Stickrädd.


Idag ringde jag sjukvårdsupplysningen för i morse stod jag inte ut längre. Nu måste det bli bättre med mina fötter och ben. Hon i andra änden av luren bokade tid. Kl 10 i morgon är det ett doktorsbesök. Hon berättade att det kommer antagligen bli en del prover som innebär stick i armen. Jobbar för fullt med stick i armen just nu. Jag ska gå till doktorn i morgon fast jag redan nu vet att det blir stick i armen. Kom just på att jag har förändrats jag är ju någon som tar sprutor när det behövs. Jag har ju tränat på det sedan den första covid-sprutan. Men jag tänker dom är enklare, än dom där som blir med rör med blod. En ny erfarenhet av att hmm något att jobba med… Jag är någon som tar alla sprutor som man behöver ta. Känner en stor mängd osäkerhet i orden, jag skrev innan. Är jag det? Det måste jag ju vara. Jag har ju tagit fästingsvaccin, stelkramp och covid vaccin det senaste åren. Det måste ju göra ondare att få saker insprutade i armen, än att dom tar lite blod från mig! hm….. Jag ska sluta tänka på det, jag ska gå dit i morgon, fast jag vet att det blir provtagning. Annars kommer jag ha så här ont i hela tiden.

Idag på morgonen kokade jag igen, en gryta med gröt. 10 portioner med risgrynsgröt. Själv äter jag havregrynsgröt kokad i micron. Men övriga i familjen, gillar den andra gröten mera. Det gör jag nog med men, jag har noll poäng på Havregrynsgröten och med lite bär i, det har blivit god vana att äta havregrynsgröt. Risgrynsgröt är nog en 5 poäng, dom poängen är onödiga. Dom kan jag kanske använda på jul.

Katten har börjat testa gränser. Han vet att en gräns är att inte vara på bordet i köket. Han är väl medveten om gränsen, men provar hela tiden. Testar olika sätt att prova på. Han vet vad nej är, för när man säger nej. Då stannar han till och tittar, närmar man sig honom, då går han undan. Men det gör han inte om man står still, då provar han en gång till med mera prövande steg. Blir det nytt nej, stannar han. Så där håller han på hela tiden vid köksbordet.

Den där katten förresten, han är så kärleksfull. När vi tittar på tv, är han ena stunden hos mig och vill bli klappad på. Sedan går han till maken. Så där håller han på under kvällen. När det sedan är sängdags vill han anfalla, våra fötter. Därefter ligger han på makens täcke. När vi släcker lampan läggar han sig emellan våra kuddar och väntar på klappningar. Klappar vi inte så jamar han lite ynkligt, tills vi gör det.

Nog för idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: