Kategori: Malix Sida 33 av 64

1000 meter

Det får bli att fira idag. Idag firar jag att jag simmade tusen meter. Yes, 1000 gjorda idag. Riktigt nöjd är jag, yes, sommaren har börjat. Börjat riktigt bra till och med. Värt att firas, värt att firas är också att badplatsen nu har fått bryggor igen. Idag slapp jag simma tillsammans med badtempen. Utan den fick hänga fint i bryggan istället.

Jag är ett steg till dom där tre km, nu är det bara att imorgon sikta in på 1200 m. Igår hade vi besöket vi väntat på. Ett besök som vi summerade till ett bra besök. Nu är det bara några dagar kvar till det är inflyttning.

Jag ska göra mitt allra bästa så att detta blir bra. Hela vår familj väntar på, att det ska bli till den här flytten. Kommer bli så kul.

Den där solen, visade idag att det inte var läge att hänga ut tvätten. När tvätten var upphängd här inne så visade solen på spratt. Solen sa till mig att det är dumt att hänga upp tvätten inne. när jag lyser så fint. Appar, moln och sol ni skojar hela tiden, inte roligt längre. Idag blir det inget trädgårdsarbete för mig idag ska jag ladda upp inför kvällen. Ska åka hemifrån idag och hälsa på mina kolleger en stund.

Vi har börjat rensa här hemma. Min gamla bokhylla som jag köpte 1989 för ganska så mycket pengar på den tiden då tror jag den kostade runt 20.000. Bokhyllan ska få flytta här ifrån. Tillsammans med den så blir det andra saker som åker ut dom med. Kort från urminnes tider, porslin, skräp papper och lite annat smått och ogott. Jag som inte kan slänga saker har börjat lära mig att rensa slänga ge bort.

Igår passade vi på att åka förbi min dotter med porslin. Hon hade inte sagt att hon ville ha det, hon var på jobbet. Då passade vi på att lämna av det till hennes sambo. 12 tallrikar, assietter, djupa tallrikar. 4 stycken pizza tallrikar och en kikare till Alfred. Alfred blev glad, han ville precis ha en sådan där kikare. Då kunde han kolla om barnen lekte på dagiset. Sambon han va inte lika glad men, inte så att han inte ville ha porslinet.

Det va det där med dottern, frågan va om hon ville ha det. Hon ringde tydligen maken igår. när jag sov och lovade att ringa tillbaka och skälla om det var skräp, vi skickat till henne. Men arghets-samtalet kom aldrig. Idag när jag pratade med henne, vart hon inte arg inte heller så att hon inte ville ha det. Utan det blev en fråga om hon inte kunde få skålarna, jag lämnat här hemma. Det är klart hon kan få. Då är det ändå mindre här hemma. Jag som inte kan slänga, rensa har blivit en fena, på just det där med att rensa. Det blir en sådan härlig känsla, för varje sak jag hittar som vi inte ska ha. Har till och med börjat fundera på alla farmors små prydnadssaker. Sånt har man väl inte längre? Har man det så kommer jag antagligen bli en sådan där som inte har, för jag har kommit på att dom bara står och samlar damm.

Nog för idag, just nu lever. Igår finns inte kvar. Idag just nu finns. Det är här vi lever i nuet.

Carina Ikonen Nilsson

Utan att tänka gick jag ….

Idag fick det bli ett sent inlägg. Men jag har badat så klart. Fast idag vart det utan mina badsystrar. När jag kom till sjön, vart det ett arbetslag av kommungubbar där. Dom skulle lägga i bryggan och dom skulle fixa parkeringen. Mina badsystrar åkte till skogsjön men, jag valde att bada i sjön trotts arbetslaget som jobbade där. Jag hade bikini på mig så det gick allt bra. Simmade i en halvtimma och graderna var helt perfekta 15,6 grader.

När jag kom hem glömde jag helt av att jag inte gillar trädgårdsarbete. Innan jag hann blinka blev det att jag gick ut i trädgården. Rensade ogräs i vår häck ut mot gatan på insidan, utsidan tog jag i förrgår. Det där utlovade regnet som skulle komma, tänkte jag var en tidsgräns för mig att sedan gå in. Jag tänkte jag rensar till regnet kommer. Det kom inget regn, när jag bestämde mig för att gå in, vart det en ynka bit kvar, jag valde att rensa den där sista biten med. Inget bra när man som jag gör trädgårdsarbete lite sällan. Det växer igen så för jordat. Men nu är jag på riktigt stolt, över mitt arbete. Nu är det bara resten kvar.

