Etikett: skrivande

Att vara mormor och farmor – mellan närhet och saknad, symboliserat av en brygga ut mot havet.

Stilla lördagsreflektion – och ett inlägg som vill födas

Det här är inte ett inlägg om svar. Det är ett inlägg om väntan, om lyssnande – och om den stilla plats där orden brukar hitta mig. En Stilla lördagsreflektion, helt enkelt.

Read this post in English->Quiet Saturday Reflection – and a Post Waiting to Be Born

Lördag.
Kaffet ryker och huset är stilla. Vilket leder mig till att jag lyssnar inåt. Här finns inget jag måste – men det finns något jag vill.
Orden viskar. Ett inlägg är på väg. Jag vet inte ännu vad det handlar om. Men jag vet att det vill bli skrivet. Även att det vill bli skrivet av mig.


Stilla lördagsreflektion

Idag är en sådan där dag då jag bara lyssnar. Lyssnar till ljudet av tangentbordet, men även på katten som ligger bredvid, och på något inuti mig som rör sig långsamt, men tydligt. Det leder till att jag tänker på morgondagens inlägg som ska skrivas av mig. Samtidigt vill jag att det ska landa hos dig. Samtidigt slår det mig att jag inte vet hur det landar hos dig – eller vad du bär med dig vidare på vägen.

Jag tänker att morgondagens inlägg det som ska få växa ur just det – ur stillheten. -Ur pausen.

 stilla lördagsreflektion

Ett brev?

Det kanske blir ett brev till någon jag längtar efter.
Eller varför inte en tanke om varför söndagar ibland känns tomma, ibland heliga.
Kanske skriver jag om kärlek, den som inte får plats i relationer längre.
Eller så landar det i något helt annat. Något vardagsnära. Något du kanske känner igen dig i.

När tiden är inne.

Vi får se, men orden kommer när de är redo. Då när jag har klurat ut tankarna klart och får den där rätta känslan som ska till. Den där känslan som gör att orden bara ramlar ut mig. Då, när tiden står still och jag kliver in i min bubbla. Bubblan som leder mig till det färdiga inlägget. För det är oftast så mina inlägg blir till. Efteråt när inlägget är klart då har tiden rusat förbi och visar mig en timma eller två där jag varit i skrivartiden.


Callout

Vad brukar du känna på lördagar?
Är det vila – eller bara en paus inför nästa måsten?


Reflektion/stilla lördagsreflektion

Vissa inlägg föds ur kaos.
Andra ur tystnad.
Det här föds ur väntan. Och väntan är också en plats.


PayPal – Stöd mitt skrivande

Vill du stödja mitt skrivande och hjälpa bloggen att leva vidare?
Du kan göra det här:
-> Stöd bloggen via PayPal

Carina Ikonen Nilsson

”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här vi kan uppleva livet som händer.” – Carina Ikonen Nilsson


Här kan du läsa om Slutet av sommaren – och en sorg som aldrig riktigt tar paus

AHA – Mellan raderna

Det gör inget att jag inte vet än. För jag skriver ändå, lyssnar på de tankar som blir till.
Och det är i lyssnandet hittar jag vägen hem till mig själv.

Prenumerera på bloggen
Klicka här för att prenumerera och aldrig missa ett inlägg.

#lördagstankar #skrivande #reflektion #malixblogg #writinglife #saturdaymood #creativepause

solrosor

Där två växer ur en – och läsaren blir en vän

Läs det här inlägget på engelska
Read this post in English

Förord

Det här inlägget handlar om en solros med tvillingsjäl, en bloggare med värk – och en stilla glädje över att bli hittad igen. Det är också ett tack, från hjärtat, till dig som läser. Och en påminnelse om varför jag skriver.

Solrosen som blev två – och ni som hittar hit

Vi har en solros hemma. Den har en tvilling. Eller så är det två som växer ur en. Du bestämmer. Jag har aldrig sett något liknande, och jag gillar den där solrosen. För mig är den unik.

Unik – precis som du som läser.
För varje dag som går, förundras jag över att ni hittar hit.
Det är stort för mig.

När läsarna blir som en vänkrets

Ibland funderar jag:
Hur kommer det sig att ni stannar kvar?
Att ni hittar tillbaka, dag efter dag?

Det känns som om antalet läsare har blivit som en vänkrets. En gemenskap – fast jag inte känner era namn eller vet vilka ni är. Ändå känns det. Som en varm närvaro.

När SSL-strul blir som ett hål i luften

Bloggen har inte varit säker. SSL-strulet gjorde att sidan visade varningar – och jag såg hur statistiken sjönk. Igår var det få som vågade klicka in, och fram till 15.00 idag likaså.

Men jag skrev ett inlägg ändå.
Och plötsligt… var ni där igen.

Om ni visste hur glad jag blev.

Jag som trodde att det var kört – på riktigt.
Lite som när sidan låg nere förra månaden.
Men ni kom tillbaka.

Tack för att du läser – även det oviktiga

Tack från hjärtat.
Tack för att just du kommer hit.

Jag skriver inte alltid om viktiga saker. Ibland vet jag inte ens varför jag skriver. Men jag fortsätter. För att det hjälper mig att känna. För att jag inte alltid vet vad jag tycker förrän jag har skrivit det.

Förr i tiden trodde jag att man behövde skriva om något viktigt för att bli läst. Nu vet jag bättre.
Det viktiga är inte vad jag skriver – utan att jag skriver.
Och att du läser.

Just nu – här, med värk och tacksamhet

Jag sitter under markisen, utanför husbilen.
Vädret är ljummet och det är fullt med campare runtomkring. Jag har inte rört mig så mycket idag. Min artros gör sig påmind och värken är rejäl. Det blir bara korta promenader – till toaletten, till servicehuset, för att fylla på vattenflaskor.

Jag har inte ens doppat mig i poolen idag.
Men kanske imorgon.
Ett svalkande bad vore fint.

Solrosen som symbol

Solrosen sträcker sig mot ljuset – oavsett om den är ensam eller har en tvilling.
Kanske är det så med oss människor också.
Vi växer bäst när vi får vara unika, men ändå får stå bredvid någon.

Det är så jag ser på er.
Som en tyst men levande gemenskap.

Och så såg jag er…

Jag loggade bara in för att se om någon hittat hit.
Och så ser jag besök från Keaaudhil och många av er andra.
Det gjorde min eftermiddag ännu trevligare.

Så tack.
För att du är här.

Reflektion

Jag skriver inte för att veta, utan för att förstå.
Och ibland – för att inte känna mig ensam. Min blogg har blivit min reflektor eller någon som jag bara skriver till…

Att du är här betyder mer än du anar.
Kanske bär du också på något.
Vi behöver inte alltid veta vad. Det räcker att vi stannar till – tillsammans.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson

Har du också något i vardagen som får dig att stanna upp och känna tacksamhet?
Känner du dig också ibland som en solros med tvillingsjäl?

Stöd mitt skrivande

Vill du stödja mitt skrivande och mitt arbete på bloggen kan du göra det via PayPal:
paypal.me

#solros #tvillingblomma #tacksamhet #bloggläsare #husbilsliv #artros #malixblogg
#sunflowerlove #gratitude #campinglife #digitalcommunity #malixse #writerlife

en teckning med fötterna i vattnet

En Tidig Start och En Reflektion om Dyslexi och ADHD

Av Carina Ikonen Nilsson / 30 oktober 2024

Read this in English. -> An Early Start and a Reflection on Dyslexia and ADHD

Morgonens ritualer

Dagen började redan innan klockan fem, med en kopp kaffe och brödbak. Tack vare förberedda torra ingredienser kvällen innan gick det på bara fem minuter att få degen på plats. Bröd är något jag gärna bakar själv – den lilla extra insatsen känns alltid värd besväret. Doften av nybakat bröd som sprider sig i köket sätter tonen för hela dagen.

Något morgondopp blev det inte idag eftersom vi var tvungna att åka tidigt. Hade jag tänkt lite extra hade vi kanske rest dagen innan och bott på hotell, vilket hade gjort morgonen enklare. Men tanken slog mig för sent, precis när jag var på väg att lägga mig. Tja, ibland får man bara ta saker som de kommer.


brödbak.

Längs vägen till Stenungsund

Tidiga morgontimmar och många mil senare tog vi en välbehövlig kaffepaus i Stenungsund. Kaffet var nödvändigt för att hålla energin uppe, och med mackan i handen kändes allt lite lättare. Även om mackan inte var till mig utan till Lilltösen. Därefter gick i alla fall resan smidigare, och vi anlände punktligt till vår destination.

Just nu sitter jag i en rymlig entréhall fylld med små soffgrupper – en riktigt skön miljö att skriva i. Kroppen är fortfarande öm efter gårdagens massage. Små blåmärken har dykt upp på de känsligare ställena, men det är en vanlig effekt som brukar lägga sig efter någon dag.


Att leva med dyslexi och ADHD

Nu vill jag dela något som ligger mig nära om hjärtat – att leva med dyslexi och ADHD i vardagen.

Ni vet, den där svårigheten med att läsa och skriva. Jag märker ibland att det finns en viss skam kopplad till dyslexi. Jag går inte runt och berättar det för vem som helst, och det verkar som att andra gör likadant. Att läsa högt är något jag helst undviker, men att skriva, det gör jag ändå – fast med mina egna knep.

Många ord byter jag ut mot andra, helt enkelt för att jag inte vet hur de stavas. På så sätt har jag nog utvecklat ett bredare ordförråd. Datorn och dess verktyg har blivit en räddning för mig, särskilt AI-program som hjälper mig att hålla den röda tråden. ADHDn gör att tankarna lätt hoppar mellan ämnen, och där har AI blivit ett stort stöd.


Dyslexi i vardag och arbetsliv

Dyslexi är för mig ett handikapp, eller om man hellre säger funktionsnedsättning. Det påverkar på många sätt, till exempel när jag i möten förväntas läsa högt eller ta anteckningar. Då känns det verkligen som ett hinder.

Men i vissa sammanhang är det faktiskt en resurs. Med barn som ännu inte lärt sig läsa kan jag anpassa sagor och berättelser efter deras nivå. Storytel har dessutom öppnat en ny värld för mig – att lyssna på böcker istället för att läsa dem gör att jag äntligen får tillgång till litteraturen.

Instruktioner däremot är en utmaning. Kortare, talade instruktioner hade nog fungerat bättre – men mitt höga tempo gör att jag ofta slarvar förbi detaljer.


Slutord: Att förstå och stödja

Dyslexi är kanske inte alltid synligt för andra, men för oss som lever med det är stödet från omgivningen ovärderligt. Att få förståelse för sina utmaningar, och använda de hjälpmedel som finns, kan göra en enorm skillnad.

Så när jag skriver dessa ord hoppas jag att fler får en insikt i vad dyslexi innebär – och att det är något man kan leva med och till och med hitta styrka i.

Nu börjar tröttheten smyga sig på, och jag känner att jag behöver gå ut och få lite luft. Tack för att du läste – och ha en fin dag!


Mellan raderna – min röst

Det här inlägget säger egentligen något mer: om modet att visa sig sårbar. Om hur skam kan döljas bakom tystnad, men också hur styrka kan växa fram när man vågar berätta.

Reflektion

Att leva med dyslexi och ADHD är inte bara en kamp, utan också ett sätt att finna nya vägar. Kanske är det just i våra hinder som de oväntade styrkorna bor.


Efterord

En morgon i farten, brödbak, dyslexi och ADHD. Så olika delar av vardagen, men tillsammans bildar de en helhet.


Fråga till läsaren:
Har du själv erfarenhet av dyslexi eller ADHD – och vilka knep har hjälpt dig i vardagen?

Länkar & stöd

Prenumerera på bloggen här
Stöd mig gärna via PayPal


En morgon i farten brödbak dyslexi ADHD
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller

#Dyslexi #ADHD #Vardagstankar #SkapandeSkrivande #Storytel #Brödbak #TidigaMorgnar
#Dyslexia #ADHD #EverydayLife #WritingWithADHD #Storytel #MorningRituals #HomeBaking


Dyslexi 1177

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén