Idag är första dagen på resten av mitt liv. Just nu är den bästa dagen på resten av mitt liv. Den började med glädjen över att få full pott på min första inlämningsuppgift – och slutade i reflektioner om en dröm: att någon gång delta i en Kay Pollak workshop på Morkulla.
Innan jag satte mig för att skriva det här inlägget kom jag faktiskt iväg på ett morgonbad. Jag har så många omtänksamma badsystrar, och idag pratade vi lite om badtider. Ännu är inget ändrat – det är ju fortfarande ljust ute, men för mig hade det passat bättre att bada lite senare. Det får bli när det mörknar på morgonen.
Badet var härligt. Det var nästan lika varmt i luften som i vattnet, någon grad varmare i badet faktiskt. 11 grader på land och 12 i vattnet. Det var härligt sprudlande och så mjukt att vakna till. Höstens färger har börjat bosätta sig i omgivningen, och det gjorde sjötavlan så vacker i morgonljuset.
Jag fick tillbaka min första inlämningsuppgift från utbildningen jag just nu studerar till samtalsterapeut. Man kunde få tio poäng – och jag fick full pott.
Det gjorde mig så glad att jag var tvungen att ringa maken med en gång. Första uppgiften klar. Nu var den kanske inte så svår, så det är möjligt att fler också fick full pott. Men ändå – vilken glädje det gav! Dessutom blev som ett kvitto på att jag valt rätt väg.
En stilla morgon i vardagsrummet. Kaffet, orden och bloggen – allt på en gång, precis där dagen börjar.
En Kay Pollak workshop på Morkulla jag gärna hade gått
Jag har ju precis lagt ut mycket pengar på utbildningen jag går nu, vilket gör att jag inte har möjligheten att delta i den här workshoppen. Men åh, vad lockande det hade varit.
Tänk att få tillbringa en hel helg tillsammans med andra som, liksom jag, försöker leva mer närvarande, ärligare och mera i sitt autentiska jag. Jag tror det hade varit både spännande och lärorikt – att möta människor som lägger bort sina masker och vågar vara helt sig själva.
Kay Pollak workshop Morkulla
Jag har aldrig tidigare deltagit i något liknande event, men tanken på det väcker något i mig. Tänk att få leva ihop med Kays ord en hel helg. Att öppna upp kanaler för nya tankar, där jag påminns om att tankar bara är tankar – och att de går att byta ut.
Dessutom tränar jag mig ofta i att ifrågasätta mina egna tankar: är de sanna, vad skulle någon annan tänka, och har jag egentligen bevis för att det jag tänker är sant?
Det är en övning som förändrar mycket, och kanske är det just det som är kärnan i Kays filosofi – att våga välja tankar som gynnar en själv.
Tidigare har jag skrivit om hur tacksamhet i vardagen kan förändra hela dagen. Därför känns den här reflektionen som en naturlig fortsättning på det – att se hur tankar och tacksamhet hör ihop.
Kay Pollak och tanken om att välja sina tankar
För många år sedan var jag på en föreläsning där Kay pratade i tre eller fyra timmar. Vilka timmar det var.
Jag minns hur jag skrattade åt mig själv, åt mina egna små begränsningar – och samtidigt växte jag. De där timmarna fick mig att växa som människa, som kollega och som mig i mig.
Redan då hade jag läst hans böcker och sett hans filmer, men att se honom live, i det ögonblick där orden verkligen händer, var något helt annat. Det var inspirerande, varmt och lärorikt på ett sätt som stannat kvar.
Att längta till en Kay Pollak workshop
Jag önskar att jag haft några tusenlappar över just nu – för då hade jag åkt. Men kanske kommer ett nytt tillfälle.
För en dag vill jag sitta där, i stillheten mellan orden, och träna mig ännu mer i att välja de tankar som ger energi. Tills dess fortsätter jag min resa här – i mina studier, i vardagen och i orden som hjälper mig att växa.
“Jag tränar mig i att byta ut tankar som inte tjänar mig, mot de som får mig att växa.”
AHA – mellan raderna
Det är lätt att tänka att utveckling kräver stora steg eller resor till nya platser. Men ofta börjar växandet i det lilla – i en tanke som byts ut, i ett nytt sätt att se på sig själv. Att välja sina tankar är att ta ansvar för sitt inre liv. Det är där förändringen börjar.
Mellan raderna – min röst
När jag skrev det här kände jag både tacksamhet och längtan. Tacksamhet över att ha kommit hit, att få studera något som känns rätt i magen. Men också längtan – efter djupare samtal, fler möten och att fortsätta växa i det sanna, det autentiska. Det är kanske där jag är just nu – mitt i en rörelse mot något större.
Om du tycker om det jag skriver och vill stötta mitt fortsatta skapande: Stöd mig via PayPal
Fråga till dig som läser
Har du någon gång varit på en workshop eller föreläsning som verkligen förändrade något i dig? Eller har du, precis som jag, längtat efter att delta i något men fått välja att vänta? Dela gärna dina tankar i en kommentar.
Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här mer än i spår av gårdagen. Jag kan inte göra om något i gårdagen – men idag, just nu, har jag möjligheter att påverka morgondagen. Det är i alla de nu som är – där jag lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson
Det finns dagar då orden inte vill komma. Då kroppen talar högre än tankarna och världen känns stilla, nästan tyst. Idag är en sådan dag. Ibland känns det som om både kroppen och orden behöver vila – som om stillheten själv vill tala. Kanske behöver jag vila lite från orden, låta kroppen få säga sitt och låta sjön, vinden och tystnaden få ta plats.
Idéerna är inte så många idag. Det känns som om orden har tagit slut. Det kan bero på värken i nacken, det kan bero på att jag helt enkelt inte har något att berätta.
Förr om åren gjorde det mig rädd. Tankarna kom: har mina ord tagit slut? Behöver jag hjälp för att hitta tillbaka? Men nu känner jag bara att jag kanske behöver vila mig från orden. För det brukar visa sig att de finns där bakom allt brus. De har ännu inte hittat fram till morgonen – och kanske hittar de hit en annan dag. Ibland behöver orden få vila sig i kroppen och vaggas in i en stilla sång.
Vid sjön
Gårdagens morgon vid sjön. Bryggorna ligger stilla och världen håller andan. Här får både orden vila och kroppen tala.
Igår var jag i alla fall vid sjön och badade. Bara en av oss badsystrar simmade, vi andra stod med händerna ovanför vattenytan och lät våra kroppar kylas ner. Jag gick först i vattnet och kom först upp ur vattnet.
Känslan i kroppen efter ett bad är alltid så härlig. Värken försvinner för ett kort tag och hela kroppen kämpar på med att få värmen tillbaka. Energierna rusar i kroppen och tankarna saktas ner.
Även om baden är härliga och ger mig kraft tror jag inte att jag ska bada idag. Jag tänker att jag antagligen behöver åka till vårdcentralen och få ordning på nacken, för nu har det gått nästan en och en halv vecka och värken går inte över. Kanske kan jag få någon starkare värktablett än Alvedon och Ipren, för nu känns det som om jag inte kommer stå ut längre. Jag trodde det bara var lite nackvärk men värken förändrar sig hela tiden och ger konstiga känslor i kroppen.
Reflektion
Förr hade jag varit rädd för att orden tog slut. Nu tänker jag att det kanske är precis som med kroppen – den behöver återhämtning för att orka igen. Orden vilar inte för att försvinna, de vilar för att komma tillbaka med ny kraft.
AHA
Det slog mig idag att orden och kroppen är lika på ett sätt. När jag ger dem vila, när jag låter tystnaden få plats, då hittar både orden och kroppen tillbaka till sitt eget flöde.
Mellan raderna – min röst
Mellan värken, baden och tystnaden finns en längtan efter balans. Att våga stanna upp, våga vara utan orden för en stund – det är kanske också en form av styrka. Livet fortsätter ändå, och en dag vaknar både kroppen och orden igen.
Om du vill stötta mitt skrivande kan du göra det via PayPal här. Vill du få mina texter direkt i inkorgen, prenumerera gärna på bloggen via den här länken.
Slutord – reflektion
Det är som om kroppen och orden samarbetar på sitt eget vis. När den ena behöver vila, bär den andra stillheten. Jag tänker att det kanske är så här livet vill tala om för mig att sakta ner lite, att låta morgonen vara tyst utan att skynda fram något alls.
Kanske handlar det inte om att hitta tillbaka till orden, utan om att låta dem hitta tillbaka till mig – när tiden är mogen.
Jag lever idag, just nu. Historien lär mig att vila i kropp och själ. Morgondagen väntar där borta i framtiden – en dag jag inte kan leva idag. Men det jag gör i nuet kan växa till något i morgon. Just nu är alltid, för det är här livet levs. – Carina Ikonen Nilsson.
Tacksamhet i vardagen växer ur de små stunderna – som doften av kaffe, ett stilla hus och hösten som långsamt flyttar in. I den tysta morgonen vaknar kroppen mjukt och jag känner ro. Livet i husbilen får vänta en stund, men kanske blir det ändå en sista husbilshelg innan vintern tar över. Hösten bjuder in till att boa in sig, till doften av gröna tomater i sötlag och till känslan av att vara i fas med tiden.
Ibland känns det som om livet är just som himlen på bilden ovan – moln som samlas, men där ljuset alltid hittar en väg igenom. Det är där tacksamhet i vardagen bor, i skiftningen mellan mörker och ljus.
Tacksamhet i vardagen och en ny morgon
Det är en ny morgon – och jag fick förmånen att vakna till ännu en dag. Tacksamheten bor redan i kroppen när kaffet doftar varmt och mjukt, och huset fortfarande vilar i tystnad. Alla sover ännu, förutom jag. Det är min stund – den där lilla, stilla tiden innan världen vaknar.
Tacksamhet i vardagen Ljus, värme och gröna tomater
Igår fick maken och jag för oss att möblera om i vardagsrummet. Det blev så bra att jag tillbringade nästan hela dagen där. Ute ven vinden, men inne tände jag ljus i varje hörn och lät hösten flytta in på riktigt.
Ett stilla ögonblick när dagen blir till kväll. Här bor lugnet, här bor tacksamheten.
Medan ljusen brann kokade jag lag till gröna tomater – socker, ättika, nejlikor och kanel. Doften spred sig i hela huset.
Smaken av förr. Gröna tomater i sötlag – ett litet stycke nostalgi och tacksamhet i vardagen.
Förr brukade jag alltid lägga in tomater, men de senaste åren har det inte blivit av. Nu står burken där på köksbänken, och jag känner en liten barnslig förväntan på vad familjen ska tycka när de får smaka.
När det enkla får mogna i sin egen takt – precis som livet självt.
I takt med tiden
Alfred var här i fredags och hjälpte mig att få in allt från trädgården. Krukor, redskap och jord fick flytta in innan stormen kom. Vi drog upp morötterna och satte vitlök i jorden – nästa år kan jag plocka färsk vitlök direkt från vår egen trädgård. Det känns nästan ovant att vara i fas med årstiden. Ofta brukar vi ta in saker först när snön redan ligger vit över gräset.
Nu är det bara gräsklipparen och vattenslangen kvar, de får flytta in de också. I växthuset står nu rena, tomma krukor på rad. Alla spadar, krattor och trädgårdsverktyg har fått semester tills nästa vår.
Tacksamhet i vardagen. Hösten flyttar in
Kroppen börjar sakta vänja sig vid höst och vinter. Det känns skönt, nästan stillsamt, att få boa in sig. Ändå har vi inte riktigt bestämt om husbilen ska få vila helt än. Kanske blir det en sista tur – en helg till, med kaffet på gasolköket och sjön som spegel utanför fönstret.
Oavsett vilket väntar nu städningen och urplockningen. Sommarkläder, filtar och småsaker får komma in i värmen. De trivs bättre här än i en fuktig husbil. När allt är rent och klart ska husbilen få sitt tack – sitt vi ses nästa år.
Kanske är det just där tacksamheten bor. I stunden innan vi stänger, i mellanrummet mellan sommar och vinter. När vi får känna att vi hann – och att allt är som det ska.
Tacksamhet i vardagen och dess AHA
Aha… ibland handlar tacksamhet inte om stora saker. Den gömmer sig i det lilla – som doften av kaffe, känslan av att hinna före stormen och att få vara i fas med årstiden. Jag tror det är just då livet känns mest – när det är enkelt och stilla.
Mellan raderna
Mellan raderna bor lugnet. Här finns jag, i tystnaden, i vardagen, i de små rörelserna som blir mitt liv. Det är här jag andas, här jag känner – och här jag är tacksam över att få finnas. Tacksamhet i vardagen bor där när vi börjar arbeta med just tacksamhet.
Fråga till dig som läser
När kände du senast tacksamhet över det lilla – en kopp kaffe, en stilla morgon, eller att du hann före stormen?
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Där sådde vi frön som kan ge oss gröda i dag eller i morgondagen – morgondagen som väntar längre fram, där borta i framtiden.
Men just nu – det är här livet händer. Just nu, och just nu finns alltid här. Det är där vi sätter våra fröer.
Idag tog jag ett stort steg och följde mitt hjärta – jag har köpt en utbildning till samtalsterapeut. Det känns som att en ny dörr öppnats efter att jag stängde en annan i somras. Ett avslut blev en början, och nu står jag på tröskeln till en resa fylld av glädje, förväntan och nya möjligheter.
Jag har länge funderat, tvekat lite, räknat fram och tillbaka – men nu är det gjort. Jag har köpt en utbildning till samtalsterapeut.
Jag betalade direkt, ur mitt sparade. 19 900 kronor. För många kan det låta mycket. För mig är det en trygghet – jag slipper skulder och vet att det är betalt och klart.
Pengarna är borta från kontot, ja – men i stället har jag fått något ännu större: en möjlighet.
Att våga öppna en ny dörr
Kay Pollak skriver om hur vi ibland måste stänga en dörr för att en annan ska kunna öppnas. I somras stängde jag en dörr – jag sa upp mig från mitt jobb. Det var svårt, men nödvändigt.
Nu står jag på tröskeln till något nytt. Jag har öppnat en ny dörr och vågat kliva ut. Ett avslut är alltid en början på något nytt – även om man inte ser det direkt.
Och just nu känns det som om jag står mitt i början.
Glädjen i att investera i mig själv
Jag känner mig så glad och förväntansfull. Det är som om en ny dörr öppnats, och jag har vågat kliva in. Jag vet inte exakt vart vägen leder – men jag vet att den är rätt för mig.
Det här är en investering i mig själv. Och kanske är det just det som gör mig allra mest stolt idag – att jag tycker jag är värd det.
Morgonbad med sockerdrickskänslor
Det blev i glada steg jag närmade mig sjön idag, med vetskapen att jag redan gjort det jag funderat på så länge. I flera år faktiskt. Ett och ett halvt år har jag på mig att göra klart kursen.
Det var i lycka jag gick där till mitt bad. Kroppen var full med sockerdrickskänslor redan innan jag doppade mig – men det var så härligt att ta stegen ut i sjön. Jag till och med simmade lite, bara lite. Värken i nacken försvann en stund och dagen började så som den alltid ska börja.
Tacksamhet och framtidstro
Därefter blev det att åka hem och utforska utbildningen jag ska närma mig. Så spännande, så roligt – och äntligen gjorde jag det jag funderat på så länge.
Men det var maken som sa: “Nu tycker jag du gör det. Du har inget att förlora på det, du kan, och du har funderat länge.”
Vad jag ska med den till vet jag inte ännu – det får vi se. Men nu är jag i startgroparna och jag är så taggad.
Frågor till dig som läser
Har du någon gång stängt en dörr i livet – och upptäckt att en annan öppnades?
Vad betyder det för dig att våga ta steg in i något nytt?
Om du skulle investera i dig själv just nu – vad skulle det vara?
Skriv gärna en kommentar, jag vill höra dina tankar.
Reflektion – mellan raderna
Det här inlägget säger mycket om mig. Att jag äntligen tycker att jag är värd att satsa på. Att jag vågar. Att jag inte längre står kvar vid dörren som stängdes i somras, utan öppnar en ny.
AHA – min insikt
Ett avslut är inte slutet. Det är början på något nytt – även om man inte ser det i stunden. Precis så känns det idag.
Morgondopp och vardagsglädje blev starten på min dag. Den började i soffan med ett inlägg som försvann, men istället för irritation valde jag tacksamhet och lärdomar. Badet idag fyllde mig med energi, tankarna på barnbarnen öppnade både sorg och tacksamhet, och sovrummet väntar på att bli såpadoftande rent. Igår var en dag av vardagssysslor, stolthet och smärta – men också av glädje i det lilla.
Morgonen började i soffan, med kaffet bredvid och datorn i knät. Jag skrev ett helt inlägg – timmarna rann iväg – men så försvann allt. Först ville jag svära, skylla på datorn och muttra ett fult ord. Men istället stannade jag upp och sa till mig själv: ”Nu får du vara en ansvarstagande vuxen.”
Då skiftade tankarna. Jag insåg att jag inte hade sparat ordentligt och att jag behöver bli bättre på att alltid checka av innan jag stänger ner. Dessutom kanske jag ska acceptera att orden ofta kommer när jag badar, inte direkt när jag vaknar. En morgonlektion i tålamod, helt enkelt.
Idag – morgondopp och vardagsglädje
Det blev ett morgondopp idag. Mina badsystrar simmade, men jag flöt stilla och lät vattnet bära mig. Jag såg träden, himlen och allt det vackra just där och då.
Känslan var stark. Själen fylldes av ljus, kroppen av energi. Tacksamheten tog plats: ”Jag ger mig dessa morgnar där jag och naturen vaknar tillsammans.”
Två ekorrar jagade varandra i träden. Små, livliga påminnelser om vardagens glädje. Innan badet hann jag spela in en liten film till TikTok. Där landade en viktig insikt: En fin dag skapar jag själv. Jag är manusförfattaren i mitt liv. Mina tankar föder känslor, och känslorna skapar dagen.
Idag – tankarna på barnbarnen
Efter badet kom också tankarna på mina barnbarn som jag inte får träffa längre. Där bor sorgen, och den gör ont. Men jag sa till mig själv att jag måste ändra stämningen i de tankarna.
Istället valde jag att känna tacksamhet över den tid vi faktiskt fick tillsammans. Jag och min son. Jag och mina barnbarn. Alla de dagar som var våra innan han valde bort mig som farmor och mamma.
Jag har massor av fina minnen. Minnen av att passa Hugo när han varit sjuk, av att hålla hans lilla hand, sitta och läsa tillsammans. Minnen av Emilia, min prinsessa som alltid varit klok och nära, en underbar vän i liten kropp. Och min son – som jag är så stolt över. Hans klokhet, hans ord, hans tankar som han så generöst serverat genom åren.
Den tid som är nu kan jag inte förändra. Det är som det är. Men jag har minnena. Och de får fylla mitt hjärta med tacksamhet över den tid som var. Här finns ett arbete att göra: att välja tacksamheten över det som var, låta det fylla tiden nu.
Idag – sovrummet som ska dofta såpa
Efter badet och tankarna växte lusten till nästa projekt. Idag ska sovrummet bli såpadoftande rent. Väggarna ska torkas, tavlorna dammas av både fram- och baksida, parfymflaskor putsas och blommorna fräschas upp. Allt in i minsta detalj, tills rummet känns på riktigt rent.
Jag kan redan känna lättheten i kroppen, bubblorna av glädje och den djupa tacksamheten när allt är klart. Att kliva in i ett rum som doftar såpa är som att ge sig själv en ny start.
Igår – vardag och KonMari
Igår fylldes dagen av sysslor. Jag gick ner i källaren, vek tvätt och strök det som behövdes. Med KonMari-metoden har varje plagg sin plats. Det är nästan löjligt hur glad jag blir när jag öppnar garderoben och ser ordningen.
Igår – stolthet i utvecklingssamtalet
På eftermiddagen var det dags för lillgrabbens utvecklingssamtal. Jag sa till honom: ”Det här är nog det bästa samtalet jag någonsin varit på.”
Han har inte ens gått ett helt år i skolan, men redan lyckats så bra i alla ämnen. När han frågade varför, blev svaret enkelt: ”Du, så klart. Du fixar ju det här.”
Igår – kroppen som sa ifrån
Efter samtalet handlade jag, fortfarande glad över dagen. Men när jag la mjölken i korgen small det till i nacken. Smärtan var tillbaka, nästan samma som nervsmärtorna jag ibland känner i benen.
Hemma lagade jag mat: fiskpinnar, ris med curry och salt, och min kalla sås med filmjölk, majonnäs, bostongurka och kryddor. Lillgrabben åt med glädje – det gör mig alltid varm i hjärtat. Själv fick jag till slut ge upp. Nacken bestämde.
Reflektion
Kanske är det så livet är – en blandning av bad i sjön, doften av såpa, stoltheten över ett barn och smärtan i en nacke. Allt ryms i en dag, och allt får vara som det är.
AHA – Mellan raderna
Mellan raderna syns valet. Jag väljer att inte fastna i irritation eller sorg, utan att se lärdomar, vardagsglädje och tacksamhet. Det är i de små valen, de som sker i stunden, som livet förändras.
Din röst: Mellan raderna
Jag är en människa som bär både glädjen och smärtan. Jag vårdar mitt hem, min familj och mig själv, även när kroppen säger stopp. Det är inte bara städningen eller badet som räknas – det är känslan av att jag väljer att leva mitt liv, varje dag, på mitt sätt. Det är helande och där i föds Tacksamhet.
En tanke om tacksamhet
Ofta sitter jag och funderar på vad jag ska laga för mat idag. Just där blir det en kullerbytta i tankarna – för i själva den funderingen bor tacksamheten. Jag får möjligheten att tänka på vad jag ska laga, inte om jag kan laga något alls. Det finns föräldrar som funderar på om de ens kan servera någon mat idag. Jag har förmånen att kunna välja. Här bor massor av tacksamhet.
Igår är något som inte finns här längre än i minnen, morgondagen är något som vi kan uppleva men det är just nu i denna stund som livet kan levas. Det är i nuet minnen kan skapas – Carina Ikonen Nilsson.
Ett frostigt morgondopp tacksamhet Kay Pollak var det som fick denna morgon att glöda. Här berättar jag hur naturens stillhet och en oväntad trafiksituation vilket blev en levande övning i självkärlek och närvaro.
Solen lyser in genom fönstret. Jag sitter i soffan med dubbla sockar, en kopp kaffe och en filt om mig. Kroppen mår alldeles förträffligt just nu och det beror på att jag för en stund sedan kom hem från ännu ett morgondopp tacksamhet Kay Pollak.
Ett bad där det visade sig all vackerhet du kan tänka dig.
Morgondopp tacksamhet Kay Pollak
Blunda en stund och följ med mig i stunden. Här bor du i ett frostigt gräs under fötterna, där till en sjö som ryker mer än vanligt. Samtidigt som alla steg du tar ger dig bilder av vattnet som klarnar även av bryggan som växer fram framför dig. Ön längre ut blir tydligare och tydligare för varje steg.
Kylan från luften smeker benen och ansiktet. Höstluften är fuktig men samtidigt frostigt frisk, vilket är en märklig blandning som nästan bjuder in till en egen dans av stillhet. Dessutom ger mötet med ekorren dig en extra känsla av närvaro när han sprang upp till trädet. I allt detta runt omkring dig så är allt tyst och stilla. En man ror sakta ut på sjön, men ju längre bort han kommer, desto otydligare blir han.
Din kropp saktar ner, tankarna blir klarare och känslan i kroppen är nu, just då, i denna stund.
Hur blev din känsla i kroppen? Vilka bilder fick du med dig? Skriv gärna en kommentar eller skicka ett mejl – jag läser det som kommer och svarar på alla ord du sänder.
Tacksamheten som återvänder
När jag skriver orden här upplever jag stunden på nytt. Samma rofyllda känsla flyttar in i kroppen igen. Därför är det just de stunderna jag vill samla på. Det är i de stunderna jag mår mer än bra. Dessutom ger jag mig själv självkärlek som bara växer.
Detta morgondopp tacksamhet Kay Pollak blev en inre påminnelse om att små ögonblick kan bära hela dagen.
Morgondopp tacksamhet Kay Pollak ord i mitt liv
Jo, jag har igen snöat in på Kay Pollak. Jag lever mer i hans ord just nu än jag gjort på flera år. Jag bor i känslor av tacksamhet, och därför är det lätt att hitta mina tacksamheter.
Och i dag fick jag en extra övning på vägen hem.
Morgondopp tacksamhet Kay Pollak En bil, en risk – och ett val
En bil låg väldigt nära bakom mig. Framför mig kom flera mötande bilar. Ändå började bilen bakom köra om.
Jag valde att hålla hastigheten, men när jag såg hur nära det var för den mötande trafiken saktade jag in så att han snabbt skulle kunna komma in i filen igen.
För en vecka sedan hade jag kanske tutat, muttrat något fult och suttit kvar med irritation. Men nu, med Kay Pollaks ord i tankarna, blev det annorlunda.
”Här har vi någon som har väldigt bråttom. Det är nog bra att hjälpa honom så att han inte krockar. Det måste vara jobbigt att vara så stressad.”
Jag kände tacksamhet – över min egen uppmärksamhet, över att inget hände och över möjligheten att träna mig i att byta ut sicken idiot mot stackaren han måste vara stressad.
Kanske hade något hänt som han måste skynda sig till. Därför kände jag tacksamhet till mig själv som bromsade in, till situationen som gav mig en chans att öva på att välja vad jag ska tänka. Därför blev denna morgon ett tydligt exempel på hur tacksamhet kan förändra allt
Fakta: Vad tacksamhet gör i kroppen
Minskar stress – kroppen producerar mindre kortisol.
Stärker immunförsvaret – tacksamma människor blir mer motståndskraftiga mot infektioner.
Förbättrar sömn – känslor av tacksamhet gör det lättare att varva ner.
Höjer välmåendet – dopamin och serotonin, ”må-bra-hormoner”, frigörs när vi aktivt tänker tacksamma tankar.
Att som i dag stanna upp vid sjön och i bilen är alltså inte bara en fin upplevelse. Det är ren hälsoträning för hjärna och hjärta.
Ett liv fyllt av små tacksamheter
Nu, när jag sitter här, ser jag hur många tacksamheter som ryms i en enda morgon:
Sjön och dimman
Ekorren som visade sig
Bilen som blev en läroplats
Kay Pollaks ord som hjälper mig att leva här och nu
Det är sådana ögonblick som bygger självkärlek och stillhet. De visar att tacksamhet kan bo i nästan varje sekund.
Mellan raderna – min röst
Det här inlägget handlar om mer än en vacker morgon. Det är min påminnelse om att jag kan välja mina tankar. Jag tränar mig i att låta tacksamheten ta plats, även i situationer som annars kunde fylla mig med ilska.
AHA – mellan raderna
Att bromsa för en stressad bilist blev en övning i medkänsla. Det är en påminnelse om att små val förändrar stora känslor. Jag kan faktiskt välja att möta världen med ett öppet hjärta.
Reflektion
Att skriva detta är ännu en övning i att stanna upp. Varje minne – vattnet, dimman, den stressade föraren – fyller mig med lugn och tacksamhet.
När man unnar sig ett morgondopp, då får man bjuda sig själv på lyxmackor. Det är riktigt gott med riktigt goda mackor och en kopp varmt kaffe efter ett bad.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
Varje morgon är en chans att börja om. I den stilla stunden med kaffe och tystnad växer tanken om att välja lycka – en lärdom från Kay Pollak som bär mig genom både vardagens glädje och sorgen över det som inte blev.
Jag tänker fortsätta att skriva om Kay Pollak, för ämnet känns inte färdigt i mig. Eftersom hans budskap är så viktigt: Kay Pollak välja lycka just det blir mitt dagliga val. Hans ord om att vi kan välja vårt förhållningssätt stannar kvar och väcker tankar. Varje morgon känner jag en djup tacksamhet över att ha fått en dag till – eller i alla fall en morgon till. Det är just morgonen jag uppskattar mest under dygnet.
När hela huset sover, hemma eller i husbilen, uppstår en tystnad som är bara min. Kaffet är nybryggt, datorn ligger i knät och fingrarna dansar över tangentbordet. Nästan som musik. Då vandrar tankarna fram och tillbaka, och orden vill ut. Ofta landar de i tacksamheten över att just i dag är den första dagen på resten av mitt liv.
Första dagen på resten av mitt liv
Jag vill bjuda in dig att tänka samma tanke. Just nu är ett unikt nu – en helt ny dag i resten av ditt liv. Känner du hur stunden växer i värde när du ser på den så?
På jobbet samtalade jag ofta med ungdomar om det där stora. Vi lekte med idén att varje dag kan vara den första på resten av deras liv. I början visste de inte vad som gjorde dagen speciell. Då la jag fram nästa tanke på ett silverfat:
Bara det att du vaknat just i dag gör dagen speciell.
