Träningsvärk, ailment Känns gör riktigt ont. Jag kan tala om att jag till och med har träningsvärk i fingrarna. Ändå sitter jag här och fantiserar om att jag ska smyga mig ut idag med. Solen brände mina axlar regält i går med. För det har jag en under kur som jag lärde mig av fd vänner. Det var en flykting familj som kom från Kroatien. Inte nog med att de var flyktingar, here det var romerska flyktingar. Vilket gjorde att de liksom var ett steg ännu längre ner på stegen än kroatiska flyktingar från Kroatien. Familjen bestod av en farfar, farmor, mamma, pappa och tre barn. Jilena, Bojan och en liten söt flicka som jag inte minns namnet på. Vilken härlig familj de var vilken sammanhållning och vad jag tyckte om dessa underbara människor. Tyvärr så blev de utvisade, och var tvungna att flytta. Jag tänker ofta på dem, undrar hur de har det , hur de gick för barnen, hur har mamman det som var psykiskt sjuk. Hur mår dom ? Var finns dom? Är de fortfarande i Sverige eller vart är dom? Jag tror inte jag träffas så ärliga, omtänksamma människor förut. Vi hade så trevligt tillsammans. Men en ska var mindre trevlig, mamman var sjuk av oro för att de skulle vara tvungna att lämna Sverige i deras hem land var de inte välkomna för de var Romer. Det gjorde ont den dagen jag sa farväl i från dem. Jag vill så gärna veta vad som hände, vart de har tagit vägen. Jag saknar dessa människor som förgyllde mitt liv. Bjöd in mig i deras liv,deras kultur, deras sätt att se på barn uppfostran och livet. Innan jag träffade dem hade jag för mig att Romer som jag träffat innan som bor i Sverige som jag sätt från utsidan behandlade sina barn och kvinnor lite mindre jämställt. så var det inte den familjen jag träffade i detta sammanhang vilken kärlek de hade till varandra och till sin omvärld. Till mig till mina barn. Det älskade Sverige kämpade på, bjöd in oss svenskar vill vara en del av vårat samhälle. Jag bor i en liten håla, men är uppvuxen i Göteborg. De infödda invånarna i byn som jag bor i. Var inte lika gästvänliga. De var rädda, vissa tittade även lite konstigt då familjen satt på våran ute plats och umgicks med mig och min familj. I våran by är man rädd för sånt som inte är känt, okända och främlingar är farligt. så det var nog inte så många som lyckades få känna denna familjs kärlek. Jag är från gbg, har bott i bergsjön jag visste redan innan att invandrare och romer inte är farliga de är lika rädda för oss som vi är för dom. Men ser vi bortanför vår rädsla och bjuder in dom så berikar de vårat liv.
Det lär oss saker om livet som vi inte har sett innan. Mina vänner från fjärran land har jag ingen kontakt med idag, jag vet inte var de finns. Om de lever , hur deras liv i så fall är nu. Men jag har fortfarande kvar att solbränna lindras med Yoghurt de svalkar och tar bort det onda.
Må gott och lev nu idag i denna stund. Nästa stund kommer då den kommer och den stunden är också till för att levas.
sol dag med sol inne sol i sinnet.:)