Kategori: Malix Sida 33 av 64

Asså maken, Min make han går inte av för hackor. Känner mig som den lyckligaste, kvinnan i världen. Han står ut med så mycket, min make. Han står ut med mina ryck, hänger på och applåderar, när jag ger mig ut på upptåg. När jag hittar på saker, så hänger han på kanske inte alltid. Ibland säger han stopp, andas. Den där natten när jag kom hem och sa att jag skulle skriva bok, då hejade han inte på. Han sa mera: ja ja gör du det. Därefter tänkte han nog, att han skulle få samla upp mig, när jag insåg att jag aldrig skulle göra det.

När jag fick för mig att jag skulle börja träna, hejade han på och hjälpte till att få till alla träningssaker. När jag ville bli vinterbadare, då vart det 24 mil en dag bara för att jag ville ha badskor och badhandskar. När jag kommer hem helt slut efter jobbet. Då gör han allt det där som jag inte orkar. Jag kan ligga en hel dag på soffan, medans han jobbar. När han kommer hem gör han god middag. Tar hand om mig och låter mig vila.

Idag när jag körde till jobbet, berättade jag att jag skulle vilja ha en ny smartklocka. Berättade att jag skulle vilja ha en riktigt klocka. En sådan där grym Garmin som jag innan hade innan, alla mina samsung-medel-måtts-klockor.

När jag kom hem efter mötet så hade han lagat fläskfilé med gudagod sås. Kokt potatis och hade kokat morötter till det. Jätte härligt att komma hem, till så god mat. Jag hade innan sagt något om blodpudding. Efter maten gick jag till källaren, satte på tv och la mig för att sova lite. När jag vaknat till, bad han mig komma till hans skrivbord. Då plockar han fram en present så här på en helt vanlig onsdag. En Garmin smartklocka, en som har alla dom där finesserna, som jag vill ha. Jag är fri från de där samsung-smart-klockorna. Nu har jag klockornas klocka. En smartklocka som på riktigt, kan mäta simtagen på riktigt. Jo, jag är gift med för mig världens bästa man. Hur kunde jag ha sådan tur. Hur kunde jag göra ett så bra val. Känner mig så tacksam över att han finns i mitt liv. Det är verkligen jag och han mot världen. Eller nej, det är jag och han med världen. För mig är det kärlek. Nog om hyllningar om min make.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen den, den kommer först i morgon. Just nu, gäller.

Vilken härlig dag, jo idag är det en härlig göra saker som man inte gjort på länge dag. Hurra vi har igen fått ordning på vårt gym. Det stod en massa saker i gymmet, vilket gjorde att jag trodde det var en ursäkt för att inte träna. Dumt men nu finns inga ursäkter kvar känner jag. Nu är det bara att gööö.

Här ska tränas igen. Minst tre gånger i veckan, tänker jag. Mina bad är också en form av träning men lite muskler, lite kondition, för att träna hjärna är aldrig fel. Har legat av mig med träningen ett tag. Nu är det dags att även ta tag i den där träningen igen. Nu har jag gått ner så många kg så lite träning på kroppen är aldrig fel.

Vi bestämde även idag, att vår gamla Miele tvättmaskin ska gå för den sista vilan. Programverket har igen gett sig, den har inte funkat den sista månaden. Därför beställde vi idag, en ny fin, självklart en Miele tvättmaskin. En liten dyr sak men om man tänker PPA. (Pris Per användning) blir det en billig maskin.

Vår förra Miele har vi haft i 17 år, en gång reparerat programverket som kostade 1000 kronor. Har tvättat säkerligen en 10 gånger i veckan plus mattor och andra tunga saker. Det har blivit 5000 tvättar i maskinen den kostade runt 10 000 då, vilket blir om jag bara räknar tvätt jobbet 2 kr på tvätt. Därför valet att köpa Miele igen. Denna maskin är energisnål, automatisk tvättmedel tillförsel. Vilket gör att det inte blir massa extra gift i naturen. Jo visst, den var lite dyr men jag tänker att den kommer nog att hålla i en 20 år. Miele är en klass för sig. Vi har även diskmaskin av märket Miele. Den är nog 15 år gammal. Ibland vid kalas har det blivit en fyra diskar, under en dag. Är också nöjd med den maskinen. Fast jag nu har kommit på, att jag gillar att diska för hand. Den är still going strong.