Kay Pollak välja lycka mitt dagliga val
Vi pratade också om att vi själva har ansvar för våra känslor – att vi faktiskt kan välja att känna lycka, även om vi ofta väljer att känna olycka i olika former. Det var inte allas favoritämne, men några tog det till sig.
När man väl börjar se att man faktiskt kan vara herre – eller kvinna – över sina tankar, och vågar fundera på kan jag välja lycka nu, blir det kanske inte enkelt. Men ibland lyckas man ändå vända tanken och faktiskt välja lycka.
Vi säger att du är trött och något händer. Du kan tänka det här händer bara för att jag är trött eller det här händer alltid mig. Men vänd tanken: Jaha, nu hände det här – spännande, vad ska jag lära mig av det? Hur hade någon annan agerat i den här stunden? Eller varför inte: Om jag just nu skulle välja lycka – hur skulle jag agera då?
Jag brukade berätta att varje människa jag möter är utsänd för att lära mig något. En del ungdomar skrattade och frågade vad de skulle kunna lära mig – vill du bli kriminell eller vad? Jag log och svarade att jag tränar på att vara helt sann mot mig själv. Det är något jag önskar att även de vågar längre fram.
Många av dem levde bakom masker, skapade för att överleva. Jag ville visa att livet är mer än att bara överleva. Vi är skyldiga själva livet att verkligen leva. Det var kanske inte en del av min arbetsbeskrivning, men det kändes viktigt.
Jag är inte den som följer regler bara för reglers skull, ändå gör jag min del av det vi kollegor kommit överens om. För mig var det avgörande att de här ungdomarna fick möta en vuxen som visade sitt verkliga jag – och som trodde på att de också duger som de är.
Våga leva orden
Det finns så mycket viktigt i alla de ord som Kay Pollak presenterar. De blir stora först när vi vågar försöka leva efter dem.
Livet blir så mycket enklare när vi sätter oss själva i det rum där vi verkligen hör hemma. När vi vågar vara ärliga, tydliga och sätta våra egna gränser.
Ibland måste vi välja – och se möjligheten i att hoppa av. Att stå på sig. Att vara den vi är. För mig handlar Kay Pollak välja lycka om att påminna mig varje morgon om att livet alltid kan börja på nytt
Det här med att blogga är för mig att välja lycka, så som Kay Pollak säger att vi ska välja lycka.
Sorg och bortvaldhet
Sorgen och händelsen med min son — känslan av att vara bortvald — bor i min vardag. Det är en fruktansvärd sorg och jag är ledsen för att det ser ut som det gör. Men här finns också ett viktigt men: jag kan inte sluta leva bara för att jag har ont. Jag kan inte sluta älska. Jag måste gå framåt och våga välja lycka, trots allt.
För mig är det en lärdom: jag behöver inte bara överleva — jag måste leva, uppleva och våga känna glädje även när något i livet gör ont. Det finns andra människor som behöver se mig le. Jag har många skäl att fortsätta söka och uppleva lycka. Jag är skyldig mig själv det.
Självklart är det svårt att välja lycka nu när sorgen är som mest påtaglig. Ändå ställer jag mig den frågan: kan jag välja lycka nu? Kanske är själva frågan en väg in i något nytt. Kanske finns här något jag behöver lära mig om tillit, mod och självkärlek. Jag tror att sorgen också bär en undervisning – om att sätta gränser, värna det som är gott och ge plats åt både smärta och hopp.
Den får finnas, men den får inte bli allt. Jag är skyldig mig själv att fortsätta söka de ögonblick av lycka som gör livet levande.
Reflektion
När jag ser tillbaka inser jag hur djupt Kay Pollaks tankar har format min vardag. Hans ord om att välja lycka är inte bara fina fraser – de är ett sätt att leva. Varje morgon är en ny chans att börja om, en möjlighet att medvetet välja riktning.
Mellan raderna – mina ord
Historien går inte att uppleva – den har redan passerat och vi kan inte göra något åt den. Jag lever med den kunskapen varje dag, i varje inlägg. Det är en lärdom jag bär med mig från Kay Pollak:
Lev i dag, just nu. Igår finns inte längre här. Det är nu vi sår de frön som vi kanske får möjlighet att skörda i framtiden. -Carina Ikonen Nilsson
Det är här, i detta nu, vi väljer vår riktning och planterar det som en dag kan blomma.
AHA – mellan raderna
Det här är mer än en text om tacksamhet. Det är ett levt förhållningssätt – att möta dagen utan att hålla fast vid gårdagens misslyckanden eller oro. Att se varje människa som en möjlighet till växande. Och att modet att vara sann är själva grunden till glädjen.
FAQ – Frågor jag ofta får kring Kay Pollak och att välja lycka
Vad betyder det att “välja lycka”? För mig handlar det inte om att alltid vara glad. Det är ett förhållningssätt – att medvetet välja tankar och handlingar som öppnar för glädje, även i svåra stunder.
Hur kan man börja leva mer i nuet? Jag börjar med morgonens stillhet. Några minuter med kaffe och tystnad kan bli en daglig påminnelse om att just nu är första dagen på resten av ditt liv.
Hur påverkar sorgen mitt val att leva så här? Sorgen efter bortvaldhet finns alltid kvar, men den får inte ta allt utrymme. Jag ser den som en läromästare som påminner mig om att fortsätta leva och älska – inte bara överleva.
Kan man verkligen välja sina känslor? Vi kan inte styra allt vi känner, men vi kan välja vilket förhållningssätt vi ger näring. Det är där friheten och kraften finns.
Kay Pollak välja lycka – två ord som blivit viktiga i mitt liv. Här berättar jag hur hans tankar om eget ansvar har hjälpt mig i vardagen, från stökiga frukostmorgnar till den djupare sorgen över avståndet till min son och barnbarnen. En text om att stanna upp, välja sitt förhållningssätt och skapa sin egen glädje.
Här hemma har vi lagt ner Storytel ett tag. Vilket betyder att det blivit poddar i stället. Poddar är inte som en bok som långsamt målar upp bilder – men de ger något annat. De ger andras ord och erfarenheter, och ibland är det just det jag behöver.