Idag har vi även haft fin besök, av den som ska komma och bo hos oss. Rummet vart helt okej, fick jag till mig. Stunden dom var här, var trevlig. Nu längtar jag så det gör ont i kroppen. Jag vill att flytten ska vara nu och med ens. Men jag får vänta några dagar till innan vi blir flera i familjen.

Nog för idag lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson.

Smögens Hafvsbad och hotell.

Var en upplevelse som både hade ris och ros.

Vaknar upp även idag i vår husbil. Igår fick Muse underhålla oss under kvällen. Två konserter hann vi med. Vi kom överens om att det är konserter vi kan se igen. Men då hemma med ljud, så det hörs på riktigt. Idag ska vi åka hem. Men först ska det vaknas på riktigt då har jag vissa rutiner innan jag är klar. Blogginlägget jag glömde igår på morgonen glöms inte idag.

Under onsdagen och torsdagen i veckan var jag med jobbet på teamdagar. Det var bra, nyttiga dagar även om jag la mest fokus på det där med gruppdagarna i sig. Jag orkar inte med festandet, utan lägger jag en hel dag på att lyssna, jobba i grupper, behöver jag få ensamtid när möjligheten finns. Men själva middagen var jag med på. När sedan middagen var klar, pep jag till hotellrummet. Tog en dusch kollade tv och somnade. Jag orkar inte vara social när det inte krävs av mig. Jag är heller inte någon festprisse. Utan en iaktagare, säger vänligheter och tackar för mig. Nu va det inte detta jag skulle skriva om, utan om min upplevelse av hotellet vi var på.

Har redan lämnat ett omdöme på google. Jag var faktiskt inte helnöjd. Hotellet var mysigt och omgivningen fantastisk. Men det där andra, det där som gör upplevelsen till grymt bra, saknades kände jag.

Jag äter inte gluten, min chef hade meddelat detta till hotellet innan. Tror det var minst två veckor innan. När man är på sådana tillställningar brukar det finnas lite extra gott vid fika och man brukar känna sig sedd. Det var det skralt med, på detta hotell när man äter glutenfritt. Mina kolleger hade säkerligen inte något att klaga på vid fikat vid tre. Dom fick morotskaka på tre fikat. Det glutenfria alternativet var en kanelbulle från frias sortiment. den hade dom pimpat upp med lite florsocker.

Dagen efter hittade dom till frias glutenfria muffins. Ingen fantasi där inte, utan vi kör det som finns att köpa i vilken närbutik som helst. Det är inte så svårt att fixa till fika som är glutenfria men, hotellet valde frias alternativ. Frias alternativ är både osmakliga och tråkiga. Det finns idag väldigt många flera leverantörer än fria. Dom är mycket bättre och smakar så mycket mera.

Brödet till frukost var även det Frias. När det var lunch tid stod det salladsbuffé uppdukat. Rödbetor med feta ost, sallader, konserverade kronärtskockor mm.

Maten smakade bra men, vilken väntan det var på att få in lunchen. Det tog både 20 och 30 minuter. Den korta lunchrast vi hade, gick över tiden. Jag tänker att kockarna säkerligen gjorde sitt, för att lösa det. Men dom hade kunnat förbereda och gjort klart, redan då vi kom in i lunchsalen. Två alternativ kan ju inte vara så svårt att förbereda lite mera. Lunchen första dagen var god men, bara ljummen.

Kvällens middag även den, tog tid. Men kvällsmaten var god. Råbiffen fantastisk, fisken till huvudrätten otroligt god.

Lunchen dag två, nja en väntan på 30 minuter och där till en maträtt som var mera sval än ljummen. Riktigt dåligt faktiskt. Fika alternativet som överraskade för mig blev en hembakade äppelkakebit utan något till. När dom nu var i närbutiken och köpte kanelbullen, muffis-en, hade det inte gjort något om de även hade hittat till någon om de där färdiga vaniljvispen. Då hade kakan varit mindre torr.

Nej, inte åker man till Smögens hafvsbads hotell om du vill äta god mat och få bra service. Nej, då får du åka någon annanstans.

Men hotellrummet var bra, städat och fint låg nära till badmöjligheter. Rummet hade badkar. Spa-delen utnyttjade inte jag. Det var tid som jag vilade mig mellan umgås-tider.

Konferenslokalen var delad med pappersvägg, dom som hade konferens i andra delen hade hett temperament. Det hördes så där hade vi behövt ART träna dom. Fast det gjorde vi inte.