Igår hade vi lite kalas här. Dottern och hennes man, svärfar och lille Alfred var här. Det vart riktigt trevligt och jag fick säga det som gnagt i mig så länge till hennes svärfar. jag skrev om det i ett inlägg tidigare om att en kvinna lämnat jordelivet och att det var en förlust på en outforskad vänskap. Vi kom på att tala om det där viktiga med att göra och säga saker när det finns tillfälle. Det man inte säger och inte gör, kan vara försent en dag. Det är viktigt att vid alla tillfällen säga och göra det då man har tillfället till, för i morgon kan det vara försent. Jag tror att det man ångrar i livet det är det man aldrig tog sig tid, mod till att göra. Det är dags att göra.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu!

alla dessa timmar framför tv, vaktande av nyheter och oro. Ställer till det i formen, att inte kunna sova. Ligger i sängen funderar på vad som hänt, finns det nytt att läsa. Vem säger vad och vad är det som sägs. Hur i hela friden blev det så här? Hur kan ett lands regering, ställa till sådan oreda i världen? Varför händer allt det här? Kommer kriget att komma hit? Vem och vilka är vi då? Kommer Putin att trycka på knappen? Kommer vi få ställa om världsordningen och kommer vi behöva passa vår tunga? Varför i hela världen behöver jag ligga och tänka på detta mitt i natten? Så dumt, inte alls smart. Jag som har tänkt mig att åka till sjön i morgon, behöver min sömn. Fullt ord, har ju sovit jour, jag borde vara helt slut i kroppen och totalt uttröttad. Men ack nej jag har varit som en riktig Damp-tant idag. Ändå är sömnen någon helt annan stans än där den borde vara.

I denna stilla timma när hela huset sover sitter jag här i nattlinne och skriver blogg. Jag är bra på att hantera ångest, oro. Nää inte i natt, jag tänker på de klienter jag möter i mitt jobb. Dom har också svårt att sova i bland. Jag förstår hur tankarna snurrar för dom nu. Hur tankarna inte slutar, hur svårt det är att få stopp på alla dom där tankarna, som jag ändå inte kan göra något åt. Dom snurrar fast jag försöker med både andningsövningar och andra tekniker.

Det där kriget finns där, jag kan inte göra något åt det. Jag behöver min sömn för att inte ramla och slå mig i själen. Jag behöver sömnen för att orka andas. Hur många av alla dessa människor som flyr bor nu i natt i ångest och oro för morgondagen. Deras sömnlöshet är enkel att förstå, min är bara dum. Gå och lägg dig människa, du kan inte göra något mera än att ta hand om dig de dina och det som är ditt.

Jag hoppa önskar att Putin har ännu svårare att sova än vad vi andra har. Eller så önskar jag honom en riktigt god sömn så att han kommer till sans. Bestämmer sig för att se hans verk, med världens ögon. Att han kommer på att allt detta var dumt, att han gör om och tar helt andra beslut, än dom han har tagit fram tills nu.

Idag satt jag och kollade in nyheterna. Då var det ett väldigt oväsen utanför, det var många män i svarta kläder. I raketfart gick mina tankar om Ukraina och vad fan gör dom här. Va fan vad finns det här??? Efter några sekunder, kom jag på att det är något helt annat. Vi ska ha byggjobbare här i helgen, dom ska byta taket. Byta taket och sätta upp byggställningar. Hade detta skett innan Ukraina, hade jag genast kommit på att okej, det är byggjobbare. Det gjorde jag inte idag, idag blev det katastroftankar på 0 sekunder.

Det är trevliga, vänliga killar som är här. Dom kommer från Polen. Jag fick möjlighet att säga att dom gör ett fantastiskt jobb, där nere med att välkomna Ukrainska människor. Dom bidrar till det där med att solidariteten, blir synlig. Det var som att jag inte kunde säga nog, om deras engagemang. Berättade att jag beundrade deras kraft i att bidra.

Tänka sig, för bara några månader sedan gick jag här i min lilla svenskbubbla om att livet är ett rosa skimmer, där det värsta som kan hända är om besin priset går upp. Det är det jag har rätten, att klaga på liksom.

Igår tankade jag bilen 23. 70 kr, tankade och tänkte tankar om, det är bra att det finns bensin. Den tanken har aldrig slagit, mig innan. Idag när jag skulle fixa mitt kaffe, kände jag tacksamhet att jag kunde göra kaffe. För mig var sådant självklarheter. Nu är jag mera medveten, om att allt det där jag just nu kan göra är inte självklarheter, även om det borde vara självklarheter för alla.