Igår valde jag min favorit. Nämligen Kay Pollak. Jag skriver hans namn även om maken skakar på huvudet om han skulle råka läsa: Kay Pollak. Han har fått uppleva många ord från just Kay.
Vem är Kay Pollak?
För dig som inte känner till honom: Kay Pollak är en svensk författare, föreläsare och filmregissör. Han är känd för sina tankar om självledarskap, glädje och inre frihet, bland annat i böckerna Att välja glädje och Att växa genom möten, men även flera böcker än så. Här i inlägget har jag lagt till en länk längst ner där du kan besöka hans hemsida. Han har också regisserat filmer som Så som i himmelen, som berörde människor över hela världen.
I föreläsningar och böcker återkommer han till samma kärna:
Vi kan inte bestämma vad som händer oss – men vi kan välja hur vi reagerar.
Det låter enkelt. Men för mig har det varit livsavgörande.
Kay Pollak välja lycka i vardagen
När jag först började lyssna på Kay Pollak lärde jag mig stanna upp i stunden.
Tänk en vardagsmorgon: jag kommer hem från jobbet och hittar diskbänken full av kladd, ett smörpaket kvar på bordet. Förr blev jag galet arg och tog det personligt – som om jag var städtant i mitt eget hem.
Men de gånger jag lät Kay Pollaks ord tala hann jag tänka: De måste haft en stressig morgon. Vad fint att ungarna i alla fall hann äta. Maken var kanske helt slut igår och orkade inte mer.
Och vet du, det var mycket enklare att känna lycka de morgnar jag tänkte snällare tankar.
Samma sak med dottern, de morgnar hon vaknade på fel sida och tryckte på alla mina triggers. Förut gick jag igång direkt. Men när jag såg tröttheten bakom surheten kunde jag välja ett annat förhållningssätt. Precis det hon behövde – en mamma som såg bakom beteendet.
Kay Pollak välja lycka i vardagen.Det största provet – min son och barnbarnen
Det här gäller förstås större saker också. Avståndet till min son gör ont. Jag saknar barnbarnen. Ibland vill en del av mig lägga skuld. Men jag vet att jag inte vill skuldbelägga. Jag vill älska honom – och jag gör det. Jag önskar honom all lycka, även om jag inte får vara en del i hans barns liv.
Jag kan inte styra över hans val. Jag kan bara välja mitt eget förhållningssätt. Välja att leva. Välja att vara lycklig – även med saknaden i hjärtat.
Lycka som ett aktivt val
Det kanske låter ovant att säga, men jag tror helt och fullt att jag kan välja om jag vill vara lycklig eller olycklig. Lycka är inte en känsla som bara händer. Eftersom det är ett val jag gör om och om igen, i stort och smått.
Jag kan fylla mitt liv med det som ger mening – skrivandet, måleriet, gemenskapen med dem som finns här. Just det här Det är mitt ansvar.
Jag kan inte ta ansvar för andras reaktioner, men jag kan ta ansvar för hur jag förhåller mig till dem.
Frågor till dig som läser
Hur tänker du kring att välja lycka?
Har du upplevt att ett annat förhållningssätt helt ändrade en svår situation?
Finns det någon person vars ord har flyttat in i ditt liv på samma sätt som Kay Pollaks ord gjort i mitt?
Skriv gärna en kommentar – dina ord kan bli en ny tanke för någon annan.
Mellan raderna – min röst
Bakom orden finns en stilla tacksamhet. Jag ser hur mina mönster formats av både arv och val, men även att friheten kan börja i en enda tanke. Att ta ansvar för sitt liv är inte att bära allt ensam, utan att välja hur man möter det som händer.
Reflektion
I varje val av tanke finns en liten frihet. Det är att stanna upp, att andas innan ordet eller reaktionen kommer, för är just i det att stanna upp kan förändra hela dagen. Det är inte att förneka sorgen utan att bära den med mildare händer. Jag ser hur Kay Pollaks ord blivit en påminnelse om att livet faktiskt kan kännas lättare när jag väljer ett mjukare svar.
AHA – mellan raderna
Lycka är inte något som någon annan kan ge. Det är mitt eget skapande – i disken som får stå, i barn som ibland slår ifrån sig, i den stora saknaden efter dem jag älskar. Jag kan sörja men ändå välja glädje och lycka. Där, mitt i spänningen mellan smärta och vilja att leva, det är där Friheten uppstår.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Vanliga frågor – om Kay Pollak och att välja lycka
Vad menar Kay Pollak med att ”välja lycka”? Han menar att vi inte alltid kan styra vad som händer, men vi kan välja hur vi reagerar. Genom att stanna upp, tolka situationen annorlunda och se möjligheter kan vi skapa mer glädje i våra liv.
Hur har du själv använt hans tankar? Jag har lärt mig att stanna upp i vardagliga situationer – som en stökig diskbänk eller ett barns dåliga morgonhumör – och välja ett förhållningssätt som skapar lugn och glädje istället för konflikt.
Kan man verkligen välja lycka när livet gör ont? Ja, det betyder inte att smärtan försvinner. Det handlar om att erkänna sorgen men ändå välja att inte fastna där. Jag bär sorgen över avståndet till min son, men jag väljer att leva och hitta glädje.
Var kan jag läsa mer om Kay Pollak? Du kan hitta hans böcker, till exempel Att välja glädje och Att växa genom möten, i bokhandeln eller som ljudböcker och poddar.
Den här veckostatistik malix.se musik-rapporten blev en varm överraskning. Jag log när jag såg att Thåström i Karlstad inte bara blivit en läsarsuccé – den har också lockat nya vänner från andra sidan Atlanten. Musik och ord reser längre än jag kunnat tänka.
Bakom varje kurva i statistiken finns människor. Någon stannade upp mitt i sin dag för att läsa, någon annan kanske delade en länk eller skickade ett sms till en vän. Det är mer än diagram och grafer – det är möten som sker tyst, mellan mina ord och deras tankar.