Nog klagat från mig. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

En helt vanlig dag som blev en glimmande onsdagskväll.

Asså maken, Min make han går inte av för hackor. Känner mig som den lyckligaste, kvinnan i världen. Han står ut med så mycket, min make. Han står ut med mina ryck, hänger på och applåderar, när jag ger mig ut på upptåg. När jag hittar på saker, så hänger han på kanske inte alltid. Ibland säger han stopp, andas. Den där natten när jag kom hem och sa att jag skulle skriva bok, då hejade han inte på. Han sa mera: ja ja gör du det. Därefter tänkte han nog, att han skulle få samla upp mig, när jag insåg att jag aldrig skulle göra det.

När jag fick för mig att jag skulle börja träna, hejade han på och hjälpte till att få till alla träningssaker. När jag ville bli vinterbadare, då vart det 24 mil en dag bara för att jag ville ha badskor och badhandskar. När jag kommer hem helt slut efter jobbet. Då gör han allt det där som jag inte orkar. Jag kan ligga en hel dag på soffan, medans han jobbar. När han kommer hem gör han god middag. Tar hand om mig och låter mig vila.

Idag när jag körde till jobbet, berättade jag att jag skulle vilja ha en ny smartklocka. Berättade att jag skulle vilja ha en riktigt klocka. En sådan där grym Garmin som jag innan hade innan, alla mina samsung-medel-måtts-klockor.

När jag kom hem efter mötet så hade han lagat fläskfilé med gudagod sås. Kokt potatis och hade kokat morötter till det. Jätte härligt att komma hem, till så god mat. Jag hade innan sagt något om blodpudding. Efter maten gick jag till källaren, satte på tv och la mig för att sova lite. När jag vaknat till, bad han mig komma till hans skrivbord. Då plockar han fram en present så här på en helt vanlig onsdag. En Garmin smartklocka, en som har alla dom där finesserna, som jag vill ha. Jag är fri från de där samsung-smart-klockorna. Nu har jag klockornas klocka. En smartklocka som på riktigt, kan mäta simtagen på riktigt. Jo, jag är gift med för mig världens bästa man. Hur kunde jag ha sådan tur. Hur kunde jag göra ett så bra val. Känner mig så tacksam över att han finns i mitt liv. Det är verkligen jag och han mot världen. Eller nej, det är jag och han med världen. För mig är det kärlek. Nog om hyllningar om min make.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen den, den kommer först i morgon. Just nu, gäller.

Carina Ikonen Nilsson.

Body shop och 100 kr rabatt.

Yes, jag gjorde det, fast jag försökte jobba bort just det. Jag gick in i gymmet ställde mig på crosstrainern och kämpade på tillsammans med Metallica. Då blir det extra bra att träna. Jag cyklade en stund och jag lyfte lite vikter. En gång är ingen gång. Så är det men, jag gjorde det jag bestämt mig för att göra idag. Jag är på gång. Nu kör vi.

Länken till Body shop från förra inlägget ger dig 100 kronor rabatt på ditt köp. Men då måste du handla för minst 450 kr. Misstänker att det även är så att du inte ska vara kund innan. Passa på skäm bort dig med dofter som gör sinnet mjuk.

Vill du gå ner kg i vikt, gå in på länken till viktväktarna där det blir viktnedgång om du följer appen. Just nu är det 50% rabatt. Själv har jag gått ner 16 kg nu. Men jag tänker allt gå ner tio kg till. 16 kg sedan augusti. Själv tycker jag det är grymt bra jobbat av mig.

Det har hänt så mycket det senaste halvåret. Jag gjorde satte upp ett mål. Men det har blivit flera mål, under denna höst och vinter. Först viktnedgången, sedan bestämde jag mig för att bli vinterbadare, när det målet var uppnått, bestämde jag året runt badare. Nu har jag bestämt mig för att ta upp det där med träningen igen. Nu kan det bara bli bättre med både kropp och själ. Där till har jag börjat nosa på det där med Vejpandet. Kanske är det dags att lägga av med den med. Jag har bevisat för mig själv hela hösten, att jag kan. Vejpen,eller elciggen om du vill, jo det kommer att bli ett slut på den med, tänker jag. Fast där är jag inte ännu känner jag. Först ska träningen till Men det är ett mål för framtiden. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson.

Träning, jo nu finns det inga ursäkter längre.