Just nu, under dagarna, bor jag i små, små tacksamheter som sker i just nu. Därifrån bor det trygghet i mig. Där i dessa tacksamheter, samlar jag min kraft till att orka med att vara med i livet. Där bor det tro och hopp. Måtte detta vansinne, snart ta slut. Att vi återigen kan se på världen, som en vänlig värld. Att vi återigen kan se på livet, som att det finns något där framme, som lockar. All heder åt det polska människorna, som gör så mycket. Idag fick jag tacka en polsk medborgare, för deras vänlighet i världen just nu. För två veckor sedan hade jag hade då bara tittat på dom, en flock människor som gör det dom kan för att få tillvaron, lite drägligare.

Idag skäms jag för dessa tankar. Idag är jag tacksam över att dom just nu bor här i vår trädgård, gör i ordning för att vi ska få ett nytt tak. Jo jag vet, solidaritet med våra svenska byggjobbare, fel av mig. Men det är ju så byggbranschen idag ser ut.

Lev idag just nu, igår är historia. Morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller och just nu har jag möjligheten, att faktiskt skriva här på bloggen. Det kanske bor en dag där framme, där den möjligheten inte finns. Men just nu har jag den. I det här bor det tacksamhet just nu.

Idag tog jag ett beslut om att inte bad. Det var ett genom tänkt beslut, jag är nöjd med det. Både hon som vill och oviljan är nöjda. Jag har tänkt mig göra rent i tvättstugan och få ordning på en liten strykhörna i stället. Tvättkorgarna ropar på hjälp att bli tömda. De båda tvättmaskinerna är redan igång och jobbar. Golvmoppen står i blöt och bara väntar på att jag ska göra jobbet.

Men jag tänkte mig ett inlägg, innan jag gör klart. För jag har redan genom morgondamp, tömt diskmaskinen, fixat köket, lagt i tvätt, sorterat på den där hyllan i tvättstugan där jag lägger allt som jag inte vill slänga men inte vill ha. Idag gick jag helt sonika och hämtade en sopsäck för det där jag inte vill slänga och slängde. Nu ska det bli i ordning i den där tvättstugan. Jag är en smygsamlare, en sådan där som har svårt att slänga vissa saker.

Vi ska göra nytt tak, fixa med bergvärme och sätta in en kamin i gillestugan har vi pratat om. Taket kommer att bli bytt i mars, bergvärmen kommer i maj och kaminen hmm… Igår skulle vi göra ordning i gillestugan så att kaminen skulle få plats. Men ordningen blev till, vi, jag och maken alltså, har fått nya platser för våra datorer. Riktigt mysigt blev det där på den lilla kontorsdelen. Soffan bor mitt på golvet och tv råkade passa perfekt, där den där tänkta kaminen skulle få bo. Nu är vi inte helt säkra på om vi egentligen, behöver en kamin. Vi blev lite för nöjda för att igen flytta om på tv och soffa.

Vår pelletspanna ska få flytta, istället har vi tänkt oss bergvärme. Slut på allt sot och säckbärande. Nu ska det bli ordning och reda i det där pannrummet. Där ska i stället bli en liten mackapär och ett element. Där till får jag möjlighet att återta det lilla pannrummet, för att igen ska det bli torkrum. Det ska målas så all sot, inte ens minns. Det ska fixas med rep för att hänga tvätt. Lite hyllor vill jag ha till klädhögarna som är torra, en liten matthängare vill jag ha för att torka tunga saker. Min strykbräda ska få bo där och matt hängaren ska även funka för att hänga de strukna kläderna. Längtar tills allt är klart.

Det är alltid så för mig, ser resultatet innan vi ens börjat. Kommer att få krutdamp medans vi håller på, kommer att jobba dygnets alla timmar innan det är klart. De första veckorna kommer även stryktvätten att bli struken. Men jag misstänker att sedan efter några veckor, kommer den där stryktvätten igen ge mig dåligt samvete när jag återigen får leta febrilt efter strukna skjortor.

Eller så får jag under de veckor som kommer, läsa gårdagens inlägg igen och igen så att jag lär mig att det är bara till att göra.

Nej nog skrivet av mig, idag blir det tvättstugerengöring av mig. Ska det bli klart så får jag börja nu. Dessutom så är klockan över nio så nu kan dammsugaren startas. Nu har jag tagit hänsyn nog till att min familj sover. I gatan här ska städas.

Tänk att man kan bli så glad över att få städa…. Får bli Thåström strof här …. Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal…. hmmm.. det tåls att kluras på…

Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller, just nu.

