusselbit  tillrätta lagd igår.  Det var en rätt pusselbit den passade  så himla  perfekt  i  pusslet och den sitter där nu.  Tack för att du tog dig tid  igår . mötet igår Gör mig mindre sårbar  är inte klart på något sätt och vis men blir vi det någonsin?

Jag tror inte det.  Men samtalet  igår med dig  gav mig en kloss och murbruk till att i allafall börja fatta att det är viktigt.  Jag känner att jag blev förstådd eller jag  blev lyssnad på.  Det räcker för mig kanske var det så att jag för en gångs skulle lyssnade med rätt öra. kopplade på helt rätt känsla och  faktsikt fattade.  Jag vet inte   säkert men det gör inget , för det kändes rätt.

Lev idag  just nu det skapar en trygghet i grunden.   Ska jag leva imorgon som måste jag levat idag nu.