Vilken härlig dag, jo idag är det en härlig göra saker som man inte gjort på länge dag. Hurra vi har igen fått ordning på vårt gym. Det stod en massa saker i gymmet, vilket gjorde att jag trodde det var en ursäkt för att inte träna. Dumt men nu finns inga ursäkter kvar känner jag. Nu är det bara att gööö.

Här ska tränas igen. Minst tre gånger i veckan, tänker jag. Mina bad är också en form av träning men lite muskler, lite kondition, för att träna hjärna är aldrig fel. Har legat av mig med träningen ett tag. Nu är det dags att även ta tag i den där träningen igen. Nu har jag gått ner så många kg så lite träning på kroppen är aldrig fel.

Vi bestämde även idag, att vår gamla Miele tvättmaskin ska gå för den sista vilan. Programverket har igen gett sig, den har inte funkat den sista månaden. Därför beställde vi idag, en ny fin, självklart en Miele tvättmaskin. En liten dyr sak men om man tänker PPA. (Pris Per användning) blir det en billig maskin.

Vår förra Miele har vi haft i 17 år, en gång reparerat programverket som kostade 1000 kronor. Har tvättat säkerligen en 10 gånger i veckan plus mattor och andra tunga saker. Det har blivit 5000 tvättar i maskinen den kostade runt 10 000 då, vilket blir om jag bara räknar tvätt jobbet 2 kr på tvätt. Därför valet att köpa Miele igen. Denna maskin är energisnål, automatisk tvättmedel tillförsel. Vilket gör att det inte blir massa extra gift i naturen. Jo visst, den var lite dyr men jag tänker att den kommer nog att hålla i en 20 år. Miele är en klass för sig. Vi har även diskmaskin av märket Miele. Den är nog 15 år gammal. Ibland vid kalas har det blivit en fyra diskar, under en dag. Är också nöjd med den maskinen. Fast jag nu har kommit på, att jag gillar att diska för hand. Den är still going strong.

Igår hade vi lite kalas här. Dottern och hennes man, svärfar och lille Alfred var här. Det vart riktigt trevligt och jag fick säga det som gnagt i mig så länge till hennes svärfar. jag skrev om det i ett inlägg tidigare om att en kvinna lämnat jordelivet och att det var en förlust på en outforskad vänskap. Vi kom på att tala om det där viktiga med att göra och säga saker när det finns tillfälle. Det man inte säger och inte gör, kan vara försent en dag. Det är viktigt att vid alla tillfällen säga och göra det då man har tillfället till, för i morgon kan det vara försent. Jag tror att det man ångrar i livet det är det man aldrig tog sig tid, mod till att göra. Det är dags att göra.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu!

Carina Ikonen Nilsson.

Dumt att vara vaken den här tiden.

alla dessa timmar framför tv, vaktande av nyheter och oro. Ställer till det i formen, att inte kunna sova. Ligger i sängen funderar på vad som hänt, finns det nytt att läsa. Vem säger vad och vad är det som sägs. Hur i hela friden blev det så här? Hur kan ett lands regering, ställa till sådan oreda i världen? Varför händer allt det här? Kommer kriget att komma hit? Vem och vilka är vi då? Kommer Putin att trycka på knappen? Kommer vi få ställa om världsordningen och kommer vi behöva passa vår tunga? Varför i hela världen behöver jag ligga och tänka på detta mitt i natten? Så dumt, inte alls smart. Jag som har tänkt mig att åka till sjön i morgon, behöver min sömn. Fullt ord, har ju sovit jour, jag borde vara helt slut i kroppen och totalt uttröttad. Men ack nej jag har varit som en riktig Damp-tant idag. Ändå är sömnen någon helt annan stans än där den borde vara.

I denna stilla timma när hela huset sover sitter jag här i nattlinne och skriver blogg. Jag är bra på att hantera ångest, oro. Nää inte i natt, jag tänker på de klienter jag möter i mitt jobb. Dom har också svårt att sova i bland. Jag förstår hur tankarna snurrar för dom nu. Hur tankarna inte slutar, hur svårt det är att få stopp på alla dom där tankarna, som jag ändå inte kan göra något åt. Dom snurrar fast jag försöker med både andningsövningar och andra tekniker.

Det där kriget finns där, jag kan inte göra något åt det. Jag behöver min sömn för att inte ramla och slå mig i själen. Jag behöver sömnen för att orka andas. Hur många av alla dessa människor som flyr bor nu i natt i ångest och oro för morgondagen. Deras sömnlöshet är enkel att förstå, min är bara dum. Gå och lägg dig människa, du kan inte göra något mera än att ta hand om dig de dina och det som är ditt.