Nickelback, gör låten. Den förgyllde min resa till badet i morse. Då när jag satt i bilen och högtalaren sa What are you waiting for? Funderade jag på vad är det jag väntar på? Finns det något som jag just i denna stund saknar? Just då i stunden kändes det som om allt var på plats. Ljuset på morgonen, på väg till, och känslan i kroppen av att Livet är så som det ska vara. Jag väntade inte på något, jag satt där och njöt av stunden, resan till och känslan som brukar infinna sig när jag åker till morgonbadet. Tankar om vilka av mina systrar jag får träffa idag, vem kör vem och längtan efter det där smal talk som är i stunden. Det är härligt att vara i stunden med mina badsystrar, Där vi sitter i skogen och krånglar på oss våra badskor och vantar.

Just det satt jag och väntade på tillsammans med strofer från Nickelback. Nu så här när jag sitter och skriver detta inlägg hör jag fortfarande slingan av låten. Just nu väntar jag inte på något, utan är i denna stunden när tangenterna trycks ner. Försöker andas lugnt så att värmen flyttar in i kroppen igen, efter det härliga morgon badet.

What are you waiting for? Det kan ibland tålas att fundera på. Varför vi sitter och väntar på den perfekta stunden, det rätta tillfället? När är det perfekta rätta stunden? Om den inte är här just nu, i den stunden vi är i. När är den då?

När och om brukar vara stoppklossar, i den där perfekta stunden som vi väntar på. What are you waiting for? Varför väntar vi på om, bara eller när? Vad är det som gör att vi behöver vänta? Det räcker egentligen med att fånga tillfället just nu, för att göra det. Vi kan ibland sitta och vänta på i åratal.

Livet är för kort för att vänta känner jag. Livet är inte till, för att vi ska sitta och vänta på, det där perfekta tillfället, då vi ska ta och göra. Utan vi ska, när vi får tanken, ska göra, undersöka och utvärdera. Vad vi kan göra just i denna stund, för att komma närmare det där som vi väntar på. Ibland kan det faktiskt vara så att om vi väntar, på att det eller det där fantastiska ska hända, går tillfällena förbi oss. Har du något du vill uppnå som kanske känns för stort, eller behöver förberedelser för att uppnå. Bryt ner det i små steg, gör något just nu. Undersök hur vägen blir till, undersök vad andra gjort, för att nå dit till det du vill. När du tagit ett steg, utvärdera, var det rätt steg eller behöver något ändras. Resultat kan ta tid. Men, varje steg du tar i riktning mot dina mål är steg som är tagna. Varje litet steg vi tar, går att utvärdera, reflektera över. Behöver jag göra något mera? Var det ett steg i riktningen emot målet? Eller var det ett steg, som ledde till något annat? Behöver jag göra mera, av det som jag just gjort? Behövs det något helt annat i stället?

Steg i riktning emot mitt mål att bli av med kroppskilon, är att faktiskt göra eller inte göra. Utesluta saker för att minska i vikt. Tillföra andra saker. Samt att utvärdera. Steg i riktning emot mitt mål att bli året runt badare, är faktiskt att åka till sjön och bada oavsett väder eller vind. Det är bara att göra. Jag blir inte en året runt badare, om jag ska sitta och vänta in rätta känslan, eller om bara det var sol. Det gör mig inte till vinterbadare, inte heller året runt badare. Det som gör att jag blir en året runt badare, är att jag varje morgon jag inte vill åka, åka ändå. Fast det är 10 minusgrader ute, är det att sätta mig i bilen. Med min badväska och åka den där milen till sjön.

Vill jag gå ner kilon, då är det att utesluta sådant som jag faktiskt egentligen vet om, att jag borde utesluta. Jag behöver inte må bra. för att ta tag i det, det behövs inte att någon annan ska göra, eller om bara det där hände. Om bara inte han eller hon… Nej det som behövs, är att jag gör, oavsett vad eller hur, så är det att jag gör. Låter jag bli att trycka i mig sötsaker, utesluta massa mackor. Lägga till saker som är bättre att äta, samt äta mindre så når jag mina mål. Lägger jag sedan till saker som träning eller annat, är det extra plus. Men för att gå ner i vikt behöver jag utesluta sådant som jag egentligen vet, inte är bra för vikten.

What are you waiting for? Ring det där samtalet du är lite rädd för. Det värsta som kan hända, är att det där samtalet kanske inte blir de resultat du vill det ska vara. Men om så är fallet, vet du. Då gjorde du och fick i alla fall möjligheten. Gå den där extra milen. Gör det där du tänkte och blir det fel, då slipper du fundera på. Ibland när man gör, händer det att det faktiskt blir det där som du satt och väntade på. Då om du väntat i flera år på det där perfekta tillfället, kommer du slå på dig själv att du inte gjorde det, då när du först tänkte på det. För jag tror inte jag är ensam om att, ha haft tankar om varför gjorde jag inte det innan, varför har jag väntat så länge.

