Läs det här inlägget på engelska
Read this post in English

Förord

Det här inlägget handlar om en solros med tvillingsjäl, en bloggare med värk – och en stilla glädje över att bli hittad igen. Det är också ett tack, från hjärtat, till dig som läser. Och en påminnelse om varför jag skriver.

Solrosen som blev två – och ni som hittar hit

Vi har en solros hemma. Den har en tvilling. Eller så är det två som växer ur en. Du bestämmer. Jag har aldrig sett något liknande, och jag gillar den där solrosen. För mig är den unik.

Unik – precis som du som läser.
För varje dag som går, förundras jag över att ni hittar hit.
Det är stort för mig.

När läsarna blir som en vänkrets

Ibland funderar jag:
Hur kommer det sig att ni stannar kvar?
Att ni hittar tillbaka, dag efter dag?

Det känns som om antalet läsare har blivit som en vänkrets. En gemenskap – fast jag inte känner era namn eller vet vilka ni är. Ändå känns det. Som en varm närvaro.

När SSL-strul blir som ett hål i luften

Bloggen har inte varit säker. SSL-strulet gjorde att sidan visade varningar – och jag såg hur statistiken sjönk. Igår var det få som vågade klicka in, och fram till 15.00 idag likaså.

Men jag skrev ett inlägg ändå.
Och plötsligt… var ni där igen.

Om ni visste hur glad jag blev.

Jag som trodde att det var kört – på riktigt.
Lite som när sidan låg nere förra månaden.
Men ni kom tillbaka.

Tack för att du läser – även det oviktiga

Tack från hjärtat.
Tack för att just du kommer hit.

Jag skriver inte alltid om viktiga saker. Ibland vet jag inte ens varför jag skriver. Men jag fortsätter. För att det hjälper mig att känna. För att jag inte alltid vet vad jag tycker förrän jag har skrivit det.

Förr i tiden trodde jag att man behövde skriva om något viktigt för att bli läst. Nu vet jag bättre.
Det viktiga är inte vad jag skriver – utan att jag skriver.
Och att du läser.

Just nu – här, med värk och tacksamhet

Jag sitter under markisen, utanför husbilen.
Vädret är ljummet och det är fullt med campare runtomkring. Jag har inte rört mig så mycket idag. Min artros gör sig påmind och värken är rejäl. Det blir bara korta promenader – till toaletten, till servicehuset, för att fylla på vattenflaskor.

Jag har inte ens doppat mig i poolen idag.
Men kanske imorgon.
Ett svalkande bad vore fint.

Solrosen som symbol

Solrosen sträcker sig mot ljuset – oavsett om den är ensam eller har en tvilling.
Kanske är det så med oss människor också.
Vi växer bäst när vi får vara unika, men ändå får stå bredvid någon.

Det är så jag ser på er.
Som en tyst men levande gemenskap.

Och så såg jag er…

Jag loggade bara in för att se om någon hittat hit.
Och så ser jag besök från Keaaudhil och många av er andra.
Det gjorde min eftermiddag ännu trevligare.

Så tack.
För att du är här.

Reflektion

Jag skriver inte för att veta, utan för att förstå.
Och ibland – för att inte känna mig ensam. Min blogg har blivit min reflektor eller någon som jag bara skriver till…

Att du är här betyder mer än du anar.
Kanske bär du också på något.
Vi behöver inte alltid veta vad. Det räcker att vi stannar till – tillsammans.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson

Har du också något i vardagen som får dig att stanna upp och känna tacksamhet?
Känner du dig också ibland som en solros med tvillingsjäl?

Stöd mitt skrivande

Vill du stödja mitt skrivande och mitt arbete på bloggen kan du göra det via PayPal:
paypal.me

#solros #tvillingblomma #tacksamhet #bloggläsare #husbilsliv #artros #malixblogg
#sunflowerlove #gratitude #campinglife #digitalcommunity #malixse #writerlife