Jag hoppa önskar att Putin har ännu svårare att sova än vad vi andra har. Eller så önskar jag honom en riktigt god sömn så att han kommer till sans. Bestämmer sig för att se hans verk, med världens ögon. Att han kommer på att allt detta var dumt, att han gör om och tar helt andra beslut, än dom han har tagit fram tills nu.

Återtagande av min egna makt.

Har återtagit min egna makt, i att inte se till att ramla ner och slå mig illa i själen. Dessa dagar med oron i världen, tänker jag inte ramla mera, än jag redan har gjort. Nu blir det att återta, det jag kan göra något åt. Jag behöver inte förfalla i mina känslor.

Det ukrainska folket lider oavsett, om jag mår dåligt eller inte. Jag måste hitta sätt att ha en mur omkring mig, jag behöver inte blöda i mina känslor. Jag behöver inte gråta, dom där tårarna kan jag gråta sedan. Inte nu. Jag och en kollega pratade igår, om den värld vi vill se. Oavsett om det är en utopi eller inte, borde väl krig vara ett förlegat sätt att lösa problem? Vi behöver Kärlek, omtanke och respekt i den här världen. Inte vapen!

Tänk om vi kunde begrava alla former av vapen, skapa en stor begravningsplats. Där vi sedan cementerade, för att aldrig mera brytas upp. Tänk om vi hade läger, där människor som ville ta till våld fick bo och träna sig i att hitta till orädslan, tryggheten och acceptans. Tänk om det blev så, att vi blev tillsammans och inte vi och dom. Att vi alla hade en syn på att vi är bara människor, vår uppgift i livet är att vara medmänniskor i världen. En vacker dröm, i bakhuvudet hör jag sången om natten där drömmen handlade att soldaterna inte fanns och statsmäns satt på rad. Tänk om det, ja tänk om…. Det börjar i det lilla, vi kan alla göra något och vi kan endast börja gräva där vi står. Kan vi inte bli några som greppar en spade, börja i alla fall lära oss stava till ordet FRED är inte en Utopi. Utan fred är något vackert. Något uppnåeligt som kan vara en möjlighet till en bättre värld. Just nu, just i denna stund är det något jag vill befinna mig i. Kärlek till världens alla människor, även till Alla som behöver lite extra.

Lev idag just nu, just nu kan vi göra något åt, igår finns inte kvar mera än i ruiner, minnen och känslor som bor i historian. Just nu sår vi det vi kan skörda i framtiden. Ta hand om dig!

Carina Ikonen Nilsson.

Tacksamhet kan Hjälpa.

Idag satt jag och kollade in nyheterna. Då var det ett väldigt oväsen utanför, det var många män i svarta kläder. I raketfart gick mina tankar om Ukraina och vad fan gör dom här. Va fan vad finns det här??? Efter några sekunder, kom jag på att det är något helt annat. Vi ska ha byggjobbare här i helgen, dom ska byta taket. Byta taket och sätta upp byggställningar. Hade detta skett innan Ukraina, hade jag genast kommit på att okej, det är byggjobbare. Det gjorde jag inte idag, idag blev det katastroftankar på 0 sekunder.

Det är trevliga, vänliga killar som är här. Dom kommer från Polen. Jag fick möjlighet att säga att dom gör ett fantastiskt jobb, där nere med att välkomna Ukrainska människor. Dom bidrar till det där med att solidariteten, blir synlig. Det var som att jag inte kunde säga nog, om deras engagemang. Berättade att jag beundrade deras kraft i att bidra.

Tänka sig, för bara några månader sedan gick jag här i min lilla svenskbubbla om att livet är ett rosa skimmer, där det värsta som kan hända är om besin priset går upp. Det är det jag har rätten, att klaga på liksom.

Igår tankade jag bilen 23. 70 kr, tankade och tänkte tankar om, det är bra att det finns bensin. Den tanken har aldrig slagit, mig innan. Idag när jag skulle fixa mitt kaffe, kände jag tacksamhet att jag kunde göra kaffe. För mig var sådant självklarheter. Nu är jag mera medveten, om att allt det där jag just nu kan göra är inte självklarheter, även om det borde vara självklarheter för alla.