Nu väntar jag på frukosten jag ska bara skriva klart just det här inlägget. Ha en fin dag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

What are you Waiting for, byter vi ut till What are you doing right now?

Det är en ledig dag, en ledig dag med regn och rusk. Sånt är livet ibland men, det är bara att gilla läget. Läget är bra, känns härligt med att ha en ledig helg, där timmarna går åt till allt här hemma. Började självklart dagen med att bada. Fast egentligen var det inte så självklart. Bestämde mig inte från klockan var 5 i åtta. 8.00 var jag tvungen att åka iväg. Men jag hann, kanske var det för att min badväska alltid står redo och klar för bad.

Vaknade senare idag än vanligt, det gjorde inte så mycket. Eftersom dagen är ledighetsdag. Den där extra halvtimman gjorde att oviljan till bad inom mig, fick plats. Vi hade ett riktigt långt samtal under morgonen, där vi båda fick plats. Mjuka sköna tankar, under en halvtimmas tid tillsammans med vår gemensamma kopp med kaffe. När kaffe var urdrucket, trodde jag och min ovilja var helt överens. Överens om att idag, blir det inte något bad. Gick ut i köket, för att trycka igång en kopp kaffe till. Gick in och bäddade sängen.

Det var då hon den där viljan, skickade ut impulser till mig. Hon frågade om jag helt ärligt, kunde säga att jag var stolt över mitt beslut. Frågade mig om jag verkligen valde bort mina badsystrar. Hon frågade mig om jag kommer att gilla mig under dagen, om jag fegar ut som jag just hade bestämt. Jodå tänkte jag i en snabb tanke.

Men sedan var det som om någon bara tog tag i autopiloten som styr mitt skepp. Det blev snabbt in på toa, för att borsta tänder, fixa till håret i en mera bekväm tofs, än den som var efter alla timmar av sömn. Av med nattkläder, på med morgonrock och stövlar. Helt plötsligt satt jag där i bilen och körde den där milen. Ännu ett bad blev till.

Nu sitter jag här och myser för fullt av att det blev av. Har redan duschat av mig både jobb och skogsdamm. Till och med tvättat och kammat ut mitt hår. Vilket är en tråkighets grej. Jag brukar skuta upp, till det inte längre går att skjuta upp. Idag får det bli lite extra fina kläder, bara för att jag vill och kan. En nygammal skjortblus, hittade jag i garderoben. Dom där mindre hg på vågen, som visade sig denna vecka. Gjorde att blusen passade perfekt. Det är en sådan där skjorta som hängt långt in i garderoben, förut har det varit ett favoritplagg. Men med alla extra kg som blivit under en lång tid gjort att den inte har passat. Jag har inte velat göra mig av med den, för då för många år sedan var den så bekväm. Vilket den även nu är. Idag är jag glad att jag hittade den och att den passade så perfekt.

Asså denna tiden med WW, Viktväktarna är så full med win- win saker. Den där medlemsavgiften som jag betalar, är en vinst i både pengar och känslor för mig själv.

1. Alla kläder som jag hittar till, som jag innan älskat.
2. Alla leenden som jag ger mig själv när jag ser mig i spegeln.
3. All glädje och all kärlek som jag känner, nästan varje gång jag ställer mig på vågen.
4. Den nästan uteblivna värken som innan då kilona var på min kropp gjorde så fasligt ont, gör mindre ont idag. Känns gör den men, inte alls i den kaliber som innan viktnedgången.
5. Alla dessa nygamla kläder som jag gömt undan om i fall att, dom någonsin skulle passa igen. Dom som Idag passar. Det trodde jag inte på för ett år sedan.
6. All den här kraften som bor i Yes, jag klarde det.
7. Alla mål som nu faktiskt blir verklighet . Sådant som jag trott vart omöjligt, innan. Ger mig kraft i att men det där fixar jag…
8. All kärlek till mig själv som flyttar in, ju mindre kg vågen visar.
9. All den här viljan som hela tiden blir starkare och starkare.

Alltså här bor tacksamheternas tacksamhet, till att jag då i höstas sa. Nej nu räcker det, jag ger mig själv en chans till, fungerar inte det då ger jag upp. Jag gav mig själv chansen, gjorde det möjligt tillsammans med WW. Detta efter alla andra dieter som jag så dumt gått på. Nu är jag nära mitt mål. ynka tio kg till, sedan är jag nöjd.

Tack för mig, Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu. Idag är första dagen på resten av våra liv.