Veckostatistik malix.se musik – inlägg som sjunger vidare
Musik och familjeband är som två sidor av samma mynt – båda berättar om hjärtslag som aldrig slutar.
Världen på besök
Det som började vid mitt köksbord hittar nu vägar långt utanför Sverige. Fler läsare än tidigare kommer från USA, och fler återkommer genom sparade länkar och prenumerationer. Det känns som om orden bygger en bro, från Karlstad till Kalifornien, från mina minnen till någon annans vardag.
Små steg som räknas
Även de minsta tecken på annonsintäkter känns viktiga. De visar att de långsamma stegen, de små förbättringarna i varje inlägg, gör skillnad. Det handlar inte om summorna, utan om riktningen.
AHA – mellan raderna
Musiken blev en bro. Jag skrev om Thåström för att minnas en kväll, men texten hittade människor jag aldrig mött. AHA: När jag skriver från hjärtat, utan att jaga resultat, öppnas dörrar långt bortom min egen karta.
Min lärdom
Det är i de ärliga, levande orden som kraften bor. Statistiken visar riktning – men det är känslan i texterna som bär dem vidare.
Callout till dig som läser
Vad i mina texter får dig att stanna? Är det musiken, vardagen, resorna eller kanske de små reflektionerna? Skriv gärna en rad i kommentarerna.
Det är fortfarande mörkt ute när kaffedoften sprider sig i vardagsrummet. Orden kändes först slut, men medan ljusen brinner vaknar tankarna till liv. Här delar jag en stilla höstmorgon, trädgårdens sista sysslor och reflektioner om hur känslor och tankar ibland lurar oss.
Det är fortfarande mörkt ute, klockan är inte mycket ännu. Kaffet doftar från koppen och jag har tänt både en lampa och två små ljus här i vardagsrummet. Jag har varit uppe en stund men först nu tog jag fram datorn. Det känns som om orden tagit slut, som om jag skriver de sista raderna här på bloggen för ett tag. Höstens suck har dragits fram och jag tror att höstens gula löv även sprider sig här på bloggen.
Men kanske är det bara en känsla. Som om tiden stannat och luften i rummet står stilla.
Tankar som går i långsam takt
Dagarna flyter på. Jag gör helt vanliga saker. Mina ambitioner innan hösten blev total har simmat ut i att inte göra. Jag känner mig fast här hemma. Morgondoppen har fått vila, promenaderna blir bara av de kvällar jag orkar gå ut med maken – och inte ens varje gång. Kanske är det sjukdomen som bromsar, eller så är det helt enkelt tid för vila.
Växthuset och trädgårdens vila
Idag lovar vädret sol, och jag har tänkt städa i växthuset. Alla tomater ska plockas, plantorna klippas ner och jorden i krukorna läggas på odlingsbäddarna som förberedelse inför nästa år. Krukor ska tvättas, tunnan tömmas och hela växthuset få sin vintervila.
gurkor som gror i växthuset
Jag undrar om jag är för tidigt ute. När gör andra trädgårdsmänniskor detta? Ändå vill jag bli klar nu, för att inte stå där i januari och inse att något blev ogjort.
Höstsysslor i trädgården
När hösten kommer finns det några enkla saker som hjälper trädgården att må bra inför nästa säsong:
Plocka in sista skörden – tomater, bönor, äpplen och rotfrukter.
Klipp ner och rensa – ta bort gamla plantor och ogräs så att jorden får vila.
Lägg på löv och kompost – ger näring och skyddar jorden under vintern.
Plantera vitlök och vårblommande lökar – vitlök sätts ofta i september/oktober och ger fin skörd nästa sommar.
Skydda känsliga växter – täck rosor, dahlia och andra känsliga plantor med löv eller granris.
Töm vattenbehållare – undvik att tunnor fryser och spricker.
Det är små, lugna steg som gör stor skillnad till våren.
Den här sommaren gav mig glädjen i att odla. Tomaterna smakade tomater, gurkorna var en fröjd att plocka och salladen fanns i överflöd – kanske lite väl mycket. Nästa år ska jag planera smartare och förså i rätt tid. Vitlök ska jag sätta snart, och lök vill jag förodla. Potatisen gav inte många knölar, men de var desto godare.
Vi planterade två äppelträd: Ingrid Marie, för den underbara smaken, och Astrakan, för att den bär minnen från filmen Utvandrarna. Jag hoppas att de klarar vintern.
Tankar och känslor som spelar spratt
Oj, det här blev många ord för någon som nyss kände att orden hade tunnats ut. Kanske var det bara en av de där tillfälliga känslorna som smyger sig in när mörkret ännu ligger kvar utanför fönstret. Tankarna kan vara så luriga. De kommer som små viskningar, får oss att tro att allt har stannat och att luften står still. Men det är ju inte alltid sant.
Ofta är de bara skuggor av oro eller trötthet, en spegel av en natt utan ro. Ibland spelar de spratt, blandar ihop en stilla stund med en slutpunkt. Kanske är det just där kraften finns – i att se att varje tanke inte behöver bli en sanning. Det kan vara just i det utrymmet, där man andas och låter tanken passera, som nya ord, nya steg och nya dagar tar sin början.
Reflektion
Den här morgonen påminner mig om att stillhet inte är slut. Att även en trög start kan bära frön till något nytt. Kanske är det just i pausen som nästa kapitel får sin form.
Mellan raderna – min röst
Under orden bor en längtan efter balans. En vila som inte är flykt utan förberedelse. En påminnelse om att naturen vet när det är tid att samla kraft.
AHA – mellan raderna
Kanske är det här egentligen en berättelse om mer än växthus och höst. När jag trodde att orden hade tystnat fortsatte de ändå att andas där inne, som en stilla rytm. Det är som om naturen och skrivandet påminner mig om att allt får gå i sin egen takt. Pauser är inte slut, de är också en del av skapandet.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