Just nu, under dagarna, bor jag i små, små tacksamheter som sker i just nu. Därifrån bor det trygghet i mig. Där i dessa tacksamheter, samlar jag min kraft till att orka med att vara med i livet. Där bor det tro och hopp. Måtte detta vansinne, snart ta slut. Att vi återigen kan se på världen, som en vänlig värld. Att vi återigen kan se på livet, som att det finns något där framme, som lockar. All heder åt det polska människorna, som gör så mycket. Idag fick jag tacka en polsk medborgare, för deras vänlighet i världen just nu. För två veckor sedan hade jag hade då bara tittat på dom, en flock människor som gör det dom kan för att få tillvaron, lite drägligare.

Idag skäms jag för dessa tankar. Idag är jag tacksam över att dom just nu bor här i vår trädgård, gör i ordning för att vi ska få ett nytt tak. Jo jag vet, solidaritet med våra svenska byggjobbare, fel av mig. Men det är ju så byggbranschen idag ser ut.

Lev idag just nu, igår är historia. Morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller och just nu har jag möjligheten, att faktiskt skriva här på bloggen. Det kanske bor en dag där framme, där den möjligheten inte finns. Men just nu har jag den. I det här bor det tacksamhet just nu.

Carina Ikonen Nilsson.

Ibland behöver man göra ett röj.

Idag tog jag ett beslut om att inte bad. Det var ett genom tänkt beslut, jag är nöjd med det. Både hon som vill och oviljan är nöjda. Jag har tänkt mig göra rent i tvättstugan och få ordning på en liten strykhörna i stället. Tvättkorgarna ropar på hjälp att bli tömda. De båda tvättmaskinerna är redan igång och jobbar. Golvmoppen står i blöt och bara väntar på att jag ska göra jobbet.

Men jag tänkte mig ett inlägg, innan jag gör klart. För jag har redan genom morgondamp, tömt diskmaskinen, fixat köket, lagt i tvätt, sorterat på den där hyllan i tvättstugan där jag lägger allt som jag inte vill slänga men inte vill ha. Idag gick jag helt sonika och hämtade en sopsäck för det där jag inte vill slänga och slängde. Nu ska det bli i ordning i den där tvättstugan. Jag är en smygsamlare, en sådan där som har svårt att slänga vissa saker.

Vi ska göra nytt tak, fixa med bergvärme och sätta in en kamin i gillestugan har vi pratat om. Taket kommer att bli bytt i mars, bergvärmen kommer i maj och kaminen hmm… Igår skulle vi göra ordning i gillestugan så att kaminen skulle få plats. Men ordningen blev till, vi, jag och maken alltså, har fått nya platser för våra datorer. Riktigt mysigt blev det där på den lilla kontorsdelen. Soffan bor mitt på golvet och tv råkade passa perfekt, där den där tänkta kaminen skulle få bo. Nu är vi inte helt säkra på om vi egentligen, behöver en kamin. Vi blev lite för nöjda för att igen flytta om på tv och soffa.

Vår pelletspanna ska få flytta, istället har vi tänkt oss bergvärme. Slut på allt sot och säckbärande. Nu ska det bli ordning och reda i det där pannrummet. Där ska i stället bli en liten mackapär och ett element. Där till får jag möjlighet att återta det lilla pannrummet, för att igen ska det bli torkrum. Det ska målas så all sot, inte ens minns. Det ska fixas med rep för att hänga tvätt. Lite hyllor vill jag ha till klädhögarna som är torra, en liten matthängare vill jag ha för att torka tunga saker. Min strykbräda ska få bo där och matt hängaren ska även funka för att hänga de strukna kläderna. Längtar tills allt är klart.

Det är alltid så för mig, ser resultatet innan vi ens börjat. Kommer att få krutdamp medans vi håller på, kommer att jobba dygnets alla timmar innan det är klart. De första veckorna kommer även stryktvätten att bli struken. Men jag misstänker att sedan efter några veckor, kommer den där stryktvätten igen ge mig dåligt samvete när jag återigen får leta febrilt efter strukna skjortor.

Eller så får jag under de veckor som kommer, läsa gårdagens inlägg igen och igen så att jag lär mig att det är bara till att göra.

Nej nog skrivet av mig, idag blir det tvättstugerengöring av mig. Ska det bli klart så får jag börja nu. Dessutom så är klockan över nio så nu kan dammsugaren startas. Nu har jag tagit hänsyn nog till att min familj sover. I gatan här ska städas.

Tänk att man kan bli så glad över att få städa…. Får bli Thåström strof här …. Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal…. hmmm.. det tåls att kluras på…

Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller, just nu.

Carina Ikonen Nilsson.

Sida 33 av 64